Klaksvík
| Postnummer | FO 700 |
| Invånare - Staden - Kommunen |
4 645 4 794 |
| Yta | 72 km² (Avser kommunen) |
| Kommun | Klaksvíkar kommuna |
| Fotbollslag | Klaksvíkar Ídróttarfelag |
| Hemsida | www.klaksvik.fo |
Klaksvík, (av färöiskans klakkur 'framträdande klippa' och vík 'vik'; ursprungligen namnet på bukten Vágur)[1] på danska kallas staden för Klaksvig och på svenska ibland Klaksvik, är den näst största staden på Färöarna (störst är huvudstaden Torshamn). Staden är belägen på ön Bordoy i de nordligaste delarna av landet och är huvudstad för ögruppen Norðoyar.[1]
Den största industrin är fiskenäringen, och fiskeflottan är en av de modernaste i världen. Staden är belägen vid en naturlig hamn, som är av stor betydelse för staden.[1]
Innehåll |
[redigera] Historia
Från början låg fyra lantgårdar där Klaksvík ligger idag. Dessa växte sig så stora att de blev fyra byar. Det som fick de fyra byarna att växa samman till en stad var beslutet att lägga central administration för de nordliga öarna på platsen där Klaksvík idag ligger.
Striden i Klaksvík - eller Klaksvíksupproret - var en inrikespolitisk strid i 1950-talets Färöarna. När läkaren Olaf Halvorsen av det danska läkarförbundet anklagades för nazistsympatier under andra världskriget ledde detta till våldsamma protester bland lokalbefolkningen på Färöarna. Konflikten blev långvarig och tidvis våldsam och nådde sin kulmen 1955 då lokalbefolkningen spärrade av hamnen och höll myndigheternas representanter i fångenskap.[1] Även om avskedandet av Halvorsen kom att bli den utlösande faktorn var det i grund och botten en fråga som i hög grad handlade om Färöarnas självständighet från Danmark. Regeringen sände först 120 poliser och sedan också en fregatt från flottan för att återställa lag och ordning.[1]
[redigera] Geografi
Staden ligger på botten i en dal som åtskiljer bukten Vágur i norr och fjorden Borðoyarvík i söder.[2] Den är dessutom belägen mellan fyra fjäll: Myrkjanoyrarfjall (689 meter) och Háafjall (647 meter), Hálgafelli (503 meter) och Klakkur (414 meter). Det är det sistnämnda fjället som givit upphov till stadens namn.
[redigera] Infrastruktur
Staden är en trafikknutpunkt och med bl.a. en underjordisk vägtunnel, Norðoyatunnilin, till Leirvík på Eysturoy som öppnades för trafik 2006, knöts staden samman med landets vägnät. När den blev en del av det fasta färöiska vägnätet innebar det att 85 % av den färöiska befolkningen kunde nå varandra med bil.[3] Från staden går också enspåriga vägtunnlar till Árnafjørður och grannkommunen Hvannasund. Dessutom finns färjeförbindelser till Syðradalur på Kalsoy.
[redigera] Vänorter
Danmark - Grenå
Island - Kópavogur
Ryssland - Murmansk
Sverige - Norrköping
Danmark - Odense
Grönland - Sisimiut
Finland - Tammerfors
Norge - Trondheim
Skottland - Wick
[redigera] Se även
[redigera] Externa hänvisningar
- Noter
- ^ [a b c d e] ”Klaksvík”. Gyldendal (Den Store Danske - Gyldendals åbne encyklopædi). http://www.denstoredanske.dk/Rejser,_geografi_og_historie/F%C3%A6r%C3%B8erne/Klaksv%C3%ADk?highlight=Klaksv%C3%ADk. Läst 2011-01-13.
- ^ ”Alle Færøernes bygder - Klaksvík”. Faroeislands.dk. http://www.faroeislands.dk/pages/Dk/KlaksvikIndex.htm. Läst 2011-01-21.
- ^ ”Fast forbindelse mellem 85 pct. af færingene”. Danmarks Radio. http://www.dr.dk/Nyheder/Indland/2006/04/30/002801.htm. Läst 2011-01-21.