Albert Camus

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Albert Camus Nobelpristagare i litteratur 1957
Albert Camus 1957.
Albert Camus 1957.
FöddAlbert Camus
7 november 1913
Mondovi, Constantine, Franska Algeriet
Död4 januari 1960 (46 år)
Villeblevin, Yonne, Frankrike
YrkeFörfattare, journalist
NationalitetFransk
SpråkFranska
Verksam1935–1960
Litterära rörelserAbsurdism
Existentialism
Framstående verkFrämlingen (1942)
Pesten (1947)
Framstående priserNobelpriset i litteratur 1957
Namnteckning
Albert Camus Signature.jpg

Albert Camus (IPA/al'bɛʁ ka'my/), född 7 november 1913 i Mondovi (nuvarande Dréan) i Franska Algeriet, död 4 januari 1960 i Villeblevin i Frankrike, var en fransk författare, filosof och 1957 års nobelpristagare i litteratur, som den näst yngste i historien - 44 år gammal.

Hans författarskap har varit viktigt för framväxten av bland annat le nouveau roman ("den nya romanen"), även om företrädare för den tagit avstånd från honom.[1] Återspeglingar av Camus skildringar av ångest och vilsenhet kan märkas i litteraturen ända fram till det sena nittonhundratalets litteratur.

Lars Gustafsson skriver i en essä: ”Allt vad denne författare skrev förblir intressant. Han kommer med i det Harold Bloom kallar ’the Western Canon’, de oundgängliga skrifterna. Han ställer de stora djupa frågorna”.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Minnesmärke över Camus i Villeblevin, där han dog.
Bronsplattan på monumentet tillägnat Camus i staden Villeblevin, Frankrike. Texten på skylten lyder: "Från fullmäktige i Yonnes departementet i en hyllning till författaren Albert Camus, vars kvarlevor låg i vaka i Villeblevins rådhus under natten mellan 4 och 5 januari 1960."

Albert Camus föddes som pied-noir i Franska Algeriet och växte upp i arbetarklassmiljö. Hans far avled tidigt, och hans tidiga år bestod av en nära relation till modern. Trots fattig uppväxt fick Camus tillfälle att studera, vilket senare ledde till mer omfattande studier i filosofi. Åren 1937–1939 var Camus medlem i kommunistpartiet.

År 1938 började han arbeta som tidningsman. Han befann sig i Paris när Tyskarna under andra världskriget invaderade Frankrike 1940. Camus försökte fly men anslöt sig till slut till Franska motståndsrörelsen där han tjänstgjorde som redaktör samt chefredaktör för Combat - dess olagliga tidning - 1945–1947.

Albert Camus första stora bidrag till världslitteraturen bestod av den koncentrerade berättelsen Främlingen, utgiven 1942, som kanske är hans mest lyckade existentiella verk. Även romanen Pesten från 1947 är en av den franska litteraturens främsta verk och har ofta betraktats som en av existentialismens klassiker. Lars Gustafsson rankar Pesten som Camus allra bästa roman.[3]

Jean-Paul Sartre bidrog starkt till Camus genombrott genom att utpeka romanen Främlingen som en representant för existentialismen. [1] Man kan säga att Sartre och Camus en tid var Existentialismens främsta banerförare. Camus visar i sina verk på det absurda, slumpmässiga och till synes meningslösa i människans tillvaro; hans nihilism bär drag av Nietzsches filosofi.

Albert Camus tilldelades nobelpriset i litteratur 1957 med motiveringen ”För hans betydelsefulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid”.[4] Han var nominerad till priset redan 1949.[5]

Död och begravningsplats[redigera | redigera wikitext]

Albert Camus omkom i en bilolycka i Villeblevini departementet Yonne i centrala Frankrike den 4 januari 1960, i en Facel Vega. Bilen kördes av hans förläggare Michel Gallimard, som också avled efter bilolyckan. I portföljen bredvid honom i bilvraket låg manuset till självbiografin ”Den första människan”, senare postumt utgiven.

Camus grav finns i kommunen Lourmarin i Vaucluse i södra Frankrike, där han vilar tillsammans med sin hustru Francine i en enkel opretentiös grav omgärdad av lavendel. Gravstenen är liten och består enbart av namn och årtal.

Den 4 januari 2010 hade Albert Camus varit död i 50 år. Frankrike firade minnet av Camus; den fattige killen från Alger - tänkaren, debattören, motståndshjälten- som erövrade Paris.

I samband med 50-årsminnet föreslog den dåvarande presidenten Sarkozy i december 2009 att Camus kvarlevor skulle flyttas till Panthéon i Paris och begravas bredvid nationalhjältarna Victor Hugo och Émile Zola. Det hela rann sedermera ut i sanden. Men frågan var väckt och var så nära en adlande av Camus, som man kan komma.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Romaner[redigera | redigera wikitext]

Novellsamlingar[redigera | redigera wikitext]

  • L'exil et le royaume (1957)
    • Landsflykten och riket (översättning Eva Alexanderson, Bonnier, 1957)
  • La femme adultère
  • Le renégat ou un esprit confuse
  • Les muets
  • L'hôte
  • Jonas ou l'artiste au travail
  • La pierre qui pousse

Facklitteratur[redigera | redigera wikitext]

  • L'envers et l'endroit (1937)
    • Sommar (översättning C.G. Bjurström, Bonnier, 1963)
  • Noces (1938)
    • Sommar (översättning C.G. Bjurström, Bonnier, 1963)
  • Le Mythe de Sisyphe (1942)
  • L'Homme révolté (1951)
  • Réflexions sur la guillotine (1957)
    • Tankar om giljotinen (anonym översättning, Hjalmarson & Högberg, 2008)
  • Carnets, mai 1935—fevrier 1942 (1962)
    • Anteckningar. 1935-1942 (översättning av Anna Säflund, Interculture, 1990)
  • Carnets, 1943—1951 (1965)
  • Carnets, Mars 1951–December 1959 (1989)
  • Albert Camus, Maria Casarès. Correspondance inédite (1944-1959). Avant-propos de Catherine Camus. Gallimard, 2017.

Pjäser[redigera | redigera wikitext]

  • Caligula (författad 1938, urpremiär 1945)
  • Requiem pour une nonne (1956)
  • Le Malentendu (1944)
  • L'État de Siege (1948)
  • Les Justes (1949)
    • De rättfärdiga (översättning Elsa Thulin, Bonnier, 1957)
  • Les Possédés (1959)

Svensk samlingsvolym[redigera | redigera wikitext]

  • Brev till en tysk vän ; Konstnären och hans tid: föreläsning den 14 december 1957 ("Lettre à un ami allemand" och "Conférence d'Uppsala du 14 décembre 1957" (översättning Karin Löfgren, Lind & Co, 2002)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Nationalencyklopedin. 23 maj 2007 
  2. ^ Gustafsson, Lars (1997). Vänner bland de döda. Essäer om litteratur. sid. 103-104 
  3. ^ Gustafsson, Lars (1997). Vänner bland de döda. Essäer om litteratur.. sid. 104 
  4. ^ ”Nobelpriset i litteratur - pristagarna”. Svenska Akademien. Arkiverad från originalet den 8 november 2011. https://web.archive.org/web/20111108144939/http://www.svenskaakademien.se/nobelpriset_i_litteratur/pristagarna. 
  5. ^ ”The Nomination Database for the Nobel Prize in Literature, 1901-1950”. Nobelprize.org. Arkiverad från originalet den 10 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141010165030/http://www.nobelprize.org/nomination/archive/literature/nomination.php?action=show&showid=1070. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]