Formel 1-VM 2007 hade 17 deltävlingar som kördes under perioden 18 mars-21 oktober. Förarmästerskapet vanns av finländaren Kimi Räikkönen och konstruktörsmästerskapet av Ferrari. Säsongen blev den jämnaste i F1- historien då Räikkönen, britten Lewis Hamilton och spanjoren Fernando Alonso slutade på respektive 110, 109 och 109 poäng.
| F1-regler i korthet 2007 |
| Motor |
Sug 2 400 cc och högst 19 000 varv/minut |
| Max cylindrar |
V8 |
| Bilens minimivikt |
605 kg |
| Poängberäkning |
10, 8, 6, 5, 4, 3, 2, 1 |
Regeländringar [redigera]
- Bridgestone skulle leverera däck till samtliga stall 2007. Dessutom infördes så kallad motorfrysning, vilken innebär att stallen måste använda de motorkonstruktioner som användes i Japan 2006 och Brasilien 2006 även 2007. Båda dessa ändringar gäller även säsongerna 2008, 2009 och 2010.
Ferraris Michael Schumacher avslutade sin karriär och ersattes av Kimi Räikkönen medan Felipe Massa förlängde sitt kontrakt. Världsmästaren Fernando Alonso skrev ett treårskontrakt med McLaren och fick GP2-mästaren Lewis Hamilton som stallkamrat. Heikki Kovalainen ersatte Alonso i Renault, där han körde tillsammans med Giancarlo Fisichella. BMW, Honda och Toyotas uppställningar var oförändrade medan Red Bull ersatte Christian Klien med Mark Webber från Williams. Webbers plats togs av Alexander Wurz. Anthony Davidson ersatte Sakon Yamamoto i Super Aguri. Midland ombildades till Spyker, där Tiago Monteiro ersattes av Adrian Sutil.
Grand Prix-kalender [redigera]
Team och förare [redigera]
| Stall/Tillverkare |
Nummer |
Förare |
| BMW |
9 |
 Nick Heidfeld, Tyskland |
| 10 |
 Robert Kubica, Polen |
| Testförare |
Timo Glock, Tyskland |
| Testförare |
Sebastian Vettel, Tyskland[1] |
| Ferrari |
5 |
 Felipe Massa, Brasilien |
| 6 |
 Kimi Räikkönen, Finland |
| Testförare |
 Luca Badoer |
| Testförare |
 Marc Gené |
| Honda |
7 |
 Jenson Button, Storbritannien |
| 8 |
Rubens Barrichello, Brasilien |
| Testförare |
 Christian Klien, Österrike |
| Testförare |
James Rossiter, Storbritannien |
| McLaren-Mercedes |
1 |
Fernando Alonso, Spanien |
| 2 |
Lewis Hamilton, Storbritannien |
| Testförare |
Pedro de la Rosa, Spanien |
| Testförare |
Gary Paffett, Storbritannien |
| Red Bull-Renault |
14 |
David Coulthard, Storbritannien |
| 15 |
 Mark Webber, Australien |
| Testförare |
Michael Ammermüller, Tyskland |
| Testförare |
 Robert Doornbos, Nederländerna |
| Renault |
3 |
Giancarlo Fisichella, Italien |
| 4 |
Heikki Kovalainen, Finland |
| Testförare |
Nelsinho Piquet, Brasilien |
| Testförare |
Ricardo Zonta, Brasilien |
| Spyker-Ferrari |
20 |
Adrian Sutil, Tyskland |
| 21 |
Christijan Albers, Nederländerna |
| Markus Winkelhock, Tyskland[2] |
 Sakon Yamamoto, Japan[3] |
| Testförare |
 Fairuz Fauzy, Malaysia |
| Testförare |
Adrián Vallés, Spanien |
| Testförare |
Giedo van der Garde |
| Testförare |
Markus Winkelhock, Tyskland |
| Super Aguri-Honda |
22 |
Takuma Sato, Japan |
| 23 |
Anthony Davidson, Storbritannien |
| Testförare |
Sakon Yamamoto, Japan[3] |
| Testförare |
James Rossiter, Storbritannien |
| Toro Rosso-Ferrari |
18 |
Vitantonio Liuzzi, Italien |
| 19 |
 Scott Speed, USA |
| Sebastian Vettel, Tyskland[1] |
| Toyota |
11 |
Ralf Schumacher, Tyskland |
| 12 |
Jarno Trulli, Italien |
| Testförare |
 Franck Montagny, Frankrike |
| Williams-Toyota |
16 |
Nico Rosberg, Tyskland |
| 17 |
Alexander Wurz, Österrike |
| Kazuki Nakajima, Japan[4] |
| Testförare |
 Narain Karthikeyan, Indian |
| Testförare |
Kazuki Nakajima, Japan[4] |
- ^ [a b] Sebastian Vettel ersatte Scott Speed i Toro Rosso från och med Ungerns Grand Prix.
- ^ Endast Europas Grand Prix.
- ^ [a b] Sakon Yamamoto ersatte Christijan Albers i Spyker från och med Ungerns Grand Prix.
- ^ [a b] Kazuki Nakajima ersatte Alexander Wurz i Brasiliens Grand Prix.
- ^ McLaren fick inga poäng i Ungerns Grand Prix som straff för stallets medverkan när Lewis Hamilton hindrades av Fernando Alonso under kvalificeringen.
- ^ McLaren blev den 13 september av med sina 166 poäng och uteslöts sedan från konstruktörsmästerskapet som ett av straffen för att ha spionerat på konkurrentstallet Ferrari.
Externa länkar [redigera]
.svg){kind=small}
Kimi Räikkönen
Lewis Hamilton
Fernando Alonso
Felipe Massa
Nick Heidfeld
Robert Kubica
Giancarlo Fisichella
Alexander Wurz
Mark Webber
Takuma Sato
Scott Speed
Christijan Albers
Renault
