Emil i Lönneberga (film)
| Emil i Lönneberga | |
| Genre | Barnfilm |
|---|---|
| Regissör | Olle Hellbom |
| Producent | Olle Nordemar |
| Manus | Astrid Lindgren |
| Skådespelare | Jan Ohlsson Allan Edwall Björn Gustafson Lena Wisborg Emy Storm Maud Hansson Carsta Löck |
| Originalmusik | Georg Riedel |
| Produktionsbolag | Svensk Filmindustri, Stella Film GmbH |
| Premiär | 1971 |
| Speltid | 98 minuter |
| Land | Sverige, Västtyskland |
| Språk | Svenska |
| Uppföljare | Nya hyss av Emil i Lönneberga |
| IMDb SFDb | |
Emil i Lönneberga är en svensk långfilm från 1971 i regi av Olle Hellbom. Filmen är baserad på Astrid Lindgrens böcker om Emil i Lönneberga. I huvudrollerna ses Jan Ohlsson, Allan Edwall, Björn Gustafson, Lena Wisborg, Emy Storm och Maud Hansson. Filmen fick uppföljarna Nya hyss av Emil i Lönneberga (1972) och Emil och griseknoen (1973).
Handling[redigera | redigera wikitext]
Filmen utspelas i Lönneberga i Småland kring de första åren på 1900-talet. På gården Katthult bor Emil med sin pappa Anton, mamma Alma, lillasyster Ida, drängen Alfred (som är Emils bästa vän) och pigan Lina. På gården finns även hästarna Markus och Jullan, katten Månsan, kor, grisar och höns.
Emil är en påhittig pojke i 6-årsåldern. Hans ständiga hyss kommer sig ofta av hans stora nyfikenhet och viljan att hjälpa till. Dessvärre drabbas oftast hans pappa Anton av hans hyss och allt som oftast får Emil tillbringa några timmar i snickarboden där han under tiden han väntar på att bli utsläppt täljer sig ytterligare en trägubbe till sin stora samling.
När Emil inte är upptagen med att sitta inlåst i "Snickeboa", gillra råttfällor, fastna med huvudet i soppskålar, hissa upp Ida i flaggstången, gräva varggropar, ställa till med julkalas för fattighjonen eller leka sicken blås - så går han och Alfred gärna och badar i sjön. Vi får i filmen vara med om ett år på Katthult, från sommar till sommar.
Om filmen[redigera | redigera wikitext]
Filmen var en samproduktion mellan Svensk Filmindustri och Stella Film GmbH i München, dåvarande Västtyskland.
Filmen spelades in på en gård i Gibberyd utanför Vimmerby. Inomhusscener spelades in i folkhögskolan i Mariannelund. Scenen där de gamla får åka vedkälke spelades in i Bollstabruk utanför Kramfors. Filmen hade premiär på Grand i Vimmerby den 4 december 1971.
De tyska skådespelarna sa sina repliker på tyska och sedan dubbades de till svenska. Rösten till doktorn i Mariannelund är Hans Lindgrens och Kommandorans röst låter som Birgitta Valberg. Krösa-Majas röst görs av Isa Quensel. Fru Petrells röst görs av Marianne Nielsen.
De tyska skådespelarnas riktiga röster är de som hörs i den tyska versionen av filmen, där alla svenska skådespelare i sin tur dubbades till tyska.
Den tyske skådespelaren Paul Esser medverkade även i filmerna om Pippi Långstrump där han spelade inbrottstjuven Blom.
Uppföljare: Nya hyss av Emil i Lönneberga (1972) och Emil och griseknoen (1973). Filmerna klipptes senare och visades som tv-serie, Emil i Lönneberga, med 13 avsnitt 1975.
Rollista[redigera | redigera wikitext]
- Jan Ohlsson - Emil Svensson
- Lena Wisborg - Ida Svensson
- Allan Edwall - Anton Svensson
- Emy Storm - Alma Svensson
- Björn Gustafson - drängen Alfred
- Maud Hansson - pigan Lina
- Carsta Löck - Krösa-Maja
- Isa Quensel - Krösa-Majas röst
- Hannelore Schroth - Fru Petrell
- Paul Esser - Doktorn i Mariannelund
- Hans Lindgren - Doktorns röst
- Georg Årlin - Prosten
- Gus Dahlström - Stolle-Jocke, Alfreds farfar
- Ellen Widmann - Kommandoran i fattighuset
- Mimi Pollak - Lillklossan i fattighuset
- Hildur Lindberg - Vibergskan
- Astrid Lindgren - berättare
Musik[redigera | redigera wikitext]
Musiken ur filmen blev snabbt populär och skivan med filmmusiken sålde snabbt motsvarande en Guldskiva.
- "Hujedamej, sånt barn han var", musik av Georg Riedel, text av Astrid Lindgren, sjungs av Lina (Maud Hansson), signaturmelodi
- "Plank vals", musik av Allan Edwall
- "Amanda och Herman (Amanda satt med en krans i håren)", folkvisa, sjungs av Alfred (Björn Gustafson) och Lina när Emil (Jan Ohlsson) har låst in sig i snickarboden
- "Fattig bonddräng", musik av Georg Riedel, spelas på dragspel i bakgrunden när Emil har låst in sig i snickarboden
- "Oppochner-visan", musik av Georg Riedel, text av Astrid Lindgren, sjungs av Emil, på vägen till doktorn i Mariannelund
- "Mi märr ho lunker fälle mä", folkvisa, sjungs av Anton (Allan Edwall) vid ett flertal tillfällen; speciellt vid muntert humör
- "Ack Alfred, det bästa vore...", folkvisa, sjungs av Lina när hon skurar köksgolvet
- "Ett litet fattigt barn jag är", folkvisa, sjungs av de gamla från fattigstugan på stora tabberaset i Katthult
- "I dalen där som de stämt möte" (även känd som När kvällen stundar alternativt Alfred och Anna), folkvisa, sjungs av Lina när hon stryker tvätt
- "Liten visa om hurudeles livet är kort liksom kärleken", musik av Georg Riedel, text av Astrid Lindgren, sjungs av Lina när hon klär upp sig
- "Vildandens klagan / Vildandens sång", musik av Elna Nilsson-Rydman, text av Johan Bernhard Gauffin
