Rostgumpsvala
| Rostgumpsvala Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Svalor Hirundinidae |
| Släkte | Cecropis |
| Art | Rostgumpsvala C. daurica |
| Vetenskapligt namn | |
| § Cecropis daurica | |
| Auktor | Linné |
| Utbredning | |
 | |
 | |
Rostgumpsvala (Cecropis daurica) är en fågel som tillhör familjen svalor.[2]
Utseende
Med sina breda och spetsiga vingar och sin långa kluvna stjärt liknar rostgumpsvalan ladusvalan. Könen är lika men honans stjärtspröt är något kortare och bredare, vilket dock är svårt att bedöma i fält. Dess totala längd är mellan 14 och 19 centimeter och den väger mellan 18 och 21 gram.
Rostgumpsvalan har en sandfärgad grundton på strupen, det diffust streckade bröstet och buken. Detta ljusa parti avgränsas tvärt av den svarta undergumpen och stjärten. Den adulta fågeln har en blåsvart rygg och hjässa, och mörk vingovansida. Övergumpen, nacken och sidan av huvudet är roströd. Vingpennorna på vingundersidan är grå och de undre täckarna är sandfärgade.
Juvenila fåglar har kortare stjärtspröt än adulta och vit eller beigevit övergump, vilket gör att den på håll kan förväxlas med hussvala. Dess nacke och ansikte är beigebrun och den har ljusa bräm på den annars mörka vingovansida som saknar blåaktig glans. undersidan är tecknad som hos adulta fåglar.
Den är en snabb flygare och dyker efter insekter när den är i luften.
Rostgumpssvalans sång är långsammare och mindre musikalisk än ladusvalans.[3]
Utbredning och underarter
Rostgumpsvalan häckar i öppna klippiga landskap i södra Europa och Asien från Spanien till Japan, Indien och tropiska Afrika. De indiska och afrikanska fåglarna är stannfåglar, men europeiska och andra asiatiska fåglar är flyttfåglar som övervintrar i Afrika eller Indien.
Enligt Clements et al 2014 delas rostgumpsvalan upp i nio underarter i två grupper med följande utbredning:[2]
- daurica-gruppen
- C. d. daurica – södra Sibirien till Amurfloden, norra Mongoliet, västra Kina och Transbajkal
- C. d. japonica – Korea, östra och centrala Kina och Japan, flyttar till kustnära norra Australien
- C. d. nipalensis – centrala Himalaya till sydvästra Kina (Yunnan), norra Indien och norra Myanmar
- C. d. erythropygia – Indien (från Himalayas fot till Nilgiribergen)
- C. d. rufula – Iberiska halvön till Nordafrika, Iran, Afghanistan och nordvästra Indien
- C. d. kumboensis – Sierra Leone (Birwaplatån) och Kamerun (Bamendahögländerna)
- C. d. emini – södra Sudan till östra Demokratiska republiken Kongo, Uganda, Kenya, Tanzania och Malawi
- C. d. melanocrissus – högländer i Etiopien
- C. d. domicella – Senegal och Gambia till södra Sudan och nordvästligaste Uganda
Underarten domicella erkänns ofta som egen art, västafrikansk svala (C. domicella).[4] Birdlife International å andra sidan inkluderar både tempelsvala (C. striolata) och malackasvala (C. badia) i rostgumpsvala.
Förekomst i Sverige
I Sverige är den en sällsynt gäst som kan uppträda i maj och juni.[3]
Häckning
Rostgumpsvalor bygger kvartssfäriska bon med en tunnelingång som kantas med lera som de samlat i sina näbbar. De lägger 3-6 ägg, som är vita med röda prickar. Äggen ruvas i cirka två veckor. Två kullar per säsong förekommer. Rostgumpsvalan blir könsmogen efter ett år.[3] Vanligtvis bygger de bo under utskjutande klippor i bergstrakter, men kan lätt anpassa sig till byggnader som moskéer och broar.
De bildar vanligen inte stora häckande kolonier, men är sällskapliga utanför häckningssäsongen. Hundratals kan ses på en gång på Indiens slätter.
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa, som utgör mindre än fem procent av artens utbredningsområde, tros det häcka 1,45-3,34 miljoner par.[1] Notera dock att IUCN behandlar rostgumpsvala, malackasvala och tempelsvala som samma art.
Källor
- ^ [a b c d] BirdLife International 2016 Hirundo daurica Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2017.
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
- ^ [a b c] Christopher Perrins: Fågelliv i Europa, översättning och bearbetning Juhani Vuorinen. Stockholm 1987. ISBN 91-34-50909-7, sidan 152
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör rostgumpsvala.- Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
