Europeiska unionens ekonomi
.jpg)
Europeiska unionens ekonomi utgörs av de 27 medlemsstaterna och genererade uppskattningsvis 16,6 biljoner US-dollar i nominell BNP 2007. EU:s ekonomi står för 31 % av världens totala produktion. Sjutton medlemsstater har infört den europeiska gemensamma valutan euron och för en gemensamma penningpolitik genom Europeiska centralbanken. EU:s ekonomi består av en gemensam marknad och är representerad som en enhetlig enhet i Världshandelsorganisationen.
Det finns dock stora skillnader inom unionen, dels mellan medlemsstaterna och dels mellan regioner inom medlemsstaterna. De medlemsstater som anslöt sig under 2004 och 2007 har en markant lägre ekonomisk standard än de femton gamla EU-länderna. Å andra sidan är tillväxten högre i de nya medlemsstaterna än i de gamla.
Innehåll |
[redigera] Ekonomiska och monetära unionen
| Stat |
Budgetbalans[1] |
Statsskuld[1] |
|
|---|---|---|---|
 |
Belgien | 0,9 % | 94,3 % |
 |
Bulgarien | 0,6 % | 20,5 % |
 |
Cypern | -7,6 % | 66,4 % |
 |
Danmark | 6,4 % | 45,8 % |
 |
Estland | 2,3 % | 5,6 % |
 |
Finland | 2,5 % | 50,3 % |
 |
Frankrike | -2,5 % | 89,4 % |
 |
Grekland | -6,7 % | 189,1 % |
 |
Irland | 1,9 % | 115,4 % |
 |
Italien | -3,0 % | 121,4 % |
 |
Lettland | -0,5 % | 40,5 % |
 |
Litauen | -2,7 % | 44,6 % |
 |
Luxemburg | 10,3 % | 21,5 % |
 |
Malta | -4,8 % | 66,1 % |
 |
Nederländerna | 7,7 % | 66,5 % |
 |
Polen | -5,1 % | 56,4 % |
 |
Portugal | -6,4 % | 111,8 % |
 |
Rumänien | -4,6 % | 34,4 % |
 |
Slovakien | -1,1 % | 46,9 % |
 |
Slovenien | -2,1 % | 47,2 % |
 |
Spanien | -3,1 % | 70,2 % |
 |
Storbritannien | -2,3 % | 84,8 % |
 |
Sverige | 5,3 % | 32,6 % |
 |
Tjeckien | -3,4 % | 43,2 % |
 |
Tyskland | 4,9 % | 81,9 % |
 |
Ungern | 1,5 % | 75,5 % |
 |
Österrike | 2,7 % | 73,9 % |
 |
EU | - % | - % |
Ekonomiska och monetära unionen är EU:s penning- och valutapolitiska samarbete. Samarbetet består av tre etapper. Den första etappen (1990 - 1994) syftade till att ta bort regler som motverkade fria kapitalrörelser. Unionens medlemsstater började också att konvergera sina ekonomier. Under den andra etappen (1994 - 1998) bildades Ekonomiska monetära institutet (EMI), vars syfte var att utöka samarbetet mellan de nationella centralbankerna samt förbereda den gemensamma penningpolitiken. De nationella lagstiftningarna anpassades och varje medlemsstats centralbank var tvungen att vara oberoende från politisk inverkan. Övervakningen av medlemsländernas ekonomiska politik stärktes för att säkerställa sunda offentliga finanser.
Den tredje etappen av EMU (1999 - ) innebar att den gemensamma valutan euron upprättades. Europeiska centralbanken tog över ansvaret över penningpolitiken från de nationella centralbankerna och EMI. Från början deltog elva av EU:s 15 medlemsstater men 2001 kvalificerade sig även Grekland.
[redigera] Stabilitets- och tillväxtpakten
Den tredje etappen innebar också att Stabilitets- och tillväxtpakten bildades. Pakten antogs redan 1997 i Amsterdam och syftar till att upprätthålla en god balans i euroområdets ekonomi.[2] Medlemsstaterna tillåts ha ett årligt budgetunderskott på maximalt 3 % av BNP (detta inkluderar även underskott på kommunal och regional nivå) och deras statsskulder får inte överstiga 60 % av BNP. Dessa två krav ställs även på de nya medlemsstaterna som vill ansluta sig till valutasamarbetet.
Flera av euroländerna har dock upprepande gånger brutit mot stabilitets- och tillväxtpakten. För stora statsskulder har präglat flera av medlemsstaterna och både Italien och Portugal har haft för stora budgetunderskott. Ironiskt nog har stora länder som Tyskland och Frankrike sluppit sanktioner som följd av att staterna har brutit mot pakten, trots att det var dessa länder som förespråkade pakten ursprungligen.
[redigera] Euron
Med den tredje etappen upprättades den gemensamma valutan. Euron togs dock i bruk som fysisk valuta först 1 januari 2002. Alla EU:s dåvarande medlemsstater utom Danmark, Storbritannien och Sverige bytte sina nationella sedlar och mynt till euro. Dessutom använder flera av de europeiska mikrostaterna sig av euron. De nya medlemsstater är förpliktade att införa euron. Hittills har Cypern, Estland, Malta, Slovakien och Slovenien infört euron.
Eurons påverkan på EU:s ekonomi har analyserats ingående. Bland annat har man kommit fram till att handeln har ökat i högre grad mellan euroländerna än mellan andra EU-länder.[3]
[redigera] Ekonomisk variation
Sedan EU:s östutvidgningar 2004 och 2007 finns det en tydlig ekonomisk skillnad mellan å ena sidan Västeuropa och å andra sidan Östeuropa. Denna skillnad märks även mätt med andra mått än BNP. Ett exempel är FN:s HDI-index, som mäter levnadsstandarden i ett land. Indexet tar hänsyn till faktorer som läskunnighet och beräknad livslängd. Alla EU:s medlemsstater ligger förvisso bra till, men de nya medlemsstaterna har ett lägre snitt än medlemsländerna i Västeuropa.
[redigera] Ekonomisk tillväxt
Den ekonomiska tillväxten i EU är förhållandevis hög. Tillväxten är högst i de fattigaste delarna, det vill säga i Östeuropa. Estland och Lettland, som ibland benämns som de baltiska tigrarna,[4] har de högsta BNP-tillväxterna i unionen och ligger i topp även globalt sett. Under år 2006 hade exempelvis Lettland en tillväxt på 11 %. Den höga tillväxten är ett resultat av bland annat regeringarnas ansträngningar för att stabilisera penningpolitiken, export-orienterade handelspolicier, låga platta skatter och tillgången till relativt billig arbetskraft.
Men även om EU:s BNP växer stadigt så minskar den i andel av världens totala BNP. Detta beror på den oerhört höga tillväxten i länder som Brasilien, Indien och Kina. I det längre perspektivet måste EU öka BNP-tillväxten i de centraleuropeiska länderna, så som Frankrike, Italien och Tyskland, men samtidigt stabilisera tillväxten i de nya öststaterna för att säkerställa ekonomiskt välstånd. Stagnationen av tillväxten i de stora västeuropeiska länderna har resulterat i att EU:s totala tillväxt har legat kring 2 till 2,5 % de senaste åren. Lägst tillväxt av de stora länderna under 2007 hade Italien med sina 1,7 %.
[redigera] Medlemsstaternas ekonomier
Stabilitets- och tillväxtpakten fastslår unionens ekonomiska policy. Den omfattar samtliga medlemsstater, med särskilda regler som gäller just euroområdets medlemsstater. Varje stats budgetunderskott får maximalt vara 3 % av BNP och den totala statsskulden får inte överskrida 60 % av BNP. Emellertid har många av de större medlemsstaterna konsekvent brutit mot regeln om maximala budgetunderskott, och euroområdet som helhet har en statsskuld på långt över 60 %.
Bortsett från Grekland och Portugal är alla länder med lägre genomsnittlig BNI per capita än EU-genomsnittet medlemsländer som anslöt sig under 2004 eller 2007. På motsvarande sett är alla länder med högre genomsnittlig BNI per capita medlemsländer som var EU-medlemmar redan innan 2000-talet.
Tabellen nedan visar information som är relaterad till medlemsstaternas ekonomier, så som total BNP respektive BNP per capita, inflation, tillväxt och arbetslöshet.
| Stat |
Folkmängd[1] |
Yta |
Total BNP (PPP)[1] |
BNP % av EU |
BNP (PPP) per capita[1] |
Inflation[1] |
Tillväxt[1] |
Arbetslöshet[1] |
|
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
Belgien | 11 076 000 | 30 528 km² | 425 165 000 000 $ | 2,6 % | 38 387 $ | 3,2 % | 1,5 % | 8,1 % |
|
Cypern | 829 000 | 9 250 km² | 24 240 000 000 $ | 0,1 % | 29 234 $ | 2,4 % | 1,0 % | 7,2 % |
|
Estland | 1 334 000 | 45 226 km² | 28 326 000 000 $ | 0,2 % | 21 228 $ | 3,5 % | 4,0 % | 11,5 % |
|
Finland | 5 427 000 | 338 145 km² | 204 951 000 000 $ | 1,3 % | 37 762 $ | 2,0 % | 2,2 % | 7,6 % |
|
Frankrike | 63 538 000 | 551 695 km² | 2 271 540 000 000 $ | 14,0 % | 35 751 $ | 1,4 % | 1,4 % | 9,2 % |
|
Grekland | 11 204 000 | 131 940 km² | 306 249 000 000 $ | 1,9 % | 27 333 $ | 1,0 % | -2,0 % | 18,5 % |
|
Irland | 4 566 000 | 70 273 km² | 185 623 000 000 $ | 1,1 % | 40 650 $ | 0,6 % | 1,5 % | 13,9 % |
|
Italien | 60 881 000 | 301 230 km² | 1 853 897 000 000 $ | 11,5 % | 30 451 $ | 1,6 % | 0,3 % | 8,5 % |
|
Luxemburg | 523 000 | 2 586 km² | 45 334 000 000 $ | 0,3 % | 86 645 $ | 1,4 % | 2,7 % | 6,0 % |
|
Malta | 426 000 | 316 km² | 11 265 000 000 $ | 0,1 % | 26 426 $ | 2,3 % | 2,2 % | 6,2 % |
|
Nederländerna | 16 770 000 | 41 526 km² | 723 787 000 000 $ | 4,5 % | 43 160 $ | 2,0 % | 1,3 % | 4,2 % |
|
Portugal | 10 675 000 | 92 391 km² | 245 316 000 000 $ | 1,5 % | 22 979 $ | 2,1 % | -1,8 % | 13,4 % |
|
Slovakien | 5 441 000 | 48 845 km² | 132 693 000 000 $ | 0,8 % | 24 387 $ | 1,8 % | 3,3 % | 12,3 % |
|
Slovenien | 2 022 000 | 20 273 km² | 60 794 000 000 $ | 0,4 % | 30 063 $ | 2,1 % | 2,0 % | 8,0 % |
|
Spanien | 46 258 000 | 504 782 km² | 1 443 998 000 000 $ | 8,9 % | 31 216 $ | 1,5 % | 1,1 % | 19,7 % |
|
Tyskland | 81 277 000 | 356 974 km² | 3 161 875 000 000 $ | 19,5 % | 38 902 $ | 1,3 % | 1,3 % | 6,2 % |
|
Österrike | 8 450 000 | 83 858 km² | 361 424 000 000 $ | 2,2 % | 42 774 $ | 2,2 % | 1,6 % | 4,1 % |
|
Euroområdet | 330 697 000 | 2 584 612 km² | 11 486 477 000 000 $ | 71,0 % | 34 734 $ | - | - | - |
|
Bulgarien | 7 456 000 | 110 910 km² | 105 782 000 000 $ | 0,7 % | 14 188 $ | 2,9 % | 3,0 % | 9,5 % |
|
Danmark | 5 557 000 | 43 094 km² | 214 519 000 000 $ | 1,3 % | 38 605 $ | 2,4 % | 1,5 % | 4,4 % |
|
Lettland | 2 235 000 | 64 589 km² | 36 036 000 000 $ | 0,2 % | 16 124 $ | 2,3 % | 3,0 % | 14,5 % |
|
Litauen | 3 253 000 | 65 303 km² | 64 171 000 000 $ | 0,4 % | 19 725 $ | 2,6 % | 3,4 % | 14,0 % |
|
Polen | 38 073 000 | 312 685 km² | 797 798 000 000 $ | 4,9 % | 20 954 $ | 2,8 % | 3,0 % | 9,2 % |
|
Rumänien | 21 340 000 | 238 391 km² | 276 382 000 000 $ | 1,7 % | 12 952 $ | 4,3 % | 3,5 % | 4,8 % |
|
Storbritannien | 63 065 000 | 244 820 km² | 2 313 305 000 000 $ | 14,3 % | 36 681 $ | 2,4 % | 1,6 % | 7,8 % |
|
Sverige | 9 383 000 | 449 964 km² | 398 730 000 000 $ | 2,5 % | 42 495 $ | 2,5 % | 3,8 % | 6,6 % |
|
Tjeckien | 10 553 000 | 78 866 km² | 280 986 000 000 $ | 1,7 % | 26 626 $ | 2,0 % | 1,8 % | 6,6 % |
|
Ungern | 9 983 000 | 93 030 km² | 201 667 000 000 $ | 1,2 % | 20 201 $ | 3,0 % | 1,7 % | 11,0 % |
|
EU | 501 595 000 | 4 331 490 km² | 16 175 853 000 000 $ | 100,0 % | 32 249 $ | - | - | - |
[redigera] Regionala skillnader
Att jämföra de rikaste områdena inom EU är en svår uppgift. Detta beror på att NUTS 1- och 2-regioner inte är homogena eftersom vissa av dessa regioner är mycket stora, så som NUTS-1 Hessen (21 100 km²) eller NUTS-1 Île-de-France (12 011 km²), medan andra NUTS-regioner är mycket mindre, som exempel NUTS-1 Hamburg (755 km²) eller NUTS-1 Storlondon (1 580 km²). Ett extremt exempel är Finland, som av historiska anledningar är indelat i fastlandet Finland med 5,3 miljoner invånare och Åland, en ö med en befolkning på 26 700 människor.
För att kunna lättare jämföra olika regioner inom EU har man därför upprättat NUTS, som står för Nomenklatur för territoriella enheter för statistik. Informationen som samlas in används sedan som grund för EU:s regionalpolitik. Totalt finns det fyra olika nivåer av NUTS. NUTS-0 omfattar respektive medlemsstat, medan NUTS-1,-2 och -3 omfattar större regioner (landsdelar), medelstora regioner (landskap) respektive små regioner (storstäder).
De rikaste regionerna är Bryssel, Hamburg, centrala London, Luxemburg och Wien medan de fattigaste regionerna finns i Bulgarien och Rumänien.
[redigera] Arbetslöshet
(se nyckel nedan)
Den säsongsanpassade arbetslöshetsgraden i Europeiska unionen var i mars 2009 8,3 %, jämfört med 6,7 % i mars 2008.[5] Arbetslöshetsgraden har minskat under tidigare år, från 8,9 % i mars 2005 till 7,5 % i mars 2006.[6] Även om arbetslösheten tidigare har minskat generellt sett, har den ökat kraftigt under hösten 2008 till följd av finanskrisen. Jämfört i mars 2009 hade USA en arbetslöshet på 8,5 % och Japan en arbetslöshet på 4,4 % under samma period enligt Eurostat.[6][5]
Arbetslösheten har tidigare minskat kraftigast i de nya medlemsstaterna. I Polen har arbetslösheten minskat med mer än tio procentenheter på enbart fyra år. I de flesta EU-länderna ökade dock arbetslösheten kraftigt under hösten 2008 till följd av finanskrisen. Ökningen var kraftigast i de östeuropeiska länderna.
Följande tabeller visar den nuvarande arbetslösheten i samtliga medlemsstater samt USA och Japan i mars 2009 jämfört med tidigare år under samma period.
| Stat |
Mars '05 |
Mars '06 |
Mars '07 |
Mars '08 |
Mars '09 |
Stat |
Mars '05 |
Mars '06 |
Mars '07 |
Mars '08 |
Mars '09 |
||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
Belgien | 8,4 % | 8,2 % | 7,7 % | 6,9 % | 7,3 % | |
Polen | 18,0 % | 16,8 % | 10,3 % | 7,7 % | 7,7 % |
|
Bulgarien | 7,5 % | 5,9 % | 5,9 % | |
Portugal | 7,4 % | 7,6 % | 8,2 % | 7,4 % | 8,5 % | ||
|
Cypern | 5,1 % | 5,2 % | 4,1 % | 3,7 % | 4,9 % | |
Rumänien | 6,6 % | 6,2 % | 5,8 % | ||
|
Danmark | 5,4 % | 4,3 % | 4,1 % | 3,1 % | 5,7 % | |
Slovakien | 16,7 % | 15,7 % | 11,3 % | 9,8 % | 10,5 % |
|
Estland | 8,8 % | 5,3 % | 4,9 % | 5,5 % | 11,1 % | |
Slovenien | 6,4 % | 6,2 % | 5,2 % | 4,3 % | 5,0 % |
|
Finland | 8,5 % | 7,9 % | 7,0 % | 6,3 % | 7,4 % | |
Spanien | 9,9 % | 8,7 % | 8,1 % | 9,3 % | 17,4 % |
|
Frankrike | 9,7 % | 9,1 % | 8,6 % | 7,8 % | 8,8 % | |
Storbritannien | 4,6 % | 5,0 % | 5,5 % | 5,1 % | 6,6 % |
|
Grekland | 9,9 % | 9,6 % | 8,6 % | 7,9 % | 7,8 % | |
Sverige | 6,3 % | 7,2 % | 6,6 % | 5,6 % | 8,0 % |
|
Irland | 4,5 % | 4,2 % | 4,6 % | 5,6 % | 10,6 % | |
Tjeckien | 8,0 % | 7,7 % | 5,6 % | 4,5 % | 5,5 % |
|
Italien | 7,8 % | 7,7 % | 6,1 % | 6,1 % | 6,9 % | |
Tyskland | 9,8 % | 8,7 % | 8,6 % | 7,3 % | 7,6 % |
|
Lettland | 9,1 % | 7,6 % | 6,4 % | 5,3 % | 16,1 % | |
Ungern | 6,8 % | 7,4 % | 7,3 % | 7,6 % | 9,2 % |
|
Litauen | 9,2 % | 6,4 % | 4,6 % | 4,5 % | 15,5 % | |
Österrike | 5,1 % | 5,1 % | 4,5 % | 4,1 % | 4,5 % |
|
Luxemburg | 4,3 % | 4,8 % | 4,9 % | 4,5 % | 6,1 % | |
EU | 8,9 % | 8,4 % | 7,3 % | 6,7 % | 8,3 % |
|
Malta | 7,2 % | 8,1 % | 6,6 % | 5,6 % | 6,7 % |  |
Japan | 4,5 % | 4,1 % | 4,0 % | 3,9 % | 4,4 % |
|
Nederländerna | 4,9 % | 4,0 % | 3,4 % | 2,6 % | 2,8 % |  |
USA | 5,1 % | 4,7 % | 4,4 % | 5,1 % | 8,5 % |
[redigera] Energiresurser
Europeiska unionen har stora kol-, olje- och naturgasreserver. Det finns sex oljeproducerande länder inom unionen, i huvudsak kring Nordsjöns oljefält. Storbritannien är överlägset den största producenten, men även Danmark, Italien, Nederländerna, Rumänien och Tyskland producerar olja. Sett som en enhet är EU den sjunde största oljeproducenten i världen, med en produktion på 3 424 000 (2001) fat per dag. Emellertid är unionen också världens andra största oljekonsument. Totalt konsumerar unionen 14 590 000 (2001) fat per dag, vilket är betydligt mer än vad man producerar.
Förutom fossila bränslen använder sig vissa medlemsstater även av förnyelsebara energikällor, så som vattenkraft, vindkraft och solkraft. Dessutom använder 15 av medlemsstaterna kärnkraft.
Alla EU-medlemsstater har ratificerat Kyotoprotokollet och unionen är en av protokollets största förespråkare. Europeiska kommissionen publicerade det första omfattande förslaget för en gemensamma energipolitik den 10 januari 2007.
[redigera] Industrier
Tjänstesektorn, som står för 69,4 % av BNP, är överlägset den mest viktiga sektorn i unionen, jämfört med fabriksindustrin, som står för 28,4 % av BNP, och jordbruket som står för föga 2,3 % av BNP.
[redigera] Jordbruk
Jordbrukssektorn stöds av subventioner från Europeiska unionen genom den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Jordbrukspolitiken står i dagsläget för ungefär 40 till 50 % av EU:s totala utgifter. Den garanterar ett minimipris för bönder i EU. Detta kritiseras för att vara en form av protektionism, hindra handel och skada utvecklingsländer; en av de starkaste motståndarna är Storbritannien, som är den näst största ekonomin inom unionen, och som har upprepande gånger vägrat att ge upp den brittiska rabatten såvida inte jordbrukspolitiken reformeras ordentligt. Frankrike, som är unionens tredje största ekonomi och jordbrukspolitikens största vinnare, är också den starkaste förespråkaren för CAP.
[redigera] Turism
Europeiska unionen är en stor turistdestination, som lockar många besökare både utanför och innanför unionen att resa. Den interna turismen gynnas ytterligare av att medborgarna i vissa EU-länder kan dra nytta av Schengensamarbetet och euron när de reser runt i Europa. Alla EU-medborgare har rätt att åka till vilken annan medlemsstat som helst utan krav på visum. Om man räknar varje medlemsstat som en egen enhet är Frankrike världens mest besökta turistmål för internationella besökare, följt av Spanien, Italien och Storbritannien som andra, femte respektive sjätte mest besökta turistmål globalt sett. Om unionen däremot ses som en enda enhet är antalet internationella besökare färre, eftersom många av besökarna till EU-länderna kommer från andra EU-länder.
[redigera] Gemensamma marknaden
EU skapades ursprungligen som en ekonomisk union. Den äldsta och största fördragsbundna organisationen, Europeiska gemenskapen, bildades som Europeiska ekonomiska gemenskapen. Skapandet och upprätthållandet av EU:s inre marknad har varit gemenskapens främsta uppgift sedan den upprättades år 1993. Syftet med den inre marknaden är att garantera de fyra friheterna, det vill säga fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor.[7] Genom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet inkluderas även Island, Liechtenstein och Norge i den gemensamma marknaden.
Den fria rörligheten för varor möjliggör för producenter att sälja sina varor inom hela EU, oavsett var man tillverkar dem. Undantag från den fria rörligheten för varor kan göras med hänsyn till exempelvis folkhälsan. Hälften av all handel inom EU omfattas av EU:s harmoniserade lagstiftning.[8] Tjänster står för ungefär 60 till 70 % av BNP, även om den fria rörligheten för tjänster inte är lika utvecklad som för de övriga tre friheterna. Den fria rörligheten för kapital är tänkt att tillåta investeringar i egendom och företag mellan länderna, men precis som med rörligheten för tjänster så varierar fortfarande de nationella lagarna i vissa fall.[9]
Den fria rörligheten för människor innebär att medborgare kan flytta fritt mellan medlemsstaterna för att leva, arbeta eller studera i ett annat land. Detta kräver bland annat att medlemsstaterna erkänner varandras yrkeskvalifikationer.[10]
[redigera] Se även
[redigera] Referenser
[redigera] Noter
- ^ [a b c d e f g h] ”World Economic Outlook Database” (på engelska). 2011-09-20. http://www.imf.org/external/pubs/ft/weo/2011/02/weodata/index.aspx. Läst 14 december 2011.
- ^ Guardian Unlimited article
- ^ Flam, Harry (2007). ”Euron och utrikeshandeln: Hur mycket handel förlorar Sverige årligen?” (pdf). Ekonomisk Debatt. http://www.ne.su.se/ed/pdf/35-5-hfhn.pdf. Läst 16 februari 2008.
- ^ ScanBalt: The Baltic Tigers - an end in sight for the growth story?
- ^ Referensfel: Ogiltig
<ref>-tag; ingen text har angivits för referensen med namnetEurostat_Arbetsl.C3.B6shet - ^ [a b] ”Euro area unemployment down” (PDF). Eurostat. 2006-05-03. http://epp.eurostat.ec.europa.eu/pls/portal/docs/PAGE/PGP_PRD_CAT_PREREL/PGE_CAT_PREREL_YEAR_2006/PGE_CAT_PREREL_YEAR_2006_MONTH_05/3-03052006-EN-BP.PDF. Läst 1 maj 2008.
- ^ The Single Market
- ^ The Single Market for Goods
- ^ A Single Market for Capital
- ^ Living and working in the Single Market
[redigera] Externa länkar
|
||||||||||||||
 |
EU-portalen — metasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |
