Elmer Diktonius

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Elmer Diktonius
Elmer Diktonius
Elmer Diktonius
Född 20 januari 1896
Helsingfors, Finland Finland
Död 23 september 1961 (65 år)
Grankulla, Finland Finland
Yrke Författare, översättare, kritiker, tonsättare
Nationalitet Finlandssvensk
Språk Svenska
Verksam 19211961

Elmer Rafael Diktonius, född 20 januari 1896 i Helsingfors, Finland, död 23 september 1961 i Grankulla, Finland, var en finlandssvensk författare, översättare, litteratur- och musikkritiker samt tonsättare. Han var en av de ledande gestalterna inom den finlandssvenska litterära modernismen tillsammans med Edith Södergran, Hagar Olsson och Gunnar Björling.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Elmer Diktonius var i unga år inställd på att bli kompositör, och tonsatte bland annat dikter av Vilhelm Ekelund och Gustaf Fröding, som framfördes vid Helsingfors musikinstitut i maj 1920 men möttes av ett svalt mottagande[1].

Skrivandet tog dock snart överhanden, och 1921 debuterade Diktonius med Min dikt, en expressionistisk och revolutionsromantisk aforismsamling präglad av tidsandan åren kring Finska inbördeskriget och inte minst vänskapen med den kommunistiske aktivisten Otto Ville Kuusinen. I de senare böckerna, som rymmer i huvudsak dikter men även aforismer, essäer och noveller samt romanen Janne Kubik (1932), var den politiska udden nedtonad, men hela författarskapet präglas av viljan att bryta med den borgerliga estetiken, att skaka om och omskapa det litterära språket, bland annat genom att bejaka talspråkets lyriska kvaliteter och ämnesmässigt ohämmat röra sig mellan högt och lågt.

Diktonius spelade en av huvudrollerna för modernismens genombrott i den svenskspråkiga litteraturen, framför allt genom diktsamlingarna fram till och med 1930 års Stark men mörk. 1923 utgav han diktantologin Ungt hav, en samling tidiga översättningar till svenska av bland andra Ezra Pound, Carl Sandburg och Edgar Lee Masters. Han var även en av de drivande krafterna för tidskrifterna Ultra (1922) och Quosego (1928–29), vars betydelse som samlingsplatser för de finlandssvenska modernisterna knappast kan överskattas.

Diktonius senare levnad förmörkades av alkoholism och Alzheimers sjukdom. Han ligger begravd på Sandudds begravningsplats.[2]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Den gamle Diktonius.
  • 1921Min dikt
  • 1922Hårda sånger
  • 1924Taggiga lågor
  • 1925Onnela. Finsk idyll (prosa)
  • 1927Stenkol
  • 1928Ingenting och andra novellistiska skisser (prosa)
  • 1930Stark men mörk
  • 1932Janne Kubik. Ett träsnitt i ord (prosa)
  • 1933Opus 12. Musik (essäer)
  • 1934Mull och moln. Nöjd prosa, enkla dikter
  • 1935Medborgare i republiken Finland. Novelliad (prosa)
  • 1936Gräs och granit. Valda dikter och nya
  • 1938Jordisk ömhet
  • 1938Medborgare. Andra samlingen (prosa)
  • 1942Varsel
  • 1943Höstlig bastu (prosa)
  • 1948Annorlunda
  • 1951Novembervår
  • 1954Ringar i stubben, dikter och småprosa 1918-1953 (tidigare opublicerade texter, redigerad av Jörn Donner)

Min dikt och Hårda sånger återutgavs 1946 under titeln Hård början. I samband med Diktonius 60-årsdag 1956 utkom tre samlingsvolymer: Dikter, som innehöll hans samlade lyrik fram till 1942, Prosa, som omfattade hela hans samlade skönlitterära produktion, samt Meningar, som omfattade aforistik, essäer och journalistik, redigerade av Olof Enckell.

Översättningar
  • Ungt hav: ny dikt i översättning (Schildt, 1923)
  • Eino Leino: Lyriskt urval (Söderström, 1931)
  • Jan Fridegård: Karu nuoruus (Jag, Lars Hård) (Tammi, 1943)
  • Elmer Diktonius: Janne Kuutio (Janne Kubik) (Tammi, 1946)
  • Aleksis Kivi: Sju bröder (Seitsemän veljestä) (Norstedt, 1948)

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Dramatiska verk om Elmer Diktonius[redigera | redigera wikitext]

Dramatikern Magnus Nilssons skådespel Guds djärvaste ängel hade urpremiär med Teatergruppen Oktober 1987[3] och handlar om relationen mellan Elmer Diktonius och den likaledes finlandssvenska poeten Edith Södergran. Pjäsen har gjorts i ett flertal uppsättningar genom åren, däribland en version för Sveriges Television 1990.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Diktonius. Ett liv, Jörn Donner, 2007.
  2. ^ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia”. Helsingin seurakuntayhtymä. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016. 
  3. ^ Oktoberteaterns webbplats

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • "Biografiskt lexikon för Finland. 3: Republiken A–L" (SLS/Atlantis, 2011), biografisk artikel författad av Juhani Niemi.
  • Donner, Jörn (2007). Diktonius: ett liv. Stockholm: Alfabeta. Libris 10428976. ISBN 978-91-501-0847-7 
  • Finlands svenska litteraturhistoria. Andra delen: 1900-talet. Uppslagsdel. (SLS/Atlantis, 2000.) Bibliografi.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Diktonius: en bok på 60-årsdagen den 20 januari 1956. Helsingfors: Tiden. 1956. Libris 93817 
  • Ekman, Michel (2011). Må vi blicka tillbaka mot det förflutna: svenskt och finskt hos åtta finlandssvenska författare 1899–1944. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, 0039-6842 ; 749. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. Libris 12285378. ISBN 978-951-583-220-7 
  • Enckell, Olof (1946). Den unge Diktonius. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 8203781 
  • Gudsöga, djävulstagg: Diktoniusstudier. Skrifter / utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, 0039-6842 ; 619. Helsingfors: Svenska litteratursällsk. i Finland. 2000. Libris 7903095. ISBN 951-583-051-6 
  • Henrikson, Thomas (1971). Romantik och marxism: estetik och politik hos Otto Ville Kuusinen och Diktonius till och med 1921. Staffanstorp: Cavefors. Libris 8198055 
  • Larsson, Jörgen (1999). Poesi som rörelse i tiden: om vers som källa till kognitiv rytmisk respons : exemplet Elmer Diktonius. Skrifter utgivna av Centrum för metriska studier, 1100-9063 ; 10. Göteborg: Centrum för metriska studier (CMS). Libris 2785924. ISBN 91-87988-06-2 
  • Liljestrand, Birger (1996). ”"Stil, teknik - vingar att flyga med": en språk och strukturanalys av Elmer Diktonius' dikt "Men"”. Stilstudier / Olle Josephson (red) (Uppsala : Hallgren & Fallgren, 1996): sid. 140–154, 184.  Libris 2274247
  • Lindqvist, Marit (1999). ”I demokratins tjänst: nedslag i Diktonius 30-tals journalistik”. Nya Argus (Helsingfors, 1908–) 1999 (92),: sid. 129–139. ISSN 0027-7126. ISSN 0027-7126 ISSN 0027-7126.  Libris 2905301
  • Romefors, Bill (1978). Expressionisten Elmer Diktonius: en studie i hans lyrik 1921–1930. Stockholm: Akademilitt. Libris 7640902. ISBN 91-7410-046-7 
  • Schoolfield, George C. (1985). Elmer Diktonius. Contributions to the study of world literature, 0738-9345 ; 10. Westport, Conn.: Greenwood Press. Libris 4802709. ISBN 0-313-24760-9 
  • Zilliacus, Clas (1997). ”The roaring twenties of Elmer Diktonius: a centenarian as wonder boy”. Scandinavian studies (Lawrence, Kan.,etc : Allen Press, etc., 1911–) 1997 (69),: sid. [171]–188. ISSN 0036-5637. ISSN 0036-5637 ISSN 0036-5637.  Libris 2325453

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Börje Knös
Svenska Akademiens översättarpris
1955
Efterträdare:
Elsa Thulin