Fördjupade samarbeten inom Europeiska unionen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Fördjupade samarbeten inom Europeiska unionen, tidigare närmare samarbeten, är ett förfarande som innebär att minst nio av Europeiska unionens medlemsstater integrerar eller samarbetar inom ett politikområde, utan att övriga medlemsstater måste delta.[1] Det är utformat för att övervinna förlamningar i unionens institutionella arbete när ett lagförslag blockeras av en enskild medlemsstat eller en mindre grupp medlemsstater som inte vill bli en del av samarbetet.[2] Möjligheten att upprätta ett fördjupat samarbete infördes genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999, och kan upprättas inom alla befogenhetsområden där unionen inte har exklusiv befogenhet.[3]

Möjligheten att upprätta ett fördjupat samarbete användes för första gången under 2010 när en grupp medlemsstater kom överens om att upprätta ett fördjupat samarbete om skilsmässoregler. Enligt fördragen ska ett fördjupat samarbete vara den sista utvägen för att nå mål som inte hela unionen kan uppnå inom rimlig tid.[4] Ett fördjupat samarbete utgör inte en integrerad del av unionsrätten och måste således inte godtas fullt ut av varje medlemsstat som ansluter sig till unionen.[5] Samtliga medlemsstater ska dock när som helst kunna ansluta sig till ett fördjupat samarbete om de uppfyller de villkor som krävs för att få delta.[3] Inget av de fördjupade samarbeten som hittills har bemyndigats av rådet har ställt några villkor för deltagande.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Möjligheten att upprätta fördjupade samarbeten infördes genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999. Den ursprungliga benämningen var ”närmare samarbete”. Införandet av fördjupade samarbeten var en kontroversiell fråga. Motståndarna hävdade att det skulle leda till en mindre sammanhållen union. Redan 1985 hade dock en grupp medlemsstater ingått ett avtal, Schengenavtalet, utanför unionens ramar till följd av att inte alla medlemsstater hade kunnat enas om avskaffandet av de systematiska personkontrollerna vid de inre gränserna. Fördjupade samarbeten skulle, som en sista utväg, göra det möjligt för en grupp medlemsstater att istället inleda ett tätare samarbete inom unionens ramar. Genom Amsterdamfördraget blev det möjligt med fördjupade samarbeten inom Europeiska gemenskapen och polissamarbete och straffrättsligt samarbete. Nicefördraget, som trädde i kraft den 1 februari 2003, förenklade bestämmelserna och utökade de till att omfatta även delar av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.[6]

När Lissabonfördraget trädde i kraft hade bestämmelserna om fördjupade samarbeten fortfarande inte tillämpats vid ett enda tillfälle. Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, utökade bestämmelserna om fördjupade samarbeten till att omfatta alla befogenhetsområden där unionen inte har exklusiv befogenhet. Inom frågor av försvarspolitisk karaktär infördes dock särskilda bestämmelser. Med Lissabonfördraget antogs även den nuvarande benämningen ”fördjupat samarbete”. Den 12 juli 2010 bemyndigade Europeiska unionens råd för första gången upprättandet av ett fördjupat samarbete.[7]

Rättsliga bestämmelser[redigera | redigera wikitext]

Bemyndigande[redigera | redigera wikitext]

Syftet med de fördjupade samarbetena är att en grupp medlemsstater kan använda sig av unionens institutioner och dess befogenheter för att samarbeta inom ett visst politikområde. Samarbetet måste syfta till att främja unionens mål, skydda dess intressen och stärka dess integrationsprocess.[3] Ett fördjupat samarbete måste respektera fördragen och unionsrätten. Det får inte heller negativt påverka den inre marknaden eller den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen eller leda till diskriminering i handeln eller snedvridning av konkurrensen mellan medlemsstaterna.[8] Därutöver ska de fördjupade samarbetena även respektera de icke-deltagande medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter. På motsvarande sätt får inte dessa medlemsstater hindra de deltagande medlemsstaterna från att genomföra samarbetena.[9] Det är rådet som beslutar om bemyndigande av ett fördjupat samarbete. Detta ska ske som en sista utväg och kräver att minst nio medlemsstater vill delta i det fördjupade samarbetet.[4]

De medlemsstater som vill upprätta ett fördjupat samarbete inom ett av unionens befogenhetsområden, med undantag för områdena med exklusiv befogenhet samt den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, ska rikta en begäran till Europeiska kommissionen. Efter att ha behandlat begäran kan kommissionen lägga fram ett lagförslag om bemyndigande att upprätta ett fördjupat samarbete. Om kommissionen däremot misstycker kan den välja att inte lägga fram något förslag alls, men måste då motivera sitt beslut. Rådet beslutar med kvalificerad majoritet om bemyndigande av ett fördjupat samarbete inom ovannämnda befogenhetsområden på förslag av kommissionen och efter godkännande av Europaparlamentet.[10]

I de fall då en grupp medlemsstater vill upprätta ett fördjupat samarbete inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ska begäran istället riktas direkt till rådet. Begäran ska överlämnas till den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen som måste yttra sig över huruvida den är förenlig med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken respektive unionens övriga politik. Även Europaparlamentet ska informeras om det tilltänkta fördjupade samarbetet. Rådet beslutar med enhällighet om bemyndigande av ett fördjupat samarbete inom ovannämnda befogenhetsområden.[11]

Styrning och finansiering[redigera | redigera wikitext]

Rådet och kommissionen ska enligt fördragen se till att de fördjupade samarbetena sker i enlighet med unionens övriga politik.[12] Alla medlemsstater har rätt att delta i rådets överläggningar när det behandlar ett fördjupat samarbete.[13] Vid eventuella omröstningar är det dock endast de deltagande medlemsstaterna som har rösträtt. När beslut fattas med enhällighet krävs det därför endast rösterna från de deltagande medlemsstaternas företrädare.[14] När beslut fattas med kvalificerad majoritet tillämpas särskilda bestämmelser.[14] Ett fördjupat samarbete utgör inte en integrerad del av unionsrätten och måste således inte godtas fullt ut av varje medlemsstat som ansluter sig till unionen.[5]

I regel ska de deltagande medlemsstaterna stå för de kostnader, utöver institutionernas förvaltningskostnader, som uppstår till följd av ett fördjupat samarbete. Rådet kan dock med enhällighet, och efter samråd med Europaparlamentet, besluta att andra finansiella bestämmelser ska tillämpas.[15]

Anslutningsförfarande[redigera | redigera wikitext]

Ansökan om deltagande i ett samarbete riktas till kommissionen.

Samtliga medlemsstater ska när som helst kunna ansluta sig till ett fördjupat samarbete om de uppfyller de villkor som krävs för att få delta.[3] Villkoren för att få delta fastställs i samband med att rådet bemyndigar upprättandet av ett fördjupat samarbete. Kommissionen och de deltagande medlemsstaterna i ett fördjupat samarbete har till uppgift att försöka få så många medlemsstater som möjligt att delta i det fördjupade samarbetet.[16] Kommissionen har även till uppgift att löpande informera Europaparlamentet och rådet om utvecklingen av de fördjupade samarbetena.[17]

Om en medlemsstat i efterhand vill ansluta sig till ett fördjupat samarbete, ska ansökan riktas till rådet och kommissionen. Det är kommissionens uppgift att inom fyra månader avgöra om den ansökande medlemsstaten uppfyller villkoren för det fördjupade samarbetet. Om medlemsstaten gör det, blir den en del av det fördjupade samarbetet. Om medlemsstaten däremot inte gör det, ska kommissionen informera om vilka brister som finns och ge medlemsstaten möjlighet att åtgärda bristerna inom en viss tidsfrist.[18] För samarbeten som rör utrikes- och säkerhetspolitik gäller särskilda bestämmelser, som kräver godkännande av rådet med enhällighet bland de deltagande medlemsstaternas företrädare.[19]

Övergångsklausuler och förenklat förfarande[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Övergångsklausul

I enlighet med övergångsklausuler kan rådet med enhällighet ersätta enhällighet med kvalificerad majoritet, utom vid beslut av försvarspolitisk karaktär, och, efter samråd med Europaparlamentet, ersätta ett särskilt lagstiftningsförfarande med det ordinarie lagstiftningsförfarandet inom fördjupade samarbeten.[20] Inom frågor av försvarspolitisk karaktär kan särskilda samarbeten inrättas inom ramen för ett europeiskt försvarsuppdrag,[21] inom ramen för Europeiska försvarsbyrån,[22] och genom ett permanent strukturerat försvarssamarbete.[23][24]

I de fall då ett lagförslag har hänskjutits av rådet till Europeiska rådet inom straffrättsligt samarbete,[25][26] inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet,[27] och polissamarbete,[28] och enighet inte har kunnat uppnås, kan ett förenklat förfarande för bemyndigande av ett fördjupat samarbete tillämpas. Detta förfarande innebär att minst nio medlemsstater direkt bemyndigas att upprätta ett fördjupat samarbete genom att underrätta Europaparlamentet och kommissionen.[25][26][27][28]

Användande och genomförande[redigera | redigera wikitext]

Skilsmässoregler[redigera | redigera wikitext]

Sexton medlemsstater har ingått ett fördjupat samarbete om skilsmässa.

Den 12 juli 2010 bemyndigade rådet fjorton medlemsstater (Belgien, Bulgarien, Frankrike, Italien, Lettland, Luxemburg, Malta, Portugal, Rumänien, Slovenien, Spanien, Tyskland, Ungern och Österrike) att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad utan några villkor för deltagande.[7] Den 20 december 2010 beslutade rådet genom en förordning om utformningen av skilsmässosamarbetet, som genomfördes den 21 juni 2012.[29] I juni 2012 ansökte Litauen om att få ansluta sig till det fördjupade samarbetet,[30] och den 21 november 2012 bekräftade kommissionen Litauens deltagande.[31] I oktober 2013 ansökte Grekland om att få ansluta sig till det fördjupade samarbetet,[32] och den 27 januari 2014 bekräftade kommissionen Greklands deltagande.[33]

Bakgrunden till detta fördjupade samarbete var oenigheten mellan medlemsstaterna kring skilsmässoregler. Skilsmässor var vid förhandlingarnas tidpunkt inte ens tillåtet i Malta, medan andra medlemsstater, däribland Sverige, hade väldigt liberala äktenskapslagar. Möjligheten att nå en överenskommelse var således liten och förhandlingarna strandade. Därför lämnade nio medlemsstater in en begäran om fördjupat samarbete den 28 juli 2008 till Europeiska kommissionen.[34] Kommissionen lade fram ett förslag till bemyndigande av fördjupat samarbete den 24 mars 2010.[35] Den 15 juni 2010 godkände Europaparlamentet förslaget.[36]

Enhetligt patentskydd[redigera | redigera wikitext]

Det första amerikanska patentet, från den 31 juli 1790.

Den 10 mars 2011 bemyndigade rådet tjugofem medlemsstater (alla utom Italien och Spanien) att upprätta ett fördjupat samarbete om ett enhetligt patentskydd utan några villkor för deltagande.[37] Både Italien och Spanien väckte talan mot rådet vid Europeiska unionens domstol eftersom de ansåg att bemyndigandet av det fördjupade samarbetet inte var förenligt med unionsrätten.[38][39] Den 16 april 2013 avkunnade domstolen sin dom som innebar att talan ogillades i båda målen.[40][41] Den 17 december 2012 beslutade Europaparlamentet och rådet genom två förordningar om utformningen av patentsamarbetet, som kommer att genomföras den 1 januari 2014 eller då ett avtal om en enhetlig patentdomstol träder i kraft om detta sker senare.[42][43] Ett avtal om en enhetlig patentdomstol undertecknades den 19 februari 2013 och skulle ha trätt i kraft den 1 januari 2014. På grund av förseningar i ratificeringsprocessen av avtalet har det ännu inte trätt i kraft.[44]

Bakgrunden till detta fördjupade samarbete är en diskussion om ett enhetligt patentskydd som har pågått sedan flera decennier tillbaka. Kostnaden att erhålla patent inom hela unionen är mångdubbelt högre än vad det kostar att erhålla ett patent i till exempel USA. Syftet med det fördjupade samarbetet är därför att införa ett enhetligt patentskydd som minskar kostnaderna med 90 procent, genom att ett patent endast behöver översättas till engelska, franska och tyska. Samtidigt föreslås att en separat domstol ska upprättas för att hantera tvister som rör det enhetliga patentskyddet. Italien och Spanien blockerade en överenskommelse på grund av att italienska och spanska inte tillhörde de språk som alla patent ska översättas till. Övriga tjugofem medlemsstater valde därför slutligen att tillämpa förfarandet med fördjupat samarbete. Den 15 februari 2011 godkände Europaparlamentet förslaget.[45]

Finansiell transaktionsskatt[redigera | redigera wikitext]

Den 22 januari 2013 bemyndigade rådet elva medlemsstater (Belgien, Estland, Frankrike, Grekland, Italien, Slovakien, Slovenien, Portugal, Spanien, Tyskland och Österrike) att upprätta ett fördjupat samarbete på området för skatt på finansiella transaktioner utan några villkor för deltagande.[46] Redan i februari 2012 visade Frankrike intresse för att upprätta ett fördjupat samarbete för att införa en finansiell transaktionsskatt inom delar av Europeiska unionen. Eftersom flera medlemsstater, i synnerhet Storbritannien, motsatte sig en finansiell transaktionsskatt kunde förslaget inte antas av unionen i sin helhet.[47][48][49] Det fördjupade samarbetet var från början planerat att genomföras från och med den 1 januari 2014, men Europeiska kommissionen meddelade i juni 2013 att tidsplanen hade förskjutits med minst sex månader.[50]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Artikel 20 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 27-28. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  2. ^ ”Divorce rules could divide EU states” (på engelska). EUobserver. 2008-07-24. http://euobserver.com/9/26532/?rk=1. Läst 2008-07-27. 
  3. ^ [a b c d] ”Artikel 20.1 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 27-28. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  4. ^ [a b] ”Artikel 20.2 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 28. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  5. ^ [a b] ”Artikel 20.4 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 28. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  6. ^ ”Fördjupade samarbeten”. Svenska institutet för Europapolitiska studier. 2008. http://www.lissabonfordraget.se/docs/fordjupade-samarbeten.pdf. Läst 2012-08-13. 
  7. ^ [a b] ”Rådets beslut av den 12 juli 2010 om bemyndigande att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (2010/405/EU)”. EUT L 189, 22.7.2010, s. 12-13. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32010D0405. 
  8. ^ ”Artikel 326 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 189. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  9. ^ ”Artikel 327 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 189. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  10. ^ ”Artikel 329.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 190. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  11. ^ ”Artikel 329.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 190. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  12. ^ ”Artikel 334 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 192. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  13. ^ ”Artikel 20.3 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 28. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  14. ^ [a b] ”Artikel 330 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 190. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  15. ^ ”Artikel 332 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 191. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  16. ^ ”Artikel 328.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 189. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  17. ^ ”Artikel 328.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 189. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  18. ^ ”Artikel 331.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 190-191. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  19. ^ ”Artikel 331.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 191. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  20. ^ ”Artikel 333 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 191-192. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  21. ^ ”Artikel 44 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 39-40. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  22. ^ ”Artikel 45 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 40. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  23. ^ ”Artikel 46 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 40-41. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  24. ^ ”Förstärkt samarbete”. Europa (webbportal). 2010-03-15. http://europa.eu/legislation_summaries/institutional_affairs/treaties/lisbon_treaty/ai0018_sv.htm. Läst 2012-08-13. 
  25. ^ [a b] ”Artikel 82.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 80. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  26. ^ [a b] ”Artikel 83.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 81. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  27. ^ [a b] ”Artikel 86.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 82. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  28. ^ [a b] ”Artikel 87.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 82. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  29. ^ ”Rådets förordning (EU) nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad”. EUT L 343, 29.12.2010, s. 10-16. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32010R1259. 
  30. ^ [hhttp://europa.eu/rapid/press-release_IP-12-590_en.htm ”Lithuania is the 15th EU Member State to sign up to new rules helping international couples”] (på engelska). Europeiska kommissionen. 2012-06-07. hhttp://europa.eu/rapid/press-release_IP-12-590_en.htm. Läst 2012-07-06. 
  31. ^ ”Kommissionens beslut av den 21 november 2012 som bekräftar Litauens deltagande i ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (2012/714/EU)”. EUT L 323, 22.11.2012, s. 18-19. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32012D0714. 
  32. ^ ”Greece is Member State No. 16 to sign up to EU rules helping international couples” (på engelska). Europeiska kommissionen. 2014-01-27. http://europa.eu/rapid/press-release_IP-14-34_en.htm. Läst 2014-07-26. 
  33. ^ ”Kommissionens beslut av den 27 januari 2014 som bekräftar Greklands deltagande i ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (2014/39/EU)”. EUT L 23, 28.1.2014, s. 41-42. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32014D0039. 
  34. ^ ”Two-speed Europe may emerge over divorce rules” (på engelska). EUobserver. 2008-07-25. http://euobserver.com/9/26546/?rk=1. Läst 2008-07-27. 
  35. ^ ”EU går skilda vägar om skilsmässa”. Sveriges Television. 2010-03-24. http://svt.se/2.22620/1.1939753/eu_gar_skilda_vagar_om_skilsmassa?lid=senasteNytt_1765014&lpos=rubrik_1939753. Läst 2010-03-24. 
  36. ^ ”Unikt EU-förfarande gör debut i nytt samarbete mellan EU-länderna”. Europaparlamentet. http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+IM-PRESS+20100630FCS77235+0+DOC+XML+V0//SV. Läst 2010-07-25. 
  37. ^ ”Rådets beslut av den 10 mars 2011 om bemyndigande av ett fördjupat samarbete på området skapande av ett enhetligt patentskydd (2011/167/EU)”. EUT L 76, 22.3.2011, s. 53-55. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011D0167. 
  38. ^ ”Talan väckt den 3 juni 2011 — Konungariket Spanien mot Europeiska unionens råd (Mål C-274/11) (2011/C 219/16)”. EUT C 219, 23.7.2011, s. 12-13. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:62011CN0274. 
  39. ^ ”Talan väckt den 10 juni 2011 — Republiken Italien mot Europeiska unionens råd (Mål C-295/11) (2011/C 232/34)”. EUT C 232, 6.8.2011, s. 21-22. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:62011CN0295. 
  40. ^ ”Domstolens dom (stora avdelningen avdelningen) av den 16 april 2013 — Konungariket Spanien och Republiken Italien mot Europeiska unionens råd (Förenade målen C-274/11 och C-295/11) (2013/C 164/05)”. EUT C 164, 8.6.2013, s. 3-4. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:62011CA0274. 
  41. ^ ”Spain and Italy lose European patent case” (på engelska). EUobserver. 2013-04-16. http://euobserver.com/tickers/119816. Läst 2013-04-16. 
  42. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2012 av den 17 december 2012 om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd”. EUT L 361, 31.12.2012, s. 1-8. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32012R1257. 
  43. ^ ”Rådets förordning (EU) nr 1260/2012 av den 17 december 2012 om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd när det gäller tillämpliga översättningsarrangemang”. EUT L 361, 31.12.2012, s. 89-92. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32012R1260. 
  44. ^ ”Avtal om en enhetlig patentdomstol (2013/C 175/01)”. EUT C 175, 20.6.2013, s. 1-40. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:42013A0620(01). 
  45. ^ ”MEPs support vanguard group on EU patent” (på engelska). EUobserver. 2011-02-15. http://euobserver.com/9/31809. Läst 2011-02-15. 
  46. ^ ”Rådets beslut av den 22 januari 2013 om bemyndigande att inleda ett fördjupat samarbete på området för skatt på finansiella transaktioner (2013/52/EU)”. EUT L 22, 25.1.2013, s. 11-12. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32013D0052. 
  47. ^ ”France signals nine eurozone states ready to trigger FTT” (på engelska). EUbusiness. 2012-02-07. http://www.eubusiness.com/news-eu/finance-public-debt.f1c. Läst 2012-02-07. 
  48. ^ ”Nine EU countries form splinter group on financial tax” (på engelska). EUobserver. 2012-02-08. http://euobserver.com/19/115164. Läst 2012-02-08. 
  49. ^ ”Brussels recommends financial tax for 10 countries” (på engelska). EUobserver. 2012-10-23. http://euobserver.com/tickers/117967. Läst 2012-10-23. 
  50. ^ ”Commission delays finance tax by six months” (på engelska). EUobserver. 2013-06-26. http://euobserver.com/tickers/120647. Läst 2013-06-26. 
Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.