Axelmakterna
|
Kejsardömet Japans erövringar (rött) i Asien under andra världskriget
|
Axelmakterna (tyska: Achsenmächte) är en term för de stater som under andra världskriget stred mot de allierade.
Axelmakterna bildades i oktober 1936 när Tyskland och Italien undertecknade ett vänskapsfördrag. En månad senare bildades Antikominternpakten där även Japan ingick. Tyskland och Italien undertecknade Stålpakten 1939. 1940 anslöt sig Japan genom Tremaktspakten och dessa tre stater kom själva att beteckna alliansen för "Axeln Rom-Berlin-Tokyo".
Axelmakterna som geografiskt nådde sin största utbredning 1942 dominerade stora delar av världen, men som besegrades av de allierade i slutet av andra världskriget. Under krigets gång var det många länder som både gick med och ur axelmakterna.
Innehåll |
Deltagande nationer [redigera]
Främre axelmakter [redigera]
Tyskland, under führer Adolf Hitler
Japan, under premiärminister Hideki Tojo samt kejsar Hirohito
Italien, (1940-1943), under premiärminister Benito Mussolini och kung Viktor Emanuel III
Mindre axelmakter [redigera]
Ungern (1940-1945), under Miklós Horthy och senare Ferenc Szálasi
Rumänien (1941-1944), under Ion Antonescu
Bulgarien (1941-1944), under tsar Boris III av Bulgarien
Thailand, (1941-1945), under Luang Phibul Songkhram
Länder i koalition med axelmakterna [redigera]
Finland, (1941-1944), se Ryti-Ribbentrop-avtalet), under president Risto Ryti och överbefälhavaren Carl Gustaf Emil Mannerheim
Irak, (1941), under Rashid Ali
Iran, (1941), under Reza Shah
Länder under axelmakt-styrd marionettregering [redigera]
Kroatien (1941-1945), under Ante Pavelić
Slovakien (1939–1945) under Jozef Tiso
Serbien, (1941-1944), under Milan Nedić
Montenegro, (1941-1944), under Sekula Drljević
Manchukuo, under kejsar Puyi