Knölval

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Knölval
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
W Bultrug.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Valar
Cetacea
Underordning Bardvalar
Mysticeti
Familj Fenvalar
Balaenopteridae
Släkte Megaptera
Gray, 1846
Art Knölval
M. novaeangliae
Vetenskapligt namn
§ Megaptera novaeangliae
Auktor Borowski, 1781
Hitta fler artiklar om djur med

Knölvalen (Megaptera novaeangliae) är ett däggdjur tillhörande bardvalarna och den enda arten i släktet Megaptera. Den är en stor val, vuxen mäter den ungefär 15 meter och väger omkring 36 ton. Den är välkänd för sina språng upp över vattenytan och för sin valsång. Knölvalen förekommer i oceaner runt hela jordklotet och är eftersökt av valskådare.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Knölval, Megaptera novaeangliae. Här syns de vårtor som finns i stor mängd runt underkäken och munnen samt de långa bröstfenorna.

Kroppen är kraftig och tjock, svart på översidan och har tydlig puckel på ryggen, en puckel som givit valen dess engelska namn (humpback, puckelrygg). Det svenska namnet syftar istället på de stora vårtliknande knölar som finns spridda över huvudet och underkäken. Tidigare kallades arten dock puckelval. Knölarna är ombildade hårsäckar. Stjärtfenan har en ojämn vågig bakre kant. Ofta växer havstulpaner på valens knölar och ojämnheter som gör de ännu tydligare[2].

Stjärten och stjärtfenan utgör upp emot en tredjedel av kroppslängden och är liksom bröstfenorna märkta med svarta och vita markeringar som varierar från individ till individ, vilket gör det möjligt för forskare att identifiera olika exemplar. Bröstfenornas storlek har förbryllat forskare och olika förklaringar har sökts i bland annat manöverförmåga och temperaturreglering.

Antalet barder varierar mellan 270 och 400 på varje sida[2] och är genomsnittligen 0,6 meter långa och 0,3 meter breda[3]. Barderna är mörka. Från underkäken löper 14 till 35 djupa fåror längs med ungefär halva kroppen[4]. De är mer synliga än hos närbesläktade arter.

Den lilla ryggfenan är synlig strax efter att valen gått upp för att andas men har försvunnit under ytan när stjärten lyfts över vattenytan. Blåsstrålen är vid och omkring 3 m lång.

Honorna är ofta någon meter större än hanarna. Den maximala storleken är omkring 19 meter och 40 ton och den genomsnittliga vikten ligger vid 30 ton[4]. Den genomsnittliga längden ligger för honor vid 13,7 meter och för hannar vid 12,9 meter[2]. Bröstfenorna kan då vara upp till 6 meter långa.

Färgen är svartaktig på ovansidan och varierar mellan svart och vit på undersidan.[5] Tack vare en synlig flik, omkring 15 cm i diameter, i genitalregionen hos honor, kan könen särskiljas om undersidan är synlig. Hanens penis är så gott som alltid dold i genitaliespringan.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Knölvalens utbredning

Knölvalen finns i alla större hav i ett brett band mellan 60°S och 65°N latitud. Den vandrar långa sträckor och tillbringar sommaren i kallare vatten närmare polerna medan kalvningen sker i varmare tropiska eller subtropiska vatten närmare ekvatorn. Årliga förflyttningar av 16 000 km kan förekomma[5]. I Arabiska sjön finns dock en population som aldrig lämnar dessa tropiska vatten[5]. Arten saknas i östra Medelhavet, Östersjön och Norra Ishavet.

Knölvalen kan vara den av de stora bardvalarna som snabbast återhämtar sig efter att trycket från valfångst lättat. När fångststopp utfärdades 1966 fanns det omkring 20000 knölvalar. Populationen kan nu (2004) vara uppe i 35000. Blåvalen har som jämförelse knappast ökat alls. Omkring 11600 knölvalar antas finnas i Nordatlanten, 7000 i norra Stilla havet och åtminstone 17000 på södra halvklotet.

Den 22e augusti 2008 siktades en vilsekommen knölval utanför Tylösand av bl a dykarna Björn Petersson och Lars Henriksson Kruse, som på 1-2 meters avstånd kunde identifiera valen. Detta då den vid flera tillfällen simmade runt dem. [6]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Socialt beteende[redigera | redigera wikitext]

Knölval, Megaptera novaeangliae. Stjärtfenans ojämna bakre kant och de svarta och vita mönstren på stjärt- och bröstfenor låter forskare enkelt individbestämma knölvalar.

Knölvalens sociala struktur är en löst sammanhållen flock. Valen simmar ensam eller i små tillfälliga grupper.[2] Under sommarhalvåret stannar de ibland i större grupper för att jaga och äta gemensamt. Vissa grupper och vissa par håller ihop längre tid, månader eller år. Knölvalens utbredningsområde överlappar många andra valars och delfiners men samröre med andra arter är ovanligt. Arten simmar vanligen med en hastighet mellan 6 och 12 km/h[3] som under vandringar går upp till 27 km/h. Knölvalen visar ofta större delar av kroppen ovanför vattenytan och den är även känd för uppseendeväckande hopp.[3]

Liksom andra fenvalar vandrar de mellan varma regioner, där de parar sig och föder sina ungar, och kalla havsområden som är rika på föda. Vandringen är kopplade till årstiderna och utförs vanligen djupt under vattenytan. Bara för andning, när en landmassa ligger i vägen eller i närheten av födoplatsen dyker de upp.[4]

Parningsuppvaktningen äger rum på vintern. En invecklad kamp om honans gunst utspelas mellan 2 till 20 hanar[5] som använder en mängd olika medel för att etablera dominans. Hannarna kan till och med såra varandra under striden[2]. Sången (se nedan) antas spela en viktig roll men dess exakta funktion är trots forskarnas ansträngningar okänd. Alla manövrar och ljud som används i parningsstriderna har också observerats hos ensamma valar och man antar därför att de kan vara mer generella kommunikationssignaler.

Valsång[redigera | redigera wikitext]

Schematisk bild av knölvalens sång

Knölvalen är känd för sina långa och varierade "sånger" och det är bara hannarna som sjunger dem, honor har däremot en rad andra läten. Valarna repeterar sekvenser av lågfrekventa ljud mellan 20-5000 Hz under timtal, ibland flera dygn.[2] Sången förekommer endast under parningssäsongen och det antas att sången spelar en roll för valet av partner. Valens sång är individuell och utvecklas långsamt för att aldrig upprepas.

Sångens räckvidd är beroende på frekvensen och vattnets temperatur. Den största delen kan höras över 30 km och vissa delar av sången registrerades med hjälp av undervattensmikrofon 180 km bort, i kalla havsområden var utbredningen ännu längre.[2]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Knölvalar kommer upp under bytesstimmet som pressats upp mot ytan med ett bubbelnät.

Knölvalen äter endast under jaktsäsongen som infaller under sommarhalvåret i respektive hemisfär. Under resten av året lever den av fettreserver. Jakten går till som hos andra valar, där bytet omringas med luftbubblor (bubbelnät) och styrs upp mot ytan, men kan också ta formen av en mer direkt attack eller av att bytet temporärt bedövas med hjälp av slag mot ytan med bröstfenor eller stjärtfenor. Krill jagas främst kring Antarktis och Australien med bubbelmetoden, större byten som mindre stimfisk, bland annat sill, med de aggressivare metoderna. I norra Atlanten utgörs födan till 95 % av fiskar[4]. Valarna kan också använda bubbelnät gemensamt i grupp och då skapa bubbelnät med en diameter om 30 meter. Luftbubblorna blåses ut genom blåshålet och bilder en visuell barriär som stänger inne bytesstimmet. Valarna krymper sedan cirkeln och stiger slutligen upp mot ytan med vidöppen mun och sväljer tusentals bytesdjur på en gång.[4]

En naturlig fiende till knölvalen är späckhuggaren. Vuxna individer kan oftast klara sig undan men kalvar löper troligen större risk att falla offer för attackerna.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Honor fortplantar sig oftast vartannat år. Dräktigheten varar ungefär 11 månader[4], men trots det förekommer det att honor fortplantar sig två år i rad.

Kalven är vid födseln 4 till 5 meter lång och väger cirka 1 300 kg.[4] Den diar modern i sex månader innan den börjar söka egen föda och slutar inte helt att dia förrän vid omkring ett års ålder. Den är då närmare 9 meter lång. Könsmognad uppnås vid 4 till 5 års ålder[4]. Något eller några år senare är valen fullt utvuxen.

För livslängden finns olika uppgifter, några källor nämner 30 till 40 år[7] medan andra uppger 70 till 80 år[8].

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Knölval, Megaptera novaeangliae, den typiska puckeln syns strax innan stjärtfenan kommer upp över ytan och valen slutligen dyker.

Knölvalen är den enda medlemmen i släktet Megaptera och förs till en egen underfamilj Megapterinae inom familjen fenvalar (Balaenoptiidae) som även omfattar åtta andra bardvalar. Det vetenskapliga namnet betyder ungefär "stora vingen från New England", vilket syftar på bröstfenorna och regionen där arten syntes ofta när den beskrevs.

Efter utförda molekylärgenetiska undersökningar antas att knölvalen är närmast släkt med gråvalen (Eschrichtius robustus) och andra fenvalar med undantag av vikval (Balaenoptera acutorostrata) och antarktisk vikval (Balaenoptera bonaerensis).[9]

Knölvalen och människan[redigera | redigera wikitext]

Knölvalen har varit känd så länge människan seglat på haven. Den utpekas som en möjlig källa till legender om sjöormar och sirenernas lockande sång. Badande som hört valens sång har intygat att denna kan ge obehag eftersom de djupa tonerna får bröstkorgen hos en människa att vibrera.

I sällsynta fall förstörde knölvalar oavsiktlig fiskeredskap.[4]

Valfångst[redigera | redigera wikitext]

En knölval ska just smälla till vattenytan med bröstfenan. Det är inte helt klarlagt hur detta beteende påverkar valens överlevnad.

Efter den första kända fångsten 1608 utanför Nantucket dröjde det till 1700-talet innan den kommersiella potentialen hos arten blev uppenbar. Omkring 90% av populationen försvann som följd av allt intensivare valjakt under 1800-talet och fram till 1966, när fångststopp infördes.

De enda platser där jakt på knölval är tillåten idag är havet utanför Saint Vincent och Grenadinerna, där ett fåtal exemplar får fångas årligen.[10]

Hela population uppskattas med omkring 80 000 individer.[11]

Valskådning[redigera | redigera wikitext]

Knölvalen är nyfiken och orädd, och är ett tacksamt objekt för valskådning. Idag finns organiserad valskådning av knölval bland annat utanför de amerikanska delstaterna Washington, Oregon och Alaska, utanför mexikanska Cabo San Lucas (på Baja California), i Biscayabukten, norr om Sydney, utanför New England och utanför Snaefellsneshalvön på västra Island. Spektakulära uppvisningar av blåsande och hoppande knölvalar är mycket uppskattade.

En hona med unge kan vara farlig genom den kraft det enorma djuret förmår uppbåda. Honan försöker som regel aggressivt placera sig emellan sin unge och företeelser hon upplever som hot.

En knölvalshane som är albino och som tros ha fötts 1990 har i många år varit en särskild sevärdhet utanför Australiens östkust. Han kallas Migaloo (ung man på ett aboriginspråk) och för att skydda valen från stress har en skyddszon på 500 meter runt om valen proklamerats. År 2006 iakttogs dessutom en vit kalv nära Australien.[12]

Forskning[redigera | redigera wikitext]

Knölvalens fysik var länge väl känd genom valjakten, men många aspekter av dess sociala liv och förflyttningsbeteenden blev inte kartlagda förrän på 1960-70-talen. Rapporter som publicerades då gav allmänheten intrycket att knölvalen hade särskilt hög intelligens och skapade sympati för arten. Idag tror man inte att valens intellektuella förmåga är särskilt framstående.

Tack vare att individer kan identifieras genom formen på stjärtfenans bakkant har knölvalen blivit den mest studerade av de stora valarna - sådan identifikation är inte möjlig för någon av de andra stora valarna. För Nordatlanten finns en komplett katalog över alla identifierade individer[13]. Liknande fotograferingsprojekt har startats även för andra populationer.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Reilly, S.B., Bannister, J.L., Best, P.B., Brown, M., Brownell Jr., R.L., Butterworth, D.S., Clapham, P.J., Cooke, J., Donovan, G.P., Urbán, J. & Zerbini, A.N. 2008 Megaptera novaeangliae. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 2 december 2010.
  2. ^ [a b c d e f g] Wandrey, R. (1997)
  3. ^ [a b c] Minelli (1983)
  4. ^ [a b c d e f g h i] Megaptera novaeangliae på Animal Diversity Web (engelska), besökt 14 december 2010.
  5. ^ [a b c d] Reeves et al. (2002)
  6. ^ ”Knölval vid Tylösand”. http://svt.se/2.81000/1.1226219/knolval_vid_tylosand&lid=aldreNyheter_1026210&lpos=rubrik_1226219. Läst 24 maj 2009. 
  7. ^ bland annat: HUMPBACK WHALES på earthtrust.org (engelska)
  8. ^ till exempel: The Humpback Whale på whales.org (engelska)
  9. ^ Arnason, U., Gullberg A. & Widegren, B. (September 1, 1993). ”Cetacean mitochondrial DNA control region: sequences of all extant baleen whales and two sperm whale species”. Molecular Biology and Evolution "10" (5): ss. 960–970. PMID 8412655. http://mbe.oxfordjournals.org/cgi/content/abstract/10/5/960. Läst 25 januari 2009. 
  10. ^ Prepared by the Humpback Whale Recovery Team for the National Marine Fisheries Service, Silver Spring, Maryland (1991). Recovery Plan for the Humpback Whale (Megaptera novaeangliae). National Marine Fisheries Service. Sid. 105 
  11. ^ (PDF) Recovery Plan for the Humpback Whale (Megapten Novaeangliae). National Oceanic and Atmospheric Administration. 1991. http://www.nmfs.noaa.gov/pr/pdfs/recovery/whale_humpback.pdf 
  12. ^ ”(BBC News, Sydney) " New white whale spotted", 22 juli 2008”. http://news.bbc.co.uk/2/hi/science/nature/7519263.stm. .
  13. ^ ”Humpback Whale Catalog”. http://whale.wheelock.edu/whalenet-stuff/humpcat.html. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Wandrey, Rüdiger (1997) (på tyska). Wale und Robben der Welt. Kosmos Naturführer. Stuttgart: Franckh-Kosmos Verlag. Sid. 56-60. ISBN 3-440-07047-6 
  • Minelli, Alessandro (1983). Däggdjur 1. Djurens underbara värld. Bokorama. Sid. 157-160. ISBN 91-7024-050-7 
  • Reeves, Randall R. et al. (2002) (på engelska). Sea Mammals of the World. A & C Black Publishers. Sid. 208-211. ISBN 0-7136-6334-0 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]