Klimatkompensation
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Klimatkompensation är en metod för att ta ansvar och hantera klimatpåverkan från utsläpp av växthusgaser. Det är vanligt att företag och organisationer klimatkompenserar hela eller delar av sin klimatpåverkan. Även privatpersoner kan dock klimatkompensera sin klimatpåverkan från t.ex. flyg eller bilresor.
Grundfilosofin för klimatkompensation är att själva klimatnyttan skall göras utanför företagets eller organisationens gränser för att det skall klassificeras som trovärdig och seriös klimatkompensation. Klimatnytta uppkommer framför allt genom olika klimatåtgärder i utvecklingsländer såsom energieffektivisering, förnybar energi, trädplantering och bevarande av skog. En annan metod är inköp och makulering av utsläppsrätter från exempelvis det europeiska handelssystemet EU Emissions Trading System. Klimatnyttan i det senare fallet består i att man då drar undan möjligheten att släppa ut en viss mängd växthusgaser från industrin i Sverige och andra EU-länder.
Klimatkompensation bör inte förväxlas med att reducera sin klimatpåverkan genom interna initiativ, bland annat eftersom det kan uppstå problem med så kallad dubbel bokföring[1]. Klimatkompensation och reduktion av växthusgaser är två parallella spår som bör ske samtidigt för trovärdighetens och den fulla effektens skull.
Många klimatkompensationsprojekt innebär ofta holistiska lösningar, projekt i vilka man klimatnyttan säljs där köparen får mervärdet av mindre luftföroreningar, förbättrad infrastruktur, förbättrad kommunikation, förbättrad närmiljö och andra positiva hälsoeffekter. Projektutvecklare försöker ofta koppla projekten till FN:s nya globala utvecklingsmål samt certifiera projekten enligt exempelvis Gold Standard och Plan Vivo för att verifiera dessa positiva effekter från projekten.
Historia
Klimatkompensation blev etablerat när handeln med utsläppsrätter initierades inom Kyotoprotokollet och genom dess flexibla mekanismer och framför allt Clean Development Mechanism (CDM). CDM syftar till att låta industriländer att minska sina koldioxidutsläpp att investera i projekt för att minska utsläppen i utvecklingsländer som ett alternativ till de mer ofta mycket mer kostsamma utsläppsminskningarna i sina egna länder.
Varianter av klimatkompensation
Det finns 3 huvudgrupper av klimatkompensation: Utsläppsrätter, CDM-projekt samt projekt på den så kallade frivilligmarknaden.
Varje huvudgrupp genererar någon form av reduktionsenhet som certifierats eller verifierats. Projekten kan även certifieras av en tredje eller fjärde part för att säkerställa klimatnytta, trovärdighet och bidrag till hållbar utveckling. Den mest erkända sådana part är Gold Standard Foundation[2] som bland annat initierats av Greenpeace, WWF och 60-70 andra NGOs[3]. Andra exempel är Plan Vivo Foundation, Verified Carbon Standard och The Climate, Community & Biodiversity Alliance.
| Huvudgrupp | Projekten godkänns av: | Reduktionsenhet | Kan Gold Standard-certifieras |
|---|---|---|---|
| CDM-projekt | UN executive board for Clean Development Mechanism | CER | Ja |
| Frivilliga projekt | Gold Standard, Plan Vivo, VCS, CCBA | VER | N/A |
| Utsläppsrätter | EUA | N/A |
CERs - Certified Emission Reductions
CERs är de utsläppskrediter som genereras i CDM-projekt. "CDM har två syften; dels att bidra till utsläppsreduktioner /.../, dels att bidra till hållbar utveckling i värdländerna"[4].
Köp av reduktionsenheter från CDM-projekt är en av de vanligt förekommande sätten att klimatkompensera på för företag och organisationer som vill göra det på frivillig grund. Istället är det VCS och Gold Standard som är de riktigt stora standarderna globalt sett för frivillig klimatkompensation med 55 % respektive 15 % av marknaden.
I klimatpropositionen från 2009[5] fastslogs att om myndigheter och statliga bolag klimatkompenserar skall det göras via CDM-projekt. Många företag och myndigheter som kompenserar på frivillig basis gör det idag via utsläppsreduktioner från FN-godkända projekt, så kallade CDM-projekt och dessa projekt har ofta också en Gold Standard certifiering [2].
VERs - Verified/Voluntary Emission Reductions
Köp av reduktionsenheter från projekt utanför FN-systemet kallas ofta "frivilliga projekt". Dessa är godkända av andra parter - exempelvis Gold Standard, VCS, CCB m.fl. Utsläppsreduktioner skapas liksom inom CDM genom t.ex. energieffektiviseringsprojekt, trädplanteringsprojekt eller projekt där man tillser att användandet av fossila bränslen eller skog minskar eller undviks. En ytterligare projekttyp som är vanlig på frivilligmarknaden men som inte ryms inom CDM är så kallade REDD-projekt som går ut på att skydda och bevara skog.
Högsta förvaltningsdomstolen har fastslagit att man som företag inte har rätt att dra av kostnaden för klimatkompensation via VERs[6].
Trädplantering är en etablerad metod både inom CDM och på frivilligmarknaden men har blivit mer utbredd och framgångsrikt inom den senare kategorin under standarder såsom Plan Vivo och Gold Standard. Planteringen av träden sker ofta i utvecklingsländer och grundprincipen bakom klimatnyttan är att koldioxid binds i biomassan genom fotosyntes i och med att träden växer. FN:s klimatpanel framhåller trädplantering som en av de mest kostnadseffektiva klimatåtgärderna[7]. Faktum är dock att träd har en naturlig cykel och även om ett träd först binder koldioxid idag så kommer det vid ett senare tillfälle dö och avge all uppbunden koldioxid. Därför är metoden ifrågasatt.[8] och har vid flertalet tillfällen medialt uppmärksammats, bland annat i och med Arlas klimatkompensation av den ekologiska mjölken[9] samt Energimyndighetens trädplanteringsprojekt i Uganda[10].
Trots att Kyotoprotokollet och CDM var det som gjorde klimatkompensation allmänt känt fanns klimatkompensation i olika former redan innan dess. Plan Vivo etablerades exempelvis redan 1994[11] genom ett skogsprojekt i Chiapas, Mexiko som heter Scolel'te i vilket många svenska företag fortfarande kompenserar.
Utsläppsrätter
Handel med utsläppsrätter är ett system som reglerar hur mycket vissa utsläppsintensiva industrier får lov att släppa ut. Industrierna tilldelas en kvot, släpper man ut mer tvingas man betala för fler utsläppsrätter, släpper man ut mindre får restkvoten säljas. Till skillnad från utsläppsreduktionerna har utsläppsrätterna inte skapats i projekt där utsläpp har begränsats utan är ett ekonomiskt styrmedel som regleras av EU. System heter EU ETS. (European Union Emission Trading Scheme[12]).
Referenser
Noter
- ^ ”Carbon Offsets 101 | Worldwatch Institute”. www.worldwatch.org. http://www.worldwatch.org/node/5134. Läst 23 februari 2016.
- ^ [a b] ”Gold Standard”. https://www.goldstandard.org. Läst 4 september 2015.
- ^ ”The Gold Standard”. wwf.panda.org. Arkiverad från originalet den 20 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160220105422/http://wwf.panda.org/what_we_do/how_we_work/businesses/climate/offsetting/gold_standard/. Läst 18 februari 2016.
- ^ ”Årsrapport 2013 för Sveriges CDM och JI-program”. Arkiverad från [file:///C:/Users/10447chpa/Downloads/%C3%85rsrapport%202013%20f%C3%B6r%20Sveriges%20CDM-%20och%20JI-program.pdf originalet] den 12 augusti 2013. https://web.archive.org/web/20130812155911/http://c/. Läst 8 mars 2016.
- ^ Regeringskansliet, Regeringen och (17 mars 2009). ”En sammanhållen klimat- och energipolitik - Klimat”. Regeringskansliet. http://www.regeringen.se/rattsdokument/proposition/2009/03/prop.-200809162/. Läst 17 februari 2016.
- ^ ”HFD 2014 ref 62”. http://www.hogstaforvaltningsdomstolen.se/Domstolar/regeringsratten/R%C3%A4ttsfall/HFD%202014%20ref.%2062.pdf. Läst 18 februari 2006.
- ^ IPCC Fifth Assessment Report (AR5) - Agriculture, Forestry and Other Land Use (AFOLU). 2014
- ^ ”Sex forskare om trädplantering som klimatkompensation”. Sveriges Radio. 26 november 2012. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=5359681. Läst 2 december 2014.
- ^ ”Inga garantier för Arlas klimatkompensation”. Sveriges Radio. 23 november 2012. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5355915. Läst 2 december 2014.
- ^ ”Kachung – om hållbarhet i internationella klimatprojekt”. www.energimyndigheten.se. Arkiverad från originalet den 7 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160307010130/http://www.energimyndigheten.se/klimat--miljo/Kachung-om-hallbarhet-i-internationella-klimatprojekt/. Läst 23 februari 2016.
- ^ http://www.planvivo.org/project-network/scolelte-mexico/
- ^ ”The EU Emissions Trading System (EU ETS) - European Commission”. ec.europa.eu. http://ec.europa.eu/clima/policies/ets/index_en.htm. Läst 17 februari 2016.