| Dysprosium |
|
|
|---|
Emissionsspektrum |
| Generella egenskaper |
|---|
| Relativ atommassa | 162,50 u |
|---|
| Utseende | Silvervit |
|---|
| Fysikaliska egenskaper |
|---|
| Densitet | 8 551 kg/m3 (273 K) |
|---|
| Aggregationstillstånd | Fast |
|---|
| Smältpunkt | 1 680 K (1 407 °C) |
|---|
| Kokpunkt | 2 840 K (2 567 °C) |
|---|
| Molvolym | 19,01 × 10-6 m3/mol |
|---|
| Smältvärme | 11,06 kJ/mol |
|---|
| Ångbildningsvärme | 230 kJ/mol |
|---|
|
| Atomära egenskaper |
|---|
| Atomradie | 175 (228) pm |
|---|
| Jonisationspotential | Första: 573,0 kJ/mol
Andra: 1 130 kJ/mol
Tredje: 2 200 kJ/mol
Fjärde: 3 990 kJ/mol
(Lista) |
|---|
| Elektronkonfiguration |
|---|
| Elektronkonfiguration | [Xe] 4f10 6s2 |
|---|
| e− per skal | 2, 8, 18, 28, 8, 2 |
|---|
 |
| Kemiska egenskaper |
|---|
| Oxidationstillstånd | 3 (svag bas) |
|---|
| Elektronegativitet | 1,22 (Paulingskalan) |
|---|
| Diverse |
|---|
| Kristallstruktur | Hexagonal |
|---|
| Ljudhastighet | 2 170 m/s |
|---|
| Elektrisk konduktivitet | 1,08·106 A/(V × m) |
|---|
| Identifikation |
|---|
| Historia |
|---|
| Stabilaste isotoper |
|---|
| Nuklid
|
NF
|
t1/2
|
ST
|
SE (MeV)
|
SP
|
| 152Dy
|
{syn.}
|
2,38 timmar
|
ε
α
|
0,600
3,727
|
152Tb
148Gd
|
| 153Dy
|
{syn.}
|
6,5 timmar
|
ε
|
2,171
|
153Tb
|
| 154Dy
|
{syn.}
|
3·106 år
|
α
|
2,947
|
150Gd
|
| 155Dy
|
{syn.}
|
9,9 timmar
|
ε
|
2,095
|
155Tb
|
| 156Dy
|
0,06 %
|
Stabil
|
| 157Dy
|
{syn.}
|
8,14 timmar
|
ε
|
1,341
|
157Tb
|
| 158Dy
|
0,10 %
|
Stabil
|
| 159Dy
|
{syn.}
|
144,4 dagar
|
ε
|
0,366
|
159Tb
|
| 160Dy
|
2,34 %
|
Stabil
|
| 161Dy
|
18,91 %
|
Stabil
|
| 162Dy
|
25,51 %
|
Stabil
|
| 163Dy
|
24,90 %
|
Stabil
|
| 164Dy
|
28,18 %
|
Stabil
|
| 165Dy
|
{syn.}
|
2,334 timmar
|
β-
|
1,286
|
165Ho
|
| 166Dy
|
{syn.}
|
81,6 timmar
|
β-
|
0,486
|
166Ho
| |
| SI-enheter och STP används om inget annat anges. |
Dysprosium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Dysprosium förekommer inte i naturen som rent grundämne, men förekommer i vissa mineral såsom xenotim. Dysprosium upptäcktes första gången 1886 av Paul-Émile Lecoq de Boisbaudran. Det isolerades dock inte i ren form före 1950-talet. 99 procent av världens tillgång på metallen utvinns i Kina,[1] främst i gruvdistriktet Bayan Obo i Inre Mongoliet.
