Formel 1-VM 2009, som var den 60:e säsongen som FIA arrangerar, hade 17 deltävlingar som kördes under perioden 29 mars-1 november 2009.
| F1-regler i korthet 2009 |
| Motor |
Sug 2 400 cc och högst 18 000 varv/minut |
| Max cylindrar |
8 |
| Bilens minimivikt |
605 kg |
| Poängberäkning |
10, 8, 6, 5, 4, 3, 2, 1 |
- Helt släta däck, slicks, blir åter tillåtna.
- Däcken med den mjukare av de två gummiblandningarna som används under tävling är märkta med ett grönt band på de yttre däcksidorna.
- Ett stall får använda max 20 motorer under säsongen, max åtta per förare plus fyra för testning.
- Om en förare använder fler än åtta motorer, flyttas denne ner 10 placeringar på startgriden, eller till den sista startrutan om ändringen görs efter kvalificeringen till loppet.
- Motorns varvtal får vara max 18 000 varv/minut.
- Frontvingen får vara 1 800 mm, vilket är lika bred som bilen.
- Frontvingen får justeras av föraren inom en sektor på 6° två gånger per varv.
- Bakvingen får vara 750 mm bred och inte sitta högre än 950 mm.
- Bilarna får vara utrustade med energisparsystemet KERS (Kinetic Energy Recovery System)[1].
- Testning inte tillåten under säsongen utan endast under tävlingshelger och då vid ordinarie träningstider.
- Depån kommer åter att vara öppen under hela loppet, men för att inte föraren ska rusa in i depån om säkerhetsbilen kommer ut, kommer en beräknad minimitid som föraren måste stanna ute att visas på bilens kontrollpanel.
Tävlingskalender[redigera]
Stall och förare[redigera]
| Stall |
Nummer |
Förare |
| BMW Sauber |
5 |
 Robert Kubica, Polen |
| 6 |
 Nick Heidfeld, Tyskland |
| Testförare |
 Christian Klien, Österrike |
| Brawn |
22 |
 Jenson Button, Storbritannien |
| 23 |
 Rubens Barrichello, Brasilien |
| Ferrari |
3 |
Felipe Massa, Brasilien[2] |
 Luca Badoer, Italien[3] |
| Giancarlo Fisichella, Italien[4] |
| 4 |
 Kimi Räikkönen, Finland |
| Force India |
20 |
Adrian Sutil, Tyskland |
| 21 |
Giancarlo Fisichella, Italien[5] |
| Vitantonio Liuzzi, Italien |
| McLaren |
1 |
Lewis Hamilton, Storbritannien |
| 2 |
Heikki Kovalainen, Finland |
| Red Bull |
14 |
 Mark Webber, Australien |
| 15 |
Sebastian Vettel, Tyskland |
| Renault |
7 |
 Fernando Alonso, Spanien |
| 8 |
Nelsinho Piquet, Brasilien[6] |
 Romain Grosjean, Frankrike |
| Toro Rosso |
11 |
Sébastien Bourdais, Frankrike[7] |
| Jaime Alguersuari, Spanien |
| 12 |
 Sébastien Buemi[8], Schweiz |
| Toyota |
9 |
Jarno Trulli, Italien |
| 10 |
Timo Glock, Tyskland |
 Kamui Kobayashi, Japan[9] |
| Williams |
16 |
Nico Rosberg, Tyskland |
| 17 |
Kazuki Nakajima, Japan |
| Testförare |
Nico Hülkenberg, Tyskland |
Förarmästerskapet[redigera]
Konstruktörsmästerskapet[redigera]
- ^ I de två inledande loppen användes Kers av Nick Heidfelds BMW Sauber, Ferrari, McLaren och Renault.
- ^ Felipe Massa var stallets försteförare i de tio första loppen
- ^ Luca Badoer ersatte Felipe Massa i Europas Grand Prix och Belgiens Grand Prix
- ^ Giancarlo Fisichella ersatte Felipe Massa från och med Italiens Grand Prix
- ^ Giancarlo Fisichella var stallets andreförare i de tolv första loppen.
- ^ Nelsinho Piquet var stallets försteförare i de tio första loppen.
- ^ Sébastien Bourdais var stallets försteförare i de nio första loppen.
- ^ Sébastien Buemi gjorde F1-debut.
- ^ Kamui Kobayashi ersatte Timo Glock i Brasiliens- och Abu Dhabis- GP efter att Glock skadade sig i kvalet till Japans GP.
.svg){kind=small}
Robert Kubica, Polen
Nick Heidfeld, Tyskland
Christian Klien, Österrike
Jenson Button, Storbritannien
Rubens Barrichello, Brasilien
Luca Badoer, Italien[3]
Kimi Räikkönen, Finland
Mark Webber, Australien
Fernando Alonso, Spanien
Romain Grosjean, Frankrike
Sébastien Buemi[8], Schweiz
Kamui Kobayashi, Japan[9]
Force India-Mercedes
