Råg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Råg
Rogge aar Secale cereale.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Enhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
Ordning Gräsordningen
Poales
Familj Gräs
Poaceae
Släkte Rågar
Secale
Art Råg
S. cereale
Vetenskapligt namn
§ Secale cereale
Auktor L.
Hitta fler artiklar om växter med
Rågkorn

Råg (Secale cereale) är ett sädesslag som räknas till ett av de fyra sädesslagen. Det är en art i familjen gräs i tribuset Triticeae, och är nära besläktad med korn och vete. Rågkorn används till mjöl, rågbröd, rågöl, rågwhiskey, några olika sorters vodka, och till djurfoder. Kornen kan även ätas hela, antingen kokade, eller rullade, likt havregryn.

Råg är ett sädesslag, och bör inte misstas för rajgräs, som används till gräsmattor, bete och hö till boskap.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Råg är en ett- eller tvåårig[1] växt som blir drygt en till en och en halv meter hög. Dess korn sitter i ett tvåsidigt ax och varje korn omsluts av ett skal som bär på sträva borst som alla är ungefär lika långa[2] (jämför med kornets borst).

Odling[redigera | redigera wikitext]

Råg kan sås både på lerjord och sandjord och är mycket tålig när det gäller torka och låga pH-värden. Konkurrensförmågan mot ogräs är mycket hög. Såddjupet ska vara på ungefär 3 cm.[3] I Sverige ger råg ca 5600 kg/ha.[4]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Råg är en av ett antal arter som växer vilda i centrala och östra Turkiet och intilliggande områden. Domesticerad råg förekommer i små mängder på några neolitiska platser i Turkiet, men är annars praktiskt taget frånvarande från arkeologiska utgrävningar fram till bronsåldern i centrala Europa, runt 1800-1500 f.Kr.[5] Det är möjligt att råg kom österifrån från Turkiet som en mindre tillsats i vete, och var bara senare odlad enskild. Även om arkeologiska bevis har funnits för rågen i Romarriket längs Rhen, Donau och på brittiska öarna avfärdade Plinius den äldre rågen som en "väldigt fattig mat, och tjänar bara att avvärja svält." Sedan medeltiden har råg odlats utbrett i Centrala och Östra Europa, och är det huvudsakliga brödsädesslaget i många områden öster om den Fransk-tyska gränsen och norr om Ungern.

Teorier om mycket tidigare odling, i den mesolitiska platsen Tell Abu Hureyra i Eufrats dal i norra Syrien, är kontroversiella. Kritiker pekar på inkonsekvenser i kol-14-metoden.

Under historiens gång har det förekommit svampinfektioner av råg, så kallad mjöldryga. Infekterad råg ledde till att mjölet blev förgiftat vilket kunde orsaka hallucinationer, kramper, kallbrand och död. I Frankrike har det förekommit epidemier där tiotusentals människor dött i mjöldrygaförgiftningar[6].

Agronomi[redigera | redigera wikitext]

Vild råg

Höstråg är alla olika sorters råg som odlas på hösten för att erbjuda grundskydd för vintern. Rågen växer faktiskt varje varmare dag på vintern, när solstrålar temporärt tar plantan över fryspunkten, även om det fortfarande finns ett snötäcke. Det kan användas för att minska tillväxten av vinterhärdiga ogräs, och kan antingen skördas som en bonusgröda eller plöjas ner direkt i marken på våren för att erbjuda mer organisk massa för påföljande sommars grödor. Det används ibland i vinterträdgårdar.

Träfärgat jordfly, sädesängsfly och sädesbroddfly är några av de arter i Lepidoptera vars larver livnär sig på råg.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Råg odlas främst som brödsäd för framställning av rågmjöl (som i sin tur bakas till rågbröd), rågflingor och rågkross. Det används också till att framställa rågöl och rågwhisky. Rågbröd, däribland pumpernickel, är vanligt förekommande i norra och östra Europa. Råg används också till att tillverka knäckebröd. Rågmjöl har ett lägre gluteninnehåll än vetemjöl, och innehåller en högre mängd kostfiber. Några andra användningsområden är alternativmedicin i flytande form, känt som rågextrakt. Ofta marknadsfört som "oralmat", är rågextrakt en vätska som tas från råg och liknar vätskan som tas från vetegräs. Dess fördelar sägs vara ett starkare immunförsvar, ökad energi och allergimotstånd, men det finns inga bevis för det. Råg verkar också kunna förebygga prostatacancer.[7][8]

Officiell statistik om råg[redigera | redigera wikitext]

Top tio råg prudocenter — 2005
(miljoner ton)
 Ryssland 3.6
 Polen 3.4
 Tyskland 2.8
 Vitryssland 1.2
 Ukraina 1.1
 Kina 0.6
 Kanada 0.4
 Turkiet 0.3
 USA 0.2
 Österrike 0.2
World Total 13.3
Source: FAO [9]

Fram till slutet av 1920-talet var rågen vårt viktigaste brödsädesslag. Den totala rågskörden i Sverige har varierat mellan drygt 670 000 ton år 1921 och 73 000 ton år 1963.[10] På Jordbruksverkets webbplats publiceras årligen statistik om hektar- och totalskördar av råg i det Statistiska meddelandet JO 16 SM Skörd av spannmål, trindsäd, oljeväxter, potatis och slåttervall.

Den areal som odlats med råg i Sverige har minskat betydligt under 1900-talet. Mellan åren 1919 till 1999 minskade rågarealen från drygt 372 000 till cirka 25 000 hektar.[10] På Jordbruksverkets webbplats publiceras årligen statistik om arealen som odlas med råg i det Statistiska meddelandet JO 10 SM Jordbruksmarkens användning. I Eurostats databas publiceras statistik om rågskörd och rågareal i Europa under kategorin Agriculture och underkategorin Regional Agriculture Statistics. I FAO:s databas publiceras statistik om rågskörd och rågareal i världen under kategorin Production och underkategorin Crops.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Svensk Kulturväxtdatabas”. http://skud.ngb.se/index.php?option=com_wrapper&view=wrapper&Itemid=53. Läst 8 januari 2010.  Sök på "råg".
  2. ^ ”Den virtuella floran”. http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/poa/secal/secacer.html. Läst 8 januari 2010. 
  3. ^ ”Råg (Secale cereale)”. Jordbruksverket. http://www.jordbruksverket.se/download/18.3c40f0106de78b9888000259/Rag.pdf. Läst 8 januari 2010. 
  4. ^ http://www.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/Amnesomraden/Statistik%2C%20fakta/Vegetabilieproduktion/JO29/JO29SM1001/JO29SM1001.pdf 2010/08
  5. ^ Daniel Zohary och Maria Hopf (2000). Domestication of plants in the Old World (tredje upplaga). Oxford: University Press. Sid. 75 
  6. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1637017/ Paul L. Schiff, Jr Ergot and its alkaloids
  7. ^ E Pukkala, N Gustavsson och L Teppo, Atlas of cancer incidence in Finland, Cancer Society of Finland, Helsingfors (1987), sid. 37.
  8. ^ P Kleemola, M Virtanen och P Pietinen, Dietary survey of Finnish adults, Publications of the National Public Health Institute B2, Helsingfors (1994)
  9. ^ ”Major Food And Agricultural Commodities And Producers - Countries By Commodity”. Fao.org. http://www.fao.org/es/ess/top/commodity.html?lang=en&item=71&year=2005. Läst 2010-09-17. 
  10. ^ [a b] Jordbruksverket (2011). Jordbruket i siffror åren 1866-2007. ISBN 91-88264-36-X. http://www.jordbruksverket.se/omjordbruksverket/statistik/jordbruketisiffror.4.5586fdf512e8fc79a8480001553.html