Elbil

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Toyota Mirai (bränslecellsbil)
Nissan Leaf

En elbil är en bil som drivs av en eller flera elmotorer som strömförsörjs av batterier. I motsats till hybridbilar, som kombinerar eldrift med en förbränningsmotor, är elbilar ett slags elfordon som enbart använder eldrift. En elbils egenskaper beror till stor del på batterierna, som bland annat är avgörande för räckvidden (körsträckan mellan laddningar) och laddningstiden. Den vanligaste batteritypen i dagens elbilar är litiumjonackumulator.

En typ av elbilar är bränslecellsbilar som drivs av bränsleceller där vätgas omvandlas till elektricitet.[1]

Historik[redigera | redigera wikitext]

En elektrisk vagn konstruerades redan 1842 av A. Davidsson i Edinburgh. David Salomons var den första som konstruerade ett praktiskt användbart elfordon, då han 1875 byggde ett par lätta tricyklar med elmotorer. På grund av svårigheterna att bygga depåer för uppladdning av batterierna kom dock inte någon produktion kom till stånd. 1888 konstruerade John Kemp Starley en elektrisk trehjulig vagn som styrdes med en pinne. Vid denna tid gällde dock "röda flagg-lagen" i Storbritannien och han fick inte köra snabbare än 6 kilometer i timmen och måste ha en flaggbärare som gick framför fordonet. Han tog därför sitt fordon över till Frankrike, där han genomförde provturer i Deauville. Som snabbast kunde hans fordon dock endast komma upp i 12-13 kilometer i timmen.[2]

Ratcliffe Ward konstruerade 1888 en elektrisk buss och 1889 en elektrisk "stridsvagn" och konstruerade 1890 på uppdrag åt W. C. Bersay en elektrisk omnibuss för trafik mellan Charing Cross och Victoria i London. 1893 byggde Bersay en elektrisk vagn åt brittiska postverket. Bersay deltog även med en elbil in den "tävling" som firade avskaffandet av "röda flagg-lagen" i Storbritannien 1896, och placerade sig tämligen väl. När produktion av bensinbilar kort därefter kom igång i Storbritannien upphörde intresset för elbilar nästan helt.[3]

Även i Frankrike förekom tidigt försök med elbilar Nicolas-Jules Raffard var 1881 den förste som byggde en fullt driftsduglig elektrisk vagn och den sattes även samma år in i trafik i Paris. I början av 1890-talet fanns en betydande elbilsproduktion, även om de i praktiken endast kunde fungera i städerna. När bensinbilarna under andra hälften av 1890-talet blev mer driftsäkra började dock elbilarnas betydelse att minska.[4]

Det blev i stället i USA där elbilen kom att få sin första blomstring. Den första elbilen i USA konstruerade 1891 av William Morrisson 1891. 1895 startade Electrid Vehicle Co. och Morris-Salmon produktion av elbilar, 1896 Riker samt 1899 Baker och Woods elbilsproduktion. Man började i början av 1900-talet även att exportera elbilar till Europa.[5]

Svagheten bestod dock främst i den korta räckvidden, på sämre vägar var räckvidden utan laddning 3-4 mil. Batterierna var ofta av dålig kvalitet, laddstationer var sällsynta, och batterierna var mycket dyra och därtill tunga, på lättare bilar vägde de 225 till 275 kilo och på tyngre fordon upp till 750 kilo. Detta ledde till att elbilarna efterhand även i USA förlorade sin popularitet i takt med att bensinbilarnas driftsäkerhet ökades. I städerna kom dock elbilarna länge att behålla sin popularitet.[6]

Räckvidd[redigera | redigera wikitext]

Räckvidden beror på hur mycket energi som kan lagras i batteripaketet och den aktuella bilens energiåtgång, som i sin tur beror på luftmotstånd, rullmotstånd och andra energiförluster (drivning av luftkonditionering, kupévärmare och andra aggregat i bil. Komfortvärme kan exempelvis halvera elbilens effektivitet och räckvidd under vintern, se extern länk nedan. Elförbrukningen anges generellt som 2 kWh per mil för privata elbilar, förbrukningen kan dock vara högre eller lägre, speciellt snöiga och/eller kalla vinterdagar då snö ger ökat rullmotstånd och mycket energi åtgår till komfortvärme [7]

Exempel på olika bilars specificerade räckvidd:

Laddningstid[redigera | redigera wikitext]

Det kan ta flera timmar (typiskt 6-8 h) att ladda batterierna i en elbil om laddning sker från ett vanligt eluttag. I dag finns även utvecklade system för snabbladdning av batterier som tar ca 20-30 minuter. Snabbladdning kan dock innebära batteriförluster i form av hysteres och relaxation samt kortare batterilivslängd beroende på deras konstruktion. Ett alternativ till att ladda bilarna som testas av olika företag är att byta ut hela batteripaketet mot ett laddat batteri vilket i så fall kan göras på tider ner mot 90 sekunder.[8]

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Elbilar har i allmänhet ett högt inköpspris, som till stor del utgörs av kostnaden för batteripaketet. Batteriernas livslängd avgör den långsiktiga kostnaden, genom påverkan av andrahandsvärdet eller kostnad för batteribyte. Det finns även elbilar vars inköpspris inte inkluderar batterierna, vilka i så fall hyrs med en fast månadskostnad. Kostnaden för laddströmmen är i dagsläget låg. Elbilarna säljs med det största argumentet att de är miljövänligare än t.ex. bensin och diesel, utöver detta är bilen helt tyst och har nästan inga slitdelar som kräver underhåll, något en konventionell bil har.

Miljö[redigera | redigera wikitext]

Elbilar minskar förbrukningen av fossila bränslen och därmed utsläppen av koldioxid (CO2), under förutsättning att elproduktionen ger lägre utsläpp än motsvarande förbränningsmotorer i bilar.[9] I Sverige kommer majoriteten av elen från vattenkraft, kärnkraft och en liten del från andra förnybara källor. Elbilar kan även bidra till att jämna ut förbrukningen av elektricitet över dygnet genom att laddningen kan styras till tider då den totala elanvändningen är låg. Batterierna kan dock, beroende på batterityp, innehålla vissa miljöfarliga ämnen, varför de bör återvinnas på ett kontrollerat sätt när de förbrukats.

Framtidsutsikter[redigera | redigera wikitext]

Elektricitet anses av många vara den framtida ersättningen för fossilbränslen och det pågår mycket forskning inom området. Framför allt forskas det mycket inom området batterier med syfte att kunna öka främst räckvidden för elbilarna.

En undersökning från SIKA visar att 50 % av alla resor med bil i Sverige är kortare än 5 km,[10] vilket innebär att de resorna kan genomföras med elbil eller elcykel för korta resor.

Antalet laddningsplatser ökar successivt.[11]

Elbilar[redigera | redigera wikitext]

Tillverkare av elbilar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Så fungerar bränsleceller”. http://www.nyteknik.se/nyheter/innovation/forskning_utveckling/article258235.ece. Läst 18 november 2011. 
  2. ^ Automobilens historia, John Nerén s. 72-74.
  3. ^ Automobilens historia, John Nerén s. 72-74.
  4. ^ Automobilens historia, John Nerén s. 72-74.
  5. ^ Automobilens historia, John Nerén s. 68-71.
  6. ^ Automobilens historia, John Nerén s. 68-71.
  7. ^ .”Hur mycket el behöver en elbil? Hur långt går en elbil?”. Svensk Energi. 1 december 2012. Arkiverad från originalet den 11 september 2014. https://web.archive.org/web/20140911093725/http://www.svenskenergi.se/upload/Vi%20arbetar%20med/Elproduktion/Milj%C3%B6%20%26%20klimat/elfordon/Branschgemensamma%20fr%C3%A5gor%20och%20svar%20elfordon%20version%2024%20mars%202010.pdf. Läst 10 september 2012. 
  8. ^ ”Teslas batteribytesstation”. Laddaelbilen.se. 23 juni 2013. http://www.laddaelbilen.se/2013/06/23/teslas-batteribytesstation-17321736. Läst 24 januari 2015. 
  9. ^ ”Dissekerad”. NEWS.VATTENFALL.COM. 1 december 2015. http://news.vattenfall.com/sv/article/dissekerad. Läst 15 september 2015. 
  10. ^ Rydman, Annika. ”De vill stoppa löjligt korta bilresor”. DN. Arkiverad från originalet den 5 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151005015413/http://www.dn.se/motor/de-vill-stoppa-lojligt-korta-bilresor/. 
  11. ^ ”Karta över norden”. ???. 1 december 2012. http://www.uppladdning.nu. Läst 10 september 2012. [förtydliga]
  12. ^ http://www.aftonbladet.se/bil/article5034027.ab

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]