Filmen belönades med en guldbagge för bästa film. DVD-utgåvan av trilogin innehåller kommentatorsspår som ger ytterligare djup till dokumentärerna, samt den avslutande kortfilmen Epilog som handlar om Kentas död (2006).
Den glada 1960-talsandan i Dom kallar oss mods har försvunnit och ersatts av misär. "Kenta och Stoffe träffas inte längre. Mycket vatten har flutit under broarna.", konstaterar Jarl i sin speakertext. Kenta är alkoholiserad och bor tillsammans med Eva. Tillsammans har de en son, Patric. Kentas mamma sitter inne för dråp och Kenta åker till Kronobergshäktet för att hälsa på henne. Heroinet har även kommit till stan och Stoffe är en av dem som faller för det. Han bor tillsammans med Lena och deras lille son Janne. Lena kastar ut Stoffe när hon får nog av hans missbruk och han bor hos sin mamma. Kenta ringer Stoffe, som han inte sett på länge, och bestämmer träff med honom. De träffas och Kenta försöker övertala Stoffe att sluta med heroinet, men de blir osams och skiljs åt. En tid senare får Kenta veta att Stoffe dött i en överdos. I filmen medverkar även andra missbrukare, till exempel Jajje och Kenta Bergkvist som var med i Dom kallar oss mods. Vi får även se Sven Åke Dyhlén injicera heroin på en toalett vid T-centralen.
Eva Blondin, född Eva-Lena Tymark den 4 februari1951. Gift med Kenneth "Kenta" Gustafsson och tillsammans fick de sonen Patric (född 1969), som även medverkade i Det sociala arvet från 1993.
Jan "Jajje" Klingryd, född Jan-Ivar Klingryd den 7 oktober1949, död 18 maj1997. Medverkade i samtliga tre filmer av Stefan Jarl, "Dom kallar oss mods", "Ett anständigt liv" och "Det sociala arvet".
Kenneth "Kenta" Bergqvist, född Bengt Kenneth Bergqvist den 2 augusti1946.
Lena Löfgren, flickvän till "Stoffe". Tillsammans fick de sonen Jan Löfgren (född 1974). Efter Stoffes död blev Lena intagen på Beckomberga sinnessjukhus. Deras son Jan blev placerad i fosterhem.[3]
Erik "Jerka" Rosén. Avlider under filminspelningen till följd av överdos.
Sverige