Formel 1-VM 2009

Från Wikipedia
FIA Formula One World Championship 2009
Första varvet av Japans Grand Prix 2009.
Första varvet av Japans Grand Prix 2009.
Allmän information
Säsongsnummer60
Antal race19
Start29 mars 2009
Slut1 november 2009
Tävlingschef(er)Storbritannien Charlie Whiting
Bilar
Motorer BMW
Ferrari
Mercedes-Benz
Renault
Toyota
Däckleverantör(er) Bridgestone
Deltagande
Antal förare26 (20 per race)
Antal team12
Mästare
Förarmästerskapet Jenson Button
Konstruktörs-
mästerskapet
Brawn GP
2009

Formel 1-VM 2009 hade 17 deltävlingar som kördes under perioden 29 mars-1 november 2009. Förarmästerskapet vanns av britten Jenson Button och konstruktörsmästerskapet vanns av Brawn GP.

Nyheter 2009[redigera | redigera wikitext]

Däckleverantör[redigera | redigera wikitext]

Regeländringar[redigera | redigera wikitext]

  • Helt släta däck, slicks, blir åter tillåtna.
  • Däcken med den mjukare av de två gummiblandningarna som används under tävling är märkta med ett grönt band på de yttre däcksidorna.
  • Ett stall får använda max 20 motorer under säsongen, max åtta per förare plus fyra för testning.
  • Om en förare använder fler än åtta motorer, flyttas denne ner 10 placeringar på startgriden, eller till den sista startrutan om ändringen görs efter kvalificeringen till loppet.
  • Motorns varvtal får vara max 18 000 varv/minut.
  • Frontvingen får vara 1 800 mm, vilket är lika bred som bilen.
  • Frontvingen får justeras av föraren inom en sektor på 6° två gånger per varv.
  • Bakvingen får vara 750 mm bred och inte sitta högre än 950 mm.
  • Bilarna får vara utrustade med energisparsystemet KERS (Kinetic Energy Recovery System)[1].
  • Testning inte tillåten under säsongen utan endast under tävlingshelger och då vid ordinarie träningstider.
  • Depån kommer åter att vara öppen under hela loppet, men för att inte föraren ska rusa in i depån om säkerhetsbilen kommer ut, kommer en beräknad minimitid som föraren måste stanna ute att visas på bilens kontrollpanel.

Vinnare[redigera | redigera wikitext]

Tävlingskalender[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix Datum Bana Vinnande förare Vinnande tillverkare
Australiens Grand Prix 29 mars Melbourne Jenson Button Brawn-Mercedes *
Malaysias Grand Prix 5 april Sepang Jenson Button Brawn-Mercedes *
Kinas Grand Prix 19 april Shanghai Sebastian Vettel Red Bull-Renault *
Bahrains Grand Prix 26 april Sakhir Jenson Button Brawn-Mercedes *
Spaniens Grand Prix 10 maj Catalunya Jenson Button Brawn-Mercedes *
Monacos Grand Prix 24 maj Monaco (Stadslopp) Jenson Button Brawn-Mercedes *
Turkiets Grand Prix 7 juni Istanbul Park Jenson Button Brawn-Mercedes *
Storbritanniens Grand Prix 21 juni Silverstone Sebastian Vettel Red Bull-Renault *
Tysklands Grand Prix 12 juli Nürburgring Mark Webber Red Bull-Renault *
Ungerns Grand Prix 26 juli Hungaroring Lewis Hamilton McLaren-Mercedes *
Europas Grand Prix 23 augusti Valencia (Stadslopp) Rubens Barrichello Brawn-Mercedes *
Belgiens Grand Prix 30 augusti Spa-Francorchamps Kimi Räikkönen Ferrari *
Italiens Grand Prix 13 september Monza Rubens Barrichello Brawn-Mercedes *
Singapores Grand Prix 27 september Singapore (Stadslopp och nattlopp) Lewis Hamilton McLaren-Mercedes *
Japans Grand Prix 4 oktober Suzuka Sebastian Vettel Red Bull-Renault *
Brasiliens Grand Prix 18 oktober Interlagos Mark Webber Red Bull-Renault *
Abu Dhabis Grand Prix 1 november Yas Island Sebastian Vettel Red Bull-Renault *

Stall och förare[redigera | redigera wikitext]

Stall Nummer Förare
BMW Sauber 5 Robert Kubica, Polen
6 Nick Heidfeld, Tyskland
Testförare Christian Klien, Österrike
Brawn 22 Jenson Button, Storbritannien
23 Rubens Barrichello, Brasilien
Ferrari 3 Felipe Massa, Brasilien[2]
Luca Badoer, Italien[3]
Giancarlo Fisichella, Italien[4]
4 Kimi Räikkönen, Finland
Force India 20 Adrian Sutil, Tyskland
21 Giancarlo Fisichella, Italien[5]
Vitantonio Liuzzi, Italien
McLaren 1 Lewis Hamilton, Storbritannien
2 Heikki Kovalainen, Finland
Red Bull 14 Mark Webber, Australien
15 Sebastian Vettel, Tyskland
Renault 7 Fernando Alonso, Spanien
8 Nelsinho Piquet, Brasilien[6]
Romain Grosjean, Frankrike
Toro Rosso 11 Sébastien Bourdais, Frankrike[7]
Jaime Alguersuari, Spanien
12 Sébastien Buemi[8], Schweiz
Toyota 9 Jarno Trulli, Italien
10 Timo Glock, Tyskland
Kamui Kobayashi, Japan[9]
Williams 16 Nico Rosberg, Tyskland
17 Kazuki Nakajima, Japan
Testförare Nico Hülkenberg, Tyskland

Slutställning[redigera | redigera wikitext]

Förarmästerskapet[redigera | redigera wikitext]

Slutställningen i bild
Placering Förare Konstruktör Poäng


1 Jenson Button Brawn-Mercedes 95
2 Sebastian Vettel Red Bull-Renault 84
3 Rubens Barrichello Brawn-Mercedes 77
4 Mark Webber Red Bull-Renault 69.5
5 Lewis Hamilton McLaren-Mercedes 49
6 Kimi Räikkönen Ferrari 48
7 Nico Rosberg Williams-Toyota 34.5
8 Jarno Trulli Toyota 32.5
9 Fernando Alonso Renault 26
10 Timo Glock Toyota 24
11 Felipe Massa Ferrari 22
12 Heikki Kovalainen McLaren-Mercedes 22
13 Nick Heidfeld BMW Sauber 19
14 Robert Kubica BMW Sauber 17
15 Giancarlo Fisichella Force India-Mercedes
Ferrari
8
16 Sébastien Buemi Toro Rosso-Ferrari 6
17 Adrian Sutil Force India-Mercedes 5
18 Kamui Kobayashi Toyota 3
19 Sébastien Bourdais Toro Rosso-Ferrari 2
20 Kazuki Nakajima Williams-Toyota 0
21 Nelsinho Piquet Renault 0
22 Vitantonio Liuzzi Force India-Mercedes 0
23 Romain Grosjean Renault 0
24 Jaime Alguersuari Toro Rosso-Ferrari 0
25 Luca Badoer Ferrari 0

Konstruktörsmästerskapet[redigera | redigera wikitext]

Placering Konstruktör Poäng


1 Brawn-Mercedes 172
2 Red Bull-Renault 153.5
3 McLaren-Mercedes 71
4 Ferrari 70
5 Toyota 59.5
6 BMW Sauber 36
7 Williams-Toyota 34.5
8 Renault 26
9 Force India-Mercedes 13
10 Toro Rosso-Ferrari 8

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ I de två inledande loppen användes Kers av Nick Heidfelds BMW Sauber, Ferrari, McLaren och Renault.
  2. ^ Felipe Massa var stallets försteförare i de tio första loppen
  3. ^ Luca Badoer ersatte Felipe Massa i Europas Grand Prix och Belgiens Grand Prix
  4. ^ Giancarlo Fisichella ersatte Felipe Massa från och med Italiens Grand Prix
  5. ^ Giancarlo Fisichella var stallets andreförare i de tolv första loppen.
  6. ^ Nelsinho Piquet var stallets försteförare i de tio första loppen.
  7. ^ Sébastien Bourdais var stallets försteförare i de nio första loppen.
  8. ^ Sébastien Buemi gjorde F1-debut.
  9. ^ Kamui Kobayashi ersatte Timo Glock i Brasiliens- och Abu Dhabis- GP efter att Glock skadade sig i kvalet till Japans GP.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Säsonger[redigera | redigera wikitext]