Immanuel Nobel den yngre
| Immanuel Nobel den yngre | |
 Immanuel Nobel | |
| Född | 24 mars 1801[1] Gefle församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 3 september 1872[1][2] (71 år) Maria Magdalena församling[1][2], Sverige |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[3] kartor |
| Medborgare i | Sverige och Kejsardömet Ryssland |
| Sysselsättning | Arkitekt, kemist, ingenjör, uppfinnare, entreprenör |
| Maka | Carolina Andrietta Nobel (g. 1827–)[1] |
| Barn | Robert Nobel (f. 1829) Ludvig Nobel (f. 1831) Alfred Nobel (f. 1833)[4] Emil Oscar Nobel (f. 1843) |
| Föräldrar | Immanuel Nobel d.ä.[1] |
| Redigera Wikidata | |
Immanuel Nobel d.y., född 24 mars 1801 i Gävle, död 3 september 1872 på Heleneborg,[5] var en svensk skeppsbyggare, ingenjör, arkitekt, uppfinnare och industrialist. Han var son till Immanuel Nobel d.ä., 1827 gift med Andriette (född Ahlsell)[6] och blev själv far till Robert, Ludvig, Emil och Alfred Nobel.
Liv och verk
Immanuel Nobel började studera arkitektur i Stockholm, blev ledamot av Akademien för de fria konsterna och fick flera utmärkelser. Han blev sedan lärare i beskrivande geometri och maskinkonstruktioner vid Teknologiska Institutet och började söka patent för sina uppfinningar 1828. Han konstruerade en undervattensmina 1837, som bland annat visades på en utställning i Ryssland. Detta ledde till att han uppmuntrades att bosätta sig där med familjen, år 1842 öppnade han en egen verkstad med gjuteri i St Petersburg.
Immanuel var mycket kreativ. Bland hans konstruktioner kan nämnas:
- Snabbskjutande gevär
- Stationära undervattensminor med stötutlösning, initierad med tändare med svavelsyra och kaliumklorat. Dessa minor kom till användning under Krimkriget, och hindrade där engelska flottan att komma tillräckligt nära för att kunna använda sina kanoner mot befästningsanläggningar i land.
- En lufttät militärränsel, som kunde blåsas upp och användas som flytelement vid byggande av färjor och pontonbroar.
- En fanersvarv som användes vid svarvning av faner, vad man senare började tillverka plywood eller kryssfaner av.
- Införde centralvärme i husen genom cirkulerande varmvatten från en enda central eldstad i huset. Det är inte helt klarlagt huruvida centralvärme var hans egen uppfinning, men han var i varje fall tidigt ute med metoden.
Uteblivna beställningar från tsaren, samt bristande affärskunnande, gjorde att företaget gick omkull 1859. Immanuel flyttade då tillbaka till Sverige tillsammans med de yngsta sönerna Alfred och Emil, medan Robert och Ludvig stannade i St Petersburg och tog över driften av konkursboet.
Immanuel byggde en fabrik i Heleneborg, Stockholm, där han, Alfred och Emil experimenterade med nitroglycerin. 1862 lanserade de Nobels sprängolja, d.v.s. nitroglycerin, att användas i Sverige vid bergsprängning. 1864 inträffade en svår explosion i fabriken, där bl a sonen Emil dog. Efter explosionen förbjöds tillverkning av nitroglycerin i fabriken, men då fortsatte man på en förankrad pråm i en vik av Mälaren strax intill Heleneborg.
Immanuel drabbades av ett slaganfall 1865, som knäckte honom fysiskt, men han behöll intellektet och fortsatte att göra betydelsefulla tekniska insatser. Han dog på årsdagen åtta år efter den svåra explosionen i fabriken.
Källor
- ^ [a b c d e f] Immanuel Nobel, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Maria Magdalena kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, huvudserie, SE/SSA/0012/F I/9 (1864-1872), bildid: 00015099_00320, död- och begravningsbok, läs onlineläs online, läst: 31 januari 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Nobel, IMMANUEL, Svenskagravar.se, läs online, läst: 1 mars 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Nobel, släkt, läst: 23 mars 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Nobel, Emanuel i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)
- ^ Larsson, Ulf (2010). Alfred Nobel: Nätverk och innovationer. sid. 17
Vidare läsning
- Ragnhild Lundström: Immanuel Nobel i Svenskt biografiskt lexikon (1990-1991)
Se även
- Familjen Nobel
.jpg)
|