Axelmakterna
|
|
Axelmakterna (ty: Achsenmächte) är en term för de stater som under andra världskriget stred mot de allierade.
Axelmakterna bildades i oktober 1936 när Tyskland och Italien undertecknade ett vänskapsfördrag. En månad senare bildades Antikominternpakten där även Japan ingick. Tyskland och Italien undertecknade Stålpakten 1939. 1940 anslöt sig Japan genom Tremaktspakten och dessa tre stater kom själva att beteckna alliansen för "Axeln Rom-Berlin-Tokyo".
Axelmakterna som geografiskt nådde sin största utbredning 1942 dominerade stora delar av världen, men som besegrades av de allierade i slutet av andra världskriget. Under krigets gång var det många länder som både gick med och ur axelmakterna.
Innehåll |
[redigera] Deltagande nationer
[redigera] Främre axelmakter
Tyskland, under Adolf Hitler (och i krigets slutskede, President Karl Dönitz)
Japan, under premiärminister Hideki Tojo (och i krigets slutskede, Kuniaki Koiso och Kantaro Suzuki) samt kejsar Hirohito (som dock inte anses ha haft någon reell politisk makt).
.svg){kind=small}
Italien, (1940-1943), under premiärminister Benito Mussolini och kung Viktor Emanuel III.
[redigera] Mindre axelmakter
Ungern (1940-1945), under Miklós Horthy och senare Ferenc Szálasi
Rumänien (1941-1944), under Ion Antonescu
Bulgarien (1941-1944), under tsar Boris III av Bulgarien
Thailand, (1941-1945), under Luang Phibul Songkhram
[redigera] Länder i koalition med axelmakterna
Finland, (1941-1944), se Ryti-Ribbentrop-avtalet), under president Risto Ryti och överbefälhavaren Carl Gustaf Emil Mannerheim
Irak, (1941), under Rashid Ali
Iran, (1941), under Reza Shah
[redigera] Länder under axelmakt-styrd marionettregering
Kroatien (1941-1945), under Ante Pavelić
Slovakien under Jozef Tiso
Serbien, (1941-1944), under Milan Nedić
Montenegro, (1941-1944), under Sekula Drljević
Manchukuo
