Veronikanätfjäril

Från Wikipedia
Veronikanätfjäril
Status i Sverige: Akut hotad[1]
Veronikanätfjäril i verket Die Gross-Schmetterlinge der Erde av Adalbert Seitz.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningFjärilar
Lepidoptera
FamiljPraktfjärilar
Nymphalidae
SläkteMelitaea
ArtVeronikanätfjäril
M. britomartis
Vetenskapligt namn
§ Melitaea britomartis
AuktorAssmann, 1847
Hitta fler artiklar om djur med

Veronikanärfjäril (Melitaea britomartis) är en art i insektsordningen fjärilar som tillhör familjen praktfjärilar.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Veronikanätfjärilen har som andra nätfjärilar ett nätliknande vingmönster. Grundfärgen är mörkbrun till svartbrun med ljusare brunröda till brungula fläckar. Hanar och honor är lika, förutom att honorna är något ljusare i färgerna. Vingbredden är 29 till 34 millimeter.[1]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Veronikanätfjärilen finns i Europa, i norra Italien, på Balkanhalvön och i Bulgarien i ett mindre antal utspridda områden, samt från södra Tyskland och österut till Ryssland. Den finns också i norra Asien (Sibirien, Mongoliet, Korea). I Sverige har den hittats i Småland, Östergötland, Södermanland, Uppland, Västmanland, Dalarna, Gästrikland, Hälsingland och på Öland. Dock har arten i Sverige under 1900-talet minskat kraftigt och idag (2015) finns den endast i två mindre populationer i Småland (Kalmar län) och Västergötland.[1] Arten saknas i Finland.[2]

Status[redigera | redigera wikitext]

I Sverige är veronikanätfjärilen klassad som akut hotad. Flera populationer har under senare år försvunnit. De största hoten mot arten är habitatförlust genom igenväxning, insamling och för hårt betestryck.[1] Den är klassad som hotad också i Tyskland och som sårbar i Italien.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Veronikanätfjärilen har flera speciella krav på sin livsmiljö, som är blomsterrika ängsmarker och ohävdade betesmarker. Dessa ska ligga vindskyddat, det vill säga helst vara omgivna av skog och inte vara för stora. Åtminstone teveronika, som är en viktig yngelväxt i många områden, gynnas av slåtter och hämmas av gödsling. I takt med att den gamla formen av bete, där vissa marker utnyttjades medan andra låg vilande i flera år, allt mera har ensatts av modernare metoder har veronikanätfjärilens habitat allt mera minskat, vilket har gjort den mer sällsynt.[1]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

I Sverige är veronikanätfjärilens flygperiod normalt från mitten av juni till slutet av juli. Honan lägger ägg på undersidan av bladen till örter som veronika- och grobladsarter, alltid i söderläge och gärna på platser där den övrig vegetation är lägre än värdväxten, så att äggen bättre kan värmas av solen. Äggen läggs i grupper på 40 till 80 ägg i varje grupp och kläcks efter två till tre veckor. Larverna växer långsamt och övervintrar i ett gemensam spunnet skydd, kallat spånad, bland värdväxternas blad. I början av juni året därpå förpuppar de sig och efter tio till tjugo dagar kommer den fullbildade fjärilen fram.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Claes U. Eliasson (1995, 1998, 2005, 2007, 2012, 2015). Melitaea britomartis Veronikanätfjäril”. Artdatabanken. https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/101300. Läst 31 juli 2017. 
  2. ^ Lauri Kaila. Melitaea. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.60935. Läst 31 juli 2017.