Pontus Gustafsson

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Pontus Gustafson)
Hoppa till: navigering, sök
Pontus Gustafsson
Pontus Gustafsson
Pontus Gustafsson
Född Pontus Karl Fredrik Gustafsson
15 augusti 1955 (62 år)
Stockholm
IMDb SFDb

Pontus Karl Fredrik Gustafsson, född 15 augusti 1955 i Stockholm, är en svensk skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Gustafsson inledde sin skådespelarkarriär som 12-åring när han 1967 gjorde den svenska rösten till Mowgli i Disneyfilmen Djungelboken. 1968 spelade han skepparpojken Kalle i Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin och uppföljaren Farbror Blås nya båt. Han spelade Karl-Göran i folklustspelet Grabbarna i 57:an 1978 och medverkade i Bo Widerbergs uppmärksammade TV-version av En handelsresandes död 1979.

Redan som barn spelade Gustafsson sina första roller på Dramaten. Han debuterade i Lars Forssells pjäs Sock! Bang! Svisch! Smack! Vroom! 1967 och gjorde samma år rollen som Brummelman i Klas Klättermus. 1977 blev han fast anställd vid Dramaten och har sedan dess medverkat i produktioner som Stormen, Macbeth, Broadway nästa, Körsbärsträdgården, I lodjurets timma, Peter Pan, Hustruskolan och Köpmannen i Venedig. Han spelade komik i farsen TrasselMaximteatern 1992 och i Charleys TantIntiman 1999.

1998 spelade han och Inga Landgré huvudrollerna i SVT:s komediserie Glöm inte mamma!. Mellan 2002 och 2004 spelade han Björne i barnprogrammet Björnes magasin.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Filmografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1976 Toffolo Gruffet i Chiozza
Carlo Goldoni
Rudolf Penka Katarinateatern[1]
1968 Pim Varför är det så ont om Q?
Hans Alfredson
Lars-Erik Liedholm Dramaten
1977 Gymnasisten Onda andar
Fjodor Dostojevskij
Ernst Günther Dramaten
1978 Sandwall, LKAB Ranstadvalsen
Jan Guillou och Gunnar Ohrlander
Margaretha Byström Dramaten
1991 Peter Pan Peter Pan
J.M. Barrie
Jackie Söderman Dramaten
1993 Karlsson Karlsson på taket
Astrid Lindgren
Pernilla Skifs Göta Lejon[2]
1995 Kurren I fru Vennermans fall
Marie-Louise Ekman
Gösta Ekman
Marie-Louise Ekman
Kilen, Kulturhuset, Stockholm[3]
1997 Jepichodov Körsbärsträdgården
Anton Tjechov
Peter Langdal Dramaten
1999 Stephen Spettigue Charleys tant
Brandon Thomas
Thomas Ryberger Intiman
2000 Lorden från gränden
L. Arthur Rose och Noel Gay
Thomas Ryberger Intiman[4]
2003 Bussresan
Ulf Larsson
Ulf Larsson Vasateatern[5]
2004 Larsson Söderkåkar
Gideon Wahlberg
Ulf Larsson Tantogården[6]
Kaplan
Da Silva
A Clockwork Orange 2004
Anthony Burgess
Kasper Bech Holten Dramaten
2005 Armbåge Lika för lika
William Shakespeare
Yannis Houvardas Dramaten
2009 Herr Ford Muntra fruarna i Windsor
William Shakespeare
John Caird Dramaten
Mason Jane Eyre
Charlotte Brontë
Ellen Lamm Dramaten
2012 Aron Fanny och Alexander
Ingmar Bergman
Stefan Larsson Dramaten
2015 Relling
Molvik
Gråberg
Vildanden
Henrik Ibsen
Anna Pettersson Dramaten
Christopher Klanen
Nina Raine
Nina Raine Dramaten
2016 Aron
Regissör Landahl
Fanny och Alexander
Ingmar Bergman
Stefan Larsson Dramaten
2017 Antonio
Bartolo
Figaros bröllop
Pierre Augustin Caron de Beaumarchais
Tobias Theorell Dramaten
Buckingham Rickard III
William Shakespeare
Stefan Larsson Dramaten
Improvisation på slottet
Andreas T Olsson
Andreas T Olsson Dramaten
En budbärare Oidipus/Antigone
Sofokles
Eirik Stubø Dramaten

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bengt Jahnsson (27 november 1976). ”Premiär på nya Katarina Teatern: Intressant uppsättning av Goldonis 'Gruffet'”. Dagens Nyheter: s. 21. http://arkivet.dn.se/tidning/1976-11-27/323/21. Läst 16 september 2017. 
  2. ^ Ingegärd Waaranperä (19 oktober 1993). ”Fördomsfullt om barns humor”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/teater/fordomsfullt-om-barns-humor/. Läst 17 september 2016. 
  3. ^ ”I fru Vennermans fall”. Chinateatern. http://www.chinateatern.se/show/i-fru-vennermans-fall/. Läst 3 september 2015. 
  4. ^ Claes Salomonsson (10 april 2000). ”Ulf Larsson gör Poppes största paradnummer”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/noje/0004/10/poppe.html. Läst 13 juni 2015. 
  5. ^ Linda Hjertén (6 juni 2002). ”Ulf Larsson gör stjärnspäckad busskomedi”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article10283192.ab. Läst 13 juni 2015. 
  6. ^ Lars Ring (12 juli 2004). ”Trångt och ojämnt när Söderkåkar flyttar in i Tanto”. SvD. http://www.svd.se/trangt-och-ojamnt-narsoderkakar-flyttar-in-i-tanto. Läst 13 juni 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]