Svarthätta

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svarthätta
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult hane
Adult hane
Systematik[2]
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Sångare
Sylviidae
Släkte Sylvia
Art Svarthätta
S. atricapilla
Vetenskapligt namn
§ Sylvia atricapilla
Auktor Linné, 1758
Adult hona.
Adult hona.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Svarthätta (Sylvia atricapilla) är en fågel som tillhör familjen sångare.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Svarthättan är 13 till 15 centimeter lång och har ett vingspann på 20 till 23 centimeter. Den väger mellan 15 och 22 gram. Ovansidan är mörkgrå och undersidan ljusgrå. Hanen har en karakteristisk svart hätta. Honan har en rödbrun hätta. Svarthättan kan bli upp till 10 år och 9 månader gammal.

Locklätet är ett hårt smackande "täck" som vid oro upprepas i långa serier, ibland med inslag av mer utdragna hesa "schrää". Sången är kraftig och högljudd och brukar beskrivas som vacker och vemodig. Sången börjar småtjattrande likt trädgårdssångaren och blir sedan flöjtande melodisk. Ibland härmas andra fåglar.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Svarthättan förekommer i västra palearktis och häckar från norra Skandinavien och brittiska öarna i norr, till norra Afrika i söder och västra Sibirien i öst. I Väst- och Sydeuropa är den stannfågel, men i norra och östra Europa, och i Asien är den en flyttfågel som övervintrar i västra och södra Europa, runt Medelhavet, i Nordafrika och i tropiska Afrika, så långt söderut som till Zambia och Malawi. Ett växande antal individer från Mellaneuropa flyttar till Storbritannien och Irland på vintern.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Svarthättan delas ofta upp i sex underarter:

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Den häckar allmänt i södra och mellersta Sverige men även utmed Norrlandskusten. Tillfälligtvis uppträder den även i övriga delar av Norrland. Den flyttar oftast i september-oktober och återkommer i slutet av april till slutet av maj. Enstaka fåglar kan stanna i Sverige in på vintern. Vissa delar av den svenska populationen flyttar ungefär 600 mil till östra Afrika medan andra bara flyttar halvvägs till centrala och östra Medelhavsområdet.[3]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Hane med bomaterial i näbben.

Häckning och biotop[redigera | redigera wikitext]

Sylvia atricapilla

Svarthättan häckar i flera olika skogsbiotoper, såväl i ljusa lövskogar, parker, trädgårdar, blandskogar eller granskogar med enstaka lövträd. Den föredrar fuktiga eller skuggrika skogspartier med mycket undervegetation. Den häckar på höjder upp till 2000 meter.[4] Svarthättan bygger sitt bo lågt i täta buskar. Boet är som en halvöppen skål av gräs, mossa och rötter. Honan lägger oftast fem ägg, som ruvas i 10 till 15 dagar. Ungfåglarna stannar i boet i 10–14 dagar.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Svarthättan är insektsätare, men äter på hösten även bär.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Sylvia atricapilla Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 <www.iucnredlist.org>. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ ITIS – Standard Report Page: Sylvia atricapilla
  3. ^ Roland Staav och Thord Fransson (2000). Nordens fåglar (tredje upplagan). Stockholm: Prisma. sid. 386–387. ISBN 91-518-3825-7 
  4. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]