Val

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Parlamentsval)
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om politiska val. För andra betydelser, se Val (olika betydelser).
Röstning i vallokal i Bangladesh

Ett val är i politiken den process där en eller flera personer utses till ett politiskt ämbete eller att bli en (inte nödvändigtvis politisk) förtroendevald ledamot.

Allmänna val[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Allmänt val
Valsedelsutdelare vid 2010 års val i Sverige

Den viktigaste formen av val är allmänna val, vilket innebär att väljarna i en stat eller i en del av en stat väljer representanter till en beslutande församling (parlament, kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige eller liknande). Vid allmänna val går man till en vallokal, vanligtvis tillfälligt inrättad i en offentlig lokal och lägger valsedeln i en valurna. I en del länder, såsom Sverige, lämnar man valsedeln till en valfunktionär som sedan lägger den i valurnan. De som inte kan närvara på valdagen, till exempel på grund av resa till annat land, kan erbjudas möjlighet att förtidsrösta, till exempel på post eller konsulat, en tid före det egentliga valet. Då alla röster avgetts räknar särskilda rösträknare ihop rösterna och meddelar resultatet.

Andra typer av val[redigera | redigera wikitext]

Val förekommer också inom beslutande församlingar, och i organisationer. I en sluten organisation kan inval krävas för medlemskap.

Olika valsystem[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Valsystem

Valsystemet är av stor betydelse för resultatet av ett val. De två huvudtyperna är proportionella val, i vilka olika partier avses bli representerade i proportion till deras understöd, och majoritetsval, där det vinnande partiet kommer att bli överrepresenterat och därmed ha goda förutsättningar att skapa en stark regering. Vid majoritetsval är valkretsarna ofta mindre, vilket leder till att också mindre regioner kommer att få representation. Mindre partier utan regional karaktär missgynnas starkt av majoritetsval.

Valen skiljer sig också genom huruvida man röstar på person eller parti. Någon typ av kombination av de båda förekommer allmänt. I länder i Östeuropa, vilka tidigare ingick i östblocket, krävs oftast att valdeltagandet är minst 50 % för att valet ska vara giltigt, annars brukar det bli ny omgång några veckor senare.

Flertalet länder i världen har proportionella valsystem, bland annat Sverige, vars nuvarande lösning för riksdagsvalen kallas jämkade uddatalsmetoden, som syftar till att så rättvist som möjligt fördela mandaten mellan partierna i förhållande till det antal röster de fått, för de partier som får minst ett mandat. Tidigare användes d’Hondts metod, som används till exempel i Finland.

I anglosaxiska länder som USA och Storbritannien används majoritetsval i enmansvalkretsar (ibland kallat "first past the post").[förtydliga] I Frankrike används numera i allmänhet majoritetsval i enmansvalkretsar och i två omgångar. I Japan används majoritetsval i flermansvalkretsar. I det tyska systemet kombineras majoritetsval och proportionella val efter svenskt mönster.

Valhemligheten[redigera | redigera wikitext]

Valurnor används ofta i val för att undvika att valhemligheten avslöjas.

I många länder betraktas valhemligheten som central i allmänna val: vem man röstar på skall inte kunna få konsekvenser annat än genom vem som blir vald. Valhemligheten kan hotas dels genom olämpliga valprocedurer, där valfunktionärerna kräver att få se valsedeln eller på annat sätt har möjlighet att koppla ihop en viss valsedel med en viss person, dels genom möjlighet till socialt tryck. Till exempel i Finland kräver lagen[1] att röstningen ordnas så att valhemligheten bevaras och innehåller vissa detaljföreskrifter rörande detta.

Så kallade exit polls kan anses bryta mot valhemligheten, då den som inte vill ljuga kan ha svårt att inte avslöja hur han röstat.[källa behövs] Å andra sidan har de använts som ett sätt att kontrollera att de officiella valresultaten inte kraftigt manipulerats.

Då de som deltar i valet gör det som representanter för andra är det inte självklart att valhemligheten skall gälla: då måste man väga vikten av att kunna rösta enligt sin verkliga åsikt, utan rädsla för repressalier, mot vikten av att de som representeras kan lita på sin representant[källa behövs]. I vissa val är rösterna offentliga.[källa behövs]

Val efter nation[redigera | redigera wikitext]

Val per nation
Nation Val Senaste valet Nästa val
Amerika
Chile Presidentval 2009-2010 2013
Parlamentsval 2005 2009
Ecuador Presidentval 2006 2010
Kuba Parlamentsval 2008 2013
Lokalval 2010 2013
USA Presidentval 2008 2012
Kongressval 2008 2010
Venezuela Presidentval 2006
Parlamentsval 2005 2010
Asien
Indien Parlamentsval 2009 2014
Irak Parlamentsval 2005 2010
Presidentval 2002
Europa
EU Parlamentsval 2009 2014
Danmark Folketingsval 2011
Nationella folkomröstningar 2000
Finland Presidentval 2006 2012
Riksdagsval 2007 2011
Val till Ålands lagting 2007 2011
Kommunalval i Finland 2008 2012
Kommunalval på Åland 2007 2011
Italien Presidentval 2006 2013
Parlamentsval 2008
Nederländerna Parlamentsval 2006
Norge Stortingsval 2009 2013
Portugal Presidentval 2008
Parlamentsval 2009
Storbritannien Parlamentsval 2005 2010
Sverige Riksdagsval 2010 2014
Landstingsval i Sverige 2010 2014
Kommunalval i Sverige 2010 2014
Kyrkoval 2009 2013
Nationella folkomröstningar 2003
Tyskland Förbundsdagsval 2009 2013
Ukraina Presidentval 2004
Parlamentsval 2007

Väljare[redigera | redigera wikitext]

Inom statsvetenskapen skiljer man mellan olika typer av väljare. En viktig grupp för ett parti är dess kärnväljare, det vill säga de väljare som har en bestående benägenhet att rösta på just det partiet. Det går att definiera denna typ av väljare på olika sätt. Vissa har velat definiera den som att väljarna i gruppen regelmässigt röstar på samma parti vid fler än två på varandra följande val. Det går dock att tolka begreppet bredare. Man har identifierat tre viktiga och vanliga inledningar till att det finns kärnväljare: partiidentifikation, röstning på grundval av social klass samt röstning på grundval av ideologisk övertygelse.[2]

En annan väljargrupp är de så kallade marginalväljarna. Dessa väljare karaktäriseras av att partierna och kandidaterna inte kan vara säkra på hur de kommer att rösta. I en snävare betydelse är marginalväljare de väljare som vid två på varandra följande val har rösträtt och röstar, utan att rösta på samma parti eller kandidat.[3] Marginalväljarna kan ibland spela en avgörande roll i valutgången.

Två andra typer av väljare är de så kallade soffliggarna, som inte röstar överhuvudtaget, och förstagångsväljarna.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Goldmann, Pedersen och Østerud, Statsvetenskaplig lexikon (1997), Universitetsforlaget Stockholm 1997, ISBN 91-88584-27-5

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Vallag 2.10.1998/714 (med ändringar)”. Finlex. http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/1998/19980714. Läst 2013-11-24.  Se t.ex. 51 § Röstsedel, 72 § Ordningen på röstningsställena, 76 § Röstning på valdagen, 77 § Åtgärder för att avsluta röstningen
  2. ^ Uppslagsordet kärnväljare från Statsvetenskapligt lexikon.
  3. ^ [a b] Uppslagsordet marginalväljare från Statsvetenskapligt lexikon.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]