Tjäder

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tjäder
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Tupp
Tupp
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Hönsfåglar
Galliformes
Familj Fälthöns
Phasianidae
Underfamilj Skogshöns
Tetraoninae
Släkte Tetrao
Art Tjäder
T. urogallus
Vetenskapligt namn
§ Tetrao urogallus
Auktor Linné, 1758
Underarter
Se text
Tjäderhöna
Tjäderhöna
Hitta fler artiklar om fåglar med

Tjäder (Tetrao urogallus) är en skogsfågel i familjen fälthöns och underfamiljen skogshöns.[2] Den förekommer i öppna skogar i norra och mellersta Europa samt i norra Asien. Den är nära besläktad med orre och det förekommer hybrider mellan tjäder och andra hönsfåglar.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Tjädern är en mycket stor och tung hönsfågel som liknar orren, men skiljs från denna genom större storlek och den rundade stjärten. Könen är olika såväl i storlek som färg där hanen är betydligt större. Den adulta hanens huvud, nacke, framrygg, strupe och övre delen av bröstet är fint vattrade i svart, ljusgrått och mer eller mindre skimrande i blått. Bakryggen, skulderfjädrar, vingtäckare och armpennor är bruna med svart och ljusgrå vattring medan handpennorna är gråbruna. Armpennorna har vitaktig spets och handpennorna är i ytterfanet kantade med vitt. Övergumpen och övre stjärttäckarna är svarta med gråvit vattring, de senare med vita spetsar. Stjärten är svart, ofta med vita horisontella fläckar på mitten. Mindre täckare är vita och bildar en fläck framför skulderfjädrana. Bröstets främre del är grönaktig med stark metallglans medan återstoden av bröstet, buken, undergumpen och undre stjärttäckarna är svartaktiga med vit vattring och sparsamma vita fläckar. Den har ett rött svullet ögonbryn. Näbben är hos äldre individer gulvit, hos yngre mörkare. Längden är 74–90 cm[3] och vingspannet omkring 115 cm.

Honan är spräcklig i brunsvart, rostgult, grått och vitt. Dess strupe och bröst är enfärgat orangebruna. De mindre täckarna är vita vilket ger den en liten vit fläck vid vingvecket. Stjärten är rostbrun med grova svarta tvärband och ett smalt vitt yttre stjärtband. Den mäter i genomsnitt 54–63 cm[3] på längden och har ett vingspann på omkring 95 cm.

Skelett av tjäder.

En steriliserad höna antar ett mer eller mindre tuppliknande utseende. Först mörknar bröstet och blir brunaktigt, ofta med grönaktig glans, vingarna blir mörkbruna; senare blir ryggen gråvattrad, övergumpen blågrå och stjärten brunsvart. Ännu längre gående tupplikhet har påträffats. Dock bibehålles alltid vissa hönkaraktärer: undersidans fjädrar behåller de långa övre stjärttäckarna och en del stjärtpennor sina vita spetsar.[källa behövs]

Dunungen är på ovansidan grågul med rödbrun inblandning och svarta band och fläckar. Dess undersida är enfärgat grågul. I första fjäderdräkten är könen ganska lika (brunspräckliga, "hönliknande"); dock igenkänns ungtuppen på att huvudet och halsen är fint vattrade av ljusgrått och svartbrunt och att rygg och skuldror är mörkare än hos hönan.

Läte[redigera | redigera wikitext]

Tjädern är vanligtvis tystlåten under året förutom på våren när de spelar inför häckningen (se nedan). Under spelet urskiljs tre olika läten: Knäppningarna, som liknar det ljud som uppkommer när tunna träpinnar slås mot varandra. Dessa upprepas 8–10 gånger i allt hastigare takt. Därefter följer klunken, som liknar ljudet av en kork som dras ur en flaska. Slutligen kommer sisningarna som liknar det väsande ljudet av en lie som slipas. Av dessa ljud hörs klunken bäst, i lugnt väder upp till 100–150 meter.

Det kraftfullaste lätet är det rapande, rosslande läte som tuppen avger gentemot rivalisernade tuppar. Tjädern "skär näbb" är ett uttryck som ibland brukas av jägare om detta läte. Detta rapande läte, hörs tydligt i skymningen, innan tuppen slagit sig till ro för natten. Tjädern skär näbb, vanligt när den blir irriterad eller störd.[källa behövs]

Utbredning, taxonomi och biotop[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i norra och mellersta Europa samt i norra Asien.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Uppfattningen om antalet underarter av tjäder varierar men vanligt är att indela 10–12 underarter. [4] [5]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige finns tjädern av underarten T. u. urogallus i alla större barrskogar från norra Skåne upp till barrskogsgränsen i de lappländska fjällen. Sommartid visar den sig ofta uppe på högfjället, till och med ovanför björkregionen. Den norrländska tjädern är betydligt mindre än den syd- och mellansvenska. Tjädern uppehåller sig helst i skogar som är något blandade med lövträd och genomkorsas av kärr och myrar. Man har dock på flera ställen iakttagit att tjädern börjat trivas också i mindre skogsbestånd, till och med i hagmarker. Tjädern är den största vilda hönsfågeln i Sverige.

Utdöda populationer[redigera | redigera wikitext]

Populationen på Irland är utdöd sedan 1700-talet och i Belgien sedan 1820-talet.[5]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Tjädern förekommer i öppen äldre barrskog. De kan förekomma i skog som är över 70 år‚ men föredrar helst skog som är över 90 år, och undviker områden med stora inslag av lövskog.[6] Sommartid vistas den mest på marken men tillbringar alltid natten i träd, med undantag för honan under ruvningstiden och när ungarna är små. Den föredrar områden med tät vegetation och undviker torra ljunghedar, avverkningsområden, planteringar, öppna mossar och ängar.[7]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Tjäderns föda utgörs av diverse växtdelar, som knoppar, späda blad, säd, frön och bär, men den äter också insekter, larver och maskar, särskilt ungarna matas med insekter. Under vintern utgör tallbarr den huvudsakliga födan. För att barren under matspjälkningen effektivare skall sönderdelas sväljer tjädern även småstenar.[8] Den viktigaste barmarksfödan är blåbär där alla delar av plantan, inklusive blad, nyttjas av tjädern. Blåbärsriset har en viktig biologisk funktion för tjädern och utgör en nyckelart.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Kull med ägg.
Spelande tjädertupp.

Tidigt på våren, ibland redan i mars men vanligen i början av april samlas tjädertupparna till sin lek för att spela. Honorna kommer till leken först efter mitten av april. Den är vanligen belägen i gammal, högstammig tallskog med flata berghällar. Luckor som uppstått genom skogsbrand är särskilt omtyckta. Spelet börjar tidigt på morgonen, vid 3–4-tiden, fram i maj till och med vid 2-tiden. Först spelar tuppen från det träd, där han tillbringat natten men sedan kommer tupparna ned på marken och utkämpar där ofta heta strider där de äldre försöker mota bort de yngre. Efter soluppgången spelar tuppen också från träd vilket avslutar den dagens lek. Under spelet bär tuppen stjärten solfjäderlikt utspärrad och släpar vingarna i marken.

Tjäderhönan lägger 8–9 ägg[9] på marken i en enkel fördjupning. Äggen är gulaktiga med små bruna fläckar.[10] Äggläggningen är i södra och mellersta Sverige i regel avslutad omkring mitten av maj. I Norrland infaller den vanligen i senare hälften av samma månad. Ungarna, som kommer fram efter 3 veckors ruvning, är i början mycket känsliga för köld och väta. Vädret under första hälften av juni har därför stor betydelse för tillgången på ungtjäder under året.

Hybridisering[redigera | redigera wikitext]

Det förekommer sällsynt men regelbundet hybrider mellan tjäder och några andra skogsfågelarter. Rackelhane är en korsning mellan tjäder och orre) och riptjäder är en korsning mellan dalriptupp och tjäderhona. Rackelhane och rackelhöns påträffas regelbundet medan riptjäder är mycket sällsynt. Exempelvis finns det bara en känd observation av Riptjäder i Sverige men något fler i Norge och Finland.

Tjädern och människan[redigera | redigera wikitext]

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

Tjädern har ett globalt utbredningsområde på över 10 miljoner kvadratkilometer och populationen uppskattas till 5–10 miljoner individer. Det finns indikationer på att populationen minskar men arten anses inte närma sig de gränsvärden uppsatta av IUCN som skulle placera den på rödlistan och den kategoriseras som livskraftig (LC).[1] [11] Dock finns det lokala populationer och underarter som är hotade. Den spanska underarten Tetrao urogallus cantabricus är kategoriserad som hotad av IUCN på grund av en mycket snabb populationsminskning, liten population och ett fragmenterat utbredningsområde.[12] I Skottland återintriducerades arten på 1830-talet efter att ha dött ut. Denna population har minskat kraftigt sedan 1970-talet, på grund av viltdjurstängsel, predation och brist på lämpliga häckningsbiotoper. Populationen dök från 10 000 par på 1960-talet till mindre än 1 000 individer 1999.[13] Populationen på Irland är utdöd sedan 1700-talet och i Belgien sedan 1820-talet.[5] Tjäderpopulationen i Sverige minskade i stora delar av Sverige under 1970- och 1980-talen. Tillbakagången berodde till stor del på skogsbrukets ökade omfattning som ledde till en minskad andel gammal tallskog. Under 1990- och 2000-talet ökade stammen igen, främst på grund av goda häckningsframgångar i norra Sverige, men det skedde även en ökning i södra Sverige.[14]

Studier har visat att tjäderns populationsstorlek har en naturlig cykel på fyra till fem år[15] Ett hot mot tjädern är skogsbruk som leder till fragmentering eller monokulturer. Tjädern föredrar skog som är över 70 år och helst över 90 år och denna typ av skog försvinner ofta i och med de industrialiserade skogsbruket.[6] Allt yngre skogar avverka i takt med att den äldre skogen försvinner, numera avverkas 65-70åriga skogar, vilket rent biologiskt är att betrakta som ungskogar. Detta betyder att tjädern får allt svårare att finna lämpliga miljöer för sin överlevnad.

Tjädern som jaktvilt[redigera | redigera wikitext]

Illustration av tjädertupp och tjäderhöna från Iduns kokbok.
Huvudartikel: Småviltjakt

I Sverige och Norge är tjädern ett uppskattat jaktbyte och räknas som "storviltet" bland fåglarna. I Sverige jagas tjädern främst i norra och mellersta Sverige, men även i delar av Västergötland och Småland, där den förekommer i jaktbara bestånd. Jakten bedrivs främst med trädskällande hundar som finsk spets och Norrbottenspets, men även med stående fågelhundar som t ex vorsteh och gordonsetter. I norra Sverige jagar man även tjäder med kulvapen på vintern, s.k. toppfågeljakt.

I kulturen[redigera | redigera wikitext]

Tjädern är Gästriklands landskapsdjur.

Folktro[redigera | redigera wikitext]

I Sverige trodde man att skogsrået kunde uppträda som orre eller tjäder och att en sådan "trolltjäder" var omöjlig att skjuta.[16]

Tjäder har också använts i folkmedicin. Exempelvis ansågs det i Småland att det var bra att smörja brännsår med tjäderfett. I Norge och delar av Sverige ansågs man skyddad mot ormbett, trolldom och knivhugg om man bar ett tjäderhjärta om armen. I Bayern ansågs de små stenar som finns i tjäderns mage vara bra mot ögonsjukdomar och för kramper hos spädbarn har man gett de torkade och pulveriserade innehållet i tjädermagen eller tjädertunga från en spelande tjäder. Om man lade en tjäderfjäder under en havande kvinnas säng så föder hon med lätthet.[16]

Namnet[redigera | redigera wikitext]

Ordet tjäder härstammar från ett germanskt þeþura- eller något liknande, och är sannolikt besläktat med gammalgrekiskans ord för orre, tetrax och tetraon. Namnet har förmodligen ett ljudhärmande ursprung, inspirerat av fåglarnas läten. Dock har namnen i de västgermanska språken ett annat ursprung.[17]

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Tjädern har eller har haft en mängd lokala och dialektala namn. Några exempel: [16] [18]

Ospecificerat kön Hanar Honor
Namn Trakt Namn Trakt Namn Trakt
Fjära Fjadertopp Småland Fjäderhöna
Fjäran Dalsland
Värmland
Fjäderhane Rödja
Fjärfogjel Östergötland Fjärhan Bohuslän
Värmland
Röj
Fjä-urr Dalarna Fjärhane Dalsland
Skåne
Småland
Västergötland
Ryrhöna
Gråfågel Jämtland Fjärrhane Dalsland
Småland
Västergötland
Storfågel Dalarna
Norge
Västerbotten
Fjärpenne
Terör Norrbotten Fjärtopp Östergötland
Kalmar län
Tjear Ångermanland Fjärtoppe Småland
Tjodder Gästrikland Fjärtupp Östergötland
Kalmar län
Tjidder Piteå Frärhane
Vintjädar
(Under lektiden)
Västerbotten


Se även[redigera | redigera wikitext]

  • Skvader, en "korsning" av hare och tjäder.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Tetrao urogallus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 <www.iucnredlist.org>. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. (2011) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.6 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2012-10-24
  3. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant (1999). Margareta Söderberg. red. Fågelguiden. illustrationer av Killian Mullarney, Dan Zetterström. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 104. ISBN 91-0-056976-3 
  4. ^ ”AviBase”. http://www.bsc-eoc.org/avibase/avibase.jsp?pg=summary&lang=SV&id=357C01088A1A522D&ts=1165689681903.  Läst 2006—12—09.
  5. ^ [a b c] Lars Larsson (2001): Birds of the World (CD-rom)
  6. ^ [a b] Camilla Nyberg (2009) Påverkan på populationsstorleken hos skogshöns (Tetraoninae), Uppsala Universitet
  7. ^ Lindén, H. & Wikman, M. (1983) Goshawk predation on tetraonids: availability of prey and diet of the predator in the breeding season. Journal of animal ecology, vol.52 sid:953-968.
  8. ^ Fältbiologen 2011:4. Fältbiologerna.
  9. ^ ”Svenska Jägareförbundet - Tjäder, förökning”. http://www.jagareforbundet.se/viltvetande/artpresentation/tjaderforokning. 
  10. ^ Tjädern i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1919)
  11. ^ ”BirdLife International (2006) Species factsheet: Tetrao urogallus.”. http://www.birdlife.org/datazone/species/index.html?action=SpcHTMDetails.asp&sid=295&m=0.  Läst 27 Mars 2010.
  12. ^ Ilse Storch1, María José Bañuelos, Alberto Fernández-Gil, José Ramón Obeso, Mario Quevedo & Rolando Rodríguez-Muñoz (2006): Subspecies Cantabrian capercaillie Tetrao urogallus cantabricus endangered according to IUCN criteria, Journal of Ornithology, vol 147, nr 4, sidorna 653—655 (sammanfattning)
  13. ^ R. Moss (2001): Second extinction of capercaillie (Tetrao urogallus) in Scotland?, Biological Conservation Vol 101, nr 2, sidorna 255—257 (sammanfattning)
  14. ^ Lindström, Å., Green, M., Ottvall, R. & Svensson, S. (2009) Övervakning av fåglarnas populationsutveckling, årsrapport för 2008. Lunds Universitet.
  15. ^ Small, R.J., Marcström, V. & Willebrand, T. (1993) Synchronous and nonsynchronous population fluctuations of some predators and their prey in central Sweden. Ecography, vol.16, sid:360-364
  16. ^ [a b c] Carl-Herman Tillhagen (1978). Fåglar i folktron. Stockholm: LTs förlag. ISBN 91-36-01184-3 
  17. ^ Tjäder i Svensk etymologisk ordbok
  18. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Lund 1862…1867 / faksimilutgåva Malmö 1962, sid:142-sid:143-sid:270

Källor[redigera | redigera wikitext]

Mer läsning[redigera | redigera wikitext]

  • G Rönning & B Oldhammer: Tjädern,leken och landskapet, Miljökontoret Mora/Orsa & Samhällsutvecklingsförvaltningen Rättvik 2013

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]