Axel von Fersen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel handlar om den svenske greven och riksmarskalken Axel von Fersen. För andra personer med detta namn, eller andra betydelser, se Axel von Fersen (olika betydelser).
Axel von Fersen d.y.
Hans Axel von Fersen2.jpg
Axel von Fersen klädd i talaren, en typ av mantel som bars av riksrådet, samt bärandes runt halsen ordenskedjorna för riddare av Serafimerorden och kommendörer med stora korset av Svärdsorden.
Porträtt målat av Carl Fredrik von Breda omkring 1800.
Information
Född 4 september 1755
Stockholm
Död 20 juni 1810 (54 år)
Stockholm, mördad
I tjänst för Sverige
Frankrike 1770-ca 1792
Amerikas Förenta Stater 1779-ca 1783
Försvarsgren Infanteriet
Grad Generallöjtnant, Sverige
Överste, Frankrike
Slag/krig Amerikanska revolutionskriget
Utmärkelser En af rikets herrar
Serafimerorden
Svärdsorden
Pour les mérites militaires
Cincinnatusorden
Relationer Ogift
Övrigt arbete Diplomat
Riksmarskalk

Hans Axel von Fersen, även känd som Axel von Fersen d.y., född 4 september 1755 i Stockholm, död 20 juni 1810 i Stockholm (mördad), var en svensk greve, generallöjtnant, riksmarskalk, ambassadör och en av rikets herrar. Han var son till fältmarskalk Axel von Fersen d.ä. och Hedvig Catharina De la Gardie.

Axel von Fersen var militär och politiker samt en tidstypisk representant för hovstilen vid Gustav III:s hov. Han var franska drottningen Marie Antoinettes gunstling och planerade samt deltog i den franska kungafamiljens misslyckade flyktförsök 1791. Han deltog i det amerikanska frihetskriget på kolonialisternas sida mot den brittiska kronan. Han fick en dramatisk död då han mördades på grund av falska rykten om att ha varit inblandad i den svenske kronprinsen Karl Augusts död 1810.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Vid 14 års ålder fick han enligt tidens sed för adelssöner fara ut i Europa – på grand tour – för att avsluta sina studier vid en skola i Braunschweig; därefter fortsatte han med krigsakademin i Turin, språkstudier samt vistades vid de europeiska hoven. Efter tre år i Tyskland kom han till Paris 1773. Våren 1774 reste han till London.

Till Sverige och åter till Frankrike[redigera | redigera wikitext]

I december 1774 återvände von Fersen till Sverige. Här tjänstgjorde han i svenska armén och deltog i livet vid Gustav III:s hov.

1778 reste han till London för att senare samma år vara tillbaka i Frankrike, där han redan 1770 antagits till löjtnant vid franska regementet Royal-Bavière och nu utnämndes till överste. Han presenterades vid franske kungens hov och favoriserades snart av den unga drottningen Marie Antoinette vilket gav upphov till skvaller om att han var hennes älskare, men ingenting om detta har bevisats. Han fick en förhållandevis viktig utrikespolitisk roll för Sverige.

Amerika[redigera | redigera wikitext]

Under amerikanska revolutionen deltog fransmännen på kolonialisternas (de blivande amerikanernas) sida, och von Fersen, likt många andra, ville passa på att få erfarenhet från denna möjliga hjälteskapande händelse, samt befordran. von Fersens roll under detta krig var framför allt i egenskap av tolk och officer, då han behärskade både engelska och franska. Tack vare dessa språkinsikter fick han möjligheten att träffa den blivande presidenten George Washington och agera tolk mellan denne som inte kunde ett ord franska, och den franska expeditionens ledare greve de Rochambeau, vilken inte kunde engelska. Vidare utmärkte sig von Fersen vid slaget vid Yorktown 1781, efter vilket kriget vändes till amerikanernas fördel och möjliggjorde deras nationsskapande 1783. För sina insatser under kriget dekorerades von Fersen med den prestigefyllda Cincinnatusorden. Han blev överste för ett eget regemente, Royal suédois, 1783.

Kungens italienska resa[redigera | redigera wikitext]

Efter återkomsten till Sverige åtföljde von Fersen på hösten 1783 Gustav III på dennes italienska resa som varade nära ett år och besökte därunder med kungen bland annat Paris där han åter träffade Marie Antoinette.

Åter i Frankrike[redigera | redigera wikitext]

1785 återvände von Fersen till Paris där han vistades till 1791 med vissa avbrott, bland annat 1788 då han deltog i Gustav III:s ryska krig. I Paris lär det ha uppstått ett kärleksförhållande till Marie Antoinette som gjort honom världshistoriskt ryktbar. När franska revolutionen bröt ut 1789 fick von Fersen Gustav III:s uppdrag att vara rapportör om vad som skedde i Frankrike. von Fersen organiserade tillsammans med Louis Auguste Le Tonnelier de Breteuil kungafamiljens flyktförsök i juni 1791, då han beledsagade de flyende till Bondy, ett par mil från Paris, men sedan tog en annan väg än de för att leda förföljare på villospår. Då den kungliga familjen greps i Varennes var von Fersen inte med. Han lyckades rädda sig över den franska gränsen in i Belgien. I Bryssel vistades han till 1794, då han hemkallades till Sverige, sysselsatt med diplomatiska underhandlingar. Även med det franska kungaparet underhöll han hemliga förbindelser och besökte förklädd Paris i februari 1792.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

16 mars 1792 mördades Gustav III på en maskeradbaloperan i Stockholm och Sverige hade förmyndarstyrelse 1792–1796 då Gustav IV Adolf tillträdde. I Sverige fick von Fersen en roll inom den svenska politiken. Han sändes av Gustav IV Adolf 1797 till kongressen i Rastatt som ambassadör. Vid hovet i Baden uppgjorde han giftermålskontraktet mellan Gustav IV Adolf och prinsessan Fredrika Dorotea Vilhelmina. 1799 utnämndes han till En av rikets herrar samt kansler vid Upsala universitet och 1801 till riksmarskalk. Vid åtskilliga tillfällen var von Fersen tillförordnad medlem av riksrådet. Vid utbrottet av Sveriges krig mot Napoleon 1805 följde han kungen till Tyskland. I revolutionen i Sverige 1809 deltog han ej. 29 mars 1809 avsattes kungen. von Fersen var gustavian och ville att kronprins Gustav skulle tillträda. Han hade påverkats av vad han sett av frihetens verkningar i Frankrike och ville inte ha konstitutionell monarki utan inskränka makten till envälde.

Gustav Adolfs efterträdare Karl XIII var åldrad och barnlös, han hade ingen tronföljare. Då den utsedde tronföljaren, den danske prinsen Karl August, plötsligt avled av apoplexiKvidinge hed i Skåne 1810 spred sig ett rykte att denne blivit förgiftad och att Axel von Fersen och hans syster Sophie Fersengrevinnan Piper – låg bakom detta. Det ryktades om att prinsens livmedikus var von Fersens husläkare.

Fersenska mordet[redigera | redigera wikitext]

Fersenska mordet, fångat på papper av okänd konstnär.
Huvudartikel: Fersenska mordet

Ryktet om att prinsens dödsfall skulle ha varit mord gjorde bland annat gällande att det var familjen von Fersen som låg bakom. När liktåget med prinsens kista kom upp mot huvudstaden, mötte von Fersen som riksmarskalk upp för att enligt protokollet ledsaga processionen in i Stockholm. I staden rådde dock en hätsk stämning, det fanns gott om gratis brännvin, människor var berusade. Stenar slungades mot von Fersens ekipage. von Fersen slets ut ur sin riksmarskalksvagn och misshandlas. Han sökte skydd i en fastighet på Stora Nygatan men slets ut igen. Misshandeln fortsatte. Massan var rasande. Kläderna slets av, han pryglades, bespottades och slutligen lynchades von Fersen genom att hans bröstkorg krossades av en man utklädd till sjöman.

Allt detta skedde framför soldater ur Svea Livgarde som var där för att upprätthålla ordningen. Denna händelse går under beteckningen fersenska mordet och är ett av de mest uppseendeväckande morden i Sverige någonsin.

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Axel von Fersen och hans familj blev dock rentvådda från mordanklagelserna och han fick en värdig begravning. Monument över Axel von Fersen d.y. finns vid Steninge slott sydost om Sigtuna i Uppland samt vid Löfstad slott söder om Norrköping i Östergötland.

Epitafiet som restes vid Löfstad slott av hans syster Sophie Fersen bär inskriften: "Åt en oförgätlig broder, mannamodet uti hans sista stunder den 20 juni 1810, vittna om hans dygder och sinnes lugn". Axel von Fersen d.ä. och d.y. är tillsammans med andra släktmedlemmar gravsatta i Ljungs kyrka mellan Linköping och Motala i Östergötland.

Titlar[redigera | redigera wikitext]

von Fersen tilldelades många titlar under sitt liv. Här följer tilldelade titlar i kronologisk ordning:

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Originalmanuskripten till Axel von Fersen d.y.'s dagbok, är skrivna på franska och finns bevarade i Stavsundssamlingen på Riksarkivet i Stockholm. Alma Söderhjelms verk är en redigerad utgåva, med kommentarer och personliga anteckningar. Det bevarade materialet från dagboken, omfattar totalt omkring 20.000 sidor. Dagboken för tiden efter mars 1779 till början av juni 1791, tvingades von Fersen, vid flykten från Paris den 20 juni 1791 (flykten till Varennes), lämna kvar hos en tjänare (Frantz). Denne ansåg sig tvungen att bränna upp anteckningarna, vilket von Fersen djupt beklagade i efterhand. Minnesbilder från den här tiden förekommer ändå rikligt i senare brev och anteckningar och finns sålunda trots allt kvar i någon form, för eftervärldens historiska forskning.

Han anses även vara förlaga till den fiktiva figuren Röda Nejlikan.

Teater[redigera | redigera wikitext]

Under 2010 hedrar Stockholmsbaserade Bouffonteatern Axel von Fersen med Commedia dell'Arte-föreställningen "Axel von Fersen under bilan". Föreställningen spelas under hela 2010, 200 år efter det att von Fersen togs av daga.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Grenholm, Gunvor; Rosén, Jerker; Carlsson, Sten; Cornell, Jan, red (1979) [1968]. ”Fersenska mordet”. Den svenska historien. 11, Finland förloras. Karl Johan och freden. Stockholm: Bonnier. Sid. 118-119. Libris 145059. ISBN 91-0-042682-2 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]