Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha
| Sibylla | |
|---|---|
 |
|
| Prinsessan Sibylla vid tiden för sitt bröllop 1932 | |
|
|
|
|
|
|
| Gemål | Gustaf Adolf av Sverige (1932-1947) |
| Barn | |
| Margaretha Birgitta Désirée Christina Carl XVI Gustaf |
|
| Personnamn | Sibylla Calma Marie Alice Bathildis Feodora |
| Ätt | Sachsen-Coburg-Gotha |
| Far | Karl Edvard av Sachsen-Coburg-Gotha |
| Mor | Victoria Adelheid av Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg |
| Född | 18 januari 1908 Friedenstein, Gotha, Sachsen-Coburg-Gotha  |
| Död | 28 november 1972 (64 år) Stockholm, Sverige  |
| Begravd | Kungliga begravningsplatsen i Hagaparken, Stockholm, Sverige |
Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha (Sibylla Calma Marie Alice Bathildis Feodora), född 18 januari 1908 på Friedenstein i Gotha i Sachsen-Coburg-Gotha i Tyskland, död 28 november 1972 i Stockholm i Sverige, var född prinsessa av Sachsen-Coburg-Gotha, och från 1932, genom sitt gifte med arvprins Gustaf Adolf av Sverige, svensk prinsessa och hertiginna av Västerbotten. Från 1965, då drottning Louise avled, var hon rikets första dam. Prinsessan Sibylla var mor till kung Carl XVI Gustaf.
Innehåll |
[redigera] Biografi
Prinsessan Sibylla föddes i Sachsen-Coburg-Gotha som dotter till hertig Karl Edvard av Sachsen-Coburg-Gotha (kusin med kronprinsessan Margareta av Sverige) och prinsessan Victoria Adelheid av Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg. Prinsessan Sibylla fick sin första skolgång i hemmet, innan hon genomgick utbildning vid Alexandrinenschule i Coburg, varefter hon studerade vid Kunstgewerbeschule i Weimar.
Fadern hade på farmoderns, brittiska drottning Victorias, begäran 1900 ärvt värdigheten av regerande furste av Sachsen-Coburg-Gotha. Han avsattes jämte andra tyska furstar 1918 vid den tyska novemberrevolutionen, varigenom även prisessan Sibyllas position påverkades. Fadern ställdes efter andra världskriget till svars för sitt samröre med nazisterna.[1]
[redigera] Prinsessa i Sverige
Under ett besök i London i november 1931, där Sibylla, liksom Ingrid av Sverige, var brudtärna på bröllopet mellan lady May Cambridge och Henry Abel Smith, träffade hon arvprins Gustaf Adolf av Sverige och tycke uppstod.
De båda förlovade sig den 16 juni 1932 på slottet Callenberg utanför Beiersdorf bei Coburg. Paret vigdes borgerligt den 19 oktober och kyrkligt den 20 oktober 1932 i Moritzkyrkan i Coburg. Bröllopet firades med många offentliga festligheter, så som en offentlig kortege, eftersom president Hindenburg själv hade gett order om militära hedersbetygelser, men eftersom staden Coburg politiskt var starkt nationalsocialistisk, innebar de offentliga hedersbetygelserna att firandet fick en anstrykning av detta parti, något som gjorde ett dåligt intryck i Sverige. Paret firade sedan smekmånaden i Italien innan de anlände till Stockholm 25 november 1932. De togs emot vid järnvägsstationen av både statsminister Hansson och kungafamiljen.
Prinsparet bosatte sig på Haga slott och fick under åren 1934–1943 fyra döttrar – de så kallade "Hagaprinsessorna" – och 1946 en son och tronföljare i den blivande Carl XVI Gustaf. Redan efter några dagar i Sverige började Sibylla representera och uppträdde som prisutdelare in en fäkttävling, assisterad av prinsessan Ingrid. Sibylla delade Gustaf Adolfs intresse för scoutrörelsen och friluftsliv, och paret höll sig med en stuga på Ingarö och en i Storlienfjällen.
Sibylla drabbades från många håll av misstro i det nya hemlandet Sverige. Hon och maken förekom flitigt på olika tysktalande föreningar i Sverige, men vid denna tid misstänktes lätt allt tyskt för att vara nazistiskt, vilket gjorde att paret snart misstänkliggjordes i ögonen på press och allmänhet. Tyskhatet kom att rikta sig även mot henne. Hennes släktingars påvisbara samröre med nazismen gjorde även henne personligen som måltavla för antinazistisk kritik. Sibylla hade också svårigheter med svenska språket, något som också bidrog till att skapa avstånd till allmänheten. Hon, som tidigare betecknats som öppenhjärtig och livlig, blev alltmer förtegen och reserverad.[1] Varken hon eller maken prins Gustaf Adolf fick något bra förhållande till press och allmänhet, trots att åtminstone prinsessan försökte överbrygga klyftorna.[1]
I januari 1947 omkom prins Gustaf Adolf i en flygolycka på Kastrup i Köpenhamn, och Sibylla var plötsligt änka med fem barn. Hon inträdde omedelbart som ordförande i "Prins Gustaf Adolfs Minnesfond". Bland hennes övriga uppdrag kan nämnas ordförandeskap i Sällskapet Barnavård (1948) samt hedersordförandeskap i Hörselfrämjandet (1935), Sveriges flickscoutråd (1939), Kvinnliga bilkåren (1939), Stiftelsen Solstickan (1941) och Stiftelsen Drottning Victorias Vilohem på Öland (1951). Hon instiftade 1938 Prinsessan Sibyllas S:t Martin-stiftelse.
[redigera] Rikets första dam
Sedan drottning Louise avlidit 1965 övertog Sibylla ställningen som Rikets första dam.[2] Hon framträdde vid kungens sida och utgjorde ett starkt stöd för denne.[1] Många fick genom detta tillfälle att revidera schablonbilden av den reserverade prinsessan, och hon kom att framstå som en kvinna med såväl självironi som humor.[1] Hon hade från 1950 en egen våning på Stockholms slott, Prinsessan Sibyllas våning. Somrarna tillbringade hon på Solliden, där hon ägnade sig åt naturskydd. Hon fortsatte även med de så kallade "demokratiska damluncherna", som hade hållits av Louise sedan denna avskaffat hovcouren 1962[3].
Hennes sista offentliga framträdande var vid en operasoaré vid Gustaf VI Adolfs 90-årsdag. Sibylla avled i tarmcancer den 28 november 1972, året innan hennes son blev Sveriges kung. Tre veckors hovsorg anbefalldes, och den 7 december jordfästes hon i Slottskyrkan, som hade smyckats av hennes fyra döttrar.[1] Begravningsofficiant var ärkebiskop Olof Sundby, och hovpredikant Hans Åkerhielm assistent. Prinsessan Sibylla kremerades efter eget önskemål, och urnan med hennes aska gravsattes sedan på kungliga begravningsplatsen i Hagaparken.
I en nekrolog över den avlidna skrev journalisten Barbro Alving ("Bang") att Sibylla haft "en värme i sitt väsen, en vänlig iver i sitt människointresse som var större än de flesta här i landet kanske trodde".
[redigera] Barn
- Prinsessan Margaretha (född 1934)
- Prinsessan Birgitta (född 1937)
- Prinsessan Désirée (född 1938)
- Prinsessan Christina (född 1943)
- Carl XVI Gustaf (född 1946)
[redigera] Anfäder
[redigera] Referenser
[redigera] Noter
- ^ [a b c d e f] Aktuellt 1973. K G Bertmarks förlag. 1973. ISSN 0343-6993
- ^ Hovets text
- ^ Astrid Tydén-Jordan : Kungligt klädd, kungligt mode (1987) Stockholm
[redigera] Tryckta källor
- Lagerstedt, Lars, "Prinsessan Sibylla in memoriam", Anno 72, Stockholm 1973, s. 125 f
- Lundquist, Brita, artikel i Svenska män och kvinnor, del 7, Stockholm 1954, s. 1 f
- Lars Elgklou (1978). Bernadotte. Historien - och historier - om en familj.. Stockholm: Askild & Kärnekull Förlag AB. ISBN 91-7008-882-9
[redigera] Litteratur
- Sandberg, Thorsten (2008). ”Kungens bortglömda mor”. Populär historia (nr. 1): s. 10-12.
[redigera] Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör prinsessan Sibylla
