Bashar al-Assad

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bashar al-Assad
بشار الأسد


Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
17 juli 2000
Premiärminister Muhammad Mustafa Mero
Muhammad Naji al-Otari
Adel Safar
Vicepresident Farouk al-Sharaa
Företrädare Hafez al-Assad
(tillförordnad)

Ledare för Baathpartiet
Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
20 juni 2000
Ställföreträdare Mohammed Saeed Bekheitan

Född 11 september 1965 (48 år)
Damaskus, Syrien
Politiskt parti Baathpartiet
Maka Asma al-Akhras
Yrke Ögonkirurg
Religion Islam (alawi)
Webbplats http://sana.sy/eng/article/5.htm

Bashar al-Assad (arabiska: بشار الاسد), född 11 september 1965 i Damaskus, är Syriens president sedan den 17 juli 2000 och ledare för Baathpartiet. Han efterträdde sin far Hafez al-Assad på presidentposten.

Barndom och utbildning[redigera | redigera wikitext]

Bashar al-Assad är son till Aniseh (född Makhluf) och Hafez al-Assad, med alawitisk bakgrund.[1] Hans uppväxt präglades av politik och det faktum att hans far Hafez al-Assad tagit över presidentskapet i Syrien under 1970.[1] Till skillnad från sina bröder, Basil och Maher samt sin syster Bushra, var Bashar tyst och reserverad samt saknade intresse för både politiken och det militära.[2] Han har vid ett senare tillfälle berättat att han endast varit inne på sin fars kontor en gång under hans presidentskap, och då pratade de inte politik.[3]

Han fick sin grundskole- och gymnasieutbildning i den arabisk-franska al-Hurriya-skolan i Damaskus[2] och sägs ha varit en exemplarisk elev som utmärkte sig akademiskt.[4] Under 1982 tog han examen från gymnasiet och började då studera medicin vid universitetet i Damaskus.[4] År 1988 utexaminerades al-Assad från universitetet och började arbeta som läkareSyriens största militära sjukhus, "Tishrin" i utkanten av Damaskus.[5] Fyra år senare flyttade al-Assad till Storbritannien för att studera vid Western Eye Hospital i London.[6] Bashar hade vid denna tidpunkten få politiska ambitioner.[7] Hans far hade bestämt sig för att Bashars äldre bror, Basil al-Assad, skulle bli landets framtida president. Bashar fick återvända till Syrien under 1994 för gå med i den syriska armén, efter Basils oväntade död i en bilolycka.[6]

Presidentskap[redigera | redigera wikitext]

När Hafez al-Assad dog år 2000, valdes Bashar till ledare för Baathpartiet och militären, och valdes senare enhälligt med massivt folkligt stöd (97,2% av rösterna). Majlis Al Sha'ab (parlamentet) röstade snart igenom sänkandet av åldersgränsen för sökande till att bli president från 40 till 34 år (al-Assads ålder vid tillfället). Bashar tillträdde den 17 juli 2000. I valet 2007 där han fick 97,6% av rösterna omvaldes al-Assad för en andra mandatperiod.[8][9]

Inrikespolitiskt har al-Assad kritiserats för bristen på mänskliga rättigheter, ekonomiskt förfall och korruption.[10][11][12] I sin utrikespolitik har al-Assad intagit en kritisk hållning mot USA och Israel.[13] Baathpartiet har i parlamentet full majoritet och ses som ett statsbärande parti. Fram till dess att han blev president var al-Assad inte involverad i politik; hans enda publika roll var som chef för Syrian Computer Society som introducerade internet i Syrien under 2001. Al-Assad bekräftades som president genom en folkomröstning utan motkandidater år 2000. Han förväntades inta en mer liberal inställning än sin far. I en intervju har han förklarat att han ser demokrati i Syrien som "ett verktyg till ett bättre liv" men hävdade att det skulle ta tid för demokratin att komma till stånd och att det måste få ta den tid det tar.[14]

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Plansch med ett porträtt av al-Assad och texten Gud skyddar Syrien år 2006

Ekonomisk liberalisering i Syrien har varit väldigt begränsad, och det flesta industrier är fortfarande hårt kontrollerade av staten. Dock har vissa förändringar skett, bland annat införandet av privata banker och uppmuntran av utländska investeringar i vissa sektorer, framför allt inom oljesektorn. Behovet av en diversifiering av ekonomin har tryckts på från olika håll, framför allt eftersom det har förutspåtts att Syrien kommer att gå över från att exportera till att behöva importera olja år 2015.[15] Beroendet av olja återspeglas i att tillverkningsexporten endast representerar 3,1 procent av Syriens BNP.[16] Dessa frågor är särskilt relevanta eftersom Syriens befolkning väntas fördubblas till över 34 miljoner fram till år 2050.[17] Till och från har det varit mildare ekonomiska sanktioner mot Syrien (Syrien Accountability Act) som har tillämpats USA, vilket ytterligare komplicerar situationen. Av stor betydelse är de pågående förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Europeiska unionen.

Mänskliga rättigheter[redigera | redigera wikitext]

I en lag från 2007 krävs det att internetkaféer registrerar alla kommentarer besökare gör via chattforum.[18] Webbsidor som arabiska Wikipedia, Youtube och Facebook var blockerade mellan 2008 och 2011.[19][20][21]

Oberoende organisationer som Human Rights Watch och Amnesty International har flertalet gånger rapporterat om hur Bashars regim och den hemliga polisen systematiskt torterar, fängslar och dödar motståndare till regimen.[22][23] Sedan 2006 har användningen av reseförbud mot oliktänkande utvidgats, en praxis som är olaglig enligt internationell rätt. I det avseendet är Syrien det värsta landet bland arabstaterna.[24]

Utrikespolitik[redigera | redigera wikitext]

Brasiliens förra president Lula da Silva och Bashar al-Assad 30 juni 2010.
Assad tillsammans Rysslands president Dmitry Medvedev under ett besök i Sotji i augusti 2008.

Assads första officiella statsbesök var till Frankrike för att möta president Jacques Chirac, med vilken han hade goda relationer.

USA, EU, 14 mars-rörelsen, Israel och Frankrike har anklagat Assad för att ge ekonomiskt stöd till militanta grupper som är aktiva mot Israel och mot oppositionella politiska grupper. Den senare kategorin skulle omfatta de flesta politiska partier förutom Hizbollah, Hamas och Islamiska Jihad.[25] Enligt MEMRI har Assad hävdat att USA kan dra nytta av den syriska erfarenheten med att bekämpa organisationer som Muslimska brödraskapet från exempelvis Massakern i Hamah.[26]

Assad motsatte sig invasionen i Irak 2003 trots en långvarig konflikt mellan den syriska och den irakiska regeringen. Assad använde de roterande mandat i FN:s säkerhetsråd som Syrien hade vid detta tillfälle för att försöka stoppa invasionen.[27] Efter invasionen i Irak av koalitionsstyrkorna anklagades Assad för att stödja det irakiska upproret. En amerikansk general anklagade honom för att tillhandahålla finansiering, logistik och utbildning för irakiska och utländska muslimer för att göra attacker mot de amerikanska styrkorna och koalitionsstyrkorna i Irak.[28]

Mordet på den förre libanesiske premiärministern Rafik Hariri i februari 2005, och de efterföljande anklagelserna om Syriens inblandning samt stöd till antiisraeliska grupper orsakade en stor kris i relationerna mellan Syrien och USA. Assad kritiserades för Syriens närvaro i Libanon, vilken avslutades 2005, och USA utfärdade sanktioner mot Syrien delvis på grund av detta. Vid påven Johannes Paulus II begravning under 2005 skakade Assad hand med Israels dåvarande president Moshe Katsav.

I arabvärlden har Assad haft goda relationer till Palestinian Liberation Organization, men relationerna till många andra arabiska stater, och i synnerhet till Saudiarabien har försämrats. Detta beror delvis på Assads fortsatta inblandning i Libanon och hans samarbete med Iran. I samband med Kriget i Georgien 2008 gjorde Assad ett officiellt besök i Ryssland. I en intervju med den ryska tv-kanalen Vesti hävdade han att man inte kan separera händelserna i Kaukasus från den amerikanska närvaron i Irak, som han fördömt som ett "direkt hot mot Syriens säkerhet."

I en intervju med Wall Street Journal 2011 berättade Assad att han ansåg sig vara "antiisraelisk" och "antiväst", och att det på grund av denna politik inte fanns någon fara för att han skulle bli störtad.[13]

Upproren 2011-2013[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Syriska inbördeskriget

Efter en rad demonstrationer i arabvärlden började protesterna i Syrien den 26 januari 2011. Demonstranterna krävde politiska reformer och ett återinförande av medborgerliga rättigheter samt ett slut på det långvariga undantagstillstånd som kantat landet sedan 1963.[29] Ett försök till samordnade demonstrationer kallad "vredesdagen" fastställdes till 4-5 februari 2011, men det slutade händelselöst.[30][31] Protesterna mellan den 18-19 mars var de största i Syrien på flera decennier och den syriska myndigheten har svarat med våld mot sina medborgare.

Den 18 maj 2011 undertecknade Barack Obama, USA:s president, en verkställande order om sanktioner mot Bashar al-Assad i ett försök att pressa hans regering "för att avsluta sin användning av våld mot sin befolkning och börja övergång till ett demokratiskt system som skyddar rättigheterna för det syriska folket."[32] Sanktionerna fryste direkt Bashar al-Assads alla tillgångar inom USA samt inom USA:s jurisdiktion.[33] Den 23 maj 2011 enades EU:s utrikesministrar vid ett möte i Bryssel att ge Assad och nio andra tjänstemän inom Syriens regim i reseförbud inom EU samt frysning av deras tillgångar.[34] Den 24 maj 2011 införde även Kanada sanktioner mot flertalet ledare inom den syriska regimen, bland annat Assad.

Den 20 juni 2011 i ett tal som varade nästan en timme, lovade al-Assad en nationell dialog med en riktning mot nya reformer, nya parlamentsval samt större frihet. Han uppmanade också flyktingar att återvända hem från Turkiet samtidigt som han försäkrade dem amnesti och skyllde all oro på ett litet antal sabotörer.[35]

I augusti 2011 attackerade syriska säkerhetsstyrkor landets mest kända politiska tecknare, Ali Farzat, en välkänd kritiker av Syriens regering och dess fem månader långa attacker mot demokratiaktivister, demonstranter och oliktänkare. Anhöriga till den svårt misshandlade tecknaren berättade för västerländska medier att angriparna hotade att bryta Farzats ben som en varning för att få honom att sluta med karikatyrerna av regeringstjänstemän, särskilt president Bashar al-Assad. Farzat, som nyligen firade sin 60-årsdag, var på sjukhus med frakturer i både händerna och huvudet.[36][37]

Den 10 januari 2012 höll Assad ett tal där han anklagade upproren för att vara andra länders påhitt och hävdade att "segern var nära". Han sade också att Arabförbundet, genom utstängningen av Syrien, visade att det inte längre var ett arabförbund. Assad sade också att landet inte kommer "hålla dörrarna stängda" för en arabisk-medlad lösning så länge landets "nationella suveränitet" respekteras. Han sade också att en folkomröstning om en ny konstitution kommer att hållas i mars 2012.[38] En omröstning som vissa såg som en skenmanöver för att dämpa protesterna.

En folkomröstning om en ny konstitution hölls redan den 26 februari 2012. Valdeltagandet blev att av 14 580 000 röstberättigade tog sig 8 376 000 (ungefär 57%) till valurnorna. 89,4% av dessa röstberättigade röstade för den nya konstitutionen som tillåter en mångfald av politiska partier, dock inte partier med en uttalad religiös linje. Den nya konstitutionen stipulerar att en president kan sitta två mandatperioder om sju år och att nästa presidentval kommer att hållas 2014.[39]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Assad är 189 cm lång. Han talar flytande engelska och god franska, efter att ha studerat vid den fransk-arabiska al-Hurriyah skolan i Damaskus. I december 2000 gifte han sig med Asma Assad (född Akhras)[40], en brittisk muslim av syrisk härstamning som han mötte när han studerade i London. Den 3 december 2001 blev de föräldrar till sitt första barn, Hafez, som fått sitt namn efter sin farfar. Deras andra barn, Zein, föddes den 5 november 2003 och deras tredje barn Karim den 16 december 2004.[41][42]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Zisser, Eyal (2007). Commanding Syria : Bashar al-Asad and the first years in power ([Online-Ausg.]). London [u.a.]: Tauris. sid. 20. ISBN 9781845111533. http://books.google.com/books?id=pVovmiI-ijQC&dq=bashar+assad&q=bashar+assad#v=onepage&q=1965&f=false 
  2. ^ [a b] Zisser, Eyal (2007). Commanding Syria : Bashar al-Asad and the first years in power ([Online-Ausg.]). London [u.a.]: Tauris. sid. 21. ISBN 9781845111533. http://books.google.com/books?id=oL_S9OykXwYC&pg=PA58&dq=bashar+assad&source=gbs_selected_pages&cad=3#v=onepage&q&f=false 
  3. ^ Syria”. National Geographic (Damascus). november 2009. http://ngm.nationalgeographic.com/2009/11/syria/belt-text/2. Läst 24 november 2011. 
  4. ^ [a b] Leverett, Flynt (2005). Inheriting Syria Bashar's trial by fire ([Online-Ausg.]). Washington, D.C.: Brookings Institution Press. sid. 59. ISBN 9780815752042. http://books.google.com/books?id=pVovmiI-ijQC&dq=bashar+assad&q=lebanonese+file#v=onepage&q=lebanonese%20file&f=false 
  5. ^ Beeston, Richard (22 oktober 2005). ”We are going to send him on a trip Bye bye Hariri Rot in hell”. The Times (London). http://www.timesonline.co.uk/tol/news/world/middle_east/article581373.ece. Läst 26 april 2010. 
  6. ^ [a b] Leverett, Flynt (2005). Inheriting Syria Bashar's trial by fire ([Online-Ausg.]). Washington, D.C.: Brookings Institution Press. sid. 60. ISBN 9780815752042. http://books.google.com/books?id=oL_S9OykXwYC&pg=PA58&dq=bashar+assad&source=gbs_selected_pages&cad=3#v=onepage&q&f=false 
  7. ^ Minahan, James (2002). A - C. (1. publ.). Westport, Conn. [u.a.]: Greenwood Press. sid. 83. ISBN 9780313321092. http://books.google.com/books?id=OLKKVXgEpkoC&pg=PA80&dq=alawite+confederation&hl=en&ei=G_h8TpLNO8_GswaE4pBN&sa=X&oi=book_result&ct=result#v=onepage&q&f=false 
  8. ^ Syrians Vote For Assad in Uncontested Referendum”. The Washington Post. 28 May 2007. http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2007/05/27/AR2007052701117.html. 
  9. ^ Syria's Assad wins another term”. BBC News. 29 May 2007. http://news.bbc.co.uk/2/hi/middle_east/6700021.stm. 
  10. ^ ”Syria: Al-Asad's Decade in Power Marked By Repression”. Human Rights Watch. http://www.hrw.org/news/2010/07/16/syria-al-asads-decade-power-marked-repression-0. Läst 27 oktober 2011. 
  11. ^ ”Canada announces sanctions against Syria”. AFP. Arkiverad från originalet den 2014-01-23. http://web.archive.org/web/20140123074426/http://www.google.com/hostednews/afp/article/ALeqM5gQuKnhbmiACbfgBT-1i3o6uE-aVA?docId=CNG.de2f9507caf8e9c4dbed479b7e7fb210.6a1. Läst 27 oktober 2011. 
  12. ^ ”Corruption on the rise”. Institute for War and Peace Reporting. http://www.unhcr.org/refworld/docid/4959de24c.html. Läst 27 oktober 2011. 
  13. ^ [a b] Issacharoff, Avi (2010-11-10). ”Syria's Assad: Regime strong because of my anti-Israel stance”. Haaretz.com. http://www.haaretz.com/print-edition/news/syria-s-assad-regime-strong-because-of-my-anti-israel-stance-1.340454. Läst 6 februari 2012. 
  14. ^ ”Syrian President speaks about democracy in Syria”. YouTube. http://www.youtube.com/watch?v=CE2o7Hg2ITQ. Läst 3 augusti 2010. 
  15. ^ ”Syria's economy requires broader reforms to reach and sustain higher growth” (på (franska)). 1stjordan.net. http://www.1stjordan.net/actuuk/archivesuk/resultat.php?id=1152&debut=0. Läst 3 augusti 2010. 
  16. ^ ”meepas Syria country profile–Economic snapshot”. Meepas.com. http://www.meepas.com/Syriaeconomicsnapshot.htm. Läst 3 augusti 2010. 
  17. ^ ”Syria - Population Reference Bureau”. Prb.org. http://www.prb.org/Countries/Syria.aspx. Läst 3 augusti 2010. 
  18. ^ ”Bashar Al-Assad, President, Syria”. Reporters Without Borders. http://en.rsf.org/predator-bashar-al-assad,37213.html. 
  19. ^ ”Red lines that cannot be crossed - The authorities don’t want you to read or see too much”. The Economist. 2008-07-24. http://www.economist.com/node/11792330. 
  20. ^ Syria Restores Access to Facebook and YouTube, Jennifer Preston, The New York Times, 9 februari 2011
  21. ^ Internet Enemies: Syria, Reporters Without Borders
  22. ^ Wasted Decade Human Rights in Syria during Bashar al-Asad’s First Ten Years in PowerHuman Rights Watch, July 16, 2010
  23. ^ 2010 Country Reports on Human Rights Practices - Syria, UNHCR, 8 april 2011
  24. ^ ”How Syria controls its dissidents - Banning travel”. The Economist. 2010-09-30. http://www.economist.com/node/17155868. 
  25. ^ Assad sets conference conditions”. BBC News. 1 oktober 2007. http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/middle_east/7021986.stm. Läst 26 april 2010. 
  26. ^ ”Assad claims United States could benefit from syrian counterterrorism techniques”. Memri.org. http://www.memri.org/bin/articles.cgi?Page=countries&Area=syria&ID=SP33202. Läst 3 augusti 2010. 
  27. ^ Iraq war illegal, says Annan”. BBC News. 16 september 2004. http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/middle_east/3661134.stm. Läst 26 april 2010. 
  28. ^ Post Store (2004-12-17). ”General: Iraqi Insurgents Directed From Syria”. washingtonpost.com. http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/articles/A5886-2004Dec16.html. Läst 3 augusti 2010. 
  29. ^ Q&A: Syrian activist Suhair Atassi. Al Jazeera English. 2011-02-09. http://english.aljazeera.net/indepth/2011/02/201129135657367367.html. Läst 2011-02-13. 
  30. ^ ”'Day of rage' protest urged in Syria - World news - Mideast/N. Africa - msnbc.com”. MSNBC. http://www.msnbc.msn.com/id/41400687/ns/world_news-mideastn_africa/. Läst 3 februari 2011. 
  31. ^ ”"Day of Rage" planned for Syria; protests scheduled for Feb 4-5 - aysor.am - Hot news from Armenia”. aysor.am. http://www.aysor.am/en/news/2011/02/03/syrian-facebook-twitter/. Läst 3 februari 2011. 
  32. ^ 18 maj 2011. ”Administration Takes Additional Steps to Hold the Government of Syria Accountable for Violent Repression Against the Syrian People”. United States Department of the Treasury. http://www.treasury.gov/press-center/press-releases/Pages/tg1181.aspx. Läst 18 maj 2011. ”Today, President Obama signed an Executive Order (E.O.) imposing sanctions against Syrian President Bashar al-Assad and six other senior officials of the Government of Syria in an effort to increase pressure on the Government of Syria to end its use of violence against its people and to begin a transition to a democratic system that protects the rights of the Syrian people.” 
  33. ^ Oweis, Khaled Yacoub (18 maj 2011). ”U.S. imposes sanctions on Syria's Assad”. Reuters. http://www.reuters.com/article/2011/05/18/us-syria-idUSLDE73N02P20110518. Läst 18 maj 2011. ”The U.S. move, announced by the Treasury Department, freezes any of the Syrian officials' assets that are in the United States or otherwise fall within U.S. jurisdiction and generally bars U.S. individuals and companies from dealing with them.” 
  34. ^ Syria: EU imposes sanctions on President Assad”. BBC News. 23 maj 2011. http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-13500395. 
  35. ^ Speech of H.E. President Bashar al-Assad at DAMASCUS University on the situation in Syria, translated transcript, Sana, 20 juni 2011
  36. ^ the Guardian; Syrian forces beat up political cartoonist Ali Ferzat, 25 August 2011
  37. ^ Voice of America; Prominent Syrian Cartoonist Attacked, Beaten, 25 August 2011
  38. ^ Syria's Assad blames 'foreign conspiracy'”. BBC News. 10 januari 2012. http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-16483548. Läst 10 januari 2012. 
  39. ^ New Syrian Constitution Approved”. RIA Novosti. 27 februari 2012. http://en.rian.ru/world/20120227/171564667.html. Läst 17 juni 2012. 
  40. ^ The road to Damascus (all the way from Acton)”. BBC News. 31 oktober 2001. http://news.bbc.co.uk/1/hi/uk/1630134.stm. Läst 26 april 2010. 
  41. ^ Syria factfile: Key figures”. The Daily Telegraph (London). 24 februari 2003. http://www.telegraph.co.uk/news/main.jhtml?xml=/news/campaigns/syria/syrfigs.xml. Läst 26 april 2010. 
  42. ^ Vouge: “Asma al-Assad: A Rose of the Desert”

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]