Ek

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Ek (träd))
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För andra betydelser, se Ek (olika betydelser).
Ek
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Svaneholm, ek.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningBokordningen
Fagales
FamiljBokväxter
Fagaceae
SläkteEksläktet
Quercus
ArtEk
Q. robur
Underart'Q. r. brutia
Q. r. imeretina
Q. r. pedunculiflora
Q. r. robur [2]
Vetenskapligt namn
§ Quercus robur
AuktorL.
Utbredning
QuercusRobur ZasiegGatunku01.png
Utbredning i Europa
Synonymer
Quercus robur var. vulgaris
Quercus robur var. typica
Quercus robur subsp. eurobur
Quercus longaeva Salisb.
Hitta fler artiklar om växter med

Ek (Quercus robur)[3] kallas även skogsek, vanlig ek, sommarek och stjälkek (ekollonen sitter på 2 — 5 cm långa stjälkar).[4] Ek är ett kraftigt lövträd som tillhör familjen bokväxter.[2] [5] [6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Ekar kan bli åtminstone tusen år gamla.

Biologi[redigera | redigera wikitext]

Eksläktet kännetecknas av fröet, ollonet, som är nötartat utan vita, men med en läderartad fruktvägg, med basen nedsänkt i en fruktskål (cupula), vilken bildats ur det urholkade blomfästet och täckts med små fjäll.

Ekollon sprids främst av djur, särskilt nötskrikan är känd för att transportera ekollon flera hundra meter och gömma ekollonet i marken för att sedan, ofta tidig vår, återvända och konsumera det. Inte alla ekollon återfinns, och de som gömts i ljusöppna miljöer gror ofta och bildar nya plantor, ty eken växer bra i öppna miljöer.[7] Även smågnagare och ekorre ("hoppar som en orre i en ek") kan sprida (men främst äta!) ekollon.[8] De allra flesta ollon som gror skjuter upp nära eken, men dör i regel, ty konkurrensen från annan vegetation är hård.[9] Dessutom är små ekar svårt utsatta för växtätare, alltifrån insekter, smågnagare, och särskilt klövvilt.[10]

Trädets krona är bred, och ofta går grenarna ut från stammen i en nära på rät vinkel.[4] Som hos många andra lövträd varierar dock trädets utseende mycket beroende på omständigheterna — växer eken upp tätt samman med andra träd blir grenarna mer uppåtriktade (mot ljuset), och kronan med tiden liten och högt placerad; stammen blir då mer eller mindre kvistfri.

Ekens blad blir 10 – 12 cm långa och är parflikiga. Vid basen sitter bladöron. Gallsteklar angriper ofta bladen och bildar galler som ofta kan hittas på bladens undersida på hösten.[4]

Eken är ett av Skandinaviens största träd, med stam på upp till 30 meters höjd eller mer, och med en omkrets på upp till runt 3 meter. I södra Europa kan ek nå en höjd på 45 meter.[4] Enstaka träd kan ha betydligt tjockare stammar, över 10 meters omkrets.

Eken växer medelsnabbt (i samma hastighet som bok, lind och ask.[11]) och bär inte frukt förrän vid ca 40 – 50 års ålder. Vid gynnsamma förhållanden, med näringsrik jord och god tillgång på sol, kan dock eken växa relativt snabbt även i Sverige. På 50 år kan den nå en höjd på 20 – 25 meter [4] med en stamomkrets på 1 meter.[12] Träd som bara är 6 – 7 cm i brösthöjddiameter kan också under sådana förhållanden producera ollon. Trädet är normalt avverkningsmoget efter cirka 150 år, men kan växa ytterligare i flera hundra år. När trädet börjar närma sig en viss höjd fortsätter det att växa på bredden på stam och grenverk. Vid mycket hög ålder börjar trädet att murkna inifrån och bli ihåligt, till gagn för många smådjur och insekter. Den murkna veden, s k mulm, kan uppgå till flera hundra liter på riktigt stora träd. Mer än 500 arter av insekter är direkt beroende av den murkna veden i gamla ekar. Ihåligheten ger den olägenheten att det blir omöjligt att exakt åldersbestämma riktigt gamla träd med den enkla metoden att räkna årsringar.

Stjälkekens löv faller om hösten, till skillnad från vinterekens, men små individer av båda arterna (upp till några meter höga) behåller ofta de döda bladen på trädet över vintern.

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Ek växer i nästan hela Europa. Den kom in till Sverige för över 9 000 år sedan, där den idag är reproducerande.[6]

I Sverige växer ek upp till biologiska norrlandsgränsen, och på enstaka platser som planterad norr därom. Många av de anlagda ekskogarna i Sverige är av mellaneuropeiskt ursprung.[13] Sveriges nordligaste naturliga ekbestånd finns vid Testeboåns nedre lopp i Gästrikland.[14] Påståendet att Dalälven utgör en nordlig gräns för ekens utbredning är felaktigt. Tvärtom skär Dalälven ekens nordgräns i rät vinkel, vilket gör att ek växer, men ytterst sparsamt, i stora områden söder om älven.[källa behövs]

I Sverige förekommer även arten bergek (Quercus petraea). Skogsek och bergek förekommer tillsammans, särskilt i sydvästra Sverige, och kan vara svåra att skilja åt, särskilt vintertid då träden saknar blad och ollon. De kan även hybridisera.[15] Arterna har generellt liknande ekologiska krav på sin växtmiljö, och slås därför ofta samman i svenska studier. Båda de svenska ekarterna tillhör ett artkomplex som kallas "white oaks", med många arter på norra halvklotet, i östra Asien och östra Nordamerika.[16]

Flera arter inom eksläktet odlas som park- och trädgårdsväxter – bland annat den nordamerikanska arten rödek (Quercus rubra).

Ek i kultur och historia[redigera | redigera wikitext]

Baskernas heliga träd, Gernikaträdet, är en ek.

Eken är kanske ett av de mest karakteristiska träden, och det som mest tillbetts som heligt under religiösa former i Europa. Namnet på de keltiska läromästarna, druiderna, kommer från det grekiska ordet för ek, Dryas, eftersom det påstods att keltiska druider alltid hade med sig ekblad vid offer och dylikt.

Även inom den germanska språksfären måste eken spelat en stor roll, eftersom de flesta germanska språk delar ord för trädet, och även ord som ligger nära; sålunda är exempelvis det svenska ekollon ursprungligen detsamma som det engelska acorn (som alltså inte har något att göra med corn = majs).

Under flera hundra år tillhörde alla ekar i Sverige kronan som skogsregale, eftersom virket användes till skeppsbyggnad, mest till örlogsfartyg för den svenska flottan. Även Gustav Vasa beordrade plantering av ekar för framtida behov för skeppsbyggnad. Det var belagt med stränga straff för gemene man att hugga ner eller skada ekar. Även plantor hade samma skydd. Det åtgick cirka 2 000 ekar för att bygga ett större skepp, och tillräcklig tillgång och närhet till skeppsvarven blev tidigt ett uppmärksammat problem. Enligt kungligt plakat den 4 augusti 1608 var straffet vid olovlig avverkning första gången 40 daler, andra gången 80 daler och vid tredje gången förlust av livet.[17] Detta är ett av skälen till att så många ekar som är flera hundra år har fått stå orörda i Sverige.

Under 1700- och 1800-talets importerades mycket ek till Sverige från Tyskland (Pommern, Wismar) och Polen. Efter förluster i olika krig försvann möjligheter för import, och Johan Aron af Borneman påbörjade 1819 inventering av Sveriges eget ek-bestånd, som visade sig vara katastrofalt dåligt för kommande skeppsbyggen. Detta ledde fram till odling på Visingsö, och regler över vem som äger ek-träd.[18][19]

Så sent som 1832 påbörjades en plantage av ekar på Visingsö, med samma ändamål att säkra virkestillgången till framtida krigsfartyg. På Visingsö planterades inom tio år totalt c:a 300 000 ekar,[20] varav en stor del av beståndet finns kvar än i dag. Efterfrågan på de stora mängder virke för skeppsbyggnad upphörde nämligen efter hand, när skeppsvarven började använda järn och senare stål till fartygen fram mot slutet av 1800-talet. Ekplantagen, som i dag upptar en areal på cirka 360 ha, förvaltas av Statens fastighetsverk.

En legend: När det i slutet av 1900-talet var dags att avverka några av dessa ekar sägs dåvarande Domänverket ha avlåtit en tjänsteskrivelse till dåvarande Marinförvaltningen med följande besked: Det finns nu mogna master. Vart ska de levereras?

Eklöv har stundom använts som hedersmärke, med hänvisning till ekens ovan nämnda bakgrund som "heligt träd". Till exempel är det vanligt att generalpersoner inom olika försvarsmakter utsmyckas med eklöv. Svenska generaler, oavsett generalsgrad, bär fyra eklöv på fältjackans högra kragspegel.

Eken är en symbol för Föreningssparbanken (nuvarande Swedbank), och det latinska namnet Quercus robur har gett namn åt Swedbanks fondsystem Robur.

Eken är Blekinges landskapsträd.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Quercus robur

Ek är ett mycket hårt, tätt och starkt träslag, och det allra bästa virket för exempelvis spanten till träbåtar. I motsats till de flesta barrträd (t ex gran i Sverige) så blir ekens ved hårdare ju fortare trädet växer, vilket beror på att sommarveden är tätare än vårveden i årsringen.[19]

Inom möbeltillverkning och golvindustrin är ek ett mycket eftertraktat material på grund av virkets hårdhet. Eftersom det är dyrare än flera andra inhemska lövträd, limmas ofta ekfaner på en stomme av billigare träslag. Ek lämpar sig däremot dåligt för tillverkning av pappersmassa, delvis på grund av de mycket stora kärlcellerna.

Ek, Quercus robur, är tillsammans med bergek, Quercus petraea de två trädarter som i vinsammanhang går under beteckningen fransk ek, och som används för tillverkning av vintunnor, som ger fatkaraktär åt vinerna.

Stolpe med blanktråd 1890
Här svarvad, hög och helt rak; troligen furu.

På den tiden det i Sverige fanns många blanktrådstråk i telefonnätet använde man i Skåne ekstammar från ej särskilt gamla träd till telefonstolpar. De var därför ganska låga. Alltid mycket krokiga.

Gamla ekbestånd[redigera | redigera wikitext]

I många delar av Europa har gamla ekbestånd försvunnit, men i Sverige finns det flera större eklandskap med gamla ekar, som oftast står i betesmarker. Eklandskap med höga naturvärden finns främst i Västmanland, Östergötland, Kalmar län och Blekinge. De gamla ekbestånden finns främst i herrgårdsmiljöer. Vissa av dem är naturreservat. Ekskogen på Visingsö tillhör det enskilt största sammanhängande beståndet i Sverige med sina ca 360 hektar och började planteras redan på 1600-talet.[21][22] Ekarna inom Kungliga nationalstadsparkenNorra Djurgården i Stockholm är ett annat område, som anses ha ett av norra Europas rikaste bestånd av mycket gamla och välväxta ekar.

Kända ekar[redigera | redigera wikitext]

Estland[redigera | redigera wikitext]

Tamme-Lauri ek.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] 2007 Quercus robur Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (7 december 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/9723742. Läst 26 maj 2014. 
  3. ^ L., 1753 In: Sp. Pl. : 996
  4. ^ [a b c d e] EK - http://www.ne.se/lang/ek/159765[död länk] -
    NATIONALENCYKLOPEDIN, 2014-04-30
  5. ^ WCSP: World Checklist of Selected Plant Families
  6. ^ [a b] Dyntaxa Quercus robur
  7. ^ Bossema, I. 1979. Jays and oaks: an eco-ethological study of a symbiosis. Behaviour 70, 1-117.
  8. ^ Birkedal. M., Löf, M., Olsson, G.E., Bergsen, U. (2010). Effects of granivorous rodents on direct seeding of oak and beech in relation to site preparation and sowing date. Forest Ecology and Management 259, 2382-2389.
  9. ^ Götmark, F. (2007). Careful partial harvesting in conservation stands and retention of large oaks favour oak regeneration. Biological Conservation 140, 349-358.
  10. ^ Kullberg, Ylva; Bergström, Roger. ”Winter Browsing by Large Herbivores on Planted Deciduous Seedlings in Southern Sweden”. Scandinavian Journal of Forest Research 16 (4): sid. 371–378. doi:10.1080/02827580117385. ISSN 0282-7581. http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/02827580117385. Läst 17 mars 2016. 
  11. ^ Goth, Micael (2012-09-30): "Förening skapar arboretum". Skogsaktuellt.se. Läst 30 juni 2014
  12. ^ "ek".[död länk] NE.se. Läst 30 juni 2014
  13. ^ Ekfrämjandet om Ek.
  14. ^ Testeboåns naturreservat med Sveriges nordligaste ekskog. Däremot finns det naturligt växande unga ekar så långt norr som i Umeå, men få av dessa har nått en höjd på två meter än. Områdesbeskrivning till skalbaggsinventeringen 2005[död länk], länsstyrelsen i Gävleborgs län och Gästriklands entomologiska förening]
  15. ^ Anderberg, Anna-Lena. ”Den virtuella floran: Quercus petraea (Matt.) Liebl. - Bergek”. linnaeus.nrm.se. http://linnaeus.nrm.se/flora/di/faga/querc/querpet.html. Läst 17 mars 2016. 
  16. ^ Johnson, P.S., Shifley, S.R., Rogers, R. (2009). The ecology and silviculture of oaks, 2nd Ed. CABI Publishing, Oxfordshire
  17. ^ Marinmusei väner 1995 ISSN 1103-5595
  18. ^ ”Flottans jakt på ekvirke”. Popularhistoria.se. 1 augusti 2018. https://popularhistoria.se/politik/flottans-jakt-pa-ekvirke. Läst 13 augusti 2019. 
  19. ^ [a b] ”Kampen om ekarna”. Popularhistoria.se. 17 april 2019. https://popularhistoria.se/politik/kampen-om-ekarna. Läst 13 augusti 2019. 
  20. ^ Bakgrunden till ekplantagen på Visingsö som förvaltas av Statens Fastighetsverk.
  21. ^ ”Visingsö”. Visingsö. http://www.visingso.net/en/sevardhet/ekskogen. Läst 17 mars 2016. 
  22. ^ ”Ekskogen”. alltomvisingso. https://www.visingso.net/tempelgarden-1. Läst 13 augusti 2019. 
  23. ^ Mäkeläinen, Tapio (2005). Viro - kartanoiden, kirkkojen ja kukkaketojen maa. Tammi. sid. 269 
  24. ^ Lindquist, B. (1939). ”Eken vid Norra Kvill”. Bygd och Natur (6-8): sid. 357-359. 
  25. ^ Trafikverket: Miljökonsekvensbeskrivning Trafikplats Lindhagensgatan, december 2008, sida 37, läst 2011-05-29 Arkiverad 22 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  26. ^ Djurgårdsvandringar, sida 71
  27. ^ Epsteins Stockholm av den 17 oktober 2011.
  28. ^ Länsstyrelsen i Örebro län. Arkiverad 30 mars 2018 hämtat från the Wayback Machine. Läst 2018-03-29

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]