Formel 1-VM 1989 hade 16 deltävlingar som kördes under perioden 26 mars-5 november. Förarmästerskapet vanns av fransmannen Alain Prost och konstruktörsmästerskapet av McLaren-Honda. Säsongen var en av de mest spännande under 1980-talet och loppet i Japan var troligen decenniets höjdpunkt. Anledningen var de många duellerna om mästerskapet mellan Alain Prost och Ayrton Senna, som visserligen var stallkamrater i McLaren men samtidigt bittra rivaler.
| F1-regler i korthet 1989 |
| Motor |
Sug 3 500 cc |
| Max cylindrar |
12 |
| Bilens minimivikt |
500 kg |
| Poängberäkning |
9, 6, 4, 3, 2, 1
• Halva poäng gavs om ett lopp stoppades före halva distansen.
• Endast de elva bästa resultaten räknades in i mästerskapet. |
Grand Prix 1989 [redigera]
Stall, nummer och förare 1989 [redigera]
| Stall/Tillverkare |
Nummer |
Förare |
| AGS-Ford |
40 |
 Gabriele Tarquini, Italien |
| 41 |
 Joachim Winkelhock, Tyskland |
 Yannick Dalmas, Frankrike |
| Arrows-Ford |
9 |
 Derek Warwick, Storbritannien |
| Martin Donnelly, Storbritannien |
| 10 |
 Eddie Cheever, USA |
| Benetton-Ford |
19 |
Alessandro Nannini, Italien |
| 20 |
Johnny Herbert, Storbritannien |
| Emanuele Pirro, Italien |
| BMS Scuderia Italia (Dallara-Ford) |
21 |
Alex Caffi, Italien |
| 22 |
Andrea de Cesaris, Italien |
| Brabham-Judd |
7 |
Martin Brundle, Storbritannien |
| 8 |
Stefano Modena, Italien |
| Coloni-Ford |
31 |
 Roberto Moreno, Brasilien |
| 32 |
Pierre-Henri Raphanel, Frankrike |
| Enrico Bertaggia, Italien |
| EuroBrun-Judd |
33 |
 Gregor Foitek, Schweiz |
 Oscar Larrauri, Argentina |
| Ferrari |
27 |
Nigel Mansell, Storbritannien |
| 28 |
 Gerhard Berger, Österrike |
| Larrousse (Lola-Lamborghini) |
29 |
Yannick Dalmas, Frankrike |
| Eric Bernard, Frankrike |
| Michele Alboreto, Italien |
| 30 |
Philippe Alliot, Frankrike |
| Ligier-Ford |
25 |
Rene Arnoux, Frankrike |
| 26 |
Olivier Grouillard, Frankrike |
| Lotus-Judd |
11 |
Nelson Piquet, Brasilien |
| 12 |
 Satoru Nakajima, Japan |
| March-Judd |
15 |
Maurício Gugelmin, Brasilien |
| 16 |
Ivan Capelli, Italien |
| McLaren-Honda |
1 |
Ayrton Senna, Brasilien |
| 2 |
Alain Prost, Frankrike |
| Minardi-Ford |
23 |
Pierluigi Martini, Italien |
| Paolo Barilla, Italien |
| 24 |
 Luis Pérez Sala, Spanien |
| Onyx-Ford |
36 |
 Stefan "Lill-Lövis" Johansson, Sverige |
| 37 |
Bertrand Gachot, Frankrike |
 JJ Lehto, Finland |
| Osella-Ford |
17 |
Nicola Larini, Italien |
| 18 |
Piercarlo Ghinzani, Italien |
| Rial-Ford |
38 |
Christian Danner, Tyskland |
| Pierre-Henri Raphanel, Frankrike |
| Gregor Foitek, Schweiz |
| 39 |
Volker Weidler, Tyskland |
| Pierre-Henri Raphanel, Frankrike |
| Bertrand Gachot, Frankrike |
| Tyrrell-Ford |
3 |
Jonathan Palmer, Storbritannien |
| 4 |
Michele Alboreto, Italien |
| Jean Alesi,Frankrike |
| Johnny Herbert, Storbritannien |
| Williams-Renault |
5 |
 Thierry Boutsen, Belgien |
| 6 |
Riccardo Patrese, Italien |
| Zakspeed-Yamaha |
34 |
Bernd Schneider, Tyskland |
| 35 |
Aguri Suzuki, Japan |
Slutställning förare 1989 [redigera]
Slutställning konstruktörer 1989 [redigera]
- ^ Andrea de Cesaris tävlade för BMS Scuderia Italia.
- ^ Alex Caffi tävlade för BMS Scuderia Italia.
- ^ Philippe Alliot tävlade för Larrousse.
Externa länkar [redigera]
.svg){kind=small}
McLaren-Honda
Ferrari
Rial-Ford
Ligier-Ford
