Martorn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Martorn
Status i Sverige: Starkt hotad
Mikolajek nadmorski R51 ubt.jpeg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Araliaordningen
Apiales
Familj Flockblommiga växter
Apiaceae
Släkte Martornssläktet
Eryngium
Art Martorn
E. maritimum
Vetenskapligt namn
§ Eryngium maritimum
Auktor L., 1753
Hitta fler artiklar om växter med
Eryngium maritimum

Martorn (Eryngium maritimum) är en art i martornssläktet och familjen flockblommiga växter.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Eryngium maritimum1.jpg

Martorn är en flerårig havsstrandväxt som är blågrå, tornig och kan bli upp till sex decimeter hög. Dess blad är tjocka, handflikiga med uppåtböjda nerver som i bladkanten övergår i tornar. Bladen har även ett skyddande vaxöverdrag som ger ett visst skydd mot torka. Martorn blommar från juli till augusti med små blåaktiga blommor, som sitter samlade i nästan svepebladsomgivna huvuden. Även svepebladen hos denna växt har tornar i kanten. Foderbladen är långa och sitter kvar på frukten. Den står sig även över vintern då dess rötter sträcker sig långt ned i marken för att komma åt vatten. Martorn har en slående likhet med en tistel, men de egentliga tistlarna tillhör familjen korgblommiga växter.

Utbredning och biotop[redigera | redigera wikitext]

Den förekommer oftast på havsstränder ovan högvattenlinjen, men ibland även på grusigare stränder, i Norden, runt Östersjön, på Brittiska öarna, i Västeuropa samt i Medelhavsområdet och runt Svarta havet. Denna art plus de andra nordiska arterna inom släktet är de enda som växer vid havet och martorn återfinns aldrig i inlandslokaler.

Utbredning och status i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Den kan påträffas i sällsynta fall från Bohuslän till Gotland och Öland. Tidigare fanns den i sydvästra Blekinge. I Sverige är martorn sällsynt och är därför listad som starkt hotad (EN) på naturvårdsverkets rödlista över hotade arter i Sverige.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Martorn beskrevs första gången 1753Linné hittade arten på norra Öland. Han menade att de första späda skotten smakade sparris, var urindrivande och fungerade uppmuntrande.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Det vetenskapliga namnet Eryngium kommer av grekiskans eryngion som betyder getskägg och maritimum som kommer från latinets mare, som betyder hav, och syftar på artens förekomst vid havet.

Synonymer[redigera | redigera wikitext]

Martorn kallas även kostertistel, manskraft, manstro, martorna, vanlig martorn eller äkta martorn.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]