Bergand

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bergand
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Status i Sverige: Sårbar
Bergänder; adult hona till vänster, adult hane till höger.
Bergänder; adult hona till vänster, adult hane till höger.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Andfåglar
Anseriformes
Familj Egentliga andfåglar
Anatidae
Underfamilj Aythyinae
Släkte Aythya
Art Bergand
A. marila
Vetenskapligt namn
§ Aythya marila
Auktor Linné, 1761
Under vintern samlas ofta berganden i flockar, ofta med andra andarter.
Under vintern samlas ofta berganden i flockar, ofta med andra andarter.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Bergand (Aythya marila) är en fågel som tillhör gruppen dykänder inom underfamiljen änder. Den är en flyttfågel som häckar cirkumpolärt i de arktiska och subarktiska regionerna på tundra och i norra gränsen av taigan. Arten delas upp i två underarter.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Berganden är en medelstor dykand med ganska stort rundat huvud. Den är 42 till 51 centimeter lång och har ett vingspann på 71-80 centimeter.[2] Den aulta fågeln väger mellan 900 till 1250 gram.[källa behövs] Den adulta hanen har svart huvud med grön glans och svart bröst och stjärtparti med blå glans. På många sätt liknar den en stor vigghane, men saknar tofs på huvudet och har ljust gråstrimmig rygg. Den har också längre näbb som är gråblå med svart näbbnagel. Hane i eklipsdräkt har oftast kvar mycket av de adulta karaktärerna men är mycket mattare, spräckligare och dräkten saknar tydliga kontraster. Den adulta honan är i häckningsdräkt matt kanelbrun, ofta med en något mörkare rygg och gråbrunvattrad kroppssida. Den har en bred vit ring vid näbbroten och till häckningsperioden framträder ofta en ljus kindfläck. Den adulta honans vinterdräkt skiljer sig inte så mycket ifrån häckningsdräkten men den har ofta fint gråbrunvattrad rygg. Hos adulta fåglar är iris klargul och i flykten uppvisar de tydliga vita vingpennor med mörka fjäderspetsar. Juvenilerna liknar honan, men har oftast mindre vitt vid näbbroten, är mörkare på ryggen och har brungul iris.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningskarta.

Berganden är en flyttfågel som häckar cirkumpolärt i de arktiska och subarktiska regionerna på Island, i Skandinavien, Baltikum, norra Asien och Alaska och Kanada. De nordeuropeiska och västasiatiska populationerna befinner sig vintertid utefter kusterna av Storbritannien, södra Norge, Danmark och västkusten av Sverige, I Nordsjön, utefter forna Jugoslaviens kustremsa, i Svarta och Röda havet. Östligare populationer övervintrar i bland annat Kina, Nordkorea, Sydkorea, Japan och Taiwan. Den Nordamerikanska populationen flyttar vintertid till kusterna av Alaska, Kanada, USA och Mexiko.

Arten brukar delas upp i två underarter:

  • A. m. marila, nominatformen, häckar från Skandinavien till floden Lena i Sibirien.
  • A. m. mariloides, häckar i övriga Sibirien och hela Nordamerika. Underarten är till sin storlek något mindre än marila.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige häckar berganden framför allt i fjällen, men förekommer också som häckfågel vid Östersjöns kust. Om vintern återfinner man den främst utefter västkusten och kring Gotland. Antalet har minskat under de senaste årtiondena.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

De häckar främst vid sjöar och våtmarker på tundra och i norra gränsen av taigan, men häckar även sparsamt vid kusten vid bräckt vatten i exempelvis Östersjön.[3] Vintern tillbringar de längs havskusterna i tempererade områden. Vintertid samlas de ofta i flockar och inte sällan tillsammans med andra närbesläktade andarter som vigg och ringand.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Bergänder häckar på stränder vid vatten ofta som enstaka par men tendens till koloniebildning finns i områden med goda häckningsförutsättningar.[3]. De placerar ofta under en buske eller i ett buskage. Häckningstiden börjar i maj och slutar i juli och parbandet upprätthålls under en säsong.[3] Honan lägger 8-11 ägg, men kullar med 6-15 ägg har observerats, som hon ruvar i 24 till 25 eller 28 dagar beroende på underart. Ungarna tas främst om hand av honan och de blir flygga efter ungefär 40-45 dagar.[3] Dock blir det självständiga ifrån honan innan dess.[3] Hybridisering mellan andarter är vanligare inom släkte Aythya än hos simänder och berganden hybridiserar bland annat med vigg.[2]

Föda[redigera | redigera wikitext]

De livnär sig framförallt av animalisk föda, särskilt musslor, snäckor, kräftdjur och insekter, och i mindre utsträckning även av frön och blad av vattenväxter. De födosöker på grunt vatten, ofta på djup mindre än sex meter.[3]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Den har förr i vissa områden kallats för hvitbuk.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Aythya marila Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ [a b c] Svensson et al., 2009, sid:32-35
  3. ^ [a b c d e f] Staav & Fransson (2000) sid:83-84
  4. ^ Kalmar (1907-04-05) Från allmänheten, sid:3

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]