Domherre
| Domherre Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
Domherre, hane
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Finkar Fringillidae |
| Släkte | Domherrar Pyrrhula |
| Art | Domherre P. pyrrhula |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pyrrhula pyrrhula | |
| Auktor | Linné, 1758 |
Domherre, hona
|
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Domherre (Pyrrhula pyrrhula) är en stor och kraftig fink.
Innehåll |
[redigera] Taxonomi och utbredning
[redigera] Taxonomi
Domherren beskrev taxonomiskt första gången 1758 av Carl von Linné. Den delas upp i ett tiotal underarter. Populationen på Azorerna behandlas av vissa auktoriteter som den egna arten azorisk domherre (Pyrrhula murina)[2] medan andra behandlar den som en underart till domherren P. p murina.[3]
[redigera] Utbredning
Domherren förekommer i ett stort utbredningsområde, som omfattar stora delar av Europa, Främre Asien, Sibirien och Östasien.[4] I Skandinavien är den en utbredd och allmän häckfågel. Merparten av världspopulationen är stannfåglar men de nordligaste häckningspopulationerna flyttar söderut om vintern.
[redigera] Förekomst i Sverige
Domherren förekommer i hela Sverige utom högfjället, den ses mest om vintern då den gärna kommer fram till bebyggelse och lockas fram till fågelborden. Vanligtvis stannar den i Sverige under vintern, men vissa år är det många som flyttar till Danmark och Mellaneuropa.
Beståndet i Sverige uppskattas till 250 000–500 000 par.[5]
[redigera] Utseende, fältkännetecken och läte
Domherren är förhållandevis stor och robust byggd. Huvudets översida, vingarna och stjärten är svart med blå metallglans. Den har ett vitt tvärband över vingen, grå rygg samt vit undergump. Den utfärgade hanen är färgad i rött på huvudets sidor och på bröstet, medan honan är blekare i färgerna, gråbrunt nästan med dragning åt lila. Näbben är kort och tjock med kraftigt välvd övernäbb.
Längden är ungefär 17 cm, vingspannet 22-29 cm. Som vuxen väger den cirka 21-27 gram.[6]
[redigera] Läte
Locklätet som sjungs av flygande och sittande fåglar är ett karakteristiskt visslande. Den visslande sången, som är svag och hörs från både honan och hanen, är uppblandad av knirkande och klagande toner. De är goda imitatörer, men främst juveniler.[7]
[redigera] Ekologi
Domherren försvarar inte sitt revir varför deras sång är mycket svag och bara ämnad för partnern. Domherrar förflyttar sig oftast i par och endast sällan i grupper.[4] Den uppträder skyggt under häckningstiden men är lättare att observera under den övriga delen av året. Framför allt på vintern då den kan ses äta knoppar eller besöka fågelbord i trädgårdar.[4]
[redigera] Biotop
Fågeln finns i barr- och blandskog, gärna på fuktig grund med rik undervegetation. Den kan även förekomma i stora parker och trädgårdar. På vintern förekommer den ofta nära bebyggelse.[6]
[redigera] Häckning
Boet byggs av tunna grenar, rötter och mossa och placeras i skogsträd, oftast unga granar, och häckar. Det fodras invändigt med gräs, fjädrar och hår. Kullen består av fyra till sex ljusblå ägg med rödaktigt-violetta fläckar och svarta prickar. Honan ruvar två till tre gånger om året mellan april och augusti i ungefär tretton dagar. Hanar och honor bidrar lika mycket till utfodringen av ungfåglarna, som är brunaktiga till färgen. Ungarna stannar i boet i ungefär sexton till sjutton dagar.[4]
Domherren blir könsmogen vid ett års ålder och kan bli upp till 18 år gammal.[6]
[redigera] Föda
Med sin tjocka näbb specialiserar den sig på föda från frön, knoppar, bär[4], bland annat rönnbär, späda blad och en del insekter, samt frusna frukter.
[redigera] Domherren och människan
Genom utfodring vintertid, till exempel med solroskärnor, vänjer sig domherrar snabbt till mänsklig omgivning.
[redigera] Som burfågel
Förr hölls ofta domherren som burfågel på grund av sin goda förmåga att härma melodier. Detta var särskilt utbrett i Tyskland. Under 1700-talet skapade till och med specifika "sångböcker" för domherrar som lärdes upp med flöjt eller visslingar.[7] Över delar av dess utbredningsområde, exempelvis inom EU, är det idag förbjudet att fånga eller inneha vilda fåglar varför den i dessa områden inte längre förekommer som burfågel förutom i undantagsfall.[8]
[redigera] Namnet
Enligt Svensk etymologisk ordbok och Svenska akademiens ordbok har fågeln fått sitt namn på grund av att dess svarta huvud som gör att den påminner om dräkterna som bärs av kaniker (kallas även domherre eller korherre), det vill säga medlemmar av evangeliska domkapitlen.[9][10]
[redigera] Noter
- ^ BirdLife International 2009 Pyrrhula pyrrhula. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 18 december 2010.
- ^ BirdLife International (2009) Species factsheet: Pyrrhula murina. <www.birdlife.org>, läst 2009-08-29
- ^ *Clements Checklist version nov. 2008 (exceldokument), www.birds.cornell.edu, läst 2009-08-29
- ^ [a b c d e] Gimpel, tyskspråkiga Wikipedia, läst 30 mars 2007.
- ^ Sveriges Ornitologiska Förening (2005) Domherre, läst 2007-11-23.
- ^ [a b c] Christopher Perrins, under medverkan av David Attenborough (1986). Fågelliv i Europa. Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 198. ISBN 91-34-50909-7
- ^ [a b] Domherren, i Svenska Familj-Journalen (1864) vol. 3, sid. 36
- ^ EU:s Fågeldirektiv
- ^ Elof Hellquist (1922) uppslagsord: Domherre, Svensk etymologisk ordbok, sid:97
- ^ Svenska Akademien (1920) uppslagsord: Domherre, Svenska akademiens ordbok, spalt: D1937
[redigera] Externa länkar
- Sveriges Radio: P2-fågeln Domherre Läte
- Wikimedia Commons har media som rör Domherre
- Artportalen: Dagens fågel – senaste observationerna – bilder
- Dompap (Pyrrhula pyrrhula). Dansk ornitologisk forening.
