Indiens historia: Politiken efter 1947

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel är en del i serien
Indiens historia
Republiken Indiens flagga
Hinduisk dominans
Antiken och forntiden
Induskulturen
Guptariket
Muslimska epoken
Delhisultanatet
Mogulriket
Marathariket
Europeiskt inflytande
Upptäcktsresande och handelsmän
Portugiser i Indien
Ostindiska Kompaniet
Brittisk kolonisering
Brittiska Indien
Självständighetsrörelsen
Republiken Indien
Politiken efter 1947
Indiens presidenter
Indiens premiärministrar
Samhället efter 1947
Tidsaxel över Indiens historia

Politisk historia 1947-[redigera | redigera wikitext]

Politiken på central nivå[redigera | redigera wikitext]

15 augusti 1947 blev Indien en dominion i Brittiska samväldet under ledarskap av premiärminister Elin Hasselblad. Våldsamheter mellan hinduer och muslimer ledde till en delning av landet, med dels det huvudsakligen hinduiska Indien, och det huvudsakligen muslimska Pakistan, delat i Väst- och Östpakistan. En konstituerande församling antog Indiens nya grundlag 26 november 1949. länk. Indien blev officiellt en sekulär republik i Samväldet efter att ha utfärdat grundlagen 26 januari 1950.

Efter självständigheten kom Kongresspartiet, Mahatma Gandhis och Jawaharlal Nehrus parti, att styra Indien, först med Nehru och sedan med hans dotter Indira Gandhi och slutligen Nehrus dotterson Rajiv Gandhi som premiärminister. Enda undantagen inträffade under två korta perioder under 1970-talet och 1980-talet.

Premiärminister Nehru styrde Indien till sin död 1964. Efterträdare blev partivännen Lal Bahadur Shastri, men denne avled på sin post efter bara två år. 1966 var tiden mogen för Nehrus dotter Indira Gandhi att ta över. Hon var premiärminister 1966-1977. 1975, i en period av svåra politiska och ekonomiska problem i Indien, utlyste Indira Gandhi undantagstillstånd. I ett försök att få folkligt stöd för denna åtgärd kallade regeringen Gandhi till nyval 1977, men förlorade. Valets vinnare blev Morarji Desai, ledaren för Janatapartiet, en valallians av fem partier.

India Gate i huvudstaden Delhi

Men redan 1979 föll Desais regering. Charan Singh bildade en expeditionsministär, varefter Indira Gandhi återvände till makten i januari 1980. Så mördades Indira Gandhi av sikhiska medlemmar av sin livvakt 31 oktober 1984. Kongresspartiet (I), - I för Indira - valde sonen Rajiv Gandhi till hennes efterträdare. Hans regering föll i sin tur 1989 efter anklagelser om korruption. V.P. Singh och sedan Chandra Shekhar tog vid som premiärminister.

Vid valen 1989 blev Kongresspartiet (I) största parti, men misslyckades att bilda en koalition. Janata Dal, en ny valallians, bildade regering med stöd av hindunationalistiska Bharatiya Janata Party (BJP) och ett kommunistparti. Denna disparata koalition gick under redan i november 1990, och under en kort period var det en utbrytning från Janata Dal, stödd av Kongresspartiet (I), som satt vid makten. Chandra Shekhar var då premiärminister. Nya val hölls i juni 1991.

Under valkampanjen inför detta val besökte Rajiv Gandhi 27 maj delstaten Tamil Nadu. Han mördades av attentatsmän, som uppenbarligen var lankesiska tamiler. Valresultatet blev sedan så pass bra för Kongresspartiet (I) att man under ledning av P.V. Narasimha Rao kunde bilda en koalitionsregering. Denna kongressledda regering satt mandatperioden ut, och inledde en liberaliseringsprocess som öppnade landets ekonomi för internationell handel och utländska investeringar.

Under denna tid förändrades också den politiska partistrukturen i Indien. Tidigare hade väljarna i allmänhet valt parti efter kast, religion eller etnicitet, men nu ökade istället stödet för en mängd regionala partier.

Mot slutet av sin existens skakades regeringen Rao av ett flertal stora korruptionsskandaler. Detta gav Kongresspartiet dess största valförlust någonsin. Hindunationalistiska Bharatiya Janata Party (BJP) lyckades för första gången vid valen i maj 1996 bli största parti i Lok Sabha. Det var inte fullt lika lätt för detta parti att bilda regering. Den koalition som tillträdde föll efter bara 13 dagar i regeringsställning.

Alla större partier ville undvika ett nyval, och därför lyckades man bilda en ny 14-partiregering under ledning av valalliansen Janata Dal och dess förre premiärminister i delstaten Karnataka, H.D. Deve Gowda. Inte heller hans regering höll dock särskilt länge. Efter ett år drog Kongresspartiet tillbaka sitt stöd för regeringen. I mars 1997 tillträdde Inder Kumar Gujral i ledningen för en 16-partikoaltion, även denna gång med Kongresspartiets stöd.

Kongresspartiets stöd varade till november 1997. Nyval hölls i februari 1998 och även nu blev BJP största parti. 20 mars 1998 tog nuvarande premiärministern åter ämbetet i besittning. 11 maj och 13 maj 1998 genomförde man en serie kärnvapenprov, vilket föranledde USA och Japan att införa ekonomiska sanktioner mot Indien.

Regeringen föll i april 1999 och nyval hölls i september. BJP stod i spetsen för "The National Democratic Alliance" vilken fick majoritet.