Yggdrasil

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Yggdrasil (olika betydelser).
Världsträdet målad som "världsaxel" (latin: axis mundi[1]).

Världsträdet, Yggdrasil (ungefär: "den förskräcklige stormgudens häst", av Ygg, ett binamnOden, och isländska drasil, häst), Lärad, eller Mimers träd, är enligt båda eddorna namnet på världens största träd. Från dess grenar, som täcker hela himlen, faller dagg över världen. Under denna ask (ibland kallad ek, alternativt idegran) finns den heligaste plats där gudarna dagligen samlas till ting.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Yggdrasil har tre rötter. Den första går till människornas (Midgård) och gudarnas hemvist (Asgård), den andra till jättarnas hemvist (Jotunheim eller Utgård) och den tredje till underjorden (Nifelheim), på trädets norra sida.

Rötter och krona[redigera | redigera wikitext]

Under var och en av dessa rötter finns en brunn. Under den första roten ligger Urdarbrunnen (”ödesbrunnen”) där gudarna håller sina ting, under den andra Mimers brunn, visdomens och kunskapens källa, och under den tredje föds älven Vergelmer. De tre nornorna Urd, Skuld och Verdandi bor vid asken Yggdrasils rötter, invid Urdarbrunnen, där de hämtar det vatten och den vita sand med vilka de sedan översköljer Yggdrasils rötter för att hindra dess stam och grenar att vissna.[2]

I Yggdrasils krona lever fyra hjortar, Dain, Dvalin, Duneyr och Duratror, som betar av trädets blad. I toppen sitter örnen Hräsvelg[3] som har höken Veðrfölnir placerad mellan ögonen. Örnen skapar vind genom att slå med vingarna. Där finns också tuppen Gullinkambe (Viðofnir) eller Gyllenkam som håller reda på natt och dag.

Ekorren Ratatosk springer upp och ned för trädets stam och agerar budbärare mellan örnen och draken (eller lindormen) Nidhögg (Niðhöggr) vid trädets rot; Hräsvelg och Nidhögg ligger i ständig fejd med varandra och är själva inte på talfot med varandra. Nidhögg gnager på Yggdrasils rötter (enligt vissa källor tillsammans med många andra ormar), och på Valhalls tak står hjorten Eiktyrner (Eikþyrnir), tre andra hjortar och geten Heidrun och gnager på dess lövverk.

Trots dessa tärande djur står trädet alltid grönt, eftersom nornorna som bor under dess grenar vattnar det med vatten ur Urdarbrunnen.

Namnet[redigera | redigera wikitext]

Det var i Yggdrasil som Oden offrade sig själv genom hängning för att lära sig runornas hemlighet. I Havamál berättas att den sårade Oden hängde i nio dagar. Möjligen är namnet Yggdrasil en kenning som syftar på denna hängning[2]. Vid Ragnarök kommer Yggdrasil att skälva och stöna men trots allt förbli stående.

Träd i andra mytologier[redigera | redigera wikitext]

Yggdrasil är asagudarnas världsträd, och ett liknande världsträd förekommer i mayansk mytologi.[4]

I asiatiska myter finns trädet som heligt kultföremål i en mängd inkarnationer. Buddha blev upplyst medan han satt under ett banyanträd. Inom anime finns stora, mer eller mindre heliga träd i filmer som Windaria, Laputa – slottet i himlen[5] och Min granne Totoro (kamferträd[6]).

Attestering[redigera | redigera wikitext]

Yggdrasil anses vara broderad på en av bildfrekvenserna på Överhogdalstapeten från Jämtland som daterats till någonstans mellan 1040-1050 e.kr.[7]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "axis mundi". ne.se. Läst 6 augusti 2015.
  2. ^ [a b] "Yggdrasil". NE.se. Läst 2012-03-17.
  3. ^ Enoksen, Lars Magnar (2006): "Djur och natur i fornnordisk mytologi", s. 55. Historiska Media, Lund. Läst 6 augusti 2015.
  4. ^ Rider, Nick (1999/2005): Yucatan and Mayan Mexico, s. 20. Cadogan Guides, The Globe Pequot Press. Läst 6 augusti 2015. (engelska)
  5. ^ McCarthy, Helen (1999/2002): Hayao Miyazaki: Master of Japanese Animation : Films, Themes, Artistry, s. 98. Stone Bridge Press, Berkeley. Läst 6 augusti 2015. (engelska)
  6. ^ Drazen, Patrick (2011): A Gathering of Spirits: Japan's Ghost Story, s. 170. iUniverse, Bloomington. Läst 6 augusti 2015. (engelska)
  7. ^ Kaliff, Anders (1998). "Recensioner", Fornvännen 93: 54–56. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]