Baltzar von Platen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra personer med samma namn, se Baltzar von Platen (olika betydelser).
Baltzar von Platen
Painting of Baltzar von Platen (1766-1829).jpg
Målning av Baltzar von Platen av Johan Gustaf Sandberg
Information
Född 29 maj, 1766
Rügen
Död 6 december, 1829
Kristiania
Begravningsplats Motala
I tjänst för Sverige
Försvarsgren Flottan
Land Sverige
Tjänstetid 1779-1829
Grad Viceamiral
Slag/krig Gustav III:s ryska krig
Utmärkelser RoKKMO
KSO
Serafimerordens kedja.svg Riddare av Serafimerorden 1822

Baltzar Bogislaus von Platen, född 29 maj 1766Rügen, död 6 december 1829 i Kristiania, var en svensk greve, amiral, ståthållare i Norge och grundläggare av Göta kanal.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Baltzar von Platen var son till Philip von Platen och Juliana Regina von Ysedom från Dornhoff. Släkten von Platen kommer ursprungligen från Tyskland. Morfadern Bogislaus von Üsedom var lantråd och kommendör av Vasaorden; mormodern tillhörde släkten Wadenstierna och gifte som änka om sig med en släkting till Baltzar von Platen.

1779–1800[redigera | redigera wikitext]

Han inskrevs vid 13 års ålder i Karlskrona kadettskola och utnämndes följande år till fänrik vid örlogsflottan. Efter avslutad skolkurs tillbringade han tre år i kofferditjänst, deltog efter återkomsten i några expeditioner med svenska krigsskepp samt bevistade jämväl början av 1788 års ryska krig. Sårad vid Hogland blev han ombord på sitt fartyg rysk fånge och fördes som sådan till inre Ryssland. Vid hemkomsten efter fredsslutet befordrades han till kapten. Under åtskilliga kommenderingar avancerade han under följande år småningom till överstelöjtnant vid amiralitetet och generaladjutant av flygeln 1795. Med 1797 upphörde också hans tjänstgöring och 1800 tog han avsked, varvid han erhöll överstes värdighet. Samma år slog han sig till ro som jord- och skogsbrukare på det inköpta godset Frugården vid Vänersnäs i Västergötland.

1801–1812[redigera | redigera wikitext]

År 1801 invaldes han i styrelsen för Trollhätte kanal, och med tiden utvecklades hos honom tanken på en samfärdsled mellan Vänern, Vättern och Östersjön. Efter att genom resor studerat de för kanalen aktuella trakterna presenterade han sina tankar 1806 i sin epokgörande Afhandling om canaler genom Sverige. Planerna fick stöd av Gustav IV Adolf, som i februari 1808 beslöt att "i hela dess vidd företaga och fullborda det riksgagneliga ärendet" och gav i uppdrag åt von Platen att tillsammans med den av regeringen inkallade brittiske kanalbyggaren Thomas Telford att närmare utstaka farleden mellan Östersjön och Vänern.

Emellertid mellankom 1809 års revolution, men då von Platen var en av de mera framträdande bland de s.k. 1809 års män och särskilt nära förbunden med Georg Adlersparre, fick han stöd även av den nya regimen. Ständerna själva tog nu initiativet efter motion av en av von Platens närmaste vänner, biskop Carl von Rosenstein, och sedan 1810 regeringens privilegium beviljats, blev det äskade aktiekapitalet icke obetydligt övertecknat inom loppet av några få dagar. Platen, som invalts i 1809 års konstitutionsutskott och således även kan räknas som en av Sveriges nya statsskicks fäder, inkallades 9 juni 1809 i statsrådet samt utnämndes i samband därmed till konteramiral. Han var även ordförande i det 1810 bildade kanalbolaget samt ägnade sig, efter att 1812 ha lämnat statsrådet, helt åt kanalverkets fullföljande och stred i flera riksdagsdebatter mot projektets motståndare, vilka blev allt fler i takt med att kostnaderna steg. Han fick se endast kanalens ena hälft, Västgötalinjen, öppnas för trafik (september 1822).

Baltzar von Platen hade även betydande del i anläggandet av Motala verkstad, tillkommen i syfte att förse kanalbygget med slussportar. Det blev startskottet för Motala som ort. Han ritade själv stadsplanen. Från en numera berömd plats i Motalaviken målade von Platen stadsbilden som en solfjäder, där alla fjädrar utgick från "Baltzar von Platens punkt". Än idag är den del som idag kallas för gamla staden, utmed strandpromenaden, formad som en solfjäder. Det är därför som Motala kommun har solfjädern som stadstecken.

Han hade även stor betydelse för tillkomsten av det s.k. centralförsvaret, som i Sverige skulle samla sina resurser vid Vanäs (Karlsborg) vid Vättern, "och denna punkt", sade Platen, "är upptäckt genom Göta kanal, den utvecklas genom Göta kanal, den kan endast fullbordas genom Göta kanal". Han omfattade även tanken, för övrigt förebådad genom Gustav IV Adolfs lantvärn, att i samband med statsvälvningen rikets hela försvarskraft borde tas i anspråk genom "en allmän nationalarmering" och framlade i 1809 års konstitutionsutskott förslag därom, men trots att förslaget vann utskottets sympatier, vågade man inte ta med det i regeringsformen, och av ständerna avslogs det både då och vid dess återupptagande på hösten samma år. Vid slutet av riksdagen återkom det emellertid i form av ett beslut om s.k. förstärkningsmanskap, och det kan betraktas som uppslaget till den vid 1812 års riksdag beslutade allmänna beväringen.

1812–1829[redigera | redigera wikitext]

I de planer till union med Norge, som vid revolutionens tidpunkt spelade en så viktig roll, var von Platen tidigt invigd och omfattade dem såväl som Kristian Augusts val till kronprins. Han var även själv därvid betrodd med utförandet av åtskilliga underhandlingar samt kom i nära kontakt med flera av de ledande männen i Norge. Efter Karl Augusts plötsliga död (1810) blev han även, inför Karl XIV Johan, vars val han främjat, en av unionens kraftiga förespråkare; och när slutligen unionen genomdrivits med vapenmakt (1814), utsågs han till en av de svenska kommissarier, vilka med det norska stortinget utarbetade de närmare villkoren. Därpå följde som ett erkännande från regeringens sida viceamiralsfullmakt (1814) och grevevärdighet (1815). År 1827 utnämndes han efter Johan August Sandels avsked till riksståthållare i Norge. När han 17 maj med militär återställde lugnet efter oroligheterna ("torveslaget"), uppstod mot honom i Norge en bitter stämning, som måhända förvärrade den sjukdom, i vilken han avled. Han gravsattes på en plats han själv åt sig utvalt i närheten av Motala, tätt invid själva kanalbanken.

Han var bland annat hedersledamot av Lantbruksakademien (1812), ledamot av Vetenskapsakademien (1815) och hedersledamot av Krigsvetenskapsakademien (1816).

Han var gift med Hedvig Elisabeth Ekman och far till politikern Baltzar von Platen.

Ordnar och Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Genealogi[redigera | redigera wikitext]

Föräldrar[redigera | redigera wikitext]

  • Filip Julius Bernhard von Platen (1732-1805).
  • Juliana Regina von Usedom (1741-1810).

Fru[redigera | redigera wikitext]

Hedvig Elisabet Elisabeth Ekman (1780-1862).

Barn[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Info om Baltzar von Platen
  • Svenska adelns Ättar-taflor utgifna af Gabriel Anrep
Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Platen, Baltzar Bogislaus von, 1904–1926.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]