Formel 1-VM 1958

Från Wikipedia

Formel 1-VM 1958 hade elva deltävlingar som kördes under perioden 19 januari-16 oktober. Här ingick Indianapolis 500-loppet 1958 som en av deltävlingarna. Britten Mike Hawthorn vann förarmästerskapet och Vanwall vann det första konstruktörsmästerskapet.


F1-regler i korthet 1958
MotorÖverladdad 750 cc
Sug 2 500 cc
Max cylindrarIngen begränsning
Bilens minimiviktIngen begränsning
Poängberäkning8, 6, 4, 3, 2 och snabbaste varv 1, som delades upp om flera förare hade samma tid.
• Endast de sex bästa poängen från de elva loppen räknades in i mästerskapet.
• Poäng gavs ej till förare som delade bil.
• Konstruktörspoäng gavs endast till varje konstruktörs bäst placerade bil.
• I Tyskland och Marocko fyllde man upp startfälten med formel 2-bilar, men dessa fick inga mästerskapspoäng.

Vinnare[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix 1958[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix Datum Bana Vinnande förare! Vinnande stall Vinnande tillverkare
Argentinas Grand Prix 19 januari Buenos Aires Stirling Moss R R C Walker Cooper-Climax *
Monacos Grand Prix 18 maj Monte Carlo Maurice Trintignant R R C Walker Cooper-Climax *
Nederländernas Grand Prix 26 maj Zandvoort Stirling Moss Vanwall *
Indianapolis Grand Prix 30 maj Indianapolis Jimmy Bryan George Salih Epperly-Offenhauser *
Belgiens Grand Prix 15 juni Spa-Francorchamps Tony Brooks Vanwall *
Frankrikes Grand Prix 6 juli Reims-Gueux Mike Hawthorn Ferrari *
Storbritanniens Grand Prix 19 juli Silverstone Peter Collins Ferrari *
Tysklands Grand Prix 3 augusti Nürburgring Tony Brooks Vanwall *
Portugals Grand Prix 24 augusti Porto Stirling Moss Vanwall *
Italiens Grand Prix 7 september Monza Tony Brooks Vanwall *
Marockos Grand Prix 16 oktober Ain Diab Stirling Moss Vanwall *

Grand Prix utanför VM 1958[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix /Race Datum Bana Vinnande förare! Vinnande stall Vinnande tillverkare
Buenos Aires Grand Prix 2 februari Buenos Aires Juan Manuel Fangio Scuderia Sud Americana Maserati
Glover Trophy 7 april Goodwood Mike Hawthorn Ferrari
Syrakusas Grand Prix 13 april Syrakusa Luigi Musso Ferrari
Aintree 200 19 april Aintree Stirling Moss R R C Walker Cooper-Climax
International Trophy 3 maj Silverstone Peter Collins Ferrari
Caens Grand Prix 20 juli Caen Stirling Moss R R C Walker Cooper-Climax

Stall, nummer och förare 1958[redigera | redigera wikitext]

Stall/Tillverkare Nummer Förare
André Guelfi (Cooper-Climax)[1] 60 André Guelfi, Frankrike
B C Ecclestone (Connaught-Alta) 12 Bruce Kessler, USA
12, 14 Bernie Ecclestone, Storbritannien
14 Paul Emery, Storbritannien
Jack Fairman, Storbritannien
15 Ivor Bueb, Storbritannien
BRM 5, 6, 8, 14, 19 Jean Behra, Frankrike
6, 8, 10, 15, 16, 20 Harry Schell, USA
10, 20 Ron Flockhart, Storbritannien
12, 18 Joakim Bonnier, Sverige
18 Maurice Trintignant, Frankrike
BRP (Cooper-Climax) 56 Tom Bridger, Storbritannien
Bob Estes (Phillips-Offenhauser)[2] 26 Don Freeland, USA
Bob Sorenson (Kuzma-Offenhauser)[1][2] 59 Dempsey Wilson, USA
Cars Inc (Epperly-Offenhauser)[2] 33 Tony Bettenhausen, USA
Chapman S Root (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 4 Pat O'Connor, USA
Cooper-Climax 4, 8, 11, 14, 16, 22, 24, 50 Jack Brabham, Australien
6, 7, 10, 16, 18, 20, 24, 28 Roy Salvadori, Storbritannien
12 Ian Burgess, Storbritannien
20, 52 Bruce McLaren, Nya Zeeland
30 Jack Fairman, Storbritannien
Dean Van Lines (Kuzma-Offenhauser)[2] 29 A.J. Foyt, USA
Dick Gibson (Cooper-Climax) 19 Dick Gibson, Storbritannien
Ecurie Demi Litre (Lotus-Climax) 28 Ivor Bueb, Storbritannien
Ecurie Eperon d'Or (Cooper-Climax) 27 Christian Goethals, Belgien
Ecurie Maarsbergen (Porsche) 18 Carel Godin de Beaufort, Nederländerna
Ellen McKinney Zink (Watson-Offenhauser)[1][2] 5 Ed Elisian, USA
Federal Auto Associates (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 65 Bob Christie, USA
Ferrari 1, 2, 4, 14, 18, 36, 42 Peter Collins, Storbritannien
2, 3, 4, 5, 6, 14, 16, 20, 24, 38 Mike Hawthorn, Storbritannien
2, 6, 16, 18, 34 Luigi Musso, Italien
2, 20 Olivier Gendebien, Belgien
3, 4, 6, 16, 22, 40 Wolfgang von Trips, Tyskland
4, 18, 23 Phil Hill, USA
Francisco Godia-Sales (Maserati) 4, 10, 38, 40 Paco Godia, Spanien
Fred Gerhardt (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 45 Johnnie Parsons, USA
George Salih (Epperly-Offenhauser)[2] 1 Jimmy Bryan, USA
George Walther Jr (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 77 Mike Magill, USA
Giorgio Scarlatti (Maserati) 10, 46 Giorgio Scarlatti, Italien
38 Joakim Bonnier, Sverige
Gould's Garage (Maserati) 12 Horace Gould, Storbritannien
Masten Gregory, USA
H A Chapman (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 43 Billy Garrett, USA
H H Johnson (Kuzma-Offenhauser)[2] 57 Art Bisch, USA
Harry Dunn (Dunn-Offenhauser)[2] 89 Chuck Weyant, USA
Henry Yunik (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2] 31 Paul Goldsmith, USA
High Efficiency Motors (Cooper-Climax) 26 Ian Burgess, Storbritannien
J S Donaldson (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 61 Eddie Johnson, USA
JBW (Cooper-Climax) 29 Brian Naylor, Storbritannien
Jim Robbins (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 68 Len Sutton, USA
Jo Bonnier (Maserati) 8 Harry Schell, USA
11, 22, 32, 36, 58 Joakim Bonnier, Sverige
22 Giulio Cabianca, Italien
24, 38 Hans Herrmann, Tyskland
36 Phil Hill, USA
John Zink (Watson-Offenhauser)[2] 16 Jimmy Reece, USA
44 Jud Larson, USA
Joseph Massaglia Jr (Lesovsky-Offenhauser)[2] 25 Jack Turner, USA
Juan Manuel Fangio (Maserati)[1] 34 Juan Manuel Fangio, Argentina
Kalamazoo Sports Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 83 Shorty Templeman, USA
Kalamazoo Sports Inc(Watson-Offenhauser)[2] 97 Dick Rathmann, USA
Ken Kavanagh (Maserati) 4 Jean Behra, Frankrike
34, 50 Ken Kavanagh, Australien
50 Luigi Taramazzo, Italien
Lindsey Hopkins (Epperly-Offenhauser)[2] 2 Jim Rathmann, USA
Lotus-Climax 12, 17, 24, 26, 34, 36, 40 Cliff Allison, Storbritannien
16, 20, 24, 25, 26, 32, 38, 42 Graham Hill, Storbritannien
18 Alan Stacey, Storbritannien
Lysle Greenman (Kuzma-Offenhauser)[2] 19 Johnnie Tolan, USA
Maria Teresa de Filippis (Maserati) 26, 42, 44 Maria Teresa de Filippis, Italien
Monte Carlo Auto Sport (Maserati) 56 André Testut, Frankrike
Louis Chiron, Monaco
Norman C Demler (Epperly-Offenhauser)[2] 99 George Amick, USA
Novi Racing Corp (Kurtis Kraft-Novi)[2] 15 Paul Russo, USA
54 Bill Cheesbourg, USA
OSCA 52 Giulio Cabianca, Italien
54 Luigi Piotti, Italien
Pat Clancy (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 52 Al Keller, USA
Peter Schmidt (Kuzma-Offenhauser)[2] 88 Eddie Sachs, USA
Porsche 21 Edgar Barth, Tyskland
R R C Walker (Cooper-Climax) 2, 4, 9, 11, 12, 20, 36 Maurice Trintignant, Frankrike
14 Stirling Moss, Storbritannien
22 Ron Flockhart, Storbritannien
Wolfgang Seidel, Tyskland
54 François Picard, Frankrike
Racing Associates (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 7 Johnny Thomson, USA
Robert La Caze (Cooper-Climax)[1] 58 Robert La Caze, Frankrike
Robert M Bowes II (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2] 9 Johnny Boyd, USA
14 Bob Veith, USA
Roger Wolcott (Lesovsky-Offenhauser)[2] 8 Rodger Ward, USA
Roy McKay (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 92 Jerry Unser, USA
Scuderia Centro Sud (Maserati) 5, 28, 34 Carroll Shelby, USA
6, 26, 32, 40, 48 Gerino Gerini, Italien
14, 30 Troy Ruttman, USA
16 Joakim Bonnier, Sverige
17 Hans Herrmann, Tyskland
18 Cliff Allison, Storbritannien
24, 32 Wolfgang Seidel, Tyskland
28 Maurice Trintignant, Frankrike
30 Masten Gregory, USA
Maria Teresa de Filippis, Italien
42 Horace Gould, Storbritannien
Scuderia Sud Americana (Maserati) 2 Juan Manuel Fangio, Argentina
6 Carlos Menditéguy, Argentina
Temple Buell (Maserati) 22, 32 Masten Gregory, USA
28, 32 Carroll Shelby, USA
Tony Marsh (Cooper-Climax) 30 Tony Marsh, Storbritannien
Vanwall 1, 2, 7, 8, 26, 28 Stirling Moss, Storbritannien
2, 4, 8,10, 12, 28, 30 Tony Brooks, Storbritannien
3, 6, 9, 12, 30, 32 Stuart Lewis-Evans, Storbritannien

Slutställning förare 1958[redigera | redigera wikitext]

Placering Förare! Stall Konstruktör Poäng
1 Mike Hawthorn Ferrari 42
2 Stirling Moss Vanwall & R R C Walker Vanwall & Cooper-Climax 41
3 Tony Brooks Vanwall 24
4 Roy Salvadori Cooper Cooper-Climax 15
5 Peter Collins Ferrari 14
6 Harry Schell Jo Bonnier & BRM Maserati & BRM 14
7 Maurice Trintignant R R C Walker Cooper-Climax 12
8 Luigi Musso Ferrari 12
9 Stuart Lewis-Evans Vanwall 11
10 Phil Hill Ferrari 9
11 Wolfgang von Trips Ferrari 9
12 Jean Behra Ken Kavanagh & BRM Maserati & BRM 9
13 Jimmy Bryan George Salih Epperly-Offenhauser 8
14 Juan Manuel Fangio Scuderia Sud Americana &
Juan Manuel Fangio
Maserati 7
15 George Amick Norman C Demler Epperly-Offenhauser 6
16 Johnny Boyd Robert M Bowes II Kurtis Kraft-Offenhauser 4
17 Tony Bettenhausen Cars Inc Epperly-Offenhauser 4
18 Jack Brabham Cooper Cooper-Climax 3
19 Cliff Allison Lotus Lotus-Climax 3
20 Joakim Bonnier BRM 3
21 Jim Rathmann Lindsey Hopkins Epperly-Offenhauser 2
22 Bruce McLaren Cooper Cooper-Climax 2

Slutställning konstruktörer 1958[redigera | redigera wikitext]

Placering Konstruktör Poäng
1 Vanwall 48
2 Ferrari 40
3 Cooper-Climax 31
4 BRM 18
5 Epperly-Offenhauser 8
6 Maserati 6
7 Kurtis Kraft-Offenhauser 4
8 Lotus-Climax 3
9 Connaught-Alta 0
= OSCA 0
= Porsche 0
= Dunn-Offenhauser 0
= Kurtis Kraft-Novi 0
= Kuzma-Offenhauser 0
= Lesovsky-Offenhauser 0
= Phillips-Offenhauser 0
= Watson-Offenhauser 0

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Stallet deltog endast i ett F1-lopp.
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad] Deltog endast i Indianapolis 1958.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Säsonger[redigera | redigera wikitext]