Fetma: Skillnad mellan sidversioner

Redigera länkar
Från Wikipedia
Bläddra interaktivt i historiken
← Äldre redigeringNyare redigering →
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
VisuellWikitext
Vili (Diskussion | Bidrag)
923 redigeringar
→‎Historia och kultur: ytterligare översättning.
Vili (Diskussion | Bidrag)
923 redigeringar
mera översättning.
Rad 87: Rad 87:


Den psykologiska behandlingen består framförallt av [[beteendeterapi]], en form av [[KBT]]. Konkret innebär det att man gör en beteendeanalys genom självregistrering på vad och när patienten äter. Man identifierar alltså [[antecedenter]], situationer när ätbeteendet aktiveras, och försöker hitta nya förstärkare än mat för patienten att använda. Ofta använder patienterna nämligen mat som belöning åt sig själv. I terapin är det viktigt att terapeuten är motiverande, patienten har ofta många misslyckanden bakom sig. Detta gör man genom att skapa hopp, validera de svårigheter som patienten upplever och kognitivt jobba med patientens självkänsla. Motivationen ökar också om man ställer upp konkreta och realistiska mål och delmål som man sen kan faktiskt uppnår. När man kan fokusera på ett delmål och märker att detta går att klara av blir det lättare för patienten att fortsätta i behandlingen. Det är dessutom viktigt att jobba med att de beteendeförändringar och i förlängningen viktförändringar som man får till också är bestående. Detta gör man genom att inte bara få patienten att äta mindre, utan dessutom aktivera sig mer fysiskt.
Den psykologiska behandlingen består framförallt av [[beteendeterapi]], en form av [[KBT]]. Konkret innebär det att man gör en beteendeanalys genom självregistrering på vad och när patienten äter. Man identifierar alltså [[antecedenter]], situationer när ätbeteendet aktiveras, och försöker hitta nya förstärkare än mat för patienten att använda. Ofta använder patienterna nämligen mat som belöning åt sig själv. I terapin är det viktigt att terapeuten är motiverande, patienten har ofta många misslyckanden bakom sig. Detta gör man genom att skapa hopp, validera de svårigheter som patienten upplever och kognitivt jobba med patientens självkänsla. Motivationen ökar också om man ställer upp konkreta och realistiska mål och delmål som man sen kan faktiskt uppnår. När man kan fokusera på ett delmål och märker att detta går att klara av blir det lättare för patienten att fortsätta i behandlingen. Det är dessutom viktigt att jobba med att de beteendeförändringar och i förlängningen viktförändringar som man får till också är bestående. Detta gör man genom att inte bara få patienten att äta mindre, utan dessutom aktivera sig mer fysiskt.

==Barnfetma==
Spannet för vad som är ett hälsosamt BMI varierar med ålder och kön hos ett barn. Fetma hos barn och ungdomar är definierad som högre än den 95de [[percentil|percentilen]].<ref name="cdc.gov">{{cite web |url=http://www.cdc.gov/nccdphp/dnpa/healthyweight/assessing/bmi/childrens_BMI/about_childrens_BMI.htm |title=Healthy Weight: Assessing Your Weight: BMI: About BMI for Children and Teens|publisher=[[Center for disease control and prevention]]|accessdate=April 6, 2009}}</ref> Referens data för dessa percentiler är baserad på är från 1963 till 1994 och inräknar således inte den senare ökning i graden av övervikt.<ref>{{cite journal |author=Flegal KM, Troiano RP, Pamuk ER, Kuczmarski RJ, Campbell SM |title=The influence of smoking cessation on the prevalence of overweight in the United States |journal=N. Engl. J. Med. |volume=333 |issue=18 |pages=1165–70 |year=1995 |month=November |pmid=7565970 |doi= 10.1056/NEJM199511023331801|url=http://content.nejm.org/cgi/content/full/333/18/1165}}</ref>

Barnfetma har uppnått epidemiska proportioner under 2000-talet, och stiger över hela världen. Andelen av fetma hos Canadensiska pojkar har ökat från 11% under 1980-talet till över 30% under 1990-talet, och under samma tidsperiod från 4% till 14% hos Brazilianska barn.<ref name=flynn2006/>

Som med fetma hos vuxna ligger flera faktorer bakom ökningen av barnfetma, förändrad diet tillsammans med minskad fysisk aktivitet tros dock vara de två viktigaste faktorerna i ökningen på senare tid.<ref>{{cite journal |author=Dollman J, Norton K, Norton L |title=Evidence for secular trends in children's physical activity behaviour |journal=Br J Sports Med |volume=39 |issue=12 |pages=892–7; discussion 897 |year=2005 |month=December |pmid=16306494 |pmc=1725088 |doi=10.1136/bjsm.2004.016675 |url=}}</ref>

På grund av att barnfetman ofta kvarstår in i vuxenlivet är det associerat med flera kroniska sjukdomar, och barnen kan därför redan i ett tidigt stadium testas för [[högt blodtryck]], [[diabetes]], [[Hyperlipidemi|höga blodfetter]] och [[fettlever]].<ref name=CADG2006>{{cite journal |author=Lau DC, Douketis JD, Morrison KM, Hramiak IM, Sharma AM, Ur E |title=2006 Canadian clinical practice guidelines on the management and prevention of obesity in adults and children [summary] |journal=CMAJ |volume=176 |issue=8 |pages=S1–13 |year=2007 |month=April |pmid=17420481 |pmc=1839777 |doi=10.1503/cmaj.061409 |url=}}</ref>

Behandling består primärt i livsstilsförändringar och beteendetekniker. I USA är exempelvis inte medicinering FDA (motsvarande läkemedelsverket) godkänd för denna åldersgrupp.<ref name=flynn2006>{{cite journal |author=Flynn MA, McNeil DA, Maloff B, ''et al.'' |title=Reducing obesity and related chronic disease risk in children and youth: a synthesis of evidence with 'best practice' recommendations |journal=Obes Rev |volume=7 Suppl 1 |issue= |pages=7–66 |year=2006 |month=February |pmid=16371076 |doi=10.1111/j.1467-789X.2006.00242.x |url=}}</ref>

==Fetma hos andra djur==
Fetma hos djur är vanligt i flera länder, andelen övervikt och fetma hos hundar i USA ligger mellan 23% till 41% varav 5,1% har fetma.<ref name=Lund2006>{{cite journal |author=Lund Elizabeth M. |title=Prevalence and Risk Factors for Obesity in Adult Dogs from Private US Veterinary Practices|journal=Intern J Appl Res Vet Med |volume=4 |issue=2 |pages=177–86 |year=2006 |pmid= |doi= |url=http://www.jarvm.com/articles/Vol4Iss2/Lund.pdf}}</ref> Andelen fetma hos katter ligger något högre på 6,4%.<ref name=Lund2006/> I Australien är andelen fetma hos hundar som besöker en veterinär funnits vara 7,6%.<ref>{{cite journal |author=McGreevy PD, Thomson PC, Pride C, Fawcett A, Grassi T, Jones B |title=Prevalence of obesity in dogs examined by Australian veterinary practices and the risk factors involved |journal=Vet. Rec. |volume=156 |issue=22 |pages=695–702 |year=2005 |month=May |pmid=15923551 |doi= |url=}}</ref> Risken för fetma hos hundar är relaterad till huruvida deras ägare är överviktiga eller ej, det finns dock inget liknande samband mellan katter och deras ägare.<ref>{{cite journal |author=Nijland ML, Stam F, Seidell JC |title=Overweight in dogs, but not in cats, is related to overweight in their owners |journal=Public Health Nutr |volume= 13|issue= 1|pages=1–5 |year=2009 |month=June |pmid=19545467 |doi=10.1017/S136898000999022X |url=}}</ref>

==Se även==
==Se även==
* [[Övervikt]]
* [[Övervikt]]

Versionen från 25 maj 2010 kl. 15.21

Fetma
Män som klassificeras normalviktiga, överviktiga och som lider av fetma.
Klassifikation och externa resurser
ICD-10E66
ICD-9278
DiseasesDB9099
Medlineplus003101
eMedicinemed/1653 
MeSHC23.888.144.699.500 svensk C23.888.144.699.500 engelsk

Fetma en ett medicinskt tillstånd av ett överflöd av kroppsfet som har ackumulerats till den grad att den har negativ inverkan på hälsan, ledande till en förkortad livslängd och/eller ökade hälsoproblem.[1][2] Body mass index (BMI), är ett mått som jämför längd och vikt. Individer med ett BMI mellan 25 kg/m2 och 30 kg/m2 har en övervikt medan ett BMI över 30 kg/m2 är fetma.[3]

Fetma ökad sannolikheten för flertalet sjukdomar, speciellt hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes mellitus typ 2, sömnapne, vissa typer av cancer och artros.[2] Fetma är den vanligtvis orsakat av ett överintag av dietära kalorier, brist på fysiskt aktivitet och genetisk mottaglighet. En den fall är orsakad primärt av gener, endokrina sjukdomar, medicinering eller psykisk sjukdom. Bevis som visar på att överviktiga individer som äter lite med på grund av en sänkt metabolism ändå går upp i vikt är begränsad; den genomsnittliga överviktiga individen har en högre energi förbrukning än sina tunnare motsvarigheter på grund av den energi för upprätthållandes av kroppsmassan.[4][5]

Den huvudsakliga behandlingen för fetma är förändring i kost samt fysiskt aktivitet. Som kompletering till detta, eller i fall av misslyckande, kan anti-fetma läkemedel tas för att reducera aptit eller inhibera fettupptag. I allvarliga fall kan kirurgi eller en intragastrisk ballong placeras för att minska magsäckens volym och/eller tarm längd, vilket leder till en tidigare mättnad och en begränsad förmåga att ta upp näringsämnen ur födan.[6][7]

Fetma är den ledande förbyggningsbara orsaken till dödsfall sett globalt, med en ökad prevalens hos vuxna och barn. Aktoriteter ser det som ett allvarligt allmänt hälso problem på 2000-talet. [8] Fetma är i dagslägen väldigt stigmatiserad i västvärlden, men har sett som tecken på välfärd och fertilitet i andra tidsperioder och är fortfarande så i många delar av Afrika.[2][9]

Historia och kultur

Historiska trender

En väldigt överviktig herre med uttalad dubbelhaka och mustasch, klädd i svart och med ett svärd efter sin sida.
Under medeltiden och renässansen var fetma sett som ett tecken på välstånd och var relativt vanligt bland tjänstemän: "Toscana Generalen Alessandro del Borro", målad av Charles Mellin, 1645[10]

Grekerna var de första som uppmärksammade fetma som ett medicinskt symtom.[11] Hippocrates skrev att "Korpulens är inte en sjukdom i sig själv, men förebud för andra".[2] Den Indiske kirurgen Sushruta (700-talet före kristus) relaterade fetma till diabetes och hjärtsjukdomar.[12] Han rekommenderade fysiskt arbete för att bota det och dess biverkningar.[12] För den större delen av mänsklighetens historia har mänskans kämpat emot en brist på mat.[13] Fetma har därför historiskt sett som ett tecken på förmögenhet och framgång. Det var vanligt bland högre tjänstemän i Europa under medeltiden och renässansen[10] såväl som i de antika östasiatiska civilisationerna.[14] Vid starten av den industiella revolutionen kom man till insikt att den militära och ekonomiska makten av nationen var beroende av både kroppsstorlek och styrka av deras soldater och arbetare. Ökandet av den genomsnittliga body mass index (BMI) från vad som nu anses vara underviktig till en normalt spann spelade en signifikant roll i utvecklingen av de industrialiserade samhällena. Längd och vikt ökade både genom 1800-talet i den utvecklade världen. Under 1900-talet när populationen nådde deras genetiska potential för längd började vikt att öka mycket mera än längd, vilket resulterade i fetma.[15][16] På 1950-talet med den ökade välfärden minskade barnadödligheten, men genom den ökade kroppsvikten blev hjärt och njursjukdomar allt vanligare.[16] Under denna period blev försäkringsbolag allt mera medvetna om kopplingen mellan vikt och förväntad livslängd och ökade premierna för de överviktiga.[2]

Många kulturer har genom historien sett på fetma som en resultat av karaktärsfel. De feta individerna i Grekisk komedi var frossare och figurer för hån och förlöjligande. Under kristna tider var mat sett som en inkörsport till synderna lättja och lust.[9] I moderna västliga kulturer ses övervikt som oattraktivt och fetma är oftast associerade med olika negativa stereotyper. Individer av alla åldrar utsätt för social stigmatisering, och kan bli måltavlor för mobbare och utfrysta av kollegor. Fetma är återigen en anledning till diskriminering. [17]

Den allmänna uppfattningen i västervärlden samhällen av vad som är en hälsosam vikt är skilt från vad som anses vara idealt, och både har förändrats sedan början av 1900-talet. Vikten som ses som ideal är sjunkit sedan 1920-talet, detta illustreras av det faktum att Miss Amerika vinnare har ökar i längd med ett genomsnitt på 2% medan deras vikt minskat med ett genomsnitt på 12%.[18] Å andra sidan folks uppfattning om vad som är en hälsosam vikt gått åt andra hållet. I Storbrittannien är vikten som anses vara överviktigt signifikant ökat från 1999 till 2007.[19] Dessa förändringar tros bero på att den ökade övervikten skulle ge en ökad acceptens av extra kroppsfett som normalt.[19]

Fetma ses fortfarande som ett tecken på förmögenhet och välbefinnande i många delar av Afrika. Detta har blivit speciellt vanligt sedan HIV epidemins början.[2]

Konsten

En stenfigur visandes en överviktig kvinna.
Venus från Willendorf skapad 24,000–22,000 före kristus

Den första skulpturala framställningen av den mänskliga kroppen 20,000–35,000 år sedan skildrar feta kvinnor. Några attribut av Venus figurerna har en tendens att framhäva fertilitet medans andra skildrar "fethet" hos folket av den tiden.[9] Korpulens är dock borta från både Grekiskt och Romersk konst, förmodligen överensstämmande med deras ideal om måttlighet. Detta forsätter genom mycket av den kristna europeiska historien, med en låg socioekonomisk status med att framställas som överviktig. Under Renässansen började överklassen att stoltsera med deras storlek, som kan ses i porträtt av Henry den VIII och Alessandro del Borro. [9]

Rubens (1577–1640) framställde regelbundet fylliga kvinnor i sina motiv. Dessa kvinnor hade dock fortfarande sina "timglas" figurer med sin relation till fertilitet. [20] Under 1800-talet kom synen på fetma att förändras i västvärlden. Efter århundraden av fetma som synonymt med välfärd och social status, blev magerhet den önskvärda standarden.[9]

Storleks acceptans och fetma kontroversen

Överviktiga individer, som USAs president William Howard Taft, har hånats ett flertal gånger.

Det huvudsakliga målet för de flesta av fetma acceptans rörelserna är att minska diskrimineringen mot individer med övervikt eller fetma.[21][22] Dock har några i rörelsen också försökt att ifrågasätta några av de etablerade sambanden mellan fetma och dess hälsovådliga effekter.[23]

Ett antal organisationer existerar som främjar fetma acceptansen, dessa har dessutom fått en mera framträdande roll under den senare delen av 1900-talet.[24] Den USA baserade National Association to Advance Fat Acceptance (NAAFA) bildades 1969 och har beskrivit sig själv som en civilrättslig organisation tillägnad att stoppa diskriminering på grund av storlek. [25] International Size Acceptance Association (ISAA) är en frivillig organisation som bildades 1997 är mera mera globalt centrerade och beskriver sitt uppdrag som att främja storleks acceptans och sätta stopp för viktbaserad diskriminering.[26]

Flera böcker som The Diet Myth av Paul Campos argumenterar att de hälsorisker som tillskrivits fetma är mestadels obevisade och det verkliga problemet ligger i det sociala stigma som överviktiga individer behöver utså.[27] Liknande skrivs i The Obesity Epidemic av Michael Gard som argumenterar att fetma är en moralisk och ideologisk föreställning, snarare än ett hälsoproblem.[28] Andra grupper har också börjat ifrågasätta sammankopplingen mellan fetma och dålig hälsa.[29]

Människor är kända för att välja sin potentiella partner baserad på liknande kroppsmassa.[30]

Hälsoeffekter

Fetma ökar risken för en rad tillstånd, framförallt riskerar en kraftigt överviktig person att drabbas av typ 2-diabetes, högt blodtryck, höga blodfettshalter (hyperkolesterolemi och hypertriglyceridemi. Ofta förekommer mindre inflammationer och tromboser i kärl som leder till arteroskleros. Resultatet av dessa tillstånd blir hjärt- och kärlsjukdomar.

Förutom detta är fetma även associerat med andra komplikationer:

Risken är större att få dessa följdsjukdomar ifall fetman har utvecklats ifrån avhållsamhet från motion, dålig balans mellan LDL-kolesterol och HDL-kolesterol eller fiberfattig kost. Dessa följdsjukdomar, som fetman är en bidragande faktor till, är ett välfärdsproblem vanligt förekommande i I-länder. Vid överdrivna fall kan fetman utvecklas till obesefetma. Denna form av fetma betecknar man som sjuklig, det vill säga att patogena insatser behövs utöver kostkorrigeringar och ökad motion.

Fetma är främst livsstilsrelaterat men kan även ha en genetisk komponent. En aspekt är aptit och hungerkänslor som enligt vissa forskare är starkare sedan födseln hos personer som lider av fetma. Andra forskare betonar en frivilligt eller socialt betingad livsstil som den viktigaste orsaken till fetma.

I Sverige finns endast en handikappförening med huvudinriktning på fetma som blivit godkänd av Socialstyrelsen, vilken är Överviktigas riksförbund.

Behandling

 Det här avsnittet behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2010-01)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Den vanligaste behandlingsmetoden mot fetma är olika dieter för bantning. De flesta läkare rekommenderar dock sund kost och motion istället för olika bantningsmetoder.

Mot fetma finns även psykologisk och kirurgisk behandling.

Den psykologiska behandlingen består framförallt av beteendeterapi, en form av KBT. Konkret innebär det att man gör en beteendeanalys genom självregistrering på vad och när patienten äter. Man identifierar alltså antecedenter, situationer när ätbeteendet aktiveras, och försöker hitta nya förstärkare än mat för patienten att använda. Ofta använder patienterna nämligen mat som belöning åt sig själv. I terapin är det viktigt att terapeuten är motiverande, patienten har ofta många misslyckanden bakom sig. Detta gör man genom att skapa hopp, validera de svårigheter som patienten upplever och kognitivt jobba med patientens självkänsla. Motivationen ökar också om man ställer upp konkreta och realistiska mål och delmål som man sen kan faktiskt uppnår. När man kan fokusera på ett delmål och märker att detta går att klara av blir det lättare för patienten att fortsätta i behandlingen. Det är dessutom viktigt att jobba med att de beteendeförändringar och i förlängningen viktförändringar som man får till också är bestående. Detta gör man genom att inte bara få patienten att äta mindre, utan dessutom aktivera sig mer fysiskt.

Barnfetma

Spannet för vad som är ett hälsosamt BMI varierar med ålder och kön hos ett barn. Fetma hos barn och ungdomar är definierad som högre än den 95de percentilen.[32] Referens data för dessa percentiler är baserad på är från 1963 till 1994 och inräknar således inte den senare ökning i graden av övervikt.[33]

Barnfetma har uppnått epidemiska proportioner under 2000-talet, och stiger över hela världen. Andelen av fetma hos Canadensiska pojkar har ökat från 11% under 1980-talet till över 30% under 1990-talet, och under samma tidsperiod från 4% till 14% hos Brazilianska barn.[34]

Som med fetma hos vuxna ligger flera faktorer bakom ökningen av barnfetma, förändrad diet tillsammans med minskad fysisk aktivitet tros dock vara de två viktigaste faktorerna i ökningen på senare tid.[35]

På grund av att barnfetman ofta kvarstår in i vuxenlivet är det associerat med flera kroniska sjukdomar, och barnen kan därför redan i ett tidigt stadium testas för högt blodtryck, diabetes, höga blodfetter och fettlever.[36]

Behandling består primärt i livsstilsförändringar och beteendetekniker. I USA är exempelvis inte medicinering FDA (motsvarande läkemedelsverket) godkänd för denna åldersgrupp.[34]

Fetma hos andra djur

Fetma hos djur är vanligt i flera länder, andelen övervikt och fetma hos hundar i USA ligger mellan 23% till 41% varav 5,1% har fetma.[37] Andelen fetma hos katter ligger något högre på 6,4%.[37] I Australien är andelen fetma hos hundar som besöker en veterinär funnits vara 7,6%.[38] Risken för fetma hos hundar är relaterad till huruvida deras ägare är överviktiga eller ej, det finns dock inget liknande samband mellan katter och deras ägare.[39]

Se även

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Obesity, 24 maj 2010.
  1. ^ WHO 2000 p.6
  2. ^ [a b c d e f] Haslam DW, James WP (2005). ”Obesity”. Lancet 366 (9492): sid. 1197–209. doi:10.1016/S0140-6736(05)67483-1. PMID 16198769. 
  3. ^ WHO 2000 p.9
  4. ^ Kushner, Robert (2007). Treatment of the Obese Patient (Contemporary Endocrinology). Totowa, NJ: Humana Press. Sid. 158. ISBN 1-59745-400-1. http://books.google.ca/books?id=vWjK5etS7PMC&pg=PA121&lpg=PA121&dq=measurement+of+metabolism+in+obese+Bessesen&source=bl&ots=smPOi1tty9&sig=NvEWR4qspDeN3bq6g8pdvIdXwYA&hl=en&ei=5xTZSa61FY7CMfmqqPEO&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1#PPA158,M1. Läst 5 april 2009. 
  5. ^ Adams JP, Murphy PG (July 2000). ”Obesity in anaesthesia and intensive care”. Br J Anaesth 85 (1): sid. 91–108. doi:10.1093/bja/85.1.91. PMID 10927998. http://bja.oxfordjournals.org/cgi/content/full/85/1/91. 
  6. ^ NICE 2006 p.10–11
  7. ^ Imaz I, Martínez-Cervell C, García-Alvarez EE, Sendra-Gutiérrez JM, González-Enríquez J (July 2008). ”Safety and effectiveness of the intragastric balloon for obesity. A meta-analysis”. Obes Surg 18 (7): sid. 841–6. doi:10.1007/s11695-007-9331-8. PMID 18459025. 
  8. ^ Barness LA, Opitz JM, Gilbert-Barness E (December 2007). ”Obesity: genetic, molecular, and environmental aspects”. Am. J. Med. Genet. A 143A (24): sid. 3016–34. doi:10.1002/ajmg.a.32035. PMID 18000969. 
  9. ^ [a b c d e] Woodhouse R (2008). ”Obesity in art: A brief overview”. Front Horm Res 36: sid. 271–86. doi:10.1159/000115370. PMID 18230908. http://books.google.ca/books?id=nXRU4Ea1aMkC&pg=PA271&lpg=PA271&dq=Obesity+in+art:+a+brief+overview&source=web&ots=G2ofZTj__r&sig=7HbW8aAnoQ-RIwt09ocD3xOHJZU&hl=en&sa=X&oi=book_result&resnum=5&ct=result#PPA271,M1. 
  10. ^ [a b] Zachary Bloomgarden (2003). ”Prevention of Obesity and Diabetes”. Diabetes Care 26 (11): sid. 3172–3178. doi:10.2337/diacare.26.11.3172. PMID 14578257. http://care.diabetesjournals.org/content/26/11/3172.full. 
  11. ^ Haslam D (March 2007). ”Obesity: a medical history”. Obes Rev 8 Suppl 1: sid. 31–6. doi:10.1111/j.1467-789X.2007.00314.x. PMID 17316298. 
  12. ^ [a b] ”History of Medicine: Sushruta – the Clinician – Teacher par Excellence” (PDF). Dwivedi, Girish & Dwivedi, Shridhar. 2007. http://medind.nic.in/iae/t07/i4/iaet07i4p243.pdf. Läst 19 september 2008. 
  13. ^ Theodore Mazzone; Giamila Fantuzzi (2006). Adipose Tissue And Adipokines in Health And Disease (Nutrition and Health). Totowa, NJ: Humana Press. Sid. 222. ISBN 1-58829-721-7. 
  14. ^ Keller, Kathleen (2008). Encyclopedia of Obesity. Thousand Oaks, Calif: Sage Publications, Inc. ISBN 1-4129-5238-7. http://books.google.ca/books?id=aRp2rJrEqZsC&dq=IOTF+obesity+map&source=gbs_summary_s&cad=0. 
  15. ^ Breslow L (September 1952). ”Public health aspects of weight control”. Am J Public Health Nations Health 42 (9): sid. 1116–20. PMID 12976585. 
  16. ^ [a b] Caballero B (2007). ”The global epidemic of obesity: An overview”. Epidemiol Rev 29: sid. 1–5. doi:10.1093/epirev/mxm012. PMID 17569676. 
  17. ^ Puhl R, Brownell KD (December 2001). ”Bias, discrimination, and obesity”. Obes. Res. 9 (12): sid. 788–805. doi:10.1038/oby.2001.108. PMID 11743063. 
  18. ^ Rubinstein S, Caballero B (2000). ”Is Miss America an undernourished role model?”. JAMA 283 (12): sid. 1569. doi:10.1001/jama.283.12.1569. PMID 10735392. 
  19. ^ [a b] Johnson F, Cooke L, Croker H, Wardle J (2008). ”Changing perceptions of weight in Great Britain: comparison of two population surveys”. BMJ 337: sid. a494. doi:10.1136/bmj.a494. PMID 18617488. PMC: 2500200. http://www.bmj.com/cgi/content/full/337/jul10_1/a494. 
  20. ^ Fumento, Michael (1997). The Fat of the Land: Our Health Crisis and How Overweight Americans Can Help Themselves. Penguin (Non-Classics). Sid. 126. ISBN 0-14-026144-3. 
  21. ^ ”What is NAAFA”. National Association to Advance Fat Acceptance. http://www.capitalnaafa.org/whatisnaafa.html. Läst 17 februari 2009. 
  22. ^ ”ISAA Mission Statement”. International Size Acceptance Association. http://www.size-acceptance.org/mission.html. Läst 17 februari 2009. 
  23. ^ Pulver, Adam (2007). An Imperfect Fit: Obesity, Public Health, and Disability Anti-Discrimination Law. Social Science Electronic Publishing. http://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=1316106. Läst 13 januari 2009. 
  24. ^ Neumark-Sztainer D (March 1999). ”The weight dilemma: a range of philosophical perspectives”. Int. J. Obes. Relat. Metab. Disord. 23 Suppl 2: sid. S31–7. doi:10.1038/sj.ijo.0800857. PMID 10340803. 
  25. ^ National Association to Advance Fat Acceptance (2008), We come in all sizes, NAAFA, http://www.naafaonline.com/dev2/, läst 29 juli 2008 
  26. ^ ”International Size Acceptance Association – ISAA”. International Size Acceptance Association. http://www.size-acceptance.org/. Läst 13 januari 2009. 
  27. ^ Campos, Paul F. (2005). The Diet Myth. Gotham. Sid. xiv,xvii. ISBN 1-59240-135-X. 
  28. ^ Gard, Michael (2005). The Obesity Epidemic: Science, Morality and Ideology. Routledge. Sid. 15 and 153. ISBN 0415318963. 
  29. ^ Hellmich, Nanci (2005-05-25). ”Obesity: Time bomb or dud?”. USA Today. http://www.usatoday.com/news/health/2005-05-25-obesity_x.htm. Läst 21 september 2008. 
  30. ^ Di Castelnuovo A, Quacquaruccio G, Donati MB, de Gaetano G, Iacoviello L (January 2009). ”Spousal concordance for major coronary risk factors: a systematic review and meta-analysis”. Am. J. Epidemiol. 169 (1): sid. 1–8. doi:10.1093/aje/kwn234. PMID 18845552. 
  31. ^ Whitmer RA, Gunderson EP, Barrett-Connor E, Quesenberry CP Jr, Yaffe K (2005). ”Obesity in middle age and future risk of dementia: a 27 year longitudinal population based study”. BMJ 330 (7504): sid. 1360. PMID 15863436. 
  32. ^ ”Healthy Weight: Assessing Your Weight: BMI: About BMI for Children and Teens”. Healthy Weight: Assessing Your Weight: BMI: About BMI for Children and Teens. Center for disease control and prevention. http://www.cdc.gov/nccdphp/dnpa/healthyweight/assessing/bmi/childrens_BMI/about_childrens_BMI.htm. Läst 6 april 2009. 
  33. ^ Flegal KM, Troiano RP, Pamuk ER, Kuczmarski RJ, Campbell SM (November 1995). ”The influence of smoking cessation on the prevalence of overweight in the United States”. N. Engl. J. Med. 333 (18): sid. 1165–70. doi:10.1056/NEJM199511023331801. PMID 7565970. http://content.nejm.org/cgi/content/full/333/18/1165. 
  34. ^ [a b] Flynn MA, McNeil DA, Maloff B, et al. (February 2006). ”Reducing obesity and related chronic disease risk in children and youth: a synthesis of evidence with 'best practice' recommendations”. Obes Rev 7 Suppl 1: sid. 7–66. doi:10.1111/j.1467-789X.2006.00242.x. PMID 16371076. 
  35. ^ Dollman J, Norton K, Norton L (December 2005). ”Evidence for secular trends in children's physical activity behaviour”. Br J Sports Med 39 (12): sid. 892–7; discussion 897. doi:10.1136/bjsm.2004.016675. PMID 16306494. 
  36. ^ Lau DC, Douketis JD, Morrison KM, Hramiak IM, Sharma AM, Ur E (April 2007). ”2006 Canadian clinical practice guidelines on the management and prevention of obesity in adults and children [summary”]. CMAJ 176 (8): sid. S1–13. doi:10.1503/cmaj.061409. PMID 17420481. 
  37. ^ [a b] Lund Elizabeth M. (2006). ”Prevalence and Risk Factors for Obesity in Adult Dogs from Private US Veterinary Practices”. Intern J Appl Res Vet Med 4 (2): sid. 177–86. http://www.jarvm.com/articles/Vol4Iss2/Lund.pdf. 
  38. ^ McGreevy PD, Thomson PC, Pride C, Fawcett A, Grassi T, Jones B (May 2005). ”Prevalence of obesity in dogs examined by Australian veterinary practices and the risk factors involved”. Vet. Rec. 156 (22): sid. 695–702. PMID 15923551. 
  39. ^ Nijland ML, Stam F, Seidell JC (June 2009). ”Overweight in dogs, but not in cats, is related to overweight in their owners”. Public Health Nutr 13 (1): sid. 1–5. doi:10.1017/S136898000999022X. PMID 19545467. 

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fetma&oldid=11777696”