Gustaf de Laval

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gustaf de Laval
Gustaf de Laval 1875.
Född 9 maj 1845
Sverige Orsa, Sverige
Död 2 februari 1913 (67 år)
Sverige Stockholm, Sverige
Utbildning Civilingenjör 1866, kemistudier i Uppsala.
Yrke/uppdrag Industrialist, uppfinnare.
Maka Isabel Amalia Grundahl (1895)
Barn Jacques Gustaf Adolf de Laval född 1896-10-18
Föräldrar Patrik Jacques Ludvig de Laval, Johanna Elisabet (f. Martin)

Carl Gustaf Patrik de Laval, född 9 maj 1845 i Orsa i Dalarnas län, död 2 februari 1913 i Stockholm, var en svensk civilingenjör, filosofie doktor, uppfinnare och industriman. Gustaf de Laval tillhör det sena 1800-talets mest produktiva uppfinnare i Sverige. Han hade ett rykte om sig att vara vårdslös med ekonomin. Trots sina många patent, genialiska uppfinningar och många framgångsrika företag han låg bakom dog han utfattig där änkan var tvungen att lämna in en konkursansökan för dödsboet.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Familj och utbildning[redigera | redigera wikitext]

Gustaf de Laval var son till förste lantmätaren, kapten Patrik Jacques Ludvig de Laval och Johanna Elisabet, född Martin. Fädernesläkten är adlig, och hade i flera generationer verkat inom militären. Moderns farfar var den berömde läkaren Roland Martin, bland vilkens förfäder man hittar namn som Olof Rudbeck d.ä., Petrus Fontelius och den för häxeri dömda Katarina Bure från Bureätten. Hans mormor Johanna Gustafva tillhörde samma släkt som farmodern, Robsahm, en släkt som var mycket framstående inom bruksindustrin och i vilkas släkt man hittar namn som Kleen, Tersmeden, Geijer och Johan Börjesson Carlberg.

Han gifte sig den 10 november 1895 med Isabel Amalia Grundahl.

Laval genomgick Falu läroverk. Han tog studentexamen vid Uppsala universitet 1863 och blev därefter student vid Teknologiska institutet (föregångaren till Kungliga tekniska högskolan) i Stockholm, där han 1866 avlade examen. Medan han där koncentrerat sig på mekanik, övergick han vid Uppsala universitet till att studera kemi, och doktorerade där 1872.[1]

De inledande åren[redigera | redigera wikitext]

Laval blev 1872 anställd som ingenjör vid byggandet av svavelsyrafabriken och kopparextraktionsverket i Falun, där han verkade till 1874. Därefter byggde han 1874 ett glasbruk i samma stad, och drev konsulterande verksamhet i Falun 1875.[2] Han anställdes vid Långshyttans bruk 1876 av brukspatron Carl Fredrik Lagergren, men fick snart flytta till Kloster där han fick en egen smedja för sina försök. Under tiden på Klosters bruk fick de Laval patent på såväl en silbotten för Bessemerkonvertrar som en process för att färska järnet till lägre kolhalt så att det skulla kunna bli smidbart. Det är dock för tre andra uppfinningar, alla ursprungligen framtagna på Klosters bruk, de Laval är mest känd: separatorn, ångturbinen och lavalmunstycket. Separatorn var han dock inte upphovsman till, men byggde den första prototypen och ägde patentet.

Gustaf de Lavals många uppfinningar[redigera | redigera wikitext]

1877 flyttade Laval till Stockholm för att kunna exploatera den separator han arbetade med. Han inledde där 1878 samarbete med Oscar Lamm som finansiär för att kunna exploatera uppfinningen.[1]

Separator på Klosters bruksmuseum.
Gustaf de Lavals turbinsteg. Ett antal munstycken blåser ånga under högt tryck tangentiellt mot turbinhjules skovlar.
En unik U-båt som aldrig byggdes, uppfunnen av Gustaf de Laval.

Under sin livstid beviljades Gustaf de Laval 93 svenska patent och han startade 37 olika företag, bland annat år 1883 AB Separator, (numera Alfa Laval).

Sitt nioåriga patent på "centrifugalseparatorn" fick han den 20 december 1878[3], och följande år vann separatorn förstapriset på utställningar i London, Flensburg, Kristianstad, Haarlem, Manchester och Bielefeld. En separator kostade då 450 kronor och skummade femtio kannor mjölk per timma. Lavals separator såldes till en början av Oscar Lamm J:r maskinfirma på Regeringsgatan 41 i Stockholm.

Förutom separatorn stod de Laval bland annat 1893 bakom ett patent på en ångturbin, och AB de Lavals Ångturbin grundas 1893. Cirka 1890 konstruerar han det optimala munstycket för att utvinna rörelseenergi eller dragkraft ut gasströmmar. Grundprincipen för detta så kallade Lavalmunstycke är den som fortfarande används i raketmotorer. Bland andra uppfinningar av de Laval kan nämnas den så kallade laktrokiten för bestämmande av mjölkens fetthalt, emulsorn för återinförande av billigt fett i skummjölk, laktatorn eller mjölkningsmaskinen samt en kontinuerlig kärningsmaskin.

I 1894 års upplaga av Nordisk familjebok skrev man följande om ångturbiner och speciellt Lavals ångturbin:
"Ångturbinen kallas en ångmaskin, vid vilken ångan verkar på samma sätt som vattnet i en turbin, eller med andra ord, en turbin, vid vilken i stället för vatten användes vattenånga. Flera gånger och sedan lång tid tillbaka har man gjort försök att konstruera dylika ångmaskiner, men det är först på de senaste åren, som man i detta hänseende vunnit fullt tillfredsställande resultat. I främsta rummet bör omnämnas den av den svenske ingenjören Gustaf de Laval 1892 uppfunna ångturbinen, vilken visat sig äga verkligt praktiskt värde och redan vunnit icke obetydlig användning."

Cirka 6 år senare introducerade Birger och Fredrik Ljungström, som började sin yrkesbana hos Laval, den ångturbin som skulle komma att bli ledande på området högeffektturbiner för drivning av el-generatorer, den s.k. Ljungströmturbinen. Den grundläggande idén hade Birger Ljungström skissat på redan 1844.

Gustaf de Laval som företagare[redigera | redigera wikitext]

Gustaf de Laval hade rykte om sig att vara alltför snabb vid utveckling av nya produkter och startade ofta företag kring produkter som var långt ifrån färdiga för att introduceras på marknaden. Företaget Separator AB som grundades 1883 av Gustaf de Laval och Oscar Lamm J:r, som redan från 1878 hade sålt de Lavals separatorer i sin maskinfirma i Stockholm. Under de första åren var Oscar Lamm J:r både styrelseordförande och VD men efter en schism med Gustaf de Laval lämnade han Separator 1886. Året efter, 1887 anställdes John Bernström som VD, en post han stannade på till 1911. Under John Bernström tid som VD kom företaget att utvecklas till ett av Sveriges största företag med omfattande export (1963 bytte AB Separator namn till Alfa Laval AB).

Gustaf de Laval kom att ägna sig åt många projekt, däribland flygmaskiner, rymdraketer, automatiska telefoner, fartyg som skulle korsa Atlanten på tio timmar och metoder för att utvinna guld ur havsvatten m.fl. vidlyftiga projekt som aldrig förverkligades. Ett exempel på de Lavals tekniskt intressanta men ekonomiskt bekymmersamma satsningar var de el-intensiva industrier han anlade i Trollhättan. Hans engagemang inom elektrotekniken gjorde också att han kom att få ett betydande inflytande över ASEA i Västerås, vilket dock höll på att få katastrofala följder för företaget.[4]

Kontakter med andra kända uppfinnare[redigera | redigera wikitext]

1892 tog Gustaf Dalén (1869-1937), som vid den tiden arbetade som ung lantbrukare på familjegården i Stenstorp, kontakt med Gustaf de Laval för att visa upp sin uppfinning för mätning av fetthalten i mjölk, en apparat som visade sig redan uppfunnen av de Laval, men som inspirerade Dalén att skaffa sig en grundläggande teknisk utbildning och som senare ledde till grundandet av AGA. Även bröderna Ljungström (Birger och Fredrik Ljungström) som låg bakom Ljungströmturbinen och företaget STAL i Finspång hade Gustaf de Lavals uppfinningar som inspirationskälla när de tog fram den nya generationen ångturbiner. Dessa uppfinnare tillhörde den yngre generationen framstående uppfinnare i början av 1900-talet som byggde många av sina uppfinningar på tidigare utvecklad teknik av exempelvis Gustaf de Laval men också i hög grad av ingenjörer utomlands där USA i många avseenden tidigt var ett föregångsland som tog emot många emigranter från Europa som kom med nya idéer.

Förtroendeuppdrag[redigera | redigera wikitext]

Gustaf de Laval var riksdagsman för högern 1888-1890 och 1893-1902, den första perioden som ledamot av andra kammaren och den senare som ledamot av första kammaren.

Han blev ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1886 och engagerade sig även ekonomiskt i utgivningen av Svenska Dagbladet.

De sista åren[redigera | redigera wikitext]

Gustaf de Lavals gravvård på Norra begravningsplatsen i Solna kommun.

Gustaf de Laval avled starkt skuldsatt 1913. Hans änka fick lämna in en konkursansökan för dödsboet. På Gustaf de Lavals minnessten anges: "De höga hastigheternas man."

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] [1]
  2. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931
  3. ^ Ett handskrivet dokument som beskriver ett separatorpatent uttaget i Finland i november 1881 signerat Gustaf de Laval, se länk [2]
  4. ^ http://www.foretagsamheten.se/Entreprenorer/Entreprenorer/Gustaf-de-Laval/

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Svensk Adelskalender - 1900, Karl Karlsson Leijonhufvud, 1900
  • Oscar II och hans tid - 1872-1907, Erik Lindorm, 1936
  • Tidens kalender 1954, Tidens förlag, 1953
  • Sveriges historia, Ingvar Andersson år 1960
  • Svenska krönikan, Åke Ohlmarks/Nils Erik Baehrendtz, 1981

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Gårdlund, Torsten (1993). Misslyckandets genier: [William Olsson, Gustaf de Laval, Ernest Thiel]. Stockholm: Norstedt. Libris 7156511. ISBN 91-1-939142-0 (inb.) 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]