Holodomor

Holodomor (ukrainska: Голодомор, av голод, holod, "hunger", och мор, mor, "hemsökelse"), eller svältkatastrofen i Ukraina 1932–1933, var en av de största katastroferna i Ukrainas moderna historia, där miljontals människor dog direkt till följd av massvält. Uppskattning av antalet döda varierar mellan 2,2 miljoner (demografers uppskattning), 7 miljoner och 10 miljoner etniska ukrainare. Större siffror har även givits.

Termen Holodomor åsyftar specifikt på svältkatastrofen som ägde rum i Ukrainska SSR och de områden som bosattes av etniska ukrainare under den omfattande hungersnöden i Sovjetunionen.

Det råder inte internationell konsensus om huruvida Sovjetunionen orsakade svälten såsom ett folkmord under den juridiska definitionen av ordet. Flera forskare anser att svälten var terror som iscensattes av sovjetiska myndigheter för att krossa motståndet mot kollektiviseringarna. Andra anser att svälten inte skapades medvetet av sovjetiska myndigheter, det var istället en konsekvens av radikala ekonomiska förändringar som genomfördes under Sovjetunionens industrialisering. De hänvisar bland annat till att även andra områden inom Sovjetunionen drabbades av hungersnöd. Detta påstående kan dock kritiseras, då de områden inom Sovjetunionen som drabbades som värst av svältkatastrofen, var förutom Ukraina, områden med ukrainare som majoritet. Exempelvis kan nämnas Norra Kaukasien där det enligt 1926 års beräkningar bodde 3 106 000 ukrainare, Kuban där 62 % av medborgarna var ukrainare. Vissa områden som drabbades av hungersnöd i Sovjetunionen hade uppemot 80–90 % ukrainare.

Ukrainas parlament antog 2006 en lag som säger att Holodomor var ett sovjetiskt folkmord mot det ukrainska folket. Sammanlagt 233 av 450 ledamöter röstade för lagen. Bland de partier som röstade mot var Kommunistpartiet och Regionernas parti. Dåvarande premiärministern Viktor Janukovitj röstade mot lagen med motiveringen att det kunde skada relationerna med Ryssland. Europaparlamentet erkände 2008 Holodomor som ett brott mot mänskligheten, vilket de menade genomfördes avsiktligt av den sovjetiska regimen, för att kunna kollektivisera jordbruket mot befolkningens vilja.

Länder som erkänner Holodomor som folkmord

Karta över länder som erkänner Holodomor som folkmord.

Andorra Argentina Australien Azerbajdzjan Belgien Brasilien Chile Colombia Ecuador Estland Georgien Italien Kanada Lettland Litauen

Mexiko Moldavien Nederländerna Paraguay Peru Polen Slovakien Spanien Storbritannien Tjeckien Ukraina Ungern USA Vatikanstaten

Orsaker

Lik på gatan i Charkiv 1933

Sovjetunionen under Josef Stalin bestämde sig för att industrialisera landet genom planhushållning. Den första femårsplanen 1928 syftade bland annat till att allt privat ägande av jord avskaffades, och därmed upphörde NEP att gälla, som tidigare tillåtit bönder att äga sin mark och sälja en del av sitt överskott av livsmedel på marknader. Bönderna tvingades nu ingå i jordbrukskollektiv. Kollektiven var ineffektiva och samtidigt krävde de sovjetiska myndigheternas att kollektiven skulle leverera livsmedel till städerna och industrin. Brist på spannmål i Sovjetunionen 1928 fick regeringen att konfiskera spannmål från bönderna. Detta ledde till att hungersnöd utbröt 1932–1933 i områden som tidigare varit bördigast i Ukraina.

Begreppet kulak som tidigare varit en benämning på rika bönder utvidgades så att alla bönder som motsatte sig kollektiviseringarna kunde stämplas som kulaker. År 1930–1931 deporterades nära 2 miljoner människor från jordbruksområden i Ryssland och Ukraina till GULAG i Centralasien och Sibirien för att de tillhörde kulakfamiljer.

Revisionism

Ett mindre antal historieskribenter hävdar att de av historiker i gemen accepterade uppgifterna om Holodomor kraftigt bör ifrågasättas, vilket har tolkats som politisk historierevisionism.^{[källa behövs]} En av dessa är den kanadensiske fackföreningsmannen Douglas Tottle. Denne ifrågasätter i sin bok Fraud, Famine and Fascism – The Ukrainian Genocide Myth from Hitler to Harvard den etablerade synen på Holodomor. Boken, som utkom 1987, kan läsas här. De som ifrågasätter de etablerade uppgifterna om Holodomor är ofta positiva till Sovjetunionen; exempel är kommunisten Peter Cohen, som skrivit Hur man tillverkar en myt, och Mario Sousa. Ludo Martens har skrivit om Holodomor i sin bok Another view of Stalin. Det ifrågasättes i regel inte att det förekom en svält i Ukraina 1932–33, utan ifrågasättandet gäller huruvida svälten var medvetet skapad av Sovjetunionens regering eller ej, samt vilken omfattning svälten hade.

Antalet dödsoffer som anges skiljer sig åt i media och i politiska debatter. Från rysk sida har man samtidigt som man förnekat att det rör sig om folkmord, accepterat att det är en oerhörd tragedi men man menar att det är inte bara en ukrainsk sådan.

Se även

• Ukrainas historia
• Hungersnöden i Sovjetunionen 1932–1933
• Wikimedia Commons har media som rör Holodomor
  Bilder & media

Externa länkar

• Holodomor.org (ukrainska) (engelska)
• Findings of the Commission on the Ukraine Famine, U.S. Commission on the Ukraine Famine, Report to Congress. Adopted by the Commission, 19. april, 1988 (engelska)
• Joint declaration at the United Nations in connection with 70th anniversary of the Great Famine in Ukraine 1932–1933 (engelska)
• Levande historia – Kris i Ukraina (svenska)

Källor

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från en annan språkversion av Wikipedia.

	Länder som erkänner Holodomor som folkmord	Ukraina
Andorra, Argentina, Australien, Azerbajdzjan, Belgien, Brasilien, Chile, Colombia, Ecuador, Estland, Georgien, Italien, Kanada, Lettland, Litauen, Mexico, Moldavien, Nederländerna, Paraguay, Peru, Polen, Slovakien, Spanien, Storbritannien, Tjeckien, Ukraina, Ungern, USA, Vatikanstaten