Stenålderskost

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Stenålderskost, eller paleolitisk kost som det även kallas, är en kosthållning som har blivit populär på senare tid. Det är enligt förespråkarna den kost som människan antas ha ätit under tiden som jägare och samlare fram till jordbrukssamhällets början i Mellanöstern för ca 10 000 år sedan. Paleolitikum, eller äldre stenåldern, är en arkeologisk period som inleddes för omkring 2,3 miljoner år sedan och varade till omkring år 10 000 f.Kr.

Grunden i denna kosthållning bygger på antagandet att människan inte har förändrats, eller har förändrats väldigt lite, rent biologiskt, sedan Paleolitikum medan kosten har förändrats desto mer. Stenålderskosten är alltså ett försök att definiera en kost som ligger närmre den kost människan rent biologiskt är gjord för.

Exempel på livsmedel som kan ingå i stenålderskosten är magert kött, fisk, grönsaker, frukt, rotsaker, nötter med mera, och utesluter sädesslagen, mejeriprodukter, salt, tillsatt socker med mera.

Stenåldersmat[redigera | redigera wikitext]

I den paleolitiska kosten föredrar man närproducerat, säsongsgrönsaker och ekologiskt producerad mat. Man undviker långt processerad mat, som producerats under onaturliga omständigheter. Maten kan stekas, kokas eller ätas rå.

Till den typiska jägare-samlare dieten, och den moderna paleolitiska dieten, hör:

  • Kött, om möjligt ekologiskt kött eller vilt

Det råder olika åsikter om mjölkprodukters plats i den paleolitiska dieten. Om man äter mjölkprodukter bör man välja standardmjölk, helst ekologisk.

Vissa föredrar kött med lite fett, men andra menar att stenåldersmänniskor inte hade någon orsak att låta bli att äta djurens feta delar.

Livsmedel som tillkommit sedan den äldre stenåldern[redigera | redigera wikitext]

Ordet stenålderskost kan vara väldigt missvisande eftersom stenåldern även inkluderar den period som kallas neolitikum (yngre stenåldern). Den populära termen "stenålderskost" avser inte det som åts under neolitikum (yngre stenåldern). Under den yngre stenåldern infördes jordbruk och boskapsskötsel. Människan blev också bofast. Under neolitikum tillkommer nämligen nedanstående livsmedel:

Den diet som beskrivs här kallas alltså "stenålderskost", vilket är ett populärt uttryck för paleolitisk kost.

Mejeriprodukter[redigera | redigera wikitext]

Det är inte så många procent människor här på jorden som klarar av att dricka mängder med mjölk i vuxen ålder, endast folk med ursprung från Nordeuropa och Nordamerika, samt vissa herdefolk, som till exempel massajerna i Afrika. Det är kolhydraterna, eller laktosen, i mjölken som vi inte klarar av att bryta ner och det brukar kallas laktosintolerans. Vissa människor är allergiska mot komjölk.

Sädesgrödor[redigera | redigera wikitext]

De flesta sädessorter som idag odlas är varianter som inte växer i vilt tillstånd. Några få undantag är bland annat speltvete och bovete. Det spekuleras om att dessa växter och säden från dessa användes på stenåldern, men då åts det i form av hela korn. Något bröd bakades inte på den tiden[källa behövs]. Man vet att människan som var ett samlar- och jägarfolk vid den tiden bara åt frukter, nötter, rötter och grönsaker. Säden torde vara det som man valde i sista hand då dessa plantor var utspridda och fanns i små grupper här och där[källa behövs]. Men å andra sidan så krävdes ingen klättring eller grävning för att få tag i dessa korn.

Kött[redigera | redigera wikitext]

Tamboskap som inte får sin naturliga föda, utan föds upp på kraftfoder (spannmål, sojabönor) får en ogynnsam fettsammansättning i köttet, med överskott på inflammationsdrivande omega-6-fetter[källa behövs]. Samtidigt får de underskott på omega-3-fett. Gräsbetande tamboskap får en bra fettsammansättning med god balans mellan omega-3 och omega-6. Förr i tiden åt tamboskap gräs, inte spannmål.

Vegetabiliska oljor baserade på industriöverskott, delvis härdat fett[redigera | redigera wikitext]

Oljor som kräver höga tryck för utvinning eller som baseras på växter vars naturliga oljeinnehåll är så lågt att det inte lönar sig (energimässigt) att försöka samla in dem som oljeväxter har inte använts av kulturer med låg tekniknivå eller icke råoljebaserade ekonomier. Hit räknas till exempel majsolja, bomullsfrö och tistelfröolja. Oljorna klassas som fleromättade (Omega-6) och marknadsfördes från och med 70-talet som "nyttiga" alternativ till mättat animaliskt fett. Oljorna framställs av industriöverskott från till exempel majsstärkelse- eller bomulls-produktion och är billiga, vilket lett till stor spridning som frityrolja. Oljornas kemiska egenskaper leder till att oljorna härsknar lätt. Genom en teknisk härdningsprocess, då oljan under högt tryck härdas i närvaro av en metallkatalysator, kan de tekniska egenskaperna förbättras. Avbryts härdningsprocessen i förtid så är oljan fortfarande flytande vid rumstemperatur, men så kallande transfetter har också skapats. Både kliniska studier och djurförsök visar att kostinnehåll med stor andel omega-6-fettsyror har ett flertal ogynnsamma hälsoeffekter.[Källa Omega Kost, Simopoulos]

Speciellt transfetter har under senare tid (2006-2007) varit i fokus angående hälsoeffekter. Ett tillräckligt starkt vetenskapligt konsensus för att helt avråda från användning anses dock inte etablerat. I Sverige har livsmedelsverket inställningen att tillverkarna själva skall avstå från användning med erkänt dåligt resultat.

Animaliska omega-3-fettsyrors goda egenskaper är vetenskapligt etablerade[1]. Det är dock ej etablerat om vegetabiliska omega-3-fettysyror är lika potenta[källa behövs]. Man kan dock konstatera att vilda ätliga gröna växter (till skillnad från spannmål) har en balans mellan omega-3- och omega-6-fettsyror som anses gynnsam[källa behövs] och att förädlade, odlade växter i regel har ett lägre innehåll av omega-3-fettsyror än sina vilda släktingar. Detta kan tas som ett argument mot odlingskulturens kosthålling.[källa behövs]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ C. Gómez Candela, L. M.a Bermejo López and V. Loria Kohen, ”Importance of a balanced omega 6/omega 3 ratio for the maintenance of health. Nutritional recommendations", Mar-Apr 2011
  • Cordain Loren: The Paleo Diet, 2002
  • Walter L. Voegtlin: The Stone Age Diet
  • Vilhjalmur Stefansson: The fat of the land
  • Vilhjalmur Stefansson: Hunters Of The Great North
  • Vilhjalmur Stefansson: My Life With The Eskimos
  • Vilhjalmur Stefansson: Cancer : Disease Of Civilization
  • Weston A. Price: Nutrition and Physical Degeneration
  • Maryn Enig/Sally Fallon: Guts and Grease: The Diet of Native Americans
  • Lars Wilsson: Välfärdens ohälsa
  • Lars Wilsson: Naturlig mat - naturlig hälsa

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]