Operation Torch

Från Wikipedia
Operation Torch
Del av Fälttåget i Nordafrika

Amerikanska trupper landstiger på stränderna nära Oran.
Ägde rum 8–16 november 1942
Plats Franska Marocko och Franska Algeriet
Resultat Allierad seger
Stridande
USA USA
Storbritannien Storbritannien
Fria franska styrkorna Fria franska
Frankrike Vichyfrankrike
Nazityskland Tyskland (marint deltagande i Marocko)
Befälhavare och ledare
USA Dwight Eisenhower
Storbritannien Andrew Cunningham
USA George S. Patton
USA Lloyd Fredendall
Storbritannien Kenneth Anderson
Fria franska styrkorna Henri d'Astier
Fria franska styrkorna José Aboulker
Vichyfrankrike:
Frankrike François Darlan
Frankrike Charles Noguès
Frankrike Frix Michelier
Tyskland:
Nazityskland Ernst Kals
Styrka
107 000
(33 000 i Marocko, 39 000 nära Alger, 35 000 nära Oran)
Vichyfrankrike: 60 000
Tyskland: två ubåtar nära Casablanca
Förluster
479+ döda
720 skadade
1 346+ döda
1 997 skadade

Operation Torch (kallades i början Operation Gymnast) var täcknamnet för den allierade landstigningen i Algeriet och Marocko den 8 november 1942.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Sovjetunionen hade pressat USA och Storbritannien att inleda operationer i Europa för att underlätta för de sovjetiska trupperna på östfronten. Medan de amerikanska befälen föredrog Operation Sledgehammer, invasionen av norra Frankrike, menade de brittiska befälen att en sådan operation skulle sluta som en katastrof. Därför föreslogs en invasion av franska Nordafrika, som skulle förbättra den allierade kontrollen av Medelhavet samt göra möjligt en invasion av södra Europa 1943 istället.

De allierade planerade att landstigningen skulle äga rum i Algeriet och Marocko som kontrollerades av den franska Vichyregimen. Fransmännen hade runt 60 000 soldater samt kustartilleri i området, utöver detta även en handfull stridsvagnar och flygplan, och 10 krigsfartyg och 11 ubåtar stationerade vid Casablanca. De allierade antog och hoppades att fransmännen skulle samarbeta hellre än att göra motstånd, då de franska styrkornas stöd var viktigt för uppdragets framgång. Efter landstigningen planerade man att snabbt avancera österut mot Tunisien och attackera tyskarna bakifrån. Generallöjtnant Dwight Eisenhower blev utsedd att leda operationen och satte upp sitt högkvarter i Gibraltar.

En av befälhavarna under landstigningen, den kände George S. Patton sade att det skulle blivit en "slakt" om det var tyskar istället för fransmän som försvarade emot den allierade landstigningen.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Kelly, Orr:Meeting the Fox