Lövsångare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel avhandlar arten lövsångare, för familjen, se lövsångare (familj)
Lövsångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Flickr - Rainbirder - Willow Warbler (Phylloscopus trochilus).jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Lövsångare se text
Phylloscopidae
Släkte Phylloscopus
Art Lövsångare
P. trochilus
Vetenskapligt namn
§ Phylloscopus trochilus
Auktor Linné, 1758
Synonymer
  • Motacilla trochilus Linné, 1758
  • Motacilla acredula Linné
  • Ficedula trochilus Nilsson, 1824
  • Phyllopsneustes trochilus Malm, 1877
Willow warbler UK09.JPG
Hitta fler artiklar om fåglar med

Lövsångare (Phylloscopus trochilus) är en ljust gröngul fågel inom familjen Lövsångare som främst observeras genom sin sång. Den häckar i norra och tempererade Europa och Asien och är där en av regionens talrikaste fågelarter. Man räknar med att det bara i Europa finns mellan 110 och 200 miljoner individer.[1] Den är en långflyttare och merparten övervintrar söder om Sahara.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Lövsångaren beskrevs första gången taxonomiskt 1758 av Linné i hans Systema Naturae och han placerade då arten i släktet Motacilla.[2] 1826 flyttade Friedrich Boie arten till släktet Phylloscopus där lövsångaren utgör typarten.[3]

Tidigare placerades lövsångaren i den i dag uppdelade familjen sångare (Sylviidae) men placeras i dag i familjen lövsångare (Phylloscopidae).

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Den häckar i Storbritannien, i centrala och norra Europa (dess sydligaste häckningsplatser återfinns i norra Spanien) i hela Skandinavien, i Ryssland nästan ända bort till Berings sund. Den har sina vinterlokaler i södra och mellersta Afrika.

Lövsångaren brukar delas upp i tre underarter:[4]

  • Phylloscopus trochilus trochilus (sydlig lövsångare) – nominatformen häckar på brittiska öarna, i centrala och södra Europa, norr ut till södra Skandinavien och österut till Rumänien och Balkan. Sydlig lövsångare övervintrar i Västafrika.[5]
  • Phylloscopus trochilus acredula (nordlig lövsångare) – häckar i centrala och norra Skandinavien, österut till Jenisejfloden, och söderut till Volgas nedre lopp, i norra Kazakhstan och i Sajanbergen i södra Sibirien. Nordliga lövsångare övervintrar i östra och södra Afrika.[5]
  • Phylloscopus trochilus yakutensis (östlig lövsångare) – häckar i centrala och östra Sibirien, och övervintrar i södra Afrika.[4]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Lövsångaren är tillsammans med bofinken Sveriges vanligaste fågel och populationen har uppskattats från 10 till 15 miljoner häckande par (1976).

Två av lövsångarens tre undrarter häckar i Sverige. Den sydliga lövsångaren P. t. trochilus och den nordliga P. t. acredula. Dessa båda populationers utbredningsområden möts ungefär längs med en linje som sträcker sig från norra Hälsingland till nordligaste Dalarna.[5] De båda underarterna uppvisar olika flyttvägar och afrikanska övervintringslokaler. De sydskandinaviska fåglarna flyttar mot sydväst till tropiska Västafrika medan de nordliga flyttar mot sydöst till östra och södra Afrika.[5] Den tredje underarten P. t. yahutensis har observerats och ringmärkts i Sverige.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Lövsångaren är en liten och nätt fågel med ljust gröngul fjäderdräkt och en smal spetsig näbb. Dess rygg och hjässa är olivgrön och den har ett kraftigt markerat ljusgult ögonbrynsstreck. Strupen är ljust gröngult och bröstet, buken och undergumpen vit eller gulvit. Vingarna saknar vingband. Handpenneprojektionen är ungefär lika lång som tertiallängden. Benen är brunskära men kan också ha en mörkare brun ton.

För den ovana lyssnaren kan sången påminna om bofinkens, en annan vanlig häckfågel i Norra Europa. Lövsångaren har emellertid en betydligt mjukare, vemodigare röst och dess sång saknar bofinkens avslutande, crescenderande ”knorr”. Lövsångarstrofen inleds med några höga toner, för att sedan avrundas med ett graciöst försvinnande musikalisk gest ut i intet. Sången hörs flitigt under vår och försommar.

Dess vanligaste lockläte är en mjukt tvåstavig uppåtvissling huit, och oftast med betoning på första stavelsen. Lätet påminner om rödstjärtens som dock ofta avslutar med smackande läten.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Juvenila lövsångare.

Trots att lövsångaren är allmän är den ganska okänd hos allmänheten. Mest uppehåller den sig dold i vegetationen men visar sig ändå mer än många andra sångare. I sitt revir har lövsångarhanen särskilda sångplatser, dit den återvänder för att sjunga. I reviret kan hanen aggressivt jaga bort andra inkräktande hanar.

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Lövsångaren häckar i all slags skogsmark; barr- bland- löv- och fjällbjörkskog, i dungar, parker och trädgårdar. Dock föredrar den lövskog och häckar oftare i ljusare partier av skogen, till skillnad från gransångare, och återfinns ofta vid gläntor och skogsbryn.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Den bygger oftast sitt bo på marken eller i en tuva, inte sällan i skydd av en nedhängande gren eller på annat sätt väl dolt. Boet är i det närmaste sfäriskt, byggs av grövre grässtrån och mossa, och fodras med fjädrar. Merparten lägger 4 till 8 ägg i början av juni, som honan ruvar i 12 till 14 dygn. Båda föräldrarna tar hand om ungarna som är flygfärdiga efter 11 till 15 dygn efter att de kläckts. Lövsångaren lägger ofta två kullar per häckningssäsong.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Lövsångaren är rastlös och rör sig snabbt vid födosök, både i de nedre och övre delarna av vegetationen. Oftast plockar den byten ifrån blad och grenverk men ses ibland göra utfall i luften mot flygande insekt. Lövsångaren lever mest av insekter och spindlar, men tar även bär under hösten.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Lövsångaren har förr kallats "lövsmyg"[6] och i Finland har den dialektalt kallats "jolkrypar".[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2013 Phylloscopus trochilus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ (latin) Linnaeus, C (1758). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata.. Holmiae. (Laurentii Salvii). sid. 188 
  3. ^ Boie, F. Isis (von Oken) 19 (10): 972, 1826.
  4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, & C. L. Wood (2010) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.5 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2011-05-03
  5. ^ [a b c d] Anders Wirdheim (2000) Färdskrivare, Vår Fågelvärld, vol.59, nr.8, sid:6-10, ISSN:0042-2649
  6. ^ Malm, A. W. (1877) Göteborgs och Bohusläns Fauna; Ryggradsdjuren, Göteborg, sid:170
  7. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 298 [1], Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag
  • Wahlberg, T. (1993) Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige , Stockholm: Rabén & Sjögren. ISBN 91-29-61772-3
  • Lars Larsson (2001) Birds of the world, CD-rom
  • Roland Staav och Thord Fransson (1991) Nordens fåglar, andra upplagan, sid: 393-394.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]