Bröderna Malmströms metallvarufabrik

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bröderna Malmströms metallvarufabrik
Bröderna Malmströms metallvarufabrik i Malmö, firmamärke
TypAktiebolag
SäteMalmö
HuvudkontorSverige Malmö, Sverige
BranschTillverkningsindustri
ProdukterBelysningsarmatur, järnvägsarmatur, högspänningsapparater, sjukhusarmatur, stålrörsmöbler
Antal anställdaCa 140
Historik
Grundat1904
GrundareSven Malmström, Hugo Malmström, Karl Gustaf Lindesvärd
Tidigare namnSven & Hugo Malmströms metallvarufabrik
Slogs ihop medBM-armatur (1957)
Upplöst1974
Struktur
AvdelningarStockholm
Övrigt
SloganKvalitet / Ansvar

Bröderna Malmströms metallvarufabrik, efter 1957 Aktiebolaget BM-armatur, var en svensk tillverkare av elektrisk belysningsarmatur mellan 1904 och 1974. Företaget hade huvudkontor och fabriksfastigheter på Porslinsgatan 3, 5 och 7 i Östra Förstaden i Malmö där det även fanns en utställningshall. Åren 1957–1974 låg BM-armaturs fabrikslokaler på Malmövägen 154 i Klågerup.

Bröderna Malmströms metallvarufabrik var år 1932 den första tillverkaren i Sverige av S-märkta lamphållare[1][2][3] för glödlampor.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Utställningshallen på Porslinsgatan 3 i Malmö (1947).[4]

Företaget ritade, konstruerade och tillverkade

Även elektriska väggur,[5] askurnor[6] och olika dekorativa föremål av mässing och brons tillverkades.

Tillverkning[redigera | redigera wikitext]

Metallgjutning (mässing, rödgods, aluminium, fosfor- och specialbronser, silumin, nysilver) och metallbearbetning (friktions-, excenter- och dragpressning, metalltryckning, revolver-, support- och automatsvarvning, kipphyvling, fräsning, glödgning, lödning, slipning, kallsågning, sandblästring, punkt- och gassvetsning, rörbockning, gängskärning och gördelmakeri) utgjorde merparten av den industriella verksamheten. På företaget tillverkades egna verktyg som användes för att kunna framställa olika typer av specialkomponenter i metall.[7]

Exempel på fabrikat i maskinparken var Index-Werke (tyska: Index-Werke), Götz, Cincinnati (engelska: Cincinnati Milling Machine Company), Hägglunds, Rolling Sweden, SIP (tyska: Société genevoise d’instruments de physique) och lokalt Malmöbaserade maskintillverkaren Thule.[7]

För tillverkning av belysningsarmatur, som hade den dominerande platsen i tillverkningsprogrammet, användes huvudsakligen metoden sandgjutning. Modellerna formades främst genom handformning, maskinformning och bindstycksgjutning. En ungefärlig bild av gjuteriverksamhetens omfattning kan hämtas från industristatistiken som visar att Bröderna Malmströms förbrukade 40 ton mässing år 1950. Det kan jämföras med Sveriges samma år största belysningsproducent Arvid Böhlmarks lampfabrik som förbrukade 33 ton mässing och andra zinklegeringar.[8] Detta speglar också i viss mån belysningsproducenternas olika inriktning.

Fabriken utförde tekniska ytbehandlingar som förgyllning, försilvring, förkromning, förmässning, förkoppring, förtenning och förnickling i två separata elektrogalvaniska avdelningar,[9] 1- och 2-färgsoxidering, antikbehandling, bronsering, patinering, rostskyddsbehandling som udylitisering (elektrolytisk kadmiering) och parkerisering (kemisk fosfatering även kallat bonderisering),[9] högglanspolering samt ugns- och sprutlackering. Förkromning var i sig en komplex process som utfördes i många olika varianter, bland annat blank och matt, vilket detaljerat redogörs för i firmatidskriften Malmströms post.[10] På fabriken fanns ett kemilaboratorium för utveckling av ytbehandlingsteknik. Japanoxidering anges som en egenutvecklad ytbehandlingsmetod, framtagen efter ”långvariga experiment”, från och med 1931 års produktion.[11]

Lackverkstaden använde sig bland annat av nitrocellulosalacken Duco (engelska: Duco) som företaget DuPont hade tagit fram för bilindustrin.[12][13] Fabriken hade en egen sömnadsateljé för tillverkning av lampskärmar i siden.[7]

Försäljning[redigera | redigera wikitext]

Se även vertikal integration.

Företaget hade inga egna butiker i distributörsledet, utan affärsmodellen byggde på ett strategiskt nätverk av grossister och återförsäljare, som elinstallationsfirmor, belysningsbutiker och bosättningsmagasin i Sverige och utomlands. Inköpare kunde besöka armaturutställningarna i Malmö eller Stockholm där de kunde hämta inspiration och syna produkterna inför orderläggning. På affärskontoret i Malmö och filialkontoret i Stockholm togs ordrarna emot. På den svenska marknaden hade företaget resande distriktssäljare uppdelade på södra, västra och norra delen av landet.

Nyckeltal[redigera | redigera wikitext]

Under 1900-talets första hälft var de flesta svenska armaturfabrikerna belägna i Malmö.[14] Av dem var Bröderna Malmströms metallvarufabrik under samma period den största producenten både sett till antal anställda och salufört värde. Flera av Malmö-tillverkarna hade, åtminstone under en period, eget gjuteri. Om vi plockar ut några årtal över en tjugoårsperiod, och tittar på den fakta som finns att tillgå, så förhåller sig Malmös äldsta belysningsproducerande metallvarufabriker till varandra på följande sätt.[8][a]

Utveckling för belysningsproducenter i Malmö 1933–1953
Årtal Andersson & Lundgrens metallvarufabrik [b] Bäckströms metallvarufabrik, Einar Elektrometall [b] Hansson & Co, E [b] Malmströms metallvarufabrik, Bröderna Malmö metallvarufabrik
Anställda Försäljning (kr) Anställda Försäljning (kr) Anställda Försäljning (kr) Anställda Försäljning (kr) Anställda Försäljning (kr) Anställda Försäljning (kr)
1933 – – 21 170 000 – – – – 93 489 000 52 338 000
1936 – – 32 ▲ 323 000 9 84 000 26 185 000 91 ▼ 455 000 57 ▲ 427 000
1940 – – 29 ▼ 195 000 10 ▼ 67 000 27 ▲ 230 000 95 ▲ 510 000 33 ▼ 316 000
1943 12 229 000 22 ▲ 341 000 7 ▲ 135 000 29 ▲ 417 000 96 ▲ 950 000 31 ▲ 600 000
1946 11 ▼ 207 000 21 ▲ 467 000 7 ▲ 161 000 28 ▲ 570 000 107 ▼ 862 000 30 ▲ 745 000
1950 8 ▼ 146 000 20 ▼ 438 000 6 ▲ 175 000 20 ▼ 301 000 73 ▲ 983 000 28 ▲ 754 000
1953 – [c] ▼ 97 000 – [c] ▲ 444 000 – [c] ▲ 269 000 – [c] ▼ 300 000 10 [d] ▲ 1 000 000 5 [d] ▼ 718 000

Uppgifterna förstärker implicit bilden av att andra världskrigets följder, med varuknapphet och inkallelser till krigsmakten, med några få undantag påverkade metallvarufabrikernas resultat negativt. En konkret orsak till råvarubristen, gällande främst metallerna koppar och zink i det här fallet, var västspärren under Operation Weserübung som inleddes den 9 april 1940.[15] Flera av tillverkarnas kataloger uttrycker situationen explicit som svårigheter att infria leveranslöften under krigets betingelser med råvarubrist.[16]

Bröderna Malmströms kunde istället öka produktionstakten tack vare sedan länge etablerat kontrakt med Kungliga järnvägsstyrelsen (Statens järnvägar), som var under stark tillväxt med pågående elektrifiering och som dessutom utgjorde en militärstrategisk resurs i Sverige, och med Statens ammunitionsnämnd (senare Kungliga krigsmaterielverket) på kundlistan från år 1940. Till svenska försvaret levererade företaget krigsmateriel av metall under beredskapsåren och även en tid efteråt. I sammanhanget kan nämnas att även Arvid Böhlmarks lampfabrik, Sveriges då största producent av belysningsarmatur,[e] också är med i firmaregistret över leverantörer till Statens ammunitionsnämnd.[17]

De fabriker som krigsmakten valde ut till leverantörer kunde få privilegier som råvara i form av statligt skrot som smältes ner och göts om på nytt, vars insamlingar organiserades av Statens industrikommission,[15] eller i form av så kallade ämnen från statligt utvalda bruk, samt garanterad arbetskraft. Här uppstod med andra ord inte leveransproblem på samma sätt.[18]

Samtliga fabriker i tabellen ökar omsättningen kraftigt mellan åren 1940 och 1943. Det framgår också att Malmö metallvarufabrik och Erik Hansson & Co hade den mest effektiva produktionen sett till salufört värde per anställd i medeltal (17 637 kr respektive 17 497 kr) över 15-årsperioden 1936–1950. Medan Bröderna Malmströms hade den minst effektiva produktionen enligt samma ekonomiska mått (8 357 kr). År 1946 var den genomsnittliga årslönen för en vuxen industriarbetare 4 790 kr och för en minderårig 2 218 kr. Löneökningarna från 1935 till 1946 var 76 procent.[19] Arbetsgivaravgifter (1960), avtalspension och kollektivavtalad tjänstegrupplivförsäkring (1963) hade inte införts ännu.[20] Metallvarufabrikernas största kostnader förutom löner var metallråvara och energi. Under denna period drevs maskiner med elmotorer sedan länge medan gjuterierna fortfarande eldade med koks.

Omsättningsskatten[redigera | redigera wikitext]

Se även mervärdesskatt i Sverige.

Omsättningsskatt (SFS 1940:1000), förkortat oms, föregångaren till mervärdesskatt (moms som infördes 1969), infördes år 1941–1947 för att finansiera försvarets ökade kostnader. Detta var emellertid en skatt på konsumenthandel och togs inte ut direkt från fabrikerna. Däremot kunde omsättningsskatten påverka försäljningen indirekt genom höjda priser i konsumentledet. Omsen utgick i första hand vid yrkesmässig försäljning av butikshandelsvaror. Vissa inköp till fabrikerna som möbler och kontorsmaskiner påfördes oms men inte verkstadsmaskiner eller exempelvis koks.

Omsättningsskattens tillämpning inom elbranschen var föremål för gemensamma överläggningar mellan personer hos de ledande organisationer inom branschen som representerade tillverkning, grosshandel och detaljhandel. Det diskuterades exempelvis om belysningsproducenternas utställningslokaler skulle räknas som ”butik” eller inte. Dessa utställningar vände sig normalt inte till konsumenter utan till detaljister och elinstallatörer som var länken före slutkunder, där skatten skulle tas ut, i näringskedjan. Generellt medförde omsen bestämmelser där det ibland var oklart vem som var producent och konsument.[21]

Centrala omsättningsskattenämnden var tydlig med att inom området elektriska maskiner och elektrisk materiel skulle till butikshandelsvara räknas ”belysningsarmatur med undantag av så kallad industri- och marinarmatur samt gatuarmatur”. Bröderna Malmströms liksom de flesta andra producenter sålde både och. Till butikshandelsvara räknades förstås också glödlampor.

Malmströms post[redigera | redigera wikitext]

Företaget publicerade den svenska firmatidskriften Malmströms post under åren 1933–1939 med en periodicitet på upp till nio gånger om året. Malmströms post informerade distributörsledet (kunderna) om produktlanseringar, tillverkningsmetoder, juridiska tvister, inköp, glaskupors olika kvaliteter, metallers och legeringars egenskaper, galvaniska och kemiska ytbehandlingsprocesser samt hur handeln på London Metal Exchange fungerade. Sist i varje utgåva publicerades det aktuella kopparpriset på världsmarknaden. Kopparnoteringen påverkade prissättningen på armaturerna eftersom mässing, brons och rödmetall till större del består av koppar. Även marknadens reaktioner på 1930-talets finanskris, och ekonomins återhämtning fram till en svår brist på industriell arbetskraft före utbrottet av andra världskriget, redogjordes för i tidskriften.[22]

Facklig organisering[redigera | redigera wikitext]

Företagets verkstadsklubb nr 10 tillhörde Malmös största fackförening Svenska metallindustriarbetareförbundets avdelning 4.[23] Verkstadsklubbens ordförande (1946) var svarvaren Axel Rosberg.[7][24] Även Svenska gjutareförbundet, avdelning 2 i Malmö, var representerat på företaget. I synnerhet genom gjutaren K E Johansson som var ordförande för hela avdelningen och hade flera fackliga förtroendeuppdrag.[25] Facklig organisation för verkmästaren på företaget var Sveriges arbetsledareförbund.[26] Verkmästarens roll var att leda förmännens arbete och innefattade ett kvalitetsansvar. Bland övriga uttalade yrkesroller kan nämnas belysningsarkitekt, ritare, konstruktör, handelsresande säljare, förman, lagerchef, lagerarbetare, fabriksarbetare, svetsare, montör, formare, smältare, gördelmakare, ciselör, slipare, verktygsmakare, sömmerska och nålmakare.[27]

Verkstadsavtalet (sedan år 2004 Teknikavtalet IF Metall) var det dominerande fackliga avtalet bland belysningsproducenter i Malmöregionen i mitten på 1900-talet. Om vi tittar på den fackliga organiseringen för enbart metallarbetare på just belysningsproducerande företag i Malmö år 1953 så fördelar den sig enligt följande inom fackförbundet Metalls avdelning 4.[28]

Avtals- och organisationsförhållanden den 31 december 1953
Avtal Arbetsplats Medlemmar
Antal Andel (%)
Verkstadsavtalet, riks Bäckströms metallvarufabrik, Einar 10 6
Verkstadsavtalet, riks Elektrometall 7 4
Verkstadsavtalet, riks Hansson & Co, E 14 9
Verkstadsavtalet, riks Malmö metallvarufabrik 20 12
Verkstadsavtalet, lokalt Malmströms metallvarufabrik, Bröderna 65 41
Verkstadsavtalet, lokalt Skånska armaturfabriken 10 6
Mekaniska verkstäder, lokalt Bergbom & Co 28 18
Ej i vanlig ordning tecknat avtal Andersson & Lundgrens metallvarufabrik 5 3
Totalt 159 100

Leverantörer[redigera | redigera wikitext]

De huvudsakliga inköpen till fabriken var obearbetad mässingsråvara i kvantiteter om 25–60 ton per år[8] och metallhalvfabrikat (plåt, band, kabeltråd, skenor, stänger, profiler och rör) av mässing och andra legeringar och metaller. En av huvudleverantörerna var Finspongs Metallverk som ansågs vara en av de mest kunniga i Europa på framställning av halvfabrikat (smältning, valsning, pressning och dragning) från råmaterial av icke-järnmetaller som

  • koppar från USA, Chile och Belgien,
  • aluminium från Schweiz,
  • zink från Norge och Polen,
  • bly från Tyskland och Mexico samt
  • tenn från Holland, England och Norge.[29]

Bröderna Malmströms var inköpare av treskiktiga överfångsglas i flera färger samt andra belysningsglas (klara, etsade, matterade) från svenska glasbruk.[30] Bland leverantörerna fanns Flygsfors glasbruk, Lindshammars glasbruk, Rosdala glasbruk och Strömbergshyttan. Även äkta Fresnel-linser inköptes. Spegelreflektorer köptes in från Carl Zeiss i Tyskland.[31] Detaljer för tillverkning av lamphållare köptes in från Ifö porslinsfabrik (isolatorer av steatit) och AB Alpha (bakelitringar).[2] Textildetaljer till lampskärmar köptes in från Spinnstoffabrik i Tyskland. Spirallindade dragfjädrar till produkten BM-lampan inköptes från Fjäderfabriken Spiros.

På 1970-talet levererades strängpressad aluminiumprofil från Sapa i Vetlanda till produktion av företagets sängarmaturer.

Samarbeten[redigera | redigera wikitext]

Nr 1670, kulturminnesmärkt takpendel, blankpolerad mässing, Alvar Aalto för BM-armatur (1964).

Design- och interiörsamarbeten förekom med externa arkitekter, konstnärer och formgivare. Bland de mest kända fanns Sven Markelius,[32] Carl-Axel Acking,[5][33] Erik Lallerstedt,[34] Elias Svedberg, Åke Huldt,[35] Martin Westerberg,[36][37] Stig Blomberg[38] och Alvar Aalto.[39] En gemensam nämnare mellan flera av dessa arkitekter och företagets ledning var Kungliga Tekniska högskolan och Svenska teknologföreningen.[40] C-A Acking ritade i samband med flera inredningsuppdrag ett femtiotal belysningsarmaturer, ett antal elektriska väggur och ett antal stålrörsmöbler för Bröderna Malmströms metallvarufabrik under åren 1938–1962.[41]

Samarbete förekom med konstruktörer på Maskintekniska byrån (Mbr) hos Kungliga järnvägsstyrelsen (Statens Järnvägar, SJ).[42][43] Det fanns även affärsförbindelser med exempelvis Axel Annell samt med finska tillverkaren Idman Oy om produkter formgivna av Paavo Tynell strax innan Idman förvärvade Tynells bolag Oy Taito Ab.[44][45]

Merparten av artiklarna var emellertid av egen design och konstruktion.

Korpidrott[redigera | redigera wikitext]

Bröderna Malmströms tävlade i Malmös korporationsserier i fotboll och bordtennis under 1930- och 1940-talen. År 1942 vann företaget bordtenniskorpen i den näst högsta klassen med spelarna och medarbetarna Göte Olsson och Gert Nilsson.[46]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Starten[redigera | redigera wikitext]

Företagsnamnet börjar sin historia med bröderna Per Malmström (född 1846) och Olof Malmström (född 1849) som etablerade en verksamhet med namnet Bröderna Malmström (utan genitiv-s) år 1881 på adress Rundelsgatan 16 i centrala Malmö. (Beläget Rundelsgatan 14 idag.) Per Malmströms söner Sven Maurits Malmström (1876–1918) och Hugo Malmström (1882–1951) tog över företaget år 1903 och anmälde enligt handelsregistret att de ämnade ”idka härstädes fabriksrörelse i bolag för tillverkning af ljuskronor mm under firma Sven & Hugo Malmströms metallvarufabrik”. De behöll adressen Rundelsgatan 16 där de tillverkade belysningsarmatur för gas, fotogen och elektricitet. Per Malmström och sönerna Sven och Hugo var alla gördelmakare till yrket.[47]

Efter en tid på närbelägna adresserna Baltzarsgatan 13[48] och Djäknegatan 5[47][49] flyttade verksamheten år 1911[50] till nya fabriksfastigheten Axel XI (nu Axel 33) på Porslinsgatan 7 i hörnet Skansgatan. Härifrån exporterade företaget bland annat till Ryssland men år 1917, i samband med ryska revolutionen, frös affärsförbindelserna och brödernas verksamhet led stora förluster på grund av uteblivna betalningar.[51]

Sven Malmström, som troligen var den av bröderna som höll i affärerna, avled år 1918.[47] Året efter sålde brodern Hugo verksamheten till Elektriska AB Chr Bergh & Co[52] (senare förkortat Cebe) som hade kontor på Baltzarsgatan 16 i Malmö, fabrik i Svalöv, samt filialer i Stockholm, Göteborg och Växjö.[53] Vid tidpunkten för affären år 1919 räknades Sven & Hugo Malmströms metallvarufabrik till ”en av landets äldsta och bäst utrustade fabriker för elektrisk armatur” och hade en omsättning på cirka 1,5 mkr.[54]

En annan gemensam nämnare mellan företagen var ciselören Idoff Göransson. Han arbetade på Sven & Hugo Malmströms metallvarufabrik före år 1911, där han fick ”beröm för sin hantverksskicklighet”, och senare på AB Chr Bergh & Co, först i Malmö och sedan i Svalöv, fram till år 1919 då han lämnade sin anställning för att starta företaget Ystad-Metall.[55]

1920-talet[redigera | redigera wikitext]

Fabriksfastigheten på Porslinsgatan 7, hörnet Skansgatan, Malmö (1919).

År 1926 tog Luth & Roséns Elektriska AB i Stockholm över Elektriska AB Chr Bergh & Co.[56] Det var framför allt verksamheten i Svalöv bolaget var ute efter. De gamla brödernas fabriksfastighet på Porslinsgatan 7 med en areal på 521 m2 köptes den 1 april 1926 av AB Chr Berghs försäljningschef, Karl Gustaf Lindesvärd, från AB Sydsvenska Banken för köpeskillingen 95 000 kr.[57] Banken hade övertagit fastigheten sedan AB Chr Bergh & Co hade råkat i ekonomiska bekymmer på grund av den deflationskris och lågkonjunktur som präglade Sverige under mellankrigstiden. Lindesvärd hade då varit anställd på Chr Berghs huvudkontor i två år och arbetat med bland annat omfattande upphandlingar.[58][59]

I samband med köpet av fastigheten startades det nya bolaget Bröderna Malmströms metallvarufabrik, namnet till trots utan några bröder, med säte på samma adress. Namnet valdes med tanke på att det sedan flera år var inarbetat på marknaden. Cirka tio utvalda anställda, verkmästare och kontorspersonal, följde med från det gamla företaget in i det nya. Verkmästaren Johan Jakobsson, som var utbildad guldsmed och kunnig inom både konstnärlig och industriell verksamhet, hade arbetat för de två tidigare arbetsgivarna på adressen i tolv år.[26]

Generellt saknade 1920-talet motstycke i fråga om principiella framsteg på produktionsmetodernas område.[60] Nya maskiner, verktyg och inventarier köptes in. Efter 14 dagar var produktionen i det nya bolaget igång.[61] En period av förnyelse inleddes.[51] K G Lindesvärd utvecklade Bröderna Malmströms metallvarufabrik till att omfatta mer än bara produktion av belysningsarmatur. Bland annat sjukhusarmatur, järnvägsarmatur och högspänningsapparater, stålrörsmöbler och finmekaniska detaljer som lamphållare och vippströmbrytare. Även ett antal dekorativa metallföremål började tillverkas.

Företaget levererade elektrisk belysningsarmatur till Kungliga järnvägsstyrelsen (Statens järnvägar, SJ) från starten år 1926[43] i samband med elektrifieringen av Västra stambanan.[62] SJ blev en betydelsefull kund under en lång följd av år.

Den 18 december 1929 registrerades bolagets firmamärke med de fem ljusstrålarna av ombudet A W Anderson i Malmö hos Kungliga patent- och registreringsverket med nr 36640 för ”helfabrikat av metall … såsom belysningsarmatur, rörarmatur, sanitetsgods, värmeströmbrytare mm”.[63]

1930-talet[redigera | redigera wikitext]

Företaget hade trots den stora depressionen i världen en god tillväxt i början av 1930-talet. Järnvägarna elektrifierades i snabb takt och då behövdes elektrisk belysning och utrustning till banor, bangårdar, tåg och stationer. Järnvägsarmatur exporterades även till den relativt nya republiken Turkiet dit Kalmar Verkstad exporterade järnvägsfordon. Under januari–mars 1933 levererades de första exteriöra belysningsarmaturerna avsedda för bangårdar till SJ i samband med elektrifieringen av Södra stambanan.

Järnvägens utveckling hjälpte till men den var enbart en del av de genomgripande ekonomiska förändringar i hela västvärlden som kan förklara tillväxten. Elektrisk belysningsarmatur var en så kallad ”ung vara” som efterfrågades i allt högre grad med anledning av den pågående samhällsomvandling som brukar sammanfattas med begreppet andra industriella revolutionen och dess effekter. Inflyttning till städerna, en gynnsam ålderspuckel med förhållandevis många unga människor i förvärvslivet,[64] påföljande bostadsproduktion, byggnads- och anläggningsproduktion samt elektricitetens utbredning. Allt detta ökade kraftigt.[65] Detta utvidgade marknaden för i synnerhet producenter av elektriska varor i proportionell skala.[60]

Företaget expanderade.[66] År 1933 hade ett hundratal anställda sin arbetsplats på Porslinsgatan 7 i Malmö och på företagets kontor med utställningslokal på Sveavägen 25–27 i Stockholm. Företaget hade sedan en tid exporterat belysningsarmatur till ett flertal länder.[61] Svensk export gynnades av en lågt värderad svensk krona som orsakades av att Sverige dels frångick guldmyntfoten hösten 1931 och dels förde en expansiv finanspolitik under resten av mellankrigstiden.[60]

År 1934 lanserades företagets första patent[67] som satt i en väggmonterad belysningsarmatur för sjukhus.

Hösten 1935 investerades i en helt ny elektrogalvanisk avdelning, vilket ansågs vara ”en av de allra viktigaste avdelningarna ... i en fabrik för tillverkning av belysningsarmatur”. Det var framför allt en modern förkromningsanläggning med högre kapacitet och anläggningar för udylitisering (kadmiering) och parkerisering (fosfatering), båda rostskyddsprocesser för vilka företaget fick licens,[9] som installerades. Den högre kapaciteten på förkromning möjliggjorde bland annat produktion av stålrörsmöbler.[68]

Åren 1937–1938 vann Bröderna Malmströms med sin produkt KG-armaturen ett uppmärksammat patentmål mot den svenska representanten för den tyska Sistrah-armaturen kallad Megaphos i Sverige. Först i Malmö rådhusrätt och sedan i hovrätten.[69][70][71]

Företaget hade blivit en etablerad leverantör av belysningsteknisk armatur till både svenska och utländska kunder och blev allt oftare tillfrågad om att producera specialritad belysningsarmatur till nya inredningsprojekt. Bekymret var att hitta kvalificerad arbetskraft. Den 23 november 1938 inköptes den intilliggande fastigheten Axel IX (nu Axel 35) på Porslingsgatan 3[72][73] för att användas som kontorslokaler, utställningshall och för att frigöra utrymme i fabriken.

Bröderna Malmströms metallvarufabrik fick prestigeuppdraget att tillverka och leverera all belysning till den svenska paviljongen på världsutställningen i New York år 1939 som gick under namnet ”Morgondagens värld”. En del av dessa armaturer var ett designsamarbete med arkitekten Carl-Axel Acking. Ett samarbete som skulle komma att utvecklas under åren och även bidra till det stilideal som brukar kallas Swedish Modern.[5][41]

1940-talet[redigera | redigera wikitext]

”Metallarbetare (platsannons)”. Dagens nyheter: s. 29. 27 januari 1947. https://arkivet.dn.se/tidning/1947-01-27/11161-25/29. Läst 23 augusti 2023. 

Under 1940-talet hade företaget sin storhetstid och publicerade sina mest omfattande kataloger med modern belysningsarmatur, stålrörsmöbler, teknisk belysning och sjukhusarmatur [74] samt registrerade fyra av sina sex patentskydd. Under andra världskriget infördes ransonering på bland annat bensin vilket medförde att kunden SJ, som efter riksdagsbeslut om förstatligande skulle ta över hela det svenska järnvägsnätet, fick ännu mer att göra. År 1942 hade Sverige fått världens längsta sammanhängande elektrifierade järnvägslinje, Trelleborg–Riksgränsen, en sträcka på 2 022 km. Mellan åren 1938 och 1944 mer än fördubblades persontrafikvolymen på de svenska järnvägarna medan godstrafikvolymen ökade med cirka 70 procent.[62]

År 1943 började företagets första armaturer för lysämneslampor (lysrör) att produceras.[41] De formgavs i samarbete med arkitekt Carl-Axel Acking. Två av dessa lysrörsarmaturer registrerades för mönsterskydd.[75]

Det beslutades att fabriks- och kontorslokalerna på Porslinsgatan skulle moderniseras och byggas ut. Den 2 oktober 1944 inköptes även fastigheten Axel X (nu Axel 35), Porslinsgatan 5,[72][76] som revs och återuppfördes som ny maskinverkstad, lagerlokaler och moderna omklädningsrum med sanitetsytor. Nybyggnationen på Porslinsgatan 5 utfördes av byggaktiebolaget Tector.[77]

Den 25 augusti 1945, strax efter den stora metallstrejken, slogs fastigheterna Axel IX och Axel X, Porslinsgatan 3 och 5, samman till Axel 29[78] (nu Axel 35) och fick en gemensam entré. År 1946, lagom till verksamhetens 20-årsjubileumsfirande den 13 april, stod bygget klart. I samband med firandet av 20-årsjubiléet i de nya lokalerna delades Kungliga patriotiska sällskapets guldmedalj ut till 18 medarbetare för lång och trogen tjänst. Bland dem fanns verkmästare Jakobsson som då hade haft sitt arbete på fabriken hos tre olika arbetsgivare i 32 år.[26] Kontraktsprost Albert Lysander delade ut medaljerna. [7][27][79]

Bröderna Malmströms metallvarufabrik växte organiskt i egna fastigheter på Porslinsgatan 7, 5 och 3. Antalet anställda här var som mest cirka 140 st.[50][51]

1950-talet[redigera | redigera wikitext]

Företaget började i allt större utsträckning utöver standardsortimentet att tillverka specialarmatur och genomföra projektering av hela belysningsanläggningar.[80] Lysrörsarmatur började tillverkas i större skala.[81] I början av 1950-talet exporterade företaget belysningsarmaturer till länder på fem kontinenter.[47] Omvärldens behov av produkter var efter krigets förstörelse mycket stort.[64]

År 1956 hamnade Bröderna Malmströms i en juridisk tvist med storkunden SJ. Efter det upphörde samarbetet med SJ och företaget tappade en mångårig och stabil intäktskälla. Händelsen sammanfaller med SJ:s första negativa driftöverskott.[82]

Den hårda konkurrensen på marknaden för belysningsarmatur, bland annat från de svenska så kallade EPA-företagen och med anledning av ökat inflöde av billiga produkter från Tyskland,[83] bidrog till prisfall. Billiga plastmaterial introducerades vilket överlag utmanade armaturtillverkare som var specialiserade på metallbearbetning. Krav på löneökningar från fackligt håll och kommande införsel av arbetsgivaravgifter bidrog samtidigt till högre kostnader. Omsättningsskatt (oms) och mervärdesskatt (moms) som närmsta tiden infördes skapade behov av billigare produkter på marknaden. Den första generationen företag med sina äldre produktionsmetoder inom den svenska industrigrenen ”lamptillverkning” såg början till slutet.

Den 1 januari 1957 införde företaget 45 timmars arbetsvecka med fria lördagar. Något som infördes för industriarbetare i Sverige först år 1960 respektive år 1976. Olika uppfattningar om lönekompensationens storlek för den kortare arbetstiden med avseende på olika löneformer (tidlön och prestationslön) samt helgdagar ledde till en fällande dom i arbetsdomstolen den 4 september 1958 till favör för yrkanden från Metallindustriarbetareförbundets avdelning 4. Det var det första uppmärksammade målet i AD som Metall i Malmö hade haft.[84] Att omorganisera så att sysselsättningsgraden och även lönen minskar brukar från fackligt håll kallas hyvling.[85]

År 1957 ställde bolaget in betalningarna, sålde av tillgångarna i fastigheterna och rekonstruerade bolaget med det nya namnet Aktiebolaget BM-armatur. BM-armatur skalade ner verksamheten och flyttade, till nyrenoverade men mindre fabrikslokaler på Malmövägen 154 i Klågerup, Svedala kommun utanför Malmö, med cirka 20 anställda. Byggnaden som förvärvades och byggdes om till fabrik var tidigare känd som Vinninge folkskola.

Från och med nu inriktade sig bolaget huvudsakligen på att utveckla teknisk armatur för sjukhus och vårdrum. Strategin var att vårdmarknaden skulle ersätta intäkterna från järnvägen.

1960-talet[redigera | redigera wikitext]

AB BM-armatur, fabriksfastighet i ombyggda Vinninge folkskola, Klågerup (ca 1960).

Oms återinfördes år 1960 och moms infördes år 1969 vilket fördyrade produkterna och skapade efterfrågan på lågprisprodukter ute i handeln men även på sikt även på företagsmarknaden.

Produktion av belysningsarmatur fortsatte, med utveckling åt det moderna hållet med avskalade former och enklare konstruktioner av lackerad plåt och plexiglas, medan sängarmatur, vårdrumspaneler och en del annan specialarmatur för sjukhus gjorde entré i företagets produktkataloger. Sängarmaturerna utvecklades från slutet av 1950-talet vilket motiverades av bland annat en kraftig svensk utbyggnad av den offentliga servicen med omsorg, sjukvård, med mera. Konkreta moderniseringar efterfrågades av Centrala sjukvårdsberedningen, CSB (1943–1967), tillsatt av Medicinalstyrelsen, med avsikt att uppnå standardisering och rationalisering på det sjukhustekniska området.[86]

Dessa produkter var specialdesignade för en komplex, modern vårdmiljö samtidigt som elektronikens möjligheter kunde tillgodose behoven hos både patienter och vårdpersonal på helt nya sätt. Fler funktioner på mindre ytor var utmaningen. I samband med produktion av sängarmaturer startades tillverkning av mönsterkort. Sängarmaturerna välkomnades av vårdmarknaden och såldes i Danmark och Sverige.

1970-talet[redigera | redigera wikitext]

Trots namnbytet flera år tidigare hade BM-armatur hållit fast vid sin gamla identitet och firmamärke. Men i början av 1970-talet byttes firmamärket till ett nytt med ett modernare uttryck som företaget ansåg passa de nya elektrotekniska produkterna bättre.

År 1974 likviderades Aktiebolaget BM-armatur efter att ägaren och VD:n K G Lindesvärd drabbats av sjukdom. Han hade då blivit 80 år gammal och drivit företaget i 48 år. Bolagets tillgångar såldes på auktion.[87] En av företagets äldre maskiner hamnade på Malmö Tekniska Museum. Varumärket BM-armatur fortsatte leverera sjukhusarmatur via licenser ett par år efter likvidationen.

Den 19 december 1977 påbörjades rivningsarbetet av företagets ursprungliga fabriksfastighet på Porslinsgatan 7, kvarteret Axel, Östra Förstaden, i centrala Malmö.[88] Här uppfördes under följande år ett flerbostadshus som fick fastighetsbeteckningen Axel 33. Kontors- och fabriksfastigheterna på Porslinsgatan 3 och 5 står kvar men används inte längre för industriell verksamhet.

Patent[redigera | redigera wikitext]

Bröderna Malmströms metallvarufabrik och BM-armatur hade patentskydd på konstruktioner i

  1. belysningsarmatur för sjukhus (Sverige 1934)[67],
  2. en karbidlampa (Sverige 1940)[89],
  3. kronljuslamphållare, så kallad ljusimitationslamphållare (Sverige 1942[90] och Danmark 1944[91]),
  4. strömtillförsel för utbalanserad bärarm i elektriska armaturer (Sverige 1944)[92] avsedd för ledarmaturen BM-lampan,
  5. nippel för genomföring av elektrisk kabel (Sverige 1945)[93] och
  6. vårdrumsarmatur (Sverige 1974[94] och Danmark 1975[95]).

Produkter[redigera | redigera wikitext]

Belysningsarmatur (1904–1974)[redigera | redigera wikitext]

Stilarmatur. Nr 1062, elektrisk takkrona, även kallad kyrkkrona, med 16 ljuspunkter utförd i gjuten och antikoxiderad mässing, holländsk barockstil med bysantisk dubbelörn, diameter 820 mm (1944).

Från att ha varit tillgängligt främst i offentliga rum och förbehållet samhällets högborgerliga kretsar fick elektrisk belysning sitt definitiva genombrott under 1920-talet. Under samma tid kan svensk formgivning beskrivas som komplex. Uttrycken inom inredning och arkitektur var dels moderna och nyskapande, dels tillbakablickande och eklektiska. Under mellankrigstiden löpte ofta stilepokerna parallellt.[96][97] Det var typiskt för de större belysningstillverkarna att ha mångfald och stilvariation i sortimentet.[98] Detta märks inte minst i Bröderna Malmströms katalogproduktioner.

Övergripande delades tillverkningsprogrammet för belysningsarmatur in i de två kategorierna teknisk armatur och stilarmatur. Den funktionella, tekniska belysningsarmaturen vände sig huvudsakligen till offentliga rum, nya fastighets- och anläggningsprojekt som järnvägar och sjukhus samt affärslokaler. 1933 års katalog över teknisk belysning presenterades som ”Skandinaviens största specialkatalog” på belysningsområdet.[99] Tekniska sortimentet präglades av utförligt presenterade ljusberäkningar och delades med hjälp av ljusfördelningskurvor in i underkategorierna övervägande direkt, kvartsindirekt och halvindirekt ljus. Den tekniska armaturens metalldelar var oftast förkromade i modernistisk fason.

Stilarmaturer efterfrågades av exempelvis hotell, teatrar, restauranger och även privata hem. Stilförrådet omfattade nybarock, nyrokoko, empir, jugend, Swedish grace och Swedish modern varav den sistnämnda stilriktningen delvis utvecklades i samarbete med nordiska arkitekter och konstnärer. Den strama och tidiga funktionalismen utvecklades till ett Swedish modern med mer traditionsbundna, måttfulla inredningsideal där organiska former, dekorationer och romantiserande tendenser fick utrymme.[97] Eftersom Bröderna Malmströms i grunden var ett gjuteri som drevs av elektroingenjörer kunde modern teknik i installationsdetaljer med mera kombineras med dessa organiska former och även äldre stilar. Det utvecklades till något av en specialitet.

Inköpare hade stora möjligheter att få produkterna anpassade varför det ibland kunde förekomma avvikelser från de avbildningar som presenterades i katalogerna. Det gällde framför allt varianter på takarmaturers upphängningar, tekniska ytbehandlingar och färger på lackerade detaljer. Variationerna omfattade även färger på överfångsglas och modeller på glas- och textilskärmar.[100] Vissa armaturer tillverkades bara i ett fåtal exemplar, och en del var helt specialframtagna för exempelvis en restaurang, ett styrelserum, en offentlig inredning eller till de exklusiva, kungliga järnvägsvagnarna där belysningsarmaturer utfördes i nysilver.[101]

Det fanns också produkter i sortimentet som tillverkades och såldes i stora volymer och i stort sett aldrig förändrades. Exempel på det var de mest populära tak- och golvarmaturerna, arbetsbelysningarna, lampetterna och ljusstakarna, delar ur järnvägs- och vårdrumssortimentet, och finmekaniska detaljer som lamphållare, strömbrytare med mera. De mer traditionellt formgivna produkterna, till exempel takkronor av gjuten mässing i holländsk barockstil, gick på tvärs med rådande trender och kunde vara i produktion i över 30 års tid.[22][100]

Som ett exempel innehåller 1952 års huvudkatalog över belysningsarmatur 468 produkter (204 sidor), bland annat

  • 193 st takarmaturer och takkronor,
  • 20 st hemarmaturer för utomhusbruk,
  • 14 st golvarmaturer,
  • 21 st ljusstakar (varav 9 st golvljusstakar),
  • 60 st bordsarmaturer,
  • 68 st väggarmaturer,
  • 3 st specialarmaturer för sport- och simhallar (undervattensbelysning),
  • 1 st ledarmatur för arbetsbelysning i olika utföranden (BM-lampan) och
  • ett antal prydnadsföremål av gjuten mässing.

Sveriges första S-märkta lamphållare[redigera | redigera wikitext]

”Den första och enda svenska S-märkta lamphållaren (dagspressannons)”. Svenska Dagbladet: s. 1. 10 augusti 1932. https://www.svd.se/arkiv/1932-08-10/1/SVD. Läst 29 oktober 2022. 

Bröderna Malmströms började år 1932 att tillverka och marknadsföra den första svenska S-märkta lamphållaren för glödlampor. Den hade bottenstycke av värmetåligt steatitporslin med firmamärke ingjutet i materialet, yttermantel av mässing med S-märke och firmamärke präglat i godset, och en på mantelns insida fastpressad ring av bakelit med gänga E27.[1][2][3] Senare byttes bakelitringen mot en ring av steatit med infäst metallgänga. Troligen för att göra konstruktionen mer värmetålig.

De två bottenkontakterna mot lampsockeln bestod av dels en fosforbronsfjäder, med en underliggande stålfjäder för att undvika sättningar, och dels en ringformigt gående fjäder. Undre delen bestod av ett rakt trattformigt deckel med lättrad vulst i vilken bottenkontakten låg och manteln gängades på.

Lamphållaren typgodkändes av Semko den 29 juli 1932. Av laboratorieprotokollet kan utläsas att kontrollerna omfattade bland annat isolationsmotstånd, spänningsprov, brytprov, hållfasthet och värmeprov. Även gängor kontrollerades mot gängtolkar.[102] Vad gällde värmetåligheten så var den särskilt väsentlig då lamphållaren satt monterad med glödlampan vänd nedåt i armaturen. Eftersom värmen stiger uppåt blev temperaturpåverkan avsevärt mycket större i det fallet än om lamphållaren var vänd med glödlampan uppåt.

Det fanns två utföranden av lamphållaren. Nr 4087 med slät mantel och nr 4088 som hade helgängad mantel och kuphållarering. Produkten tog ett år att utveckla.[1] Den användes i företagets belysningsarmaturer ända fram till slutet av 1950-talet. Obligatorisk S-märkning, så kallat provningstvång, av lamphållare för glödlampor upp till 250 V infördes för första gången den 1 juli 1949. Kungörelser om provningstvång på elmateriel utfärdades av Kommerskollegium som gav Semko auktorisation att utföra provningarna.

På fabriken tillverkades flera olika lamphållare för olika ändamål varav vissa var framtagna särskilt för järnvägsarmatur till SJ.[103] Företaget hade från år 1942 också patent på en egen S-märkt kronljuslamphållare med gänga E14 och var under flera år ensamma på marknaden med en sådan.[90]

KG-armaturen (1936–1974)[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: KG-armaturen

KG-armaturen var en svensk teknisk armatur som tog upp kampen med bland annat danska PH-armaturen och tyska Sistrah-armaturen (även kallad Megaphos) på den skandinaviska marknaden.

Nr 958 (1939–1974)[redigera | redigera wikitext]

Nr 958, takpendel med hiss, blankpolerad mässing, diameter 800 mm, Carl-Axel Acking för Bröderna Malmströms metallvarufabrik (1939).

Modell nr 958 var en takpendelarmatur av mässing som ritades av arkitekt Carl-Axel Acking och tillverkades särskilt för världsutställningen i New York år 1939.[33]

Acking tog fram den ursprungliga designen som var 800 mm i diameter, höj- och sänkbar från taket, och hade tre ljuspunkter inneslutna i snedskurna, ovala, perforerade och blankpolerade reflektorer. Reflektorernas insidor var vitlackerade.[104] Han ritade också en golvarmatur nr 2633 i samma serie, i blankpolerad mässing med pelare i ljuspolerad alm, som även den visades upp i generalkommissarie Folke Bernadottes rum på världsutställningens svenska paviljong.[105] Almpelaren till nr 2633 togs fram i samarbete med Åtvidabergs industrier.

Det tillverkades senare också en variant av 958:an utan hissanordning samt en variant för indirekt belysning med reflektorerna vända uppåt och utan bländskydd till ljuskällorna.[106] Modell nr 958 var i produktion fram till i början av 1970-talet. Flera efterhärmningar av takarmaturen har förekommit.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Carl-Axel Acking och Bröderna Malmströms utvecklade sedan New York-serien med de snedskurna, perforerade mässingsreflektorerna vidare.[41] Det togs bland annat fram en golvarmatur nr 2645 med läderklädd pelare och tre ljuspunkter, samt en väggarmatur nr 5019 med en ljuspunkt, där reflektorerna var vända uppåt för indirekt belysning via ljusa tak och väggar. Det togs också fram en större takarmatur nr 983 med åtta ljuspunkter (700 x 1 350 mm) för konferensrum. Den modellen togs ursprungligen fram för HSB:s huvudkontor på Fleminggatan 41 i Stockholm när detta var nybyggt.[41][107] År 1949 togs en takpendelarmatur med fem ljuspunkter (930 mm i diameter) fram enligt samma konstruktion som den ursprungliga 958:an.[108]

BM-lampan (1944–1974)[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: BM-lampan

BM-lampan var den första arbetslampan med utbalanserad bärarm som klarade Svenska Elektriska Materielkontrollanstaltens krav och blev godkänd för S-märkning.[109] BM-lampan var också patenterad[92] och mönsterskyddad.

Specialarmatur för tennishallar[redigera | redigera wikitext]

Nr 3280 (18 st), specialarmatur för tennishallar, diameter 1 400 mm, SALK-hallen, Alvik, Stockholm (1937).

År 1931 konstruerade och tillverkade Bröderna Malmströms en belysningsarmatur med två motstående reflektorer för att skapa ett helt bländfritt indirekt ljus i tennishallar.[110] Denna första tennisarmatur nr 3280 tillverkades i fyra storlekar (850 mm, 1 000 mm, 1 200 mm och 1 400 mm i diameter) och var dimensionerad för upp till 1 000 W.

Tennisarmaturerna levererades till ”de flesta moderna hallar i Sverige, ävensom till utlandet”,[111] bland andra SALK-hallen i Alvik i Stockholm, vid tidpunkten Europas största tennishall, inför invigningen den 15 januari 1937. Mycket stod på spel eftersom klubben skulle vara värd för stortävlingen King’s Cup. Upphandlingen av belysningen var därför ”… långvarig och ingående”. Till stora tävlingshallen levererades 18 st armaturer av den största storleken med diameter 1 400 mm.[112] Till Salks träningshallar levererades totalt 42 st armaturer av näst största storleken med diameter 1 200 mm.

År 1937 började en ny tennisarmatur nr 3449 för blandljus att tillverkas. Blandljus var en nyhet på belysningsområdet. Nr 3449 hade dels en ny reflektor, med plats för kvicksilverlampa och tre glödlampor, och dels en ny fästanordning. Falkenbergs tennishall var första anläggningen att installera armaturen.[112][113]

Kraven på belysningsarmatur i tennishallar var höga. Den skulle vara helt bländfri från alla håll och samtidigt belysa bollen likvärdigt ur samtliga vinklar både i horisontal- och vertikalplan. Skuggor och bländningar ledde till felbedömningar i den snabba sporten vilket på stora tävlingar inte var acceptabelt.[113] Bröderna Malmströms tillverkade även domartribuner till tennishallar.[114] De ingick i sortimentet för stålrörsmöbler.

Järnvägsarmatur (1926–1953)[redigera | redigera wikitext]

Bangårdsbelysning för kontaktledningsbryggor, djupstrålande (nr 3278) och bredstrålande (nr 3277), diameter 400 mm (1933).[115]

De första artiklarna till Statens järnvägar (SJ) levererades från år 1926.[43] Det var inledningsvis ett antal belysningsarmaturer för invändigt bruk i järnvägsvagnar samt värmeströmbrytare av gjuten mässing. Vid den här tiden fanns det cirka 200 privatbanor i Sverige vilka också utgjorde kundunderlag för järnvägsarmaturen.[116] Under de påföljande åren utvecklades SJ-samarbetet med bangårdsarmaturer, värmereglage, sektionsavskiljare och olika högspänningsapparater. De första bangårdsarmaturerna, djup- respektive bredstrålande, av gjuten mässing och lackerad kopparplåt, levererades i början av år 1933.[115] Järnvägsarmatur levererades från cirka år 1930 även till de turkiska statsbanorna.

Samarbetet med SJ följde samma mönster som den omfattande elektrifieringen och 1939 års förstatligande av den svenska järnvägen, med en kraftig ökning av både person- och godstrafiken, vilket var särskilt markant under andra världskriget då bensin var en bristvara.[62]

Specialkatalogen för järnvägsarmatur och högspänningsapparater från år 1934 innehåller

  • 25 st belysningsarmaturer för de svenska och turkiska statsbanorna,
  • 2 st askkoppar,
  • 1 st glas- och karaffställ,
  • 4 st värmereglagehandtag,
  • 1 st värmeströmbrytare,
  • 8 st olika lamphållare,
  • 3 st belysningsarmaturer för bangårdar,
  • 1 st tågvärmekoppling,
  • 1 st tågvärmepost,
  • 1 st säkerhetsapparat (till tågkaminerna) och
  • 5 st sektionsavskiljare.

Eftersom företaget tillverkade stålrörsmöbler kom det beställningar från SJ även på soffstommar.[7]

Med i sortimentet fanns reservbelysningsarmatur nr 3093[117][118] för stearinljus avsedd att användas om det elektriska ljuset i tågkupén skulle strejka. Till denna armatur tillverkade Liljeholmens Stearinfabriks AB ett stearinljus med specialmått för att passa i behållaren. Stearinljuset fick namnet kupéljus med tanke på användningsområdet. Trots att dess ursprungliga syfte sedan länge är borta finns kupéljusen från Liljeholmens fortfarande kvar att köpa ute i handeln.

Åren 1937 och 1939 togs nya järnvägsarmaturer fram. Bland annat en ljusramp med indirekt belysning till SJ:s helt nya restaurangvagnar.[119]

Tillverkningen av vissa bangårdsarmaturer togs över av Aseaägda företaget Cebe med tillverkning i Svalöv från och med år 1949.[120] Vissa sektionsavskiljare och tågvärmekopplingar förekommer som artiklar hos både Bröderna Malmströms och Cebe.[52] Värt att notera är att Cebe är en förkortning av det äldre namnet Elektriska AB Chr Bergh & Co som 1919–1926 ägde den äldre Sven & Hugo Malmströms metallvarufabriks fastighet och verksamhet på Porslinsgatan 7 i Malmö.

Sjukhusarmatur (1930–1975)[redigera | redigera wikitext]

Nr 3478 b, patenterad[67] sjuksalsbelysning, vridbar reflektorskärm, gjuten aluminum, lackerad (1939).

Företagets mest framgångsrika sjukhusarmatur (nr 3283) togs fram år 1934. För denna konstruktion gjordes ett patentanspråk i januari samma år. Patentansökan godkändes av Patentverket i januari 1935. Men invändningar mot patentansökan lämnades av konkurrenterna Arvid Böhlmarks lampfabrik och Malmö metallvarufabrik. Justeringar i patentanspråket gjordes och därefter avvisade Patentverket invändningarna i augusti 1937.[67][121]

Armaturen valdes efter ”mycket noggranna prov … under närmare ett års tid” till Karolinska sjukhusets nya radiumhem. Även ”länslasaretten i Falun och Borås, lasaretten i Ulricehamn och Landskrona och Sophiahemmet i Stockholm” nämns som kunder liksom ett visst intresse ”från främmande länder”.[121]

År 1939 förbättrades konstruktionen av sjukhusarmatur nr 3283. Den såg i stort sett likadan ut men tillverkades istället av aluminium och fick det nya modellnumret 3478. Karolinska sjukhuset gjorde ytterligare en omfattande beställning av den nya armaturen.[33]

År 1940 nämns ”Karolinska sjukhusets nybyggnader 1939” och ”länslasaretten i Falun, Borås och Söderköping, Sophiahemmet i Stockholm, lasaretten i Ulricehamn, Landskrona, Växjö och Alingsås” som kunder.[122] År 1961 nämns ”Akademiska sjukhuset i Uppsala, Malmö allmänna sjukhus, lasaretten i Enköping, Kiruna, Lidköping och Karlskrona” som kunder.[123] Modell nr 3478 togs ur produktion i mitten av 1960-talet.

Sängarmatur (1957–1975)[redigera | redigera wikitext]

Nr 5103, sängarmatur med patenterat[94] väggfäste, Hvidhovre Hospital, Köpenhamn (1975).

Sängarmaturen var en moduluppbyggd, cirka 1 meter lång väggmonterad arm som var ledad från väggen i horisontalplanet. Sängarmatur och vårdrumspaneler började komma i företagets produktion från år 1957. Produkterna tog tillvara de specifika behov som både patienter (höger- och vänsterhänta) och vårdpersonal hade vid platsen för sjukhussängarna. Ett genombrott var när Enköpings nya lasarett som invigdes år 1959 valde att köpa in BM:s sängarmaturer. Därefter spreds nyheten till flera sjukhus i Sverige och utomlands.[124][125]

Sängarmaturerna hade komponenter som 8-kanals radio, uttag för hörlurar och kuddhögtalare, patientsignal, rökdetektor, läslampa, nattlampa och i vissa fall system för internkommunikation. Utrustning för starkström och svagström samt känslig signalöverföring från sjukhusets centralradioanläggning var samlat i ett och samma manöverhus.[126] Läslampan var svängbar i alla riktningar, hade utbalanserad bärarm med parallellstyrd reflektorskärm och var utformad så att även läkare och vårdpersonal kunde använda den vid enklare undersökningar och smärre ingrepp. Fördelen med sängarmaturerna ansågs vara dess multifunktion, att intilliggande patienter inte stördes av ljud eller ljus, att ingen extra utrustning behövde placeras i nattbordet och att golvet blev fritt från sladdar.[127] Sängarmaturerna var mer tekniskt avancerade än företagets tidigare produkter tack vare elektronikens snabba utveckling på 1960- och 1970-talen. Flera patentanspråk gjordes. Totalt producerades fyra generationer av sängarmaturen som levererades i fler än 12 000 exemplar[128] till olika vårdinrättningar under åren 1957–1975.

Den fjärde och sista generationen sängarmaturer från 1970-talets mitt, nr 5103, hade en i Sverige och Danmark patenterad fjäderkonstruktion i väggfästet[94] som gjorde armaturen vikbar från väggen i vertikalplanet, i händelse av att patienten försökte häva sig upp i sängen med hjälp av den, och samtidigt svängbar i horisontalplanet. Dessa sängarmaturer var byggda i ett enda stycke strängpressad aluminiumprofil.

Sängarmaturerna fortsatte produceras även efter år 1974 och fram till 1980-talet på licens bland annat av Landstingens inköpscentral (LIC) i Eneryda.

Stålrörsmöbler (1938–1970)[redigera | redigera wikitext]

Typ M15, största bredd 55 cm, sitthöjd 48 cm, sits och rygg i kalvskinn, Carl-Axel Acking för Bröderna Malmströms metallvarufabrik (1939).

Bröderna Malmströms metallvarufabrik tillverkade stålrörsmöbler varav vissa hade heldragna stålrör.[129] Vilket betydde att konstruktionen inte hade några skarvar eller skruvar som höll ihop den och därför inte heller ”… hade några svaga punkter”. Sydsvenskan skriver i ett reportage från Skånemässan (exposén i rum 9 på första våningen) om möblerna att ”… stålrören ha exakt samma form överallt i motsats till andra produkter där materialet icke varit tillräckligt förstklassigt för att motstå böjningarna utan antagit en mer eller mindre kantig form”.[130] Sittmöbler som fåtöljer, arbetsstolar och pallar, och även arbetsbord, avlastningsbord och satsbord fanns i standardsortimentet. Stålrörsmöbler tillverkades också kundanpassade efter ritning.[68]

Normalt levererades rören blankförkromade men kunde som alternativ fås i blank eller matt mässing. När rören i möblerna var blankförmässingade var de också fernissade med zaponlack för att undvika behov av polering. Sittmöblernas klädsel var av pegamoid eller tyg, armstöden var normalt svartlackerade. Bordsskivorna var lackerade eller belagda med träfanér.

Vissa stålrörsmöbler var, precis som vissa belysningsarmaturer, designsamarbeten med arkitekt Carl-Axel Acking. Bland annat sittmöbeln typ M15 som togs fram i samband med inredningen till SARA-restaurangen Göta Källare i Stockholm år 1939.[131] Typ M15 hade sits klädd i kalvskinn och ryggstöd i flätat kalvskinn. Den var enligt ritningarna för Göta Källare föreskriven i förmässingat utförande och användes till restaurangens orkesterpodium.

Inom ramen för möbelproduktionen tillverkades stommar till soffor i SJ:s tågvagnar[7] och domaretribuner till tennishallar.[114]

Inredningar[redigera | redigera wikitext]

Medborgarhuset, Stockholm. Nr 5021, väggarmatur ”Pojken och flickan”, gjuten brons, höjd 520 mm, Carl Elmberg för Bröderna Malmströms metallvarufabrik (1939)

Ett urval av inredningsprojekt med specialanpassad belysningsarmatur och annan utrustning i byggnader med särskilt kulturhistoriskt värde.

Kataloger[redigera | redigera wikitext]

Totalt producerades 34 huvud-, supplement- och specialkataloger och en mängd olika produktbroschyrer. De tre första katalogerna producerades i ljustryck och har därför produkter avbildade enbart på varannan sida åtskilda av silkespapper. Därefter användes offsettryck. De första katalogerna över belysningsarmatur och den sista i serien saknade löpnummer. Övriga kataloger var tydligt numrerade från nr 10. Alla artiklar som producerades hade produktserienummer som även listades i tabellform längst bak i katalogerna.

För belysningsbranschen var hösten den vanligaste inköpsperioden på året. Därför var senaste katalogen oftast tryckt och klar i augusti månad.

Katalogproduktioner, 1926–1968
Årtal Nummer Typ Antal sidor
1926 — Huvudkatalog 52
1927 — Huvudkatalog 88
1928 — Huvudkatalog 106
1929 — Huvudkatalog 84
1930 — Huvudkatalog
1930 — Affärs- och teknisk belysning, upplaga 1
1930 — Belysningsarmatur för järnvägar (folder) 8
1931 — Huvudkatalog 140
1932 — Huvudkatalog 76
1933 — Affärs- och teknisk belysning, upplaga 2 92
1933 — Huvudkatalog 116
1934 10 Järnvägsarmatur högspänningsapparater mm 36
1934 11 Huvudkatalog 132
1935 12 Supplement till 11 28
1936 13 Huvudkatalog 248
1936 — Affärs- och teknisk belysning, särtryck ur 13
1937 14 Supplement till 13 44
1938 15 Huvudkatalog 84
1939 16 Specialkatalog, Askurnor 28
1939 17 Huvudkatalog 132
1940 18 Huvudkatalog 86
1940 19 Supplement till 17 20
1940 20 Specialkatalog, Sjukhusarmatur 20
1940 21 Specialkatalog, KG-armaturen 28
1940 22 Specialkatalog, Stålrörsmöbler 28
1941 23 Supplement till 17 36
1942 24 Huvudkatalog 180
1944 25 Huvudkatalog 52
1946 26 Huvudkatalog 260
1949 27 Supplement till 26 44
1951 28 Supplement till 26 och 27 44
1952 29 Specialkatalog, Lysrörsarmatur 16
1952 30 Huvudkatalog 204
1968 — Huvudkatalog 68

Priser och leveransvillkor[redigera | redigera wikitext]

Flera av prislistorna var tryckta direkt i katalogerna. Produktpriser angavs brutto enligt bruttoprissystemet, men då det systemet under åren efter andra världskriget kritiserades för att vara konkurrensbegränsande, vilket ledde till ett bruttoprisförbud i Sverige år 1953,[135] angavs nettopriser (återförsäljarens inköpspriser) i separat tryckta prislistor från och med slutet av 1940-talet. Alla priser gällde normalt med fri leverans inom Sverige från fabriken i Malmö. Kostnader för emballage debiterades men till självkostnadspris. Träemballage kunde återtas och då krediterades 2⁄3 av emballagekostnaderna.[100]

Utställningslokaler[redigera | redigera wikitext]

Malmö[redigera | redigera wikitext]

  • 1930–1935, Kungsgatan 35.
  • 1935–1946, Stortorget 25.
  • 1947–1957, Porslinsgatan 3.
  • 1957–1974, Malmövägen 154, Klågerup.

Stockholm[redigera | redigera wikitext]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

  • Metallgjuteriet, bindstycksarbete och handformning, Porslinsgatan 7, Malmö (1946).

    Metallgjuteriet, bindstycksarbete och handformning, Porslinsgatan 7, Malmö (1946).

  • Gördelmakeriet, Porslinsgatan 7, Malmö (1946).

    Gördelmakeriet, Porslinsgatan 7, Malmö (1946).

  • Sliperiet, Porslinsgatan 5, Malmö (1946).

    Sliperiet, Porslinsgatan 5, Malmö (1946).

  • Revolversvarvning, maskinverkstaden, Porslinsgatan 5, Malmö (1946).

    Revolversvarvning, maskinverkstaden, Porslinsgatan 5, Malmö (1946).

  • Supportsvarvning, maskinverkstaden, Porslinsgatan 5, Malmö (1946).

    Supportsvarvning, maskinverkstaden, Porslinsgatan 5, Malmö (1946).

  • Automatsvarvning, maskinverkstaden, Porslinsgatan 5, Malmö (1946).

    Automatsvarvning, maskinverkstaden, Porslinsgatan 5, Malmö (1946).

  • Trycksvarvning, maskinverkstaden, Porslinsgatan 5, Malmö (1946).

    Trycksvarvning, maskinverkstaden, Porslinsgatan 5, Malmö (1946).

  • Friktionspressning (125 ton), maskinverkstaden, Porslinsgatan 5, Malmö (1946).

    Friktionspressning (125 ton), maskinverkstaden, Porslinsgatan 5, Malmö (1946).

  • Revolverpressning, maskinverkstaden, Porslinsgatan 5, Malmö (1946).

    Revolverpressning, maskinverkstaden, Porslinsgatan 5, Malmö (1946).

  • Verktygstillverkning, Porslinsgatan 5, Malmö (1946).

    Verktygstillverkning, Porslinsgatan 5, Malmö (1946).

  • Svetsning, stålrörsmöbler, Porslinsgatan 5, Malmö (1946).

    Svetsning, stålrörsmöbler, Porslinsgatan 5, Malmö (1946).

  • Sömnadsateljén, sidenskärmar, Porslinsgatan 3, Malmö (1946).

    Sömnadsateljén, sidenskärmar, Porslinsgatan 3, Malmö (1946).

  • Montering, hemarmatur, Porslinsgatan 7, Malmö (1946).

    Montering, hemarmatur, Porslinsgatan 7, Malmö (1946).

  • Montering av ledarmaturer, Porslinsgatan 5, Malmö (1946).

    Montering av ledarmaturer, Porslinsgatan 5, Malmö (1946).

  • Emballering, Porslinsgatan 7, Malmö (1946).

    Emballering, Porslinsgatan 7, Malmö (1946).

Se även[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Det bör nämnas att Ateljé Lyktan är en känd skånsk belysningsproducent, dock inte belägen Malmö, utan Åhus. Bortsett från det skulle företaget platsa i tabellen, men under periodens mitt, eftersom det var ett yngre företag och då mindre än de andra. Som jämförelsetal så uppger Ateljé Lyktan ett salufört värde år 1956 på 694 000 kr.
  2. ^ [a b c] Enbart verksamma år inkluderade.
  3. ^ [a b c d] Uppgift om antal anställda ej obligatoriskt år 1953.
  4. ^ [a b] Avser enbart anställda i gjuteriet.
  5. ^ Arvid Böhlmarks lampfabrik, Stockholm, redovisar år 1950 ett totalt salufört värde om 2 320 500 kr varav 1 400 000 kr avser elektrisk belysningsarmatur.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Lamphållare”. Malmströms post (7/1933): s. 2. 8 augusti 1933. Läst 14 juni 2021. 
  2. ^ [a b c] Edy Velander (15 januari 1932). ”En svensk S-märkt lamphållare”. Elektricitetens Rationella Användning, ERA. Läst 14 juni 2021 (via Kungliga biblioteket). 
  3. ^ [a b] ”Lamphållare nu en svensk artikel”. Svenska Dagbladet. 14 augusti 1932. https://www.svd.se/arkiv/1932-08-14/10/SVD. Läst 29 oktober 2022. 
  4. ^ ”Pinuppor utställs med kyrkkronor”. Arbetet: s. 3. 29 mars 1947. Läst 28 december 2022 (via Kungliga biblioteket). 
  5. ^ [a b c d] Björk, Christian; Hedqvist, Hedvig; Ericson, Eric (2018). Swedish modern. Orosdi-Back. ISBN 9789188629449. OCLC 1071565133. https://www.worldcat.org/title/swedish-modern/oclc/1071565133. Läst 15 juni 2021 
  6. ^ Askurnor, specialkatalog nr 16. 1939. Läst 3 september 2022 
  7. ^ [a b c d e f g] 20-årsjubileumsbok. Malmö: Br Malmströms metallvarufabrik. 1946–1950. Läst 3 september 2022 
  8. ^ [a b c] Kommerskollegium, Statistiska byrån. H I aaa, Specialuppgifter från fabriker, Riksarkivet. Läst 10 augusti 2023.
  9. ^ [a b c] ”Elektrogalvaniska avdelningen”. Malmströms post (1/1936): s. 1. 27 februari 1936. Läst 3 september 2022. 
  10. ^ ”Om förkromning”. Malmströms post (4/1933): s. 1. 26 april 1933. Läst 3 september 2022. 
  11. ^ Huvudkatalog. 1931. sid. 6. Läst 10 januari 2023 
  12. ^ Huvudkatalog. 1931. sid. 102. Läst 3 september 2022 
  13. ^ Affärs- och teknisk belysning, upplaga 2. 1933. sid. 61. Läst 8 september 2022 
  14. ^ ”I många former trivs vårt sköna elektriska ljus: Landets flesta armaturfabriker belägna i Malmö”. Arbetet. 17 november 1932. Läst 26 augusti 2023 (via Kungliga biblioteket). 
  15. ^ [a b] Åmark, Karl (1952). Kristidspolitik och kristidshushållning i Sverige under och efter andra världskriget. Esselte, Stockholm: Handelsdepartementet (SOU 1952:49). sid. 501–510 
  16. ^ Einar Bäckströms metallvarufabrik, Elektrometall, E Hansson & Co metallvarufabrik, Malmö metallvarufabrik, Upsala armaturfabrik, katalogarkiv 1916–1968, Kungliga biblioteket. Läst den 14 januari 2023.
  17. ^ Krigsmaterielverket. C 3 b, Inköpsdiariet: firmaregister, Riksarkivet. Läst 8 augusti 2023.
  18. ^ Geijer, Mia (2018). Det svarta järnet. Walborg bokförlag samt länsstyrelserna i Örebro, Gävleborg, Dalarna, Södermanland, Värmland, Västmanland och Uppsala. sid. 53–91. ISBN 9789197831895 
  19. ^ ”Lönestatistisk årsbok för Sverige 1946”. Statistiska centralbyrån. https://www.scb.se/hitta-statistik/sok/?epsremainingpath=Index&Subject=allsubjects&Series=L%c3%b6nestatistisk+%c3%a5rsbok+f%c3%b6r+Sverige+(SOS)+1929-1951&From=1940&To=1949&Sort=date&Query=&Page=1&Tab=older&Exact=False. Läst 11 augusti 2023. 
  20. ^ ”Arbetsgivaravgift”. Ekonomifakta. https://www.ekonomifakta.se/Arbetsgivaravgift. Läst 12 augusti 2023. 
  21. ^ Omsättningsskatten. Centrala omsättningsskattenämnden, meddelande nr 6, som bilaga i branschtidskriften ERA. 1941 
  22. ^ [a b] ”Samlade utgåvor 1933–1939”. Malmströms post. Läst 14 juni 2021. 
  23. ^ Gyllin, Yngve (1959). 75 år 1884–1959. (Via Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek). Tryckeri AB Framtiden, Malmö: Metallindustriarbetareförbundets avdelning 4. sid. 7. Läst 4 februari 2023 
  24. ^ ”Ytterligare bidrag till kampfonden”. Arbetet: s. 3. 11 april 1947. Läst 28 december 2022 (via Kungliga biblioteket). 
  25. ^ ”Sextio år”. Arbetet: s. 5. 22 maj 1943. Läst 28 december 2022 (via Kungliga biblioteket). 
  26. ^ [a b c] ”Femtio år”. Arbetet: s. 5. 7 november 1942. Läst 28 december 2022 (via Kungliga biblioteket). 
  27. ^ [a b] ”18 fick medalj hos malmöfirma”. Arbetet: s. 9. 14 april 1946. Läst 28 december 2022 (via Kungliga biblioteket). 
  28. ^ Verksamhetsberättelse. (Via Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek). Svenska metallindustriarbetareförbundets avd 4, Malmö. 1953. sid. 18–23. Läst 9 augusti 2023 
  29. ^ ”Metallhalvfabrikatens framställning”. Malmströms post (2–3/1934): s. 1–4. 17 mars 1934. Läst 14 juni 2021. 
  30. ^ ”Glaset som armaturmaterial”. Malmströms post (2/1933): s. 2. 28 februari 1933. Läst 14 juni 2021. 
  31. ^ Supplementkatalog nr 14. 1937. sid. 28. Läst 8 september 2022 
  32. ^ [a b] ”Hälsingborgs konserthus”. Malmströms post (2/1933): s. 1. 28 februari 1933. Läst 14 juni 2021. 
  33. ^ [a b c d] ”New York Expo 1939”. Malmströms post (1/1939): s. 1–3. 25 maj 1939. Läst 14 juni 2021. 
  34. ^ [a b] KG-armaturen, specialkatalog nr 21. 1940. sid. 19. Läst 7 september 2022 
  35. ^ Huldt, Åke; Hörlen, Mattis; Seitz, Heribert; Hald-Steenberg, Elisa (1941). Konsthantverk och hemslöjd i Sverige 1930–1940. Almqvist & Wiksell Boktryckeri, Uppsala: Förlag AB Bokförmedlingen, Göteborg 
  36. ^ [a b] Hasselrot, Astrid (2020). Medborgarhuset i stockholmarnas hjärtan. Stockholmia förlag. ISBN 9789170313233. OCLC 1235718174. https://www.worldcat.org/title/medborgarhuset-i-stockholmarnas-hjartan/oclc/1235718174. Läst 3 november 2021 
  37. ^ [a b] Huvudkatalog nr 18. 1940. sid. 78–79. Läst 14 juni 2021 
  38. ^ Supplementkatalog nr 23. 1941. sid. 31. Läst 14 juni 2021 
  39. ^ [a b] Huvudkatalog. 1968. sid. 3. Läst 14 juni 2021 
  40. ^ Ledamotsförteckning. Stockholm: Svenska teknologföreningen. 1945–1947 
  41. ^ [a b c d e f g h i] Ackings arkiv, Sveriges nationella centrum för arkitektur och design (ArkDes), Stockholm
  42. ^ BM-armatur, ritningsarkiv, Kungl järnvägsstyrelsen, Maskintekniska byrån, fr o m 1926
  43. ^ [a b c] Intyg från Kungl järnvägsstyrelsen, Maskintekniska byrån, signerat förste byråingenjör Carl von Köhler, 1933-01-03
  44. ^ Supplementkatalog nr 28. 1951. sid. 20–21. Läst 28 april 2023 
  45. ^ Utställningshallens gästbok. 1951. Läst 28 april 2023 
  46. ^ Harry Lundahl (26 mars 1942). ”Thule, Malmströms och Kockum klassegrare uti bordtenniskorpen”. Arbetet. Läst 27 juni 2023. 
  47. ^ [a b c d] Andersson, Martin (5 juni 2022). ”Golvlampa från Malmö såld på auktion för 350 000 kronor”. Sydsvenskan. https://www.sydsvenskan.se/2022-06-05/golvlampa-fran-malmo-sald-pa-auktion-for-350000-kronor. Läst 8 juni 2022. 
  48. ^ ”Platsannonser”. Skånska Dagbladet: s. 2. 9 mars 1906. https://tidningar.kb.se/4112775/1906-03-09/edition/170091/part/2/page/2/. Läst 25 december 2022. 
  49. ^ Yngveson, Britt (2 september 2007). ”På jakt efter tre stora fabrikers historia: Bröder startade metallvarufabrik”. Sydsvenskan. Läst 15 maj 2021. 
  50. ^ [a b] Yngveson, Britt (9 september 2007). ”Arvtagare minns Bröderna Malmströms metallvarufabrik”. Sydsvenskan. Läst 15 maj 2021. 
  51. ^ [a b c] Smitt, Rikard (2007). Malmöföretagen förr och nu. Malmö: Project Management AB. sid. 86. ISBN 9789197722209 
  52. ^ [a b] Cebe Minnesbilder, 1938
  53. ^ Brevpapper, Elektriska aktiebolaget Chr Bergh & Co, 1925-10-02
  54. ^ ”Stor utvidgning av Chr Bergh & Co”. Dagens Nyheter: s. 11. 19 januari 1919. https://arkivet.dn.se/tidning/1919-01-19/17/11. Läst 30 oktober 2022. 
  55. ^ Barros Eriksson, Jonas (2020). Ystad-Metall 1919–1969. Bokförlaget Arena. sid. 16–21. ISBN 9789178435319. OCLC 1228732921. https://www.worldcat.org/title/ystad-metall-1919-1969/oclc/1228732921. Läst 30 december 2021 
  56. ^ Cebe:s webbplats, cebebelysning.se, läst den 15 maj 2021
  57. ^ Riksarkivet, IM Malmö, DIAA: 110, kv 1:a Axel, tomt nr 21, fastighetsböcker. Läst 22 november 2022.
  58. ^ Prawitz, Gunnar (28 september 1944). ”Sveriges statskalender: Vem är vem inom handel och industri?”. Projekt Runeberg. Prawitz, Asplund, Anderson. sid. 318. http://runeberg.org/vemindu/0330.html. Läst 9 juni 2022. 
  59. ^ Arkiverad brevkorrespondens, 1924–1925
  60. ^ [a b c] Dahmén, Eric (1950). Svensk industriell företagarverksamhet: Kausalanalys av den industriella utvecklingen 1919–1939. Uppsala: Industriens Utredningsinstitut. sid. 32–44. ISBN 9900091868 
  61. ^ [a b] ”Sju år”. Malmströms post (3/1933): s. 1. 30 mars 1933. Läst 14 juni 2021. 
  62. ^ [a b c] Sjöberg, Arne (1956). Sveriges järnvägar 100 år 1856–1956. Kungliga järnvägsstyrelsen. OCLC 576313122. https://www.worldcat.org/title/sveriges-jarnvagar-hundra-ar/oclc/576313122. Läst 26 juli 2022 
  63. ^ Handling, varumärkesregistret, 1930-02-18
  64. ^ [a b] Almqvist, Glans; Lars Magnusson (2001). Den svenska framgångssagan?. Stockholm: Fischer & Co. sid. 28. ISBN 9170549451 
  65. ^ ”Historisk BNP-utveckling”. Ekonomifakta. https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Ekonomi/globala-utvecklingstrender/historisk-bnp-utveckling/. Läst 19 januari 2023. 
  66. ^ Back, Malmsten, Häger, Bjurling (1989). Malmö stads historia, femte delen 1914–1939. Kira förlag. ISBN 9789179707934. Läst 15 april 2022 
  67. ^ [a b c d] Br Malmströms metallvarufabrik, "Belysningsarmatur för sjukhus", SE 91995, publicerad 1938-04-14, utfärdad 1934-01-30
  68. ^ [a b] Stålrörsmöbler, specialkatalog nr 22. 1940. sid. 2. Läst 8 februari 2023 
  69. ^ Sydsvenska Dagbladet, Malmö rådhusrätt ansåg patentet ogillt, 1937-12-18
  70. ^ Stockholmstidningen, Ingenjör Lindesvärd vann patentmålet, 1937-12-19
  71. ^ ”Hovrätten ansåg Megaphos-patentet ogillt”. Arbetet: s. 5. 3 maj 1938. Läst 31 december 2022 (via Kungliga biblioteket). 
  72. ^ [a b] Inskrivningsdomarna i Malmö DI:19, sid 11
  73. ^ Brandförsäkringskommittén i Malmö F 1a:101, nr 10846
  74. ^ Huvudkataloger nr 18 (1940), nr 23 (1941), nr 24 (1942), nr 25 (1944) och nr 26 (1946), specialkataloger nr 20 (1940), nr 21 (1940) och nr 22 (1940), supplementkataloger nr 19 (1940) och nr 27 (1949)
  75. ^ Mönsteransökningar nr 56 och 60, registreringsakter nr 2416–2417, Patent- och registreringsverkets arkiv, 1944-08-10. Läst 2 augusti 2023.
  76. ^ Brandförsäkringskommittén i Malmö F 1:a:96, nr 10304–10305
  77. ^ Ritning, handlingar, Malmö stadsbyggnadskontor, 1945
  78. ^ Inskrivningsdomarna i Malmö DI:29, sid 53
  79. ^ ”Medaljering vid Malmströms metallvarufabrik”. Svenska Dagbladet. 14 april 1946. https://www.svd.se/arkiv/1946-04-14/21/SVD. Läst 30 oktober 2022. 
  80. ^ Annons, Sydsvenskan, 1953-06-28
  81. ^ Specialkatalog 29, 1952, Lysrörsarmatur
  82. ^ Karlsson, Lars Olov; Carl-Axel Alrenius (1981). SJ 125 år. K W Gullers. sid. 78 
  83. ^ ”Norrköpingsfabrik skall avveckla, 15 utan arbete”. Norrköpings Tidningar. 10 februari 1959. Läst 21 februari 2023. 
  84. ^ Gyllin, Yngve (1959). 75 år 1884–1959. (Via Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek). Tryckeri AB Framtiden, Malmö: Metallindustriarbetareförbundets avdelning 4. sid. 93–95. Läst 2 februari 2023 
  85. ^ Berggren, Jenny (8 december 2020). ”Fyra års motvind i fackets arbete mot hyvling”. Arbetet. https://arbetet.se/2020/12/08/fyra-ars-motvind-i-fackets-arbete-mot-hyvling/. Läst 14 februari 2023. 
  86. ^ Folke Löfström, arkitekt (1967). Katarina Dunér. red. ”Några reflexioner om landets sjukvårdsplanering”. Arkitekten (Gunnar Strokirk) (17): sid. 427–429. Läst 29 april 2023. 
  87. ^ ”Total lagerrensning”. Dagens Nyheter: s. 26. 27 juni 1975. https://arkivet.dn.se/tidning/1975-06-27/11171-170/26. Läst 4 november 2022. 
  88. ^ Fastighetskort, tomt nr 21, Malmö stadsbyggnadskontor
  89. ^ Br Malmströms metallvarufabrik, "Karbidlampa", SE 104865, publicerad 1942-06-30, utfärdad 1940-11-05
  90. ^ [a b] Br Malmströms metallvarufabrik, "Kronljuslamphållare, s k ljusimitationslamphållare", SE 110946, publicerad 1944-06-20, utfärdad 1942-07-22
  91. ^ Br Malmströms metallvarufabrik, "Kronelyslampeholder", DK 64410, publicerad 1946-04-01, utfärdad 1942-07-22
  92. ^ [a b] Br Malmströms metallvarufabrik, "Anordning vid utbalanserad bärarm för elektriska armaturer", SE 117122, publicerad 1946-09-03, utfärdad 1944-06-19
  93. ^ Br Malmströms metallvarufabrik, "Nippel för genomföringshål för elektrisk kabel", SE 122781, publicerad 1948-09-21, utfärdad 1945-11-19
  94. ^ [a b c] BM-armatur, "Vårdrumsarmatur", SE 398549, publicerad 1977-12-27, utfärdad 1974-05-30
  95. ^ BM-armatur, "Sengelampe isaer til hospitaler og plejehjem", DK 145028, publicerad 1982-08-02, utfärdad 1974-05-30
  96. ^ Miller, Judith (2004). Epoker och stilar i inredningen. Egmont Richter. sid. 14–50. ISBN 9177155386. OCLC 186629775. https://www.worldcat.org/title/epoker-och-stilar-i-inredningen/oclc/186629775. Läst 25 januari 2022 
  97. ^ [a b] Björk, Christian; Geiger Ohlin, Erika; Nord, Anders (2022). Otto Schulz: Möbler och inredningar 1910–1950. Livonia print, Stockholm: Chr Förlag. sid. 14–53. ISBN 9789152706459 
  98. ^ Jota (6 mars 1949). ”En enda armaturfabrik gör 889 lampmodeller”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1949-03-06/11161-63/16. Läst 15 november 2022. 
  99. ^ ”Vår nya katalog över modern elektrisk belysningsarmatur”. Svenska Dagbladet. 30 mars 1933. Läst 17 juli 2023. 
  100. ^ [a b c] Samlad utgivning av produktkataloger och foldrar. 1926–1968 
  101. ^ ”Belysningsarmatur för H M Konungens och H K H Kronprinsens nya järnvägsvagnar”. Malmströms post (6/1933): s. 1. 18 juli 1933. Läst 14 juni 2021. 
  102. ^ Semkos arkiv. Laboratorieprotokoll, akter i provningsärenden F1:52 1931–1937, Riksarkivet. Läst 28 juli 2023.
  103. ^ Järnvägsarmatur högspänningsapparater mm, specialkatalog nr 10. 1934. sid. 13. Läst 15 juni 2021 
  104. ^ Huvudkatalog nr 17. 1939. sid. 63. Läst 19 januari 2023 
  105. ^ Huvudkatalog nr 17. 1939. sid. 69. Läst 19 januari 2023 
  106. ^ Produktkatalog, 1968, sid 15
  107. ^ ”Vårt bygge” (Filmarkivet.se). HSB. 1948. https://www.filmarkivet.se/movies/vart-bygge/. Läst 5 juli 2023. 
  108. ^ Supplementkatalog nr 27. 1949. sid. 19. Läst 7 september 2022 
  109. ^ Semkos arkiv. Korrespondens beträffande platsbelysningar Luxo 1001 och BM nr 2700, F1:153–155, 1944, Riksarkivet. Läst 1 augusti 2023.
  110. ^ ”Tennishallsbelysning”. Malmströms post (9/1933): s. 1. 31 oktober 1933. Läst 7 september 2022. 
  111. ^ Huvudkatalog nr 24. 1942. sid. 162. Läst 19 januari 2023 
  112. ^ [a b] ”Tennissporten”. Malmströms post (1/1937): s. 1–2. 25 januari 1937. Läst 19 januari 2023. 
  113. ^ [a b] Supplementkatalog nr 14. 1937. sid. 34–35. Läst 7 september 2022 
  114. ^ [a b] ”Nytt från tennismarknaden”. Malmströms post (5/1935): s. 1–2. 14 december 1935. Läst 7 september 2022. 
  115. ^ [a b] ”SJ:s nya bangårdsarmatur”. Malmströms post (3/1933): s. 2. 30 mars 1933. Läst 14 juni 2021. 
  116. ^ Per J Andersson (3 juni 2019). ”Radioprogrammet Räls: Hela Sveriges järnväg”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/avsnitt/1298424. Läst 4 augusti 2022. 
  117. ^ Järnvägsarmatur högspänningsapparater mm, specialkatalog nr 10. 1934. sid. 7. Läst 25 december 2021 
  118. ^ Originalritning nr 16590, 1926-01-22, skala 1:1, signerad överingenjör Köhler
  119. ^ ”Några nya typer av järnvägsarmatur”. Malmströms post (3/1937): s. 1–2. 10 augusti 1937. Läst 25 december 2021. 
  120. ^ ”Aseaterna i Svalöv trivs på skånska slätten”. Vi aseater (personaltidning): s. 10. Mars 1949. Nr 3, årgång 12. Läst 12 februari 2023. 
  121. ^ [a b] ”Ytterligare framgångar för vår sjukhusarmatur nr 3283”. Malmströms post (5/1937): s. 1–2. 16 november 1937. Läst 7 september 2022. 
  122. ^ Sjukhusarmatur, specialkatalog nr 20. 1940. sid. 15. Läst 7 september 2022 
  123. ^ Broschyr, 1961
  124. ^ ”Malmöingenjör löser problemet med belysningen för sjuksalar”. Sydsvenskan. 28 mars 1959. 
  125. ^ Malmöredaktionen (28 mars 1959). ”Ingenjör konstruerade ideallampa för sjukhussäng”. Svenska Dagbladet: s. 24. https://www.svd.se/arkiv/1959-03-28/24/SVD. Läst 28 november 2022. 
  126. ^ Produktkatalog, 1968, sid 36
  127. ^ BM-armatur, broschyr, 1972, Sängbelysning och vårdrumspaneler mm i sjukhusens vårdrum
  128. ^ BM-armatur, presentationsmaterial, 1975
  129. ^ ”På spaning …”. Arbetet: s. 7. 5 augusti 1940. Läst 31 december 2022 (via Kungliga biblioteket). 
  130. ^ Sydsvenska Dagbladet, 1940, Slagnummer från Bröderna Malmströms metallvarufabrik
  131. ^ ARKM 1988-04-262, C-A Acking, inredning av Göta Källare (SARA), Sveriges nationella centrum för arkitektur och design (ArkDes), Stockholm
  132. ^ Supplementkatalog nr 19. 1940. sid. 13. Läst 28 november 2022 
  133. ^ Landmarks Preservation Commission, New York City, bildmaterial
  134. ^ engelska: Julie V Iovine (14 september 2000). ”Aalto Room May Be Shown the Door” (på engelska). New York Times. https://www.nytimes.com/2000/09/14/garden/aalto-room-may-be-shown-the-door.html. Läst 4 december 2022. 
  135. ^ Bernitz, Ulf (1962). Bruttoprisförbudet och andra åtgärder mot konkurrensbegränsning i distributionen. Stockholm: Studieförbundet näringsliv och samhälle (SNS). sid. 14–23. https://juridikbok.se/books/pdf?url=5b28a9b4-dae4-4ecc-ae59-94500659b59d.pdf 
  136. ^ Folder, 20-årsjubileum, 1946

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Bröderna_Malmströms_metallvarufabrik&oldid=53972020”