Röllika

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Röllika
Achillea millefolium - Köhler–s Medizinal-Pflanzen-149.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Asterordningen
Asterales
Familj Korgblommiga växter
Asteraceae
Släkte Röllikesläktet
Achillea
Art Röllika
A. millefolium
Vetenskapligt namn
§ Achillea millefolium
Auktor L., 1753
Hitta fler artiklar om växter med
Achillea millefolium - roosa harilik raudrohi Valingu.jpg

Röllika eller rölleka (Achillea millefolium, ibland stavat Achillaea — eller Achillæa — millefolium) är en art av korgblommiga växter.

Hos röllikesläktets två nordiska arter har både mitt- och kantblommorna vit blomkrona, hos röllikan ibland rödlätt. Korgarna är ganska små, men åtminstone hos röllikan så talrika att de tätt förenade blir till en jämntoppad samling. Anmärkningsvärt är kantblommornas ringa antal, ungefär fem stycken, och deras korta, breda form. I holken mellan blommorna finns ganska stora blomstödblad (jämför med släktet Anthemis), som har en svartbrun kant på samma sätt som holkfjällen. När frukterna mognar, växer blomfästet på längden, och de inre fjällen når över de yttre, och korgen får en gråbrun färg som gör att den påminner om en liten kotte. Fröna är aerodynamiskt formade så att de skall få ett större spridningsområde (flyger med vinden). Den förtorkade örten står kvar hela vintern på samma sätt som många andra korgväxter.

Röllikan har en stark kryddlukt eftersom den innehåller en flyktig blåfärgad olja och bitterämnet achillein. Avkok på röllikan användes inom folkmedicinen som ett läkemedel mot diarré, smärtstillande, mot reumatism och som abortframkallande medel.

Röllika anges även vara bra för att läka sår. Den av G. E. Klemming utgivna handskrift 7 som är en översättning av Christiern Pedersens En nøttelig Legebog ffaar ffattige och Rige tryckt i Malmö 1533 anger Stöt Rölika sma, med swdyt flesk, oc läg oppo saarit, hon helar wel. Röllika är för övrigt ursprungligen danska namnet på örten - via sydsvenska dialekter har det fått allmänsvensk spridning. Hanskrift 3 från början av 1500-talet och vars text baserats på Liber Herbarium anger millefolium ær nese græs wpa swensko ok rølika wppo dansko.[1]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Det finns några underarter till röllika:

  • Fjällröllika, A. millefolium ssp. sudetica (Opiz) E Weiss
  • Plymröllika, A. millefolium ssp. lanulosa (Nutt) Piper
  • Vanlig röllika, A. millefolium ssp. millefolium

Namn[redigera | redigera wikitext]

Millefolium betyder med tusen blad och syftar på det mycket stora antalet kronblad i en hel blomflock (blomställning).

Dialektalt har röllika benämnts backhumla, vilket ska skiljas från backhumle, som är ett alternativt namn för brunört. (Backhumla är även en insekt.)

Ett trivialnamn är soldatblomma med hänsyftning på att enligt grekisk mytologi Akilles soldater utnyttjade röllikans medicinska egenskaper för sårbehandling. Namnet soldatblomma ska ej förväxlas med Svenske soldaten. som avser lundkovall.

Andra dialektala namn är:

I början av 1800-talet var det svenska namnet Millefolie, efter det latinska. Andra, huvudsakligen regionala namnformer från denna tid utöver de som uppräknats ovan, var Jordhumla, Stengräs, Snö-ört och Pestilens-blommor[6].

Namnförklaring
  • Backhumla, bryggtoppa och skogshumle (kanske även bryddjstuppor) med anledning av att röllika använts i stället för humle som smaksättare vid ölbryggning.
  • Flengräs har fått sitt namn, därför att växten ansetts kunna bota flen, en rosartad svullnad (folkmun i Norrbotten, Östergötland); hos kor en svullnad i juvret (folkmun i Västerbotten). Ett liknande namn är fleinsgräs, som dock avser en annan art, smörblomma (Ranunculus acris), men med samma medicinska verkan. [7]
  • Galentåra jämte förvrängningarna härav: galentara, gantola, garntola, garntora syftar på att blommornas ampra doft, djupt inandad, ger rinnande ögon och yrsel.
  • Näsegräs och näsgräs syftar på användningen av torkade och malda röllikablad som tillsats i luktsnus. Framkallar nysning. [8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Millefolium, rölika och näsegräs. Medeltidens svenska växtvärld i lärd tradition, Inger Larsson s. 65
  2. ^ [a b c] Bryddjs-tuppur i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
  3. ^ [a b c] ”Karibacka”. Institutet för språk och folkminnen. http://www.sofi.se/2975. Läst 3 juni 2011. 
  4. ^ [a b c d] Tuobas-bliommä i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
  5. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 187, Gleerups, Lund 1862…1867, faksimilutgåva Malmö 1962 [1]
  6. ^ J.W.Palmstruch, Svensk Botanik, andra bandet, Stockholm 1803. Tillgänglig på Archive.org
  7. ^ Flen i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
  8. ^ Den virtuella floran - Röllika

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]