Albert Camus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Albert Camus Nobelpristagare i litteratur 1957
Albert Camus 1957.
Albert Camus 1957.
Född Albert Camus
7 november 1913
Mondovi, Constantine, Franska Algeriet
Död 4 januari 1960 (46 år)
Villeblevin, Yonne, Frankrike
Yrke Författare, journalist
Nationalitet Fransk
Språk Franska
Verksam 1935–1960
Litterära rörelser Absurdism
Existentialism
Framstående verk Främlingen (1942)
Pesten (1947)
Framstående priser Nobelpriset i litteratur 1957

Albert Camus (IPA/al'bɛʁ ka'my/), född 7 november 1913 i Mondovi (nuvarande Dréan) i Franska Algeriet, död 4 januari 1960 i Villeblevin i Frankrike, var en fransk författare, filosof och 1957 års nobelpristagare i litteratur.

Albert Camus författarskap har varit viktigt för framväxten av bland annat le nouveau roman ("den nya romanen") även om företrädare för den tagit avstånd från honom.[1] Återspeglingar av Camus skildringar av ångest och vilsenhet kan märkas i litteraturen ända fram till det sena nittonhundratalets litteratur.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Minnesmärke över Camus i Villeblevin, där han dog.
Bronsplattan på monumentet tillägnat Camus i staden Villeblevin, Frankrike. Texten på skylten lyder: "Från fullmäktige i Yonnes departementet i en hyllning till författaren Albert Camus, vars kvarlevor låg i vaka i Villeblevins rådhus under natten mellan 4 och 5 januari 1960."

Albert Camus föddes som pied-noir i Mondovi (nuvarande Dréan) i Franska Algeriet och växte upp i arbetarklassmiljö. Hans far avled tidigt och hans tidiga år bestod av en nära relation med modern. Trots fattig uppväxt fick Camus tillfälle att studera, vilket senare ledde till mer omfattande studier i filosofi. Åren 1937–1939 var Camus medlem i kommunistpartiet. 1938 började han arbeta som tidningsman. Under andra världskriget var Camus verksam vid den franska motståndsrörelsens förbjudna tidning Combat i Paris, för vilken han sedan blev redaktör 1945–1947.

Albert Camus första stora bidrag till världslitteraturen bestod av den koncentrerade berättelsen Främlingen 1942. Romanen är kanske hans mest lyckade existentiella verk. Jean-Paul Sartre bidrog starkt till Camus genombrott som författare genom att peka ut romanen som en representant för existentialismen.[1] Camus visar på det absurda, slumpmässiga, och till synes meningslösa i människans tillvaro; hans nihilism bär drag av Nietzsches filosofi.

Albert Camus tilldelades nobelpriset i litteratur 1957 med motiveringen ”För hans betydelsefulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid”.[2] Han var nominerad till priset redan 1949.[3]

Albert Camus omkom i en bilolycka i Villeblevin i departementet Yonne i centrala Frankrike den 4 januari 1960, i en Facel Vega. Bilen kördes av hans förläggare Michel Gallimard, som också avled efter bilolyckan. Camus grav finns i kommunen Lourmarin i Vaucluse i södra Frankrike.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Romaner[redigera | redigera wikitext]

Novellsamlingar[redigera | redigera wikitext]

  • L'exil et le royaume (1957)
    • Landsflykten och riket (översättning Eva Alexanderson, Bonnier, 1957)
  • La femme adultère
  • Le renégat ou un esprit confuse
  • Les muets
  • L'hôte
  • Jonas ou l'artiste au travail
  • La pierre qui pousse

Facklitteratur[redigera | redigera wikitext]

  • L'envers et l'endroit (1937)
    • Sommar (översättning C.G. Bjurström, Bonnier, 1963)
  • Noces (1938)
    • Sommar (översättning C.G. Bjurström, Bonnier, 1963)
  • Le Mythe de Sisyphe (1942)
  • L'Homme révolté (1951)
  • Réflexions sur la guillotine (1957)
    • Tankar om giljotinen (anonym översättning, Hjalmarson & Högberg, 2008)
  • Carnets, mai 1935—fevrier 1942 (1962)
    • Anteckningar. 1935-1942 (översättning av Anna Säflund, Interculture, 1990)
  • Carnets, 1943—1951 (1965)
  • Carnets, Mars 1951–December 1959 (1989)

Pjäser[redigera | redigera wikitext]

  • Caligula (författad 1938, urpremiär 1945)
  • Requiem pour une nonne (1956)
  • Le Malentendu (1944)
  • L'État de Siege (1948)
  • Les Justes (1949)
    • De rättfärdiga (översättning Elsa Thulin, Bonnier, 1957)
  • Les Possédés (1959)

Svensk samlingsvolym[redigera | redigera wikitext]

  • Brev till en tysk vän ; Konstnären och hans tid: föreläsning den 14 december 1957 ("Lettre à un ami allemand" och "Conférence d'Uppsala du 14 décembre 1957" (översättning Karin Löfgren, Lind & Co, 2002)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Nationalencyklopedin. 23 maj 2007 
  2. ^ ”Nobelpriset i litteratur - pristagarna”. Svenska Akademien. Arkiverad från originalet den 8 november 2011. https://web.archive.org/web/20111108144939/http://www.svenskaakademien.se/nobelpriset_i_litteratur/pristagarna. 
  3. ^ ”The Nomination Database for the Nobel Prize in Literature, 1901-1950”. Nobelprize.org. Arkiverad från originalet den 10 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141010165030/http://www.nobelprize.org/nomination/archive/literature/nomination.php?action=show&showid=1070. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]