Dysprosium |
|
---|

 Emissionsspektrum |
Generella egenskaper |
---|
Relativ atommassa | 162,50 u |
---|
Utseende | Silvervit |
---|
Fysikaliska egenskaper |
---|
Densitet | 8 551 kg/m3 (273 K) |
---|
Aggregationstillstånd | Fast |
---|
Smältpunkt | 1 680 K (1 407 °C) |
---|
Kokpunkt | 2 840 K (2 567 °C) |
---|
Molvolym | 19,01 × 10-6 m3/mol |
---|
Smältvärme | 11,06 kJ/mol |
---|
Ångbildningsvärme | 230 kJ/mol |
---|
|
Atomära egenskaper |
---|
Atomradie | 175 (228) pm |
---|
Jonisationspotential | Första: 573,0 kJ/mol Andra: 1 130 kJ/mol Tredje: 2 200 kJ/mol Fjärde: 3 990 kJ/mol (Lista) |
---|
Elektronkonfiguration |
---|
Elektronkonfiguration | [Xe] 4f10 6s2 |
---|
e− per skal | 2, 8, 18, 28, 8, 2 |
---|
 |
Kemiska egenskaper |
---|
Oxidationstillstånd | 3 (svag bas) |
---|
Elektronegativitet | 1,22 (Paulingskalan) |
---|
Diverse |
---|
Kristallstruktur | Hexagonal |
---|
Ljudhastighet | 2 170 m/s |
---|
Elektrisk konduktivitet | 1,08·106 A/(V × m) |
---|
Identifikation |
---|
Historia |
---|
Stabilaste isotoper |
---|
Nuklid
|
NF
|
t1/2
|
ST
|
SE (MeV)
|
SP
|
152Dy
|
{syn.}
|
2,38 timmar
|
ε α
|
0,600 3,727
|
152Tb 148Gd
|
153Dy
|
{syn.}
|
6,5 timmar
|
ε
|
2,171
|
153Tb
|
154Dy
|
{syn.}
|
3·106 år
|
α
|
2,947
|
150Gd
|
155Dy
|
{syn.}
|
9,9 timmar
|
ε
|
2,095
|
155Tb
|
156Dy
|
0,06 %
|
Stabil
|
157Dy
|
{syn.}
|
8,14 timmar
|
ε
|
1,341
|
157Tb
|
158Dy
|
0,10 %
|
Stabil
|
159Dy
|
{syn.}
|
144,4 dagar
|
ε
|
0,366
|
159Tb
|
160Dy
|
2,34 %
|
Stabil
|
161Dy
|
18,91 %
|
Stabil
|
162Dy
|
25,51 %
|
Stabil
|
163Dy
|
24,90 %
|
Stabil
|
164Dy
|
28,18 %
|
Stabil
|
165Dy
|
{syn.}
|
2,334 timmar
|
β-
|
1,286
|
165Ho
|
166Dy
|
{syn.}
|
81,6 timmar
|
β-
|
0,486
|
166Ho
| |
SI-enheter och STP används om inget annat anges. |
Dysprosium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Dysprosium förekommer inte i naturen som rent grundämne, men förekommer i vissa mineral såsom xenotim. Dysprosium upptäcktes första gången 1886 av Paul Émile Lecoq de Boisbaudran. Det isolerades dock inte i ren form före 1950-talet. 99 procent av världens tillgång på metallen utvinns i Kina,[1] främst i gruvdistriktet Bayan Obo i Inre Mongoliet.
- ^ "China Tightens Grip on Rare Minerals", New York Times, 2009-08-31.