Orangea revolutionen
Den orangea revolutionen (ukrainska: Помаранчева революція, Pomarantjeva revoljutsija) var en serie demonstrationer och politiska händelser som ägde rum under november 2004 till januari 2005 i Ukraina som ett direkt efterspel till de ukrainska presidentvalen. Det är den största så kallade färgrevolution som ägt rum, andra är Rosenrevolutionen och Tulpanrevolutionen. I valets andra omgång hade Viktor Janukovitj utropats till president efter att han besegrade oppositionsledaren Viktor Jusjtjenko. Valresultatet kallades för ogiltigt både av flera ukrainska myndigheter, samt av bland andra EU och USA.[källa behövs]
USA och EU gav massivt stöd för att omkullkasta valresultatet, och installera en västorienterad regim och därmed bryta den tidigare kopplingen till Ryssland, och för att de ansåg att Janukovitj vann tack vare fusk. Detta bidrog till att det i städer i norra och västra Ukraina, främst i huvudstaden Kiev, inleddes protester av anhängare av valalliansen "Vårt Ukraina - Folkets självförvarsblock", med krav på omval. De ville se ett regimskifte från dem som styrt landet sedan Sovjetunionens fall 1991, och krävde ökad demokrati och frihet samt större oberoende från Ryssland. I de östra och södra delarna av landet hade Janukovitj stöd av befolkningen, som där anordnade motdemonstrationer till förmån för Janukovitj. Efter utdragna demonstrationer genomfördes omval den 26 december där Jusjtjenko fick 52 % av rösterna. Jusjtjenko blev landets president den 23 januari 2005.
Den orangea revolutionen var egentligen ingen revolution, i form av är en snabb samhällsförändring, med en fullständig omdaning av ett landets politiska, ekonomiska och sociala system. En viktig om inte den viktigaste skiljelinjen i ukrainsk politik går mellan de östra och västra delarna av landet. I de ryskspråkiga områdena i öster är de ryskvänliga vänstergrupperna starka. De västvänliga och nationalistiska grupperna är starka i det ukrainskspråkiga väst. Där finns även en religiös dimension östra Ukraina är främst är ortodoxt, medan västra Ukraina främst uniatiskt (grekisk-katolskt). De två grupperna är i stort sett lika stora. De ryskvänliga vänstergrupperna hade sedan självständigheten 1991 haft ett litet politiskt flertal; detta svängde i presidentvalet 2004 så att de västvänliga och nationalistiska grupperna fick ett litet flertal. Denna balans har sedan 2004 svängt fram och tillbaka och ger ständigt upphov till politiska kriser i landet. [1]
[redigera] Se även
[redigera] Referenser
- Sveriges Radio, "Valet i Ukraina slutet för revolutionen", publicerat 4 januari 2010
