Backhumla

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Backhumla
Backhumla på vinhallon (Rubus phoenicolasius)
Backhumla på vinhallon (Rubus phoenicolasius)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Understam Sexfotingar
Hexapoda
Klass Insekter
Insecta
Ordning Steklar
Hymenoptera
Underordning Midjesteklar
Apocrita
(orankad) Gaddsteklar
Aculeata
Överfamilj Bin
Apoidea
Familj Långtungebin
Apidae
Släkte Humlor
Bombus
Undersläkte Thoracobombus
Art Backhumla
Bombus humilis
Vetenskapligt namn
§ Bombus humilis
Auktor Illiger, 1806
Hitta fler artiklar om djur med

Om växten backhumla, se Röllika.



Backhumla (Bombus humilis) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea).

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Backhumlan är en medelstor, långtungad humla. Drottningar blir 16 till 18 millimeter långa, och arbetare 10 till 15 millimeter[1]. Hanarna är i regel av samma storlek som arbetarna[2]. Humlan är orangeröd med ett brett, mörkbrunt band rätt långt fram på bakkroppen, som i övrigt ger ett randigt intryck. Mellankroppens päls är tydligt rufsig, och dess sidor är beigeaktiga. Bakkroppens mörka band kan ofta saknas hos arbetarna. Hanen har dessutom orangebrunt huvud. Den skandinaviska formen av backhumla är ganska enhetlig, men i övriga Europa och i Centralasien kan utseendet variera kraftigt.[3] [4] På kontinenten är det också vanligt med melanistiska former.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Backhumlan förekommer i större delen av Europa väster om Ryssland med undantag av Island och Irland. Den förekommer också i Turkiet,[5] på den tibetanska högplatån och i norra Kina[4].

I flera länder, bland annat Sverige[3] och Storbritannien[1] har backhumlan minskat kraftigt på senare tid. I Sverige har den sedan början av 2000-talet endast påträffats på enstaka lokaler i Dalarna, kring Uppsala-bygden, i Bohuslän och i Skåne. Tidigare har den också observerats på Gotland.[3] Även i Centralasien är den sällsynt.[4]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Backhumlan föredrar blandade landskap, skogsbryn, ängar, trädgårdar och rödklövervallar. I Centralasien är den en typisk bergsart[4]. Humlan besöker förutom klöver gärna bland annat ängskovall, kråkvicker, oxtunga och tjärblomster. Boet byggs ovan jord, marknära bland löv, mossa och i grästuvor.[3] Det är litet, och rymmer i regel inte mer än 40 till 50 arbetare.[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Brown-banded carder bee ARKive - Images of life on earth Läst 2012-11-18
  2. ^ [a b c] Benton, Ted (2006) (på engelska). Bumblebees. London: HarperCollins. sid. 378-383. ISBN 0-00-19-717451-9 
  3. ^ [a b c d] Holmström, Göran (2007). Humlor - Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. sid. 116-117. ISBN 978-91-7139-776-8 
  4. ^ [a b c d] Paul Williams, Ya Tang, Jian Yao & Sydney Cameron (2008). ”The bumblebees of Sichuan (Hymenoptera: Apidae, Bombini)” (på engelska) (PDF (9,34 MB)). Systematics and Biodiversity. University of Illinois. sid. s. 48. doi:10.1017/S1477200008002843. http://www.life.illinois.edu/scameron/pdfs/Williams&al09_Sichuan.pdf. Läst 2010-05-12. 
  5. ^ American Museum of Natural History (utbredningskarta)