Formel 1-VM 1967

Från Wikipedia

Formel 1-VM 1967 hade elva deltävlingar som kördes under perioden 2 januari-22 oktober. Förarmästerskapet vanns av nyzeeländaren Denny Hulme och konstruktörsmästerskapet av Brabham-Repco.


F1-regler i korthet 1967
MotorÖver-/turboladdad 1 500 cc
Sug 3 000 cc
Max cylindrarIngen begränsning
Bilens minimivikt500 kg
Poängberäkning9, 6, 4, 3, 2, 1
• Endast de fem bästa poängen från de sex första loppen och de fyra bästa poängen från de resterande fem loppen räknades in i mästerskapet.
• Konstruktörspoäng gavs endast till varje konstruktörs bäst placerade bil.
• I Tyskland fyllde man upp startfältet med formel 2-bilar, men dessa fick inga mästerskapspoäng.

Vinnare[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix 1967[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix Datum Bana Vinnande förare! Vinnande stall Vinnande tillverkare
Sydafrikas Grand Prix 2 januari Kyalami Pedro Rodríguez Cooper Cooper-Maserati *
Monacos Grand Prix 7 maj Monte Carlo Denny Hulme Brabham Brabham-Repco *
Nederländernas Grand Prix 4 juni Zandvoort Jim Clark Lotus Lotus-Ford *
Belgiens Grand Prix 18 juni Spa-Francorchamps Dan Gurney Eagle Eagle-Weslake *
Frankrikes Grand Prix 2 juli Le Mans Jack Brabham Brabham Brabham-Repco *
Storbritanniens Grand Prix 15 juli Silverstone Jim Clark Lotus Lotus-Ford *
Tysklands Grand Prix 6 augusti Nürburgring Denny Hulme Brabham Brabham-Repco *
Kanadas Grand Prix 27 augusti Mosport Park Jack Brabham Brabham Brabham-Repco *
Italiens Grand Prix 10 september Monza John Surtees Honda *
USA:s Grand Prix 1 oktober Watkins Glen Jim Clark Lotus Lotus-Ford *
Mexikos Grand Prix 22 oktober Mexico City Jim Clark Lotus Lotus-Ford *

Grand Prix utanför VM 1967[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix /Race Datum Bana Vinnande förare! Vinnande stall Vinnande tillverkare
Race of Champions 12 mars Brands Hatch Dan Gurney Eagle Eagle-Weslake
Spring Trophy 15 april Oulton Park Jack Brabham Brabham Brabham-Repco
BRDC International Trophy 29 april Silverstone Mike Parkes Ferrari
Syrakusas Grand Prix 21 maj Syrakusa Mike Parkes Ferrari
International Gold Cup 16 september Oulton Park Jack Brabham Brabham Brabham-Repco
Spaniens Grand Prix 12 november Jarama Jim Clark Lotus Lotus-Ford

Stall, nummer och förare 1967[redigera | redigera wikitext]

Stall/Tillverkare Nummer Förare
BMW - Hubert Hahne, Tyskland
BRM 3, 4, 5, 7, 9, 10, 11, 14, 15, 31 Jackie Stewart, Storbritannien
4, 5, 6, 8, 10, 11, 12, 16, 36 Mike Spence, Storbritannien
Bernard White Racing (BRM) 12, 20 David Hobbs, Storbritannien
Brabham-Repco 1, 3, 8, 16, 25 Jack Brabham, Australien
2, 4, 9, 18, 26 Denny Hulme, Nya Zeeland
Charles Vögele Racing (Cooper-ATS) 22 Silvio Moser, Schweiz
Cooper-Maserati 3, 4, 5, 10, 11, 12, 29, 30, 71 Jochen Rindt, Österrike
4, 6, 11, 12, 14, 21, 30 Pedro Rodríguez, Mexiko
8 Richard Attwood, Storbritannien
14 Alan Rees, Storbritannien
21, 32 Jacky Ickx, Belgien
DW Racing Enterprises (Brabham-Climax) 14, 15, 21, 19, 17 Bob Anderson, Storbritannien
Eagle (Eagle-Weslake & Eagle-Climax) 8, 9, 10, 11, 15, 23, 36 Dan Gurney, USA
8, 10 Bruce McLaren, Nya Zeeland
10 Ludovico Scarfiotti, Italien
22 Richie Ginther, USA
Ferrari 1, 2, 3, 8, 9, 20 Chris Amon, Nya Zeeland
2, 22 Ludovico Scarfiotti, Italien
3, 4 Mike Parkes, Storbritannien
12 Jonathan Williams, Storbritannien
18 Lorenzo Bandini, Italien
Honda 3, 7, 11, 14 John Surtees, Storbritannien
Jo Bonnier (Cooper-Maserati) 9, 23, 15, 16, 26, 39 Joakim Bonnier, Sverige
John Love (Cooper-Climax) 17 John Love, Rhodesia
John Maryon (Eagle-Climax) 11 Al Pease, Kanada
Ligier (Cooper-Maserati & Brabham-Repco) 12, 15, 16, 18, 19, 32 Guy Ligier, Frankrike
Lotus (Lotus-BRM & Lotus-Climax & Lotus-Ford) 3, 5, 6, 7, 12, 20, 21 Jim Clark, Storbritannien
4, 6, 7, 8, 14, 22 Graham Hill, Storbritannien
5 Eppie Wietzes, Kanada
18 Moisés Solana, Mexiko
24 Giancarlo Baghetti, Italien
Luki Botha (Brabham-Climax) 20 Luki Botha, Sydafrika
Matra-Ford 1, 22 Jean-Pierre Beltoise, Frankrike
2 Johnny Servoz-Gavin, Frankrike
McLaren-BRM 4, 14, 16, 17, 19 Bruce McLaren, Nya Zeeland
Mike Fisher (Lotus-BRM) 6, 10 Mike Fisher, USA
R R C Walker (Cooper-Maserati) 6, 12, 14, 15, 17, 18, 20, 34 Jo Siffert, Schweiz
Reg Parnell (Lotus-BRM & BRM) 15, 17, 18, 38 Chris Irwin, Storbritannien
16, 6 Piers Courage, Storbritannien
Sam Tingle (LDS-Climax) 18 Sam Tingle, Rhodesia
Scuderia Scribante (Brabham-Climax) 19 Dave Charlton, Sydafrika
Tom Jones (Cooper-Climax) 41 Tom Jones, USA

Slutställning förare 1967[redigera | redigera wikitext]

Placering Förare! Stall Konstruktör Poäng
1 Denny Hulme Brabham Brabham-Repco 51
2 Jack Brabham Brabham Brabham-Repco 46
3 Jim Clark Lotus Lotus-BRM & Lotus-Climax & Lotus-Ford 41
4 John Surtees Honda 20
5 Chris Amon Ferrari 20
6 Pedro Rodríguez Cooper Cooper-Maserati 15
7 Graham Hill Lotus Lotus-BRM & Lotus-Ford 15
8 Dan Gurney Eagle Eagle-Climax 13
9 Jackie Stewart BRM 10
10 Mike Spence BRM 9
11 John Love John Love Cooper-Climax 6
12 Jo Siffert R R C Walker Cooper-Maserati 6
13 Jochen Rindt Cooper Cooper-Maserati 6
14 Bruce McLaren McLaren McLaren-BRM 3
15 Joakim Bonnier Jo Bonnier Cooper-Maserati 3
16 Chris Irwin Reg Parnell Lotus-BRM & BRM 2
17 Bob Anderson DW Racing Enterprises Brabham-Climax 2
18 Mike Parkes Ferrari 2
19 Guy Ligier Ligier Cooper-Maserati & Brabham-Repco 1
20 Ludovico Scarfiotti Ferrari 1
21 Jacky Ickx Cooper Cooper-Maserati 1

Slutställning konstruktörer 1967[redigera | redigera wikitext]

Placering Konstruktör Poäng
1 Brabham-Repco 63
2 Lotus-Ford 44
3 Cooper-Maserati 28
4 Honda 20
= Ferrari 20
6 BRM 17
7 Eagle-Weslake 13
8 Lotus-BRM 6
= Cooper-Climax 6
10 McLaren-BRM 3
11 Brabham-Climax 2
12 Matra-Ford 0
= Lotus-Climax 0
= LDS-Climax 0
= Eagle-Climax 0
= Cooper-ATS 0

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Säsonger[redigera | redigera wikitext]