Marie-Antoinette

Från Wikipedia
Version från den 14 januari 2018 kl. 21.11 av 194.14.47.5 (Diskussion) (→‎Revolutionen och de sista åren: Tog bort ett felaktigt ord, ”på”.)
 Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-09)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Se även Marie Antoinette (olika betydelser)
Marie-Antoinette
Marie-Antoinette med en ros, porträtt av Elisabeth Vigée-Lebrun, 1783.
Företrädare Marie Leszczyńska
Efterträdare Marie Theresia Charlotte
Med titeln kejsarinna Joséphine de Beauharnais
Barn Marie Theresia Charlotte
Ludvig Josef
Ludvig XVII av Frankrike
Sophie
Föräldrar Frans I
Maria Teresia av Österrike
Född 2 november 1755
Wien, Österrike
Död 16 oktober 1793 (37 år)
Paris, Frankrike


Marie-Antoinette i kröningsdräkt, målning av Jean-Baptiste Gautier Dagoty 1775.
Statsporträtt av Élisabeth Vigée-Lebrun föreställande Marie-Antoinette och hennes barn (1787). Detta officiella porträtt gjordes med syfte att dämpa den allmänna kritiken genom att framställa Marie-Antoinette i den traditionella rollen som maka och mor.
Marie Antoinette en chemise; Marie-Antoinette målad av Élisabeth Vigée-Lebrun i den senaste modenyheten; en muslinklänning i tunikamodell (1783). Porträttet gjorde skandal i Frankrike eftersom klädseln ansågs opassande för en drottning.
Marie-Antoinette ställs inför rätta.
Marie-Antoinette inför domstolen.
Marie-Antoinette på väg till sin avrättning, Jacques-Louis David, 16 oktober 1793)

Maria Antonia Josepha Johanna von Habsburg-Lothringen av Österrike, vanligtvis känd under sitt franska tilltalsnamn Marie-Antoinette,[1] född 2 november 1755 i Wien, död 16 oktober 1793 i Paris (avrättad), var drottning av Frankrike och Navarra från 1774 till 1792. Hon var från 1770 gift med kung Ludvig XVI av Frankrike. Marie-Antoinette betraktades som en symbol för de privilegierade klassernas slöseri på de underprivilegierades bekostnad och avrättades med giljotin under franska revolutionen dömd för högförräderi. Hon är en kontroversiell gestalt som skildrats i mängder av pjäser, filmer och böcker.

Biografi

Bakgrund, giftermål och liv som kronprinsessa

Marie-Antoinette var dotter och näst yngsta barn till den regerande kejsarinnan Maria Teresia av Österrike och hennes man Frans av Lothringen, tysk-romersk kejsare. Hon fick en ganska bristfällig utbildning; då hennes äktenskap arrangerades upptäcktes det att hon knappt kunde skriva ens på tyska, och hon visade heller inget intresse för studier.

Hennes äktenskap arrangerades av modern som ett politiskt resonemangsparti; som en symbol för den nya alliansen mellan Frankrike och Österrike. En äktenskapsallians mellan Österrike och Frankrike hade länge varit på tal, men tidigare hade saken gällt en av hennes äldre systrar, som emellertid dog tidigt. Förhandlingarna pågick i flera år, och 1769 var partiet slutligen bestämt. Själva bröllopet tog lång tid att arrangera på grund av att ceremonierna måste utformas på ett sätt som framställde båda riken som jämbördiga.

Den första vigselceremonin skedde i Wien, före hennes avresa mot Frankrike, under vilken hon avsade sig sin arvsrätt till sin mors tron. Vid gränsen till Frankrike hade en tillfällig byggnad uppförts på en ö på en flod vid gränsen, där det ena rummet tillhörde Österrike och det andra Frankrike; Marie-Antoinette skulle som en symbolisk gest till sitt byte av medborgarskap ta av sig sina österrikiska kläder i det första rummet, ta adjö av sitt österrikiska följe och sedan gå naken till det franska rummet, där hon fick möta sitt nya franska följe och iklädas franska kläder. Hon gifte sig den 16 maj 1770 med Frankrikes tronföljare, den blivande kung Ludvig XVI av Frankrike. Eftersom Frankrikes drottning Marie Leszczyńska redan var död blev hon som kronprinsessa, dauphine, hovets "första dam" redan från början.

I Frankrike trivdes Marie-Antoinette mindre väl till en början. Hon tyckte mycket illa om den strikta hovetiketten som påtvingades henne av främst hennes första hovdam grevinnan de Noailles, som hon gav öknamnet "Madame Etiquette". Efter en tid började hon dock orientera sig i den kungliga kretsen överlag och i slottet Versailles specifikt. Hon mottog regelbundet förmanande brev med råd från sin mor, och hade fått Österrikes sändebud Mercy som rådgivare. År 1772 förorsakade hon en mindre diplomatisk kris mellan Frankrike och Österrike då hon, påverkad av sin makes fastrar, de så kallade mesdames Adélaïde, Victoire och Sophie, vägrade att hälsa på kungens mätress Madame du Barry, som av rangskäl inte kunde tilltala henne först. Detta togs mycket illa upp av Ludvig XV och var nära att förorsaka en allvarlig diplomatisk kris. Hon tvingades till slut av modern och Österrikes ambassadör att ge efter för diplomatins skull och utväxla en fras med Madame du Barry.

Tidiga år som drottning

År 1774 avled Ludvigs farfar, Ludvig XV, och Marie-Antoinette blev Frankrikes drottning. Hennes äktenskap var ända fram till år 1777 ofullbordat på grund av att maken led av för trång förhud (phimosis), vilket gjorde det omöjligt för honom att genomföra samlag. Detta gjorde hennes ställning inför allmänheten svår, då ett ofullbordat äktenskap inte var giltigt enligt lagen, och en drottnings främsta uppgift var att föda en tronarvinge. Det gick även rykten om att hon var otrogen för att kompensera sig sexuellt. För att lösa problemet mottog hon 1777 ett besök från sin bror, Josef II (tysk-romersk kejsare), som upptäckte problemet med Ludvigs fysik. Ludvig tvingades år 1777 att gå med på en operation som gjorde det möjligt för honom att genomföra ett samlag, varefter äktenskapet slutgiltigt fullbordades.

År 1778 födde hon sitt första barn, dottern Marie Theresia Charlotte; efter henne föds Ludvig Josef den 22 oktober 1781, Ludvig Charles (Ludvig XVII) 1785 och Sophie Helene 1786. Relationen till maken blev efter den sexuella fullbordan bättre, och utvecklades till en harmonisk och ömsesidigt tolerant vänskapsrelation. Hon ska enligt vissa källor haft ett kärleksförhållande med den svenske greven och diplomaten Axel von Fersen d.y., och det påstås att de till och med fått ett barn ihop. Huruvida deras relation var fysisk är omdebatterad, men Fersen spelade en viktig roll i hennes liv från år 1783 och framåt.

Intressen och sociala liv

Marie-Antoinettes österrikiska härkomst var från början impopulär i Frankrike, där Österrike uppfattades som landets huvudfiende, och hon kallades allmänt av sina fiender för "österrikiskan". Som person beskrevs hon som vacker och charmerande, lugn till humöret och med en naturlig värdighet som ansågs motsvara idealet för en drottning, men också som tanklös, okoncentrerad och ytlig.

Marie-Antoinette ogillade den strikta rangbundna etiketten i Versailles och föredrog därför att tillbringa sin tid i Petit Trianon, ett litet lustslott i palatsparken som hon fått i gåva av sin make vid tronbestigningen, där hon endast umgicks med en exklusiv krets av nära vänner. Det faktum att hon valde vänner efter personlig charm snarare än rang bidrog till avund inom hovet. Hameau de la reine, en liten lekby där drottningen kunde dra sig tillbaka från etiketten, fullbordades först år 1787, efter att ha varit under uppbyggnad i tio år.

Hennes gynnande av favoriter, som Yolande de Polastron och familjen Polignac, bidrog starkt till hennes impopularitet även inom hovkretsar, där favoriserandet väckte avundsjuka och förorsakade skvaller.

Hennes nöjesliv, som inbegrep illegalt hasardspel och besök på offentliga maskeradbaler på operan i Paris, ansågs chockerande och gav upphov till en mängd pornografiska pamfletter. Det finns dock inga tecken på någon annan möjlig utomäktenskaplig sexuell relation i hennes liv förutom den med Axel von Fersen. Hennes intima vänskapsrelationer med prinsessan de Lamballe och Yolande de Polastron utpekade henne som homosexuell, men det är svårt att bedöma om dessa relationer bör anses vara sexuella.

Mode var ett av hennes huvudintressen: hon var huvudkund till Frankrikes första berömda modeskapare Rose Bertin, och lanserade såväl de höga vitpudrade frisyrerna, kallade pouf, samt flera andra modenyheter som kopierades runt om i Europa. På grund av sina enorma utgifter anklagades hon i vida kretsar för slöseri. År 1785 kom halsbandsprocessen igång. Marie Antoinette anklagades för att ha köpt ett dyrbart diamanthalsband utan att betala för det. Bakgrunden var att hennes namnteckning hade förfalskats av svindlare, som sedan hade stulit halsbandet från försäljaren, men det hela utvecklades till en betydande skandal, vilket starkt bidrog till det växande animositeten mot henne personligen och sågs som en symbol för hennes slöseri: efter detta blev hon ofta kallad Madame Deficit ("Fru Bankrutt").

Marie-Antoinette ägnade sig före år 1785 åt politik endast i den meningen att hon delade ut befattningar, utnämningar och ämbeten åt bekanta för lönens skull. Halsbandsaffären innebar en förändring i hennes liv då den gjorde henne medveten om hennes impopularitet, och under de följande åren dämpades hennes nöjesliv och hennes intresse för politik väcktes.

Revolutionen och de sista åren

Vid franska revolutionens ubrott år 1789 invaderades kungliga slottet genom Kvinnotåget till Versailles. Allmänheten attackerade hennes sovrum och hon tvingades fly till kungens rum. På allmän begäran visade hon sedan upp sig på balkongen för allmänheten. Hovet fördes därefter till Paris, där de fick bosätta sig i Tuilerierna. Marie-Antoinette var nu politiskt aktiv och korresponderade med utlandet om en militär intervention för att krossa revolutionen.

År 1791 gjorde kungafamiljen ett försök att fly till Österrikiska Nederländerna med hjälp av Axel von Fersen, men flykten misslyckades och de greps vid gränsen i Varennes-en-Argonne och återfördes till Tuilerierna i Paris. (Händelsen finns i dramatiserad form återgiven i Ettore Scolas film "Natten i Varennes" från 1982). Den 10 augusti 1792 stormades Tuilerierna. Marie-Antoinette förordade att hovet borde försvara slottet och sätta sig till motvärn och uppmuntrade kungen att leda vaktmanskapet, men kungen föredrog att fly. Kungafamiljen sökte då skydd hos nationalförsamlingen i sällskap av endast prinsessan de Lamballe och Louise-Elisabeth de Tourzel. I nationalförsamlingen fick de sitta instängda i ett bås medan parlamentet diskuterade monarkins framtid och slutligen bestämde sig för att avskaffa den. De fängslades sedan i det medeltida tornet Temple och hovet upplöstes. Därefter avskaffades monarkin, och de före detta kungaparet fick namnet Capet. Under septembermorden 1792 paraderades hennes vän, prinsessan de Lamballes, avhuggna huvud utanför hennes fönster.

År 1793 ställdes Ludvig inför rätta, dömdes till döden och avrättades. Senare samma år skildes även Marie-Antoinette från sina barn, placerades i fängelset La Conciergerie och ställdes inför rätta. Hon kallades då "änkan Capet".

Marie-Antoinette anklagades för högförräderi, och man tog även upp slöseri samt ett påstått sexuellt övergrepp på hennes son. Hon dömdes till döden genom halshuggning som skyldig till högförräderi. Under sin fångenskap och rättegång samt vid avrättningen visade Marie-Antoinette upp ett stort lugn. Det enda smycke hon bar under sin vistelse i fängelset var en signetring med en modifikation av Axel von Fersens devis ingraverad - "Tutto a te mi guida", allt leder mig till dig.

Marie-Antoinette avrättades med giljotin den 16 oktober 1793, som "änkan Capet" på Place de la Révolution (nuvarande Place de la Concorde) i Paris.

Fängelset, La Conciergerie, finns fortfarande kvar i Paris och kan besökas av turister, dock ej originalcellen. Denna blev senare omgjord och ingår nu som del i kapellet.

Marie-Antoinette i modern kultur

Åtskilliga böcker om och filmatiseringar av Marie-Antoinettes liv har producerats under åren. 2006 kom Sofia Coppolas långfilm Marie Antoinette med Kirsten Dunst i titelrollen. Filmen bygger löst på Antonia Frasers bok Marie Antoinette.

1998 uruppfördes Daniel Börtz opera Marie Antoinette på Folkoperan i Stockholm, och kom att bli den mest spelade svenska operan i modern tid efter Karl-Birger Blomdahls Aniara. I operan, som bygger på Claes Fellboms libretto, skildras kärleksaffären mellan den franska drottningen och svenske diplomaten Axel von Fersen. För regin svarade Claes Fellbom, för kostym Mathias Clason och scenografi Werner Huttli. Huvudrollerna spelades av Christina Högman och Olle Persson. Operastycket, som invigde Kulturhuvudstadsåret 1998 i Stockholm, spelades två säsonger i Stockholm, för att sedan gästspelas i Danmark, Portugal och Storbritannien.

Barn

  1. Marie Theresia Charlotte (1778–1851), gift med sin kusin Ludvig Anton, hertig av Angoulême
  2. Ludvig Josef (1781–1789)
  3. Ludvig XVII av Frankrike (1785–1795)
  4. Sophie Hélène Béatrix (1786–1787)

Anfäder

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Karl V, hertig av Lorraine
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Leopold av Lothringen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Eleonora Maria Josefa av Österrike
 
 
 
 
 
 
 
 
Kejsar Frans I
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Filip I av Orléans
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Elisabeth Charlotte av Orléans
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Elisabeth Charlotte av Pfalz
 
 
 
Marie-Antoinette
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kejsar Leopold I
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kejsar Karl VI
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Eleonora av Pfalz-Neuburg
 
 
 
 
 
 
 
 
Maria Teresia av Österrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ludvig Rudolf av Braunschweig-Wolfenbüttel
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Elisabeth Christina av Braunschweig-Wolfenbüttel
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Christine Luise av Oettingen-Oettingen
 
 
 


Referenser

  1. ^ Sjöberg, Hans: Marie-Antoinette i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 9 september 2015.

Externa länkar

Vidare läsning

Succession

Företrädare:
Marie Leszczyńska 		Drottning av Frankrike (ej regent)
1774–1792 		Efterträdare:
Marie Theresia Charlotte av Frankrike
(eller, med titeln kejsarinna, Joséphine de Beauharnais
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Marie-Antoinette&oldid=42342418”