Fika

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Utomhusfika på försommaren.
En modern fika inomhus på ett kafé med caffe latte, kaka och te.
Fika i naturen/picknick.

Fika är en social institution i Sverige[1] och Finland. Det innebär att man tar en paus från en aktivitet för att dricka kaffe eller någon annan dryck, med eller utan tillbehör, med vänner, familj eller bekanta. En fika kan vara allt från 15 minuter till 45 minuter. Till drycken brukar man ofta äta någon form av sötsak, kallad fikabröd, klassiskt brukar det vara bullar och/eller kakor. Denna tradition av en kaffepaus med något tilltugg är centralt i svensk kultur,[2] med svenskar som en av världens största kaffekonsumenter.[3]

Fika kan även innebära smörgåsar eller annat ätbart som inte är sötsaker. En fika kan äga rum på ett kafé eller konditori, på arbetsplatsen, som kyrkkaffe, i hemmet och även utomhus. Även formen “ett fika” förekommer.[4]

Parallellt lever en äldre betydelse av ordet ”fika” kvar, där betydelsen är enbart ”kaffe” (se nedan). Frasen ”en kopp fika” (om en kopp kaffe) är idag inte lika vanlig som den var för ett halvsekel sedan, men är fortfarande i bruk i vissa kretsar.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet fika i betydelsen att dricka kaffe finns belagt sedan 1910.[5] Enligt språkvetaren Lars-Gunnar Andersson vände man på ordet kaffi (en sidoform till ”kaffe”). Från verbet bildades sedan ordet fik, i betydelsen ”kafé”, ”konditori”.[6]

I Malung i Dalarna använde skinnberedarna förr ett hemligt språk, skinnarmålet.[a] Skinnarmålet innebar att man kastade om stavelser och ljud i Malungsdialekten. Språket kom att föras vidare av gårdfarihandlare och användes ännu 1913 då Ola Bannbers gjorde uppteckningar i Västerdalarna. Kaffe hette enligt Bannbers ”fäka” eller "fik" – det dialektala ordet var kaffä – och kaffepanna ”fäkanapa”. Bannbers menar att ”fika” inte nödvändigtvis kommer från Stockholmsslang[förtydliga].

Enligt Herman Palms Hemliga språk i Sverige[8] från 1910 använde sotarna i Stockholm orden "fika" för att dricka kaffe och "fikhäck" för kafé. På fängelset Långholmen användes också fika som Palm betecknar som backslang, som innebär att stavelserna i ett ord kastas om. Oavsett om ordet i stockholmsslang är lånat från Malungs skinnarspråk eller uppstått på annat sätt, är det sannolikt ett exempel på backslang: ”kaffi” ger ”fika” omkastat, och ”fika” och ”fik” har uppstått ur detta.[9]

Ett liknande fall är att i den franska slangen verlan finns ordet féka i stället för det vanliga franska ”café”.

Andra betydelser[redigera | redigera wikitext]

Fika har funnits i svenskan redan innan ordet användes i ovanstående betydelse, med innebörden ”ivrigt sträva”.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Skinnarmålet nämns i en avhandling från 1733 av Reinhold Näsman, Historiola lingvæ dalekarlicæ[7], ”Dalmålets historia”.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Management by fika”. Tysk-svenska handelskammaren. http://www.handelskammer.se/nyheter/management-fika. Läst 6 oktober 2013. 
  2. ^ I prefer the Swedish fika. Svenskt Näringsliv. Läst 2012-11-02.
  3. ^ ”Resource Consumption: Coffee consumption per capita”. EarthTrends. https://web.archive.org/web/20120112144149/http://earthtrends.wri.org/searchable_db/results.php?years=all&variable_ID=294&theme=6&country_ID=all&country_classification_ID=all. 
  4. ^ SAOL – Svenska Akademiens ordlista: fika
  5. ^ Nationalencyklopedins ordbok
  6. ^ Språket (2009) [1] Lars-Gunnar Andersson (Radioprogram). Redaktör: Anna Lena Ringarp, Sveriges Radio, P1, 22 december.
  7. ^ ”Falu stadsbiblioteks mediekatalog”. Falu kommun. http://w3.falun.se/opac/search_result.aspx?TextFritext=Historiola+lingv%C3%A6+dalekarlic%C3%A6. 
  8. ^ Palm, Herman (1911). Hemliga språk i Sverige. Stockholm : Norstedt. Libris 8907813 
  9. ^ Bergman, Gösta. Ord med historia: [etymologisk ordbok med över 2500 ord och deras ursprung] (8. uppl.). Stockholm: Bokförlaget Prisma. sid. 163. Libris 9492604. ISBN 91-518-4409-5