Solothurn
- Den här artikeln handlar om staden. För kantonen, se Solothurn (kanton).
| Solothurn | ||
| Inhemskt namn, tyska: Solothurn, franska: Soleure, italienska: Soletta, rätoromanska: Soloturn |
||
| Ort | ||
 Baseltor, en port i ringmuren.
|
||
|
||
| Slogan: Schönste Barockstadt der Schweiz | ||
| Smeknamn: Ambassadorenstadt | ||
| Land |  Schweiz |
|
|---|---|---|
| Region | Schweiziska mittlandet | |
| Kanton | Solothurn | |
| Distrikt | Solothurn | |
| Kommun | Solothurn | |
| Koordinater | 47°12′30″N 7°32′15″Ö / 47.20833°N 7.53750°V | |
| Folkmängd | 16 163 (december 2010) | |
| Grundad | ca 20 e.Kr. | |
| Stadtpräsident | Kurt Fluri (FDP) | |
| Postnummer | 4500 | |
| Kommunkod | CH SOO | |
| Språk | Tyska | |
  Solothurns läge i Schweiz
|
||
| Webbplats: http://www.stadt-solothurn.ch/de/ | ||
Solothurn är huvudstad i kantonen Solothurn i Schweiz.
Innehåll |
Historia [redigera]
Salodurum anlades under första århundradet av romarna där Aaredalen mellan Bucheggberg och Jura är som smalast. På platsen för nuvarande Wengibrücke byggdes en bro och nedströms en hamn. Efter ett allemanniskt krigståg år 259 befästes staden och blev ett castrum. På 400-talet drog sig romarna tillbaka och staden intogs 480 av Burgunder och 534 av Franker[1] medan Allemanner bosatte sig i omgivningarna.
Efter frankerrikets delning ingick staden i Övre Burgund. Solothurn var nu den enda befästa staden i Mittlandet mellan Lausanne och Zürich. De äldsta kända mynten präglades under den östfrankiske kejsaren Ludvig (IV) barnet (900-911).[2] 1032 övergick staden definitivt i det tysk-romerska riket. Från 1100-talet omfördelades handeln till de nygrundade Burgdorf, Bern och Fribourg.
År 1218 blev Solothurn riksstad[3]. Senare förvärvade staden beskattnings- och domstolsrättigheter i omgivningen, varur det nuvarande kantonsområdet uppstod. Det expanderande Solothurn upptogs 1471 i schweiziska edsförbundet.
Vid reformationen förblev staden katolsk. För att värva schweiziska soldater inrättade Frankrike 1530 en ambassad i staden, som bestod till franska revolutionen. Officersfamiljer som Besenval och Aregger bildade en aristokrati som, med undantag av Helvetiska republiken och Napoleontiden, behöll makten fram till 1831.[1]
Efter 1860 blev Solothurn centralort i en region med textil-, pappers-, stål-, ur-, verkstads- och elektronikindustri. De senaste åren har vikten förskjutits mot medicinsk teknik.
Kyrkligt [redigera]
Stadens två skyddshelgon, Urs och Victor var enligt legenden romerska soldater som dödats vid Solothurn för sin kristna tro. Det kan ha skett runt år 300.[4] Samtidigt skall den heliga Verena ha verkat i trakten.
Solothurn är biskopssäte för Basels stift inom romersk-katolska kyrkan. Sankt Ursuskatedralen i Solothurn är stiftets domkyrka.
Kultur [redigera]
Solothurn är ett regionalt och kantonalt kulturcentrum med ett större bibliotek och flera biografer. Stadsteatern byggdes på 1770-talet och ger både tal- och musikteater. Ensemblen delas med teatern i Biel. I konstmuseet visas schweizisk, fransk och tysk konst från senmedeltid till nutid, dessutom aktuella utställningar.
Staden har flera, i Schweiz välkända, årliga kulturevenemang:
- Filmfestivalen Solothurner Filmtage (fr: Journées cinématographiques de Soleure, it: Giornate di Soletta) i januari
- Litteraturfestivalen Solothurner Literaturtage (fr: Journées Littérarires de Soleure, it: Giornate Letterarie di Soletta) vid Kristi Himmelfärdshelgen
- Operafestivalen Solothurn Classics, tidigare Classic Open Air, på sommaren.
Det hålls regelbundet marknad. Mycket besökt är grönsaksmarknaden i stadskärnan på lördagförmiddagarna.
Två kulinariska specialiteter är marängtårtan Solothurner Torte och vinsoppan Wysüppli.
Karneval [redigera]
Karnevalen (de: Fasnacht) är känd sedan 1400-talet men då mest i klagoskrifter om bråk och slöseri.[5] Numera är den välorganiserad och inleds på torsdagen Schmutziger Dunschtig med Chesslete: Ett tåg av människor klädda i vit nattskjorta, röd halsduk och toppluva gör oljud och väcker staden klockan fem på morgonen. På askonsdagen avslutas karnevalen med Böög-Verbrennen: En stor figur med smällare i, ställs upp på Märetplatz, antänds och får brinna upp. Under karnevalsdagarna kallas staden för Honolulu.
Stadsbild [redigera]
Stadskärnans plan är medeltida och påminner om Visby. Man kan fortfarande se rester av Castrums-muren. Av de medeltida stadsmurarna återstår två portar och några torn. Byggnadsminnena från ambassadtiden, som Katedralen, Rådhuset (Rathaus) och Jesuitkyrkan gör att staden kallar sig "Schweiz vackraste barockstad".
Kommunikationer [redigera]
Kommunikationerna är mycket goda: Nära staden möts motorvägarna N5 och N1. Solothurn är en järnvägsknut varifrån Bern, Zürich, Burgdorf, Lausanne och Genève, liksom Zürichs och Genèves flygplatser, nås med direkta tåg. BSU bedriver lokal busstrafik. Under sommarmånaderna trafikeras Aare på sträckan Solothurn-Biel.
Stadens vapen [redigera]
Solothurns vapen förekommer på sigill sedan 1394. Tinkturerna är kända sedan 1443. [6]
Omgivning [redigera]
Grannkommunernas, i väster Bellach, i norr Langendorf och Rüttenen, i öster Feldbrunnen-St. Niklaus och Zuchwil, i söder Biberist, bebyggelse har delvis vuxit ihop med Solothurns. Här finns flera småslott till exempel Waldegg i St. Niklaus och Vorder-Bleichenberg i Biberist, dessutom ravinen Verenaschlucht med kapell och eremitboställe.
Ett omtyckt utflyktsmål är utsiktspunkten Weissenstein i Jurabergen, ca 1 000 meter över staden.
Källor [redigera]
- ^ [a b] Wallner, Thomas (1981). Solothurn - eine schöne Geschichte. Staatskanzlei des Kantons Solothurn
- ^ Michael Matzke (2011). Matzke, Michael: Die Frühzeit der Solothurner Münzprägung. Schweizer Münzblätter (241): sid. 3-13.
- ^ Amiet, Bruno (1952). Solothurnische Geschichte
- ^ Urs och Victor på tyska, franska och italienska i webbaserade Schweiz historielexikon.
- ^ Wagmann (1998). ”Wolfgang”. Mitteilungen der Töpferges. Solothurn, ISSN 1423-3401 Nr.2 Solothurner Fasnacht im Wandel der Zeit.
- ^ ”Heraldry of the world”. http://www.ngw.nl/int/zwi/kanton/solothur.htm. Läst 7 september 2012.
