Kiikala
| Kiikala | ||
| Före detta kommun | ||
|
||
| Land |  Finland | |
|---|---|---|
| Landskap | Egentliga Finland | |
| Län | Västra Finlands län | |
| Centralort | Kiikala kyrkoby | |
| Area | 245,30 km² (2008-01-01)[1] | |
| - land | 239,78 km²[1] | |
| - vatten | 5,52 km²[1] | |
| Folkmängd | 1 813 (2008-12-31)[2] | |
| Befolkningstäthet | 7,6 invånare/km² | |
| Kommunkod | 252 | |
| Geonames | 652888 | |
| Språk (2007)[3] | ||
| - Finska: | 96,52 % | |
| - Svenska: | 0,94 % | |
| - Övriga: | 2,54 % | |
| Upphörd | 2009 | |
| Ny kommun | Salo | |
 | ||
Kiikala var en kommun i landskapet Egentliga Finland i Finland. Kommunen hade 1 813 invånare (2008),[2] på en yta av 245,30 km².[1] Den 1 januari 2009 förenades Kiikala jämte Bjärnå, Finby, Halikko, Kisko, Kuusjoki, Muurla, S:t Bertils och Suomusjärvi med Salo stad.[4]
Kiikala var enspråkigt finskt.
I den före detta kommunen finns Kiikala flygplats.[5] Kiikala hembygdsmuseum hör nu till Salos historiska museum Samu. Kiikala församling grundades i slutet av 1500-talet.[6]
Geografi
[redigera | redigera wikitext]Genom Kiikala löper den Tredje Strängselåsen från sydväst till nordost. Den del som sträcker sig genom Kiikala, Suomusjärvi, Sommarnäs och Nummis kallas Kiikalannummi. Här finns Natura 2000-området Hyyppärä åsområde, som omfattar bland annat värdefulla källområden. I området ligger även Egentliga Finlands högsta punkt, berget Särämäki, 163,9 meter över havet.[7][8]
Kiikalas nordvästra delar består av en lerplatå som sträcker sig från Kiikala och Kuusjoki via Somero till Loimaa och S:t Mårtens. Här har Rekijoki å skurit djupt ned i ravindalar och skapat värdefulla kulturlandskap inom Natura 2000-området Rekijokiådalen, som fortsätter in på Someros område.[9]
Insjöar
[redigera | redigera wikitext]Den norra delen av Kiikala hör till Uskela ås vattensystem, medan den södra delen tillhör Kisko å–Bjärnå ås avrinningsområde. Bland Kiikalas insjöar märks Pernjärvi och Kyynäräjärvi vid gränsen mot S:t Bertils, båda källsjöar till Bjärnå å. I söder sträcker sig Kiskos Hirsijärvi in i Kiikala, dit även sjön Omenojärvi, belägen vid den tidigare gränsen mellan Kiikala och Suomusjärvi, rinner. Vid samma gamla gräns ligger sjön Varesjärvi, som genom Varesjoki å mynnar i sjön Aneriojärvi i Suomusjärvi och ingår i Kisko ås källområde. Varesjoki å löper tvärs över Kiikalas sydöstra del. Till den rinner även sjöarna Ruukinjärvi och Säräjärvi i Johannislund, vid dagens gräns mot Lojo, samt flera mindre sjöar och dammar i deras närhet. Nära Kiikala kyrkby, i byn Silva, rinner dammen Härjänvatsa ut i Varesjoki å. Vid dess strand anlade Kiikala kommun ett friluftsbad.[8]
Åar
[redigera | redigera wikitext]Uskela ås källflöden i Kiikala är Rekijoki å och Terttilänjoki å, som har sitt ursprung i Somero, samt Hitolanjoki å, som helt ligger inom Kiikala. Dessa förenas till Uskela å vid Rekijoki å i Kiikala. Inga insjöar i Kiikala rinner ut i Rekijoki å eller Terttilänjoki å. Däremot låg vid Hitolanjoki ås källor, intill Kiikala kyrka och omgivet av bebyggelse och åkrar, tidigare den lerbottnade sjön Kurajärvi, även kallad Kiikala kyrkosjö. Den sänktes två gånger – först i början av 1900-talet och senare på 1950–1960-talen – varvid hela sjön torrlades och förvandlades till odlingsmark med hjälp av pumpstationer.
Inom Hitolanjoki ås avrinningsområde i Kiikala finns även Lammenjärvi, vid vars strand Kiikala församling anlade ett lägercentrum, samt källan Kultalähde, som församlingen fridlyste redan på 1950-talet.
Byar
[redigera | redigera wikitext]Hitola, Hirvelä, Johannislund, Kesälä, Lasikylä (tidigare: Hidoisenpyöli), Kiikala, Komisuo, Kruusila, Kärkelä, Prästgården, Peltola, Pirilä, Rasvala, Rekijoki, Revä, Saari, Satakoski, Silva, Säräjärvi, Vanhakylä, Yltäkylä.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Historiskt hörde Kiikala till Uskela kyrksocken, som troligen grundades redan på 1230-talet. På 1440-talet blev området en del av S:t Bertils kapellförsamling under Uskela. Till denna församling hörde också Kuusjoki samt åtta byar i norra Uskela, vilka senare införlivades med Somero. På 1590-talet uppfördes ett bönehus i Kiikala, och orten blev därmed ett bönehusförsamling under S:t Bertils. År 1639 avskildes Kiikala församling från Uskela och blev en självständig kyrkoherdeförsamling. Kiikala kommun grundades 1869.[10]
I Kiikala verkade åren 1813–1960 Johannislund glasbruk, som är ett av de byggda kulturmiljöer av riksintresse som Museiverket år 2009 fastställde. I slutet av 1960-talet byggdes Finlands då största kalksandstegelfabrik på Härjänvatsa industriområde i Kiikala.[11][12]
Kiikala kommun slogs samman med nio andra kommuner till en ny kommun från och med den 1 januari 2009. Då upplöstes den dittillsvarande Salo stad, Halikko kommun, Kuusjoki kommun, S:t Bertils kommun, Muurla kommun, Bjärnå kommun, Finby kommun, Kisko kommun, Kiikala kommun och Suomusjärvi kommun, och i stället bildades en ny kommun som omfattade deras dåvarande områden. Den nya kommunen tog namnet Salo och fick stadsstatus.[13]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 4 ”Finlands areal kommunvis 1.1.2008” (
PDF). Lantmäteriverket. Arkiverad från originalet den 24 juni 2021. https://web.archive.org/web/20210624225218/https://www.maanmittauslaitos.fi/sites/maanmittauslaitos.fi/files/old/pinta_alat_kunnittain_01012008.pdf. Läst 27 mars 2023. - 1 2 ”Områdesordningar 1.1.2009”. Statistikcentralen. 27 mars 2009. https://www.stat.fi/til/vaerak/2008/vaerak_2008_2009-03-27_tau_001_sv.html. Läst 27 mars 2023.
- ↑ ”Befolkningens sammansättning och befolkningsförändringar kommunvis, 2007” ( PDF). Statistikcentralen. 2009. sid. 155. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/158224/xvaeku_200700_2008_dig.pdf. Läst 27 mars 2023.
- ↑ Kiikala i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
- ↑ ”Kiikala flygplats”. Arkiverad från originalet den 2 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190802000045/http://www.alltomflygresor.nu/kiikala-flygplats/. Läst 2 augusti 2019.
- ↑ Palola, A.-P: Yleiskatsaus Suomen keskiaikaisten seurakuntien perustamisajankohdista (Översikt över grundläggandet av de medeltida församlingarna i Finland), Faravid 18-19 (1994/1995), s. 98
- ↑ Terhi, Width (29 juli 2001). ”MAAKUNTIEN HUIPUT | Kiikalan Kilimanjaro piileskelee metsän siimeksessä” (på finska). Helsingin Sanomat. https://www.hs.fi/suomi/art-2000003985781.html. Läst 22 september 2025.
- 1 2 ”Hyyppärä-Kultalähde polku” (på finska). Salon Kohteet. 26 augusti 2020. https://kohteet.visitsalo.fi/hyyppara-kultalahde-luontopolku/. Läst 22 september 2025.
- ↑ ”Rekijokilaakso” (på finska). NTM-centralen. https://www.ymparisto.fi/fi/luonto-vesistot-ja-meri/luonnon-monimuotoisuus/suojelu-ennallistaminen-ja-luonnonhoito/natura-2000-alueet/rekijokilaakso. Läst 23 september 2025.
- ↑ von Hertzen, Erik (1987) (på finska). Kiikalan historia. Kiikala: Kiikala kommun, församling och mantalskommun. ISBN 951-99830-5-8. Läst 23 september 2025
- ↑ ”Johannislundin lasitehtaan alue” (på finska). www.rky.fi. Museiverket. https://www.rky.fi/read/asp/r_kohde_det.aspx?KOHDE_ID=1769. Läst 22 september 2025.
- ↑ ”Ihana Kahi” (på finska). Weber FI. Arkiverad från originalet den 22 januari 2025. https://web.archive.org/web/20250122000116/https://www.fi.weber/ihana-kahi. Läst 22 september 2025.
- ↑ ”Salo-regionen sa ja till samgång” (på svenska). Svenska Yle. 12 juni 2007. https://yle.fi/a/7-210787. Läst 22 september 2025.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Kiikala.
| |||||||||||||||||||
|