Halal

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Halal (حلال, ḥalāl, halaal) är benämningen på vad som är tillåtet inom islam och omfattar allt mänskligt handlande. Motsatsen till halal är haram. I icke-muslimska och/eller icke-arabisktalande länder förknippas termen oftast med reglerna om tillåtna livsmedel.

Begreppet halal omfattar alla typer av tillåtna handlingar en människa kan tänkas utföra. Alla handlingar kan kategoriseras som halal, tillåtet, eller haram, förbjudet. Inom halal kan handlingar även delas upp i fyra kategorier.

  • Wajib, eller fard, kallas de handlingar som är en plikt gentemot Gud. Dessa handlingar kan antingen vara fard aini, vilket är plikten för varje enskild muslim att utföra, eller fard kifa'i', vilket är plikt för hela umman (den muslimska gemenskapen). Ett exempel på en enskild plikt är fastan (sawm). Är en plikt fard kifa'i räcker det att en inom umman utför denna, såsom exempelvis jihad.
  • Den andra kategorin av handlingar kallas mandub om omfattar sådant som är förtjänstfullt att göra, men som inte straffas av Gud om det inte utförs. Ett exempel på detta är giftermål, vilket är något gott men inte en religiös plikt.
  • Den tredje kategorin kallas mubah och innebär sådana handlingar som är likgiltiga inför Gud. Dessa handlingar är inte vare sig moraliskt förtjänstfulla eller straffbara, utan neutrala.
  • Den fjärde kategorin kallas makruh och omfattar de handlingar som inte är önskvärda, men inte heller förbjudna av Gud. Dessa handlingar är ingen direkt synd, men betraktas av Gud som frånstötande och kan ge utövaren ”minuspoäng”. Exempel på sådana handlingar är skilsmässa, och abort inom de första 120 dagarna av graviditeten.

Livsmedel[redigera | redigera wikitext]

Begreppet halal förknippas bland annat med reglerna om tillåtna livsmedel. Muslimer har en reglerad livsföring och all mat skall vara halal (tillåten). Förbjuden (haram) mat är bland annat enligt Koranen:

kött av självdöda djur, blod, svinkött och sådant kött som har slaktats i ett annat namn än Guds, samt vidare kött av djur som strypts, kvävts eller dödats genom ett hårt slag eller som fallit utför ett stup eller stångats ihjäl eller rivits av ett rovdjur.
— Koranen (5:3)

Kött från djur som inte har slaktats på föreskrivet sätt (medan det var vid liv) är även förbjudet liksom kött från djur som slaktats på hedniska offeraltare. Allt kött måste komma från ett växtätande djur som är slaktat i Guds namn med undantag för om man jagat eller fiskat själv. I extrema situationer, som att man till exempel riskerar att dö av svält, kan dock annars otillåtna livsmedel räknas som halal.

Enligt islamisk lag skall slakt av djur följa en föreskriven metod för rituell slakt för att djurets kött skall bli halal.[1][2][3][4] Bland annat måste djuret vara mentalt närvarande när halspulsådern skärs av och djuret tappas på blod.[5]

Inom islam kallas traditionell muslimsk slakt dhabh eller dhabiha och på svenska halalslakt eller skäktning.[6].

De flesta muslimer i Sverige accepterar bedövning med elektricitet eller med bultpistol eftersom djuret i båda fallen inte dör innan avblodningen. Elbedövningen ger dessutom inte heller några skador på djuret. Bedövningens syfte är bland annat att förebygga smärta och lidande under snittning av halsen och bedövningens effekt gör det även möjligt att avbloda djuret utan att placera det i en fasthållningsanordning under längre tid.[7] På svenska slakterier slaktas således djur för halalkött på samma sätt som för annat kött. Enda skillnaden är att slaktaren inte uttalar den islamiska gudens namn vilket erfordras för att slakten ska betraktas som en muslimsk religiös slakt.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges muslimska råd
  2. ^ Koranen 5:3
  3. ^ Att slakta ett får i Guds namn – om religionsfrihet och demokrati Demokratiutredningens skrift nr 14
  4. ^ Koranen och Hadith
  5. ^ Code of Practice for Halal Slaughter (Dhabh/Zabiha) (engelska)
  6. ^ Uppslagsordet skäktning i Nationalencyklopedin (2010-11-05)
  7. ^ Svensk veterinärtidning nr. 3/2013

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]